Lecavalier är hemma i Tampa igen

img_1736

 

Vincent Lecavalier är hemma igen. I tisdags hyllades han inför Tampas derby mot Florida i Amalie Arena. Små blå handdukar med hans nummer 4 låg på alla platser när åskådarna kom och när lagen stod uppställda inför matchen kom ”Vinny”, som han kallas här, in tillsammans med två av sina tre barn.

Han hade den svarta, riktigt snygga, Lightningtröjan på sig. Barnen bar blå.

De gick på den utrullade mattan till mittcirkeln där de gjorde ett symboliskt nedsläpp mellan lagkaptenerna Steven Stamkos och Derek MacKenzie.

Lecavalier är Tampas meste spelare genom tiderna. Med 1 037 seriematcher är han den ende som nått över 1 000. Lägg därtill 67 i slutspel och 383 mål. Också det mest genom tiderna och det är lätt att förstå publikens entusiasm när han var tillbaka även om 36-åringen är här som spelare längre.

Det betyder också mycket för staden att kanadensaren från L’ll-Bizard i Quebec valde att behålla sitt hus under åren i Philadelphia och Los Angeles och det var tillbaks hit han flyttade efter karriären.

“Det var här jag växte upp. Jag kom hit som en 18-åring och visste inte mycket om vad som väntade. Sen att gå igenom alla de utmaningar vi gjorde och få de erfarenheter jag fick fram till att vinna en Stanley Cup med sina bästa vänner. Det har varit en fantastisk resa att vara med om”, sa han i samband med hyllningen i tisdags och tänker på att det var till Tampa han kom som nyvald etta i draften 1998.

Det har hänt en del sedan dess.

”När jag först kom hit var det tufft att bara vinna runt 20 matcher per säsong de första åren. Då var det svårt att se ljuset i tunneln. Men sedan fick vi in ledare i laget som Dave Andreychuk, vi fick djup i laget och började tro på en bra framtid. Vi vann vår första matchserie i slutspelet 2003 mot Washington. Det var då vi började bygga något”, berättar Lecavalier, som året efter vann Tampa Stanley Cup, där också Martin St. Louis, Brad Richards och Dan Boyle fanns med i ledande roller. St. Louis slutade 2015 och de andra efter förra säsongen.

”Lite märkligt att vi slutar ungefär samtidigt. När man är 22, 23 eller 24 och vinner Stanley Cup, tror man att man ska fortsätta spela för alltid. Men det kommer en tid då det är slut. Men i vårt fall, tror jag alla var redo för det.”

”Jag har alltid älskat tiden här, det var tuffare i Philly, men att avsluta som jag fick göra i LA gjorde det mycket lättare att sluta.”

När han kom till Philadelphia hösten 2013 gjorde han det efter en skadefylld sistasäsong i Tampa, ändå med 32 poäng på 39 matcher. Första säsongen i Flyers blev okej, men året efter mycket tuffare. Förra säsongen fick han knappt ens spela.

Trejden till Los Angeles blev ett lyft. Veteranen kom till västkusten och bidrog med en hel del viktiga mål. Det blev 17 poäng på 42 matcher och ytterligare två i fem slutspelsmatcher. Trots att han hade ett år kvar på sitt kontrakt hade han tidigt under säsongen bestämt sig för att sluta och så blev det.

När Lecavalier lämnade Tampa 2013 var det efter 14 sällsynt framgångsrika säsonger. Förutom Stanley Cup 2004, där han också fick Conn Smythe Trophy som slutspelets bäste spelare, vann han skytteligan på 52 mål säsongen 2006-07. Med 56 assist slutade han på 108 poäng totalt efter 82 matcher.

Lecavalier var också med och vann World Cup 2004. Han utsågs till turneringens mest värdefulle spelare och slutade tvåa i poängligan efter en annan Tampa-spelare – Fredrik Modin.

Han hade varit lagkapten sex säsonger, varav de fem sista i följd när han tvingades lämna Tampa. Klubben köpte ut honom från det elvaårskontrakt de gett honom fyra år tidigare och som gällde fram till 2020.

”Affärssidan tog över där. Men det är en de del av spelet. Sånt händer”, säger han nu om orsaken till att han var tvungen att flytta.

”Självklart hade jag velat spela hela min karriär här. Men nu är jag tillbaka och det är jag glad för.”

Lecavalier erkänner att han inte tittat så mycket på andra lag under sin egen karriär. Men nu efter flytten tillbaks till Tampa började han titta på Tampas två första matcher.

”Tänkte jag skulle titta första perioden bara, men det slutade med att jag såg båda matcherna. Fantastiskt kul att se det här laget, hur bra och djupt det är. Känns bra att vara här och kunna se dem och heja på dem.”

Efter professionell hockey på högsta nivå i 17 år vad blir det nu då?

”Vet inte. Först ska jag bara vara med familjen ett år. Jag har tre små barn på sex, fem och tre år. Nu ska jag njuta av dem. Jag vill säga att jag måste komma bort från hockeyn, men vet samtidigt att jag kommer att gå och se en hel del matcher. Sen får vi se vad som händer nästa år.”

Även om familjen nu ska prioriteras kan Vinny även dyka upp i andra sammanhang kopplade till Lightning. Han var redan på försäsongen med som gäst när klubben träffade sina fans strax innan träningslägret körde igång.

”De har redan frågat om en del saker. Och nu när jag är en del av staden så ställer jag gärna upp. Jag kommer ju att vara här och jag kommer inte att gömma mig.”

Två av de spelare Vinny spelade med Steven Stamkos och Victor Hedman valde att förlänga sina kontrakt med var sina åtta nya år i somