Det var genrep inför NHL-premiären för Tampa och Nashville i natt.

Här kan ni hänga med och få en inblick i hur det går till en matchdag i världens bästa hockeyliga.

Det börjar med morgonvärmningen inför matchen i Amalie Arena.

Min promenad tar ungefär sju minuter dit över en bro och genom en vacker park, där det finns skyltar som varnar för alligatorer. Inte det man är van att hålla utkik efter när man går på hockey.

I kanalen mellan ”min” ö och downtown där arenan ligger är det tävlingar i drakbåtspaddling och parken full av paddlare.

Tampas värmning börjar åtta och en halv timme före matchen och blir ungefär 20 minuter lång. Victor Hedman och Anton Stålman ser rappa ut efter World Cup-spelet. WC-mästaren Steven Stamkos är också där. Det blir deras första match med Tampa för säsongen.

Egentligen skulle Tampa mött lokalkonkurrenten Florida Panthers i Sunrise i torsdags. Men den matchen ställdes in beroende på orkanen Matthews antågande.

-Två veckor sedan match, så det ska bli skönt att komma igång igen, säger Anton efter värmningen och tänker på Tre Kronors uttåg i World Cup mot Europas lag i semifinalen.

 

Victor Hedman och Antons Strålmans platser med utrusningen klar att användas.

 

Lokaltidningen Tampa Bay Times beatwriter, de kallas så de som följer laget hela säsongen, Joe Smith inleder frågandet vid den gemensamma träffen med coachen Jon Cooper. Det märks att det är försäsong, det är bara ett knappt tiotal reportrar på plats.

Joe frågar lite om läget kring Nikita Kutjerov. Lagets poängkung förra säsongen har ju ännu inte skrivit på nytt kontrakt och är kvar hemma i Ryssland.

Brayden Point har fått chansen som standin för Kutjerov, som givetvis klubben hoppas bli överens med. Point har tagit chansen och gjort två mål på tre matcher.

Spelarna blir intervjuade i en skön avslappnad atmosfär i det stora omklädningsrummet. Jag tar mitt snack med Anton och Victor en bit utanför. Vi brukar hamna där, för annars vill gärna de nordamerikanska kollegorna haka på när svaren på norrländska eller västgötska börjat klinga ut.

Vi är alla tre suckande överens om att ta den där World Cup-analysen en annan gång. Nu ser vi bara framåt. Framåt mot en riktigt lång säsong förhoppningsvis ända in i juni.

Efter mitt snack med Victor ska han träffa en äldre kvinna ute i korridoren. Hon drar en syrgastub på en liten kärra och det går en slang från den till hennes näsa.

Hon är ett stort fan och har nu fått chansen att träffa den store svensken. Victor signerar hennes tröja och några souvenirpuckar hon har med sig. Kristina, en tjej från Södertälje faktiskt, jobbar med fanrelationer och välgörenhet i klubben, tar den obligatoriska bilden med damen, hennes barnbarn och Victor.

En stor stund för ett hängivet fan och en viktig del i Victors jobb som hockeystjärna.

Ett lyckligt fan får träffa Hedman.

 

Någon värmning för gästerna Nashville blir det inte. De kör den hemma i countrystan innan de flyger ner till Florida.

Jag kliver ut i den generösa solen och den drygt 30-gradiga värmen. Stannar upp utanför dörren och tar av mig tröjan.

Man gör så här. Man klär på sig när man går in. Antingen är det svalt av luftkonditionering eller också som här alltid lite kyligt i en ishall. Och så tar man av sig när man går ut.

Vandrar mellan drakbåtspaddlare och ser samtidigt två båtar gå i mål ute på kanalen. Har aldrig sett alligatorer här, men både delfiner och rockor.

Använder eftermiddagen i svalkan inne efter en stund i skuggan vid poolen för att läsa in mig på de 30 NHL-lagen.

Orkanen Matthew har avtagit i styrka så DN hemma i Marieberg i Stockholm vill inte längre ha artiklar om det.

Två timmar före match tar jag kavajen över armen, klädkoden här kräver nästan det på matcherna, och går till arenan igen. Där väntar den klassiska pressmiddagen som dukas upp före varje match.

För åtta dollar får man en trerätters med dryck.

Enligt Helene St. James, beatwriter på Detroit Free Press, som varit på alla NHL-arenor, är det bäst käk här i Amalie Arena.

Jag håller med, även om Peter Popovic var lite besviken på sin spionresa för Tre Kronor i höstas.

Press och NHL-funktionärer, de senare alltid i vita skjortor och kostym, bjuds på soppa, salladsbuffé, hamburgare eller kalkon och potatismos. Två sorters glass och två digra fat med uppskuren, fräsch tropisk frukt stoppar sötsuget efter den möra kalkonen.

Hissen är ett eget kapitel i Amalie Arena. Det är en stor transporthiss. Här åker öppna sopkärror tillsammans med VIP-gäster, pensionerade flerfaldiga Stanley Cup-mästare och mediakändisar. Allt blandas.

Nu får jag sällskap av Brian Engblom. Stor kanadensisk back i Canada Cup-laget 1981. Han har två Stanley Cup-ringar och är nu expertkommentator i tv.

Namnet låter svenskt. Och hans ursprung är någonstans utanför Mora, har han berättat. Nu frågar han om sommaren varit bra och med ett skratt om jag ätit herring (sill) och lutfisk.

Den skalliga tjocka mannen som i vanliga fall kör hissen är inte på plats än. Det är ju bara försäsong.

Uppe på våning sju ligger pressläktaren. Fast det är också här alla scouter för de olika klubbarna sitter. Så fram till transferfönstret stänger brukar det vara ganska fullt. Därefter är plötsligt hälften av platserna tomma.

Min kanadensiska polare är där. Han bor på en båt i kanalen utanför arenan. Han scoutar för Winnipeg Jets och hoppas mycket på Patrik Laine den här säsongen.

Trots försäsong, men hockeyintresset är stort i Tampa, är det 14-15 000 på läktarna.

Tyvärr kommer Nashville med ett b-betonat lag. Varken Filip Forsberg, Mattias Ekholm eller Viktor Arvidsson är med. Inte heller Ryan Johansen, James Neal eller nyutnämnde lagkaptenen Mike Fisher.

Men nye backen P.K. Subban är med. Kör isvärmningen innan matchen utan hjälm och visar vilken mästare han är att snurra på små ytor.

I Tampa kör som vanligt Hedman och Stamkos barhuvade.

Matchen är igång.

 

Hedman är glödhet när matchen inleds och drar på sig en utvisning för att ha flyttat egna målet efter bara 22 sekunder. Ytterligare en Tampa-utvisning gör att Nashville trycker på inledningsvis.

Tampa tar dock över och vinner perioden med 11-10 i skott. Vi får inte se några mål, men två rejäla slagsmål.

I pausen visas en film inför att Martin St. Louis tröja ska hissas upp i taket här 13 januari. Den visas på mediakuben, som lär vara den största i NHL,  mitt över isen.

Trots att St. Louis ville lämna klubben och förhållandet till fansen varit lite kyligt, möts filmen av applåder innan knattespelarna äntrar isen för en minimatch.

Tampa tar över i mittperioden, men Nashville gör både 1-0 och 2-1. Petter Granberg, världsmästarbacken från Globen 2013, får en assist på första. Craig Smith gör båda målen, det andra efter en snygg uppåkning av Subban på vänsterkanten. Inne i Tampas zon hittade han Craig i slottet när Hedman och Strålman sjönk ner väl djupt in mot målvakten Ben Bishop.

Nikita Nesterov sköt 1-1 i powerplay, som Tampa gnuggat rejält på senaste dagarna.

Braydon Point, Kutjerov-vikarien, kvitterade till 2-2 framspelad av Stamkos. Point assisterade till 1-1, så han står nu på tre mål och en assist.

När jag hämtade en mexikansk macka i andra periodpausen mötte jag Tampas general manager Steve Yzerman, som morsade, som alltid oklanderligt klädd och trevlig. En mycket respekterad man både här i Tampa och i hela NHL.

Tampas ryck i början på tredje avgjorde. Jonathan Druoins skott tog på Granberg och i mål till 3-2 och 4-2 sköt Tyler Johnson efter snyggt förspel av Stamkos och Strålman i powerplay.

När sedan Pekka Rinne drällde med pucken uppvaktad av Druoin kunde Ondrej Palat göra 5-2. Tampa hann inte riktigt med efter det målet. Det tog Nashville bara åtta sekunder att reducera.

Cory Conacher var ett stolpskott från 6-3 i tom bur i slutsekunderna.

Mitt första mål efter matchen var Nashvilles omklädningsrum för att få lite snack med Calle Järnkrok. Men när vi blev insläppta var nästan alla borta och materialarna höll på att packa ut alla trunkarna med utrustningen. Calle var i duschen.

Jag ilade in till Tampas omklädningsrum i stället. Där var också alla borta. Det var ”postgame workout” som gällde och alla var i gymet.

En spelare skulle dock komma. Matchens bästa – Tampas lagkapten Steven Stamkos.

Efter fem minuter, fortfarande matchklädd med skridskorna på efter en annan intervju, dyker ”Stammer”, som han kallas i laget, upp.

Stamkos om matchen.

 

-Tycker vi blev bättre ju längre matchen gick. Det märkets att flera av oss inte spelat på ett tag. Det var lite rost och det tog ett tag att komma tillbaka till hur vi spelar som ett lag. Bara skönt att vara tillbaka därute och fortsätta med processen vi är inne i nu.

Efter några minuter säger presschefen Brian Breseman att det räcker och alla sänker sina inspelningsutrustningar och går åt ett håll. Stamkos går åt det andra för att ta av sig matchstället.

På vägen ut summerar coachen Jon Cooper sina intryck i pressrummet:

– Det var ingen perfekt match alls, men mycket att lära oss av.

Han var nöjd med det han såg i powerplay:

– Två mål på tre chanser. Det får vi inte varje kväll, men mycket av det vi tränat på börjar fungera. Inspelen i deras zon var riktigt bra.

Cooper svarar på Joe Smiths fråga.

 

På vägen ut går jag förbi den armé av städare som står och väntar på att få gå ut och ta bort allt skräp publiken lämnat efter sig på läktarna.

Ute tar jag av mig kavajen och omsluts som av ett våtvarmt omslag av den 26-gradiga ljuvliga tropiska värmen min korta promenad hem.

Så här är det en matchdag i hockeyparadiset Tampa…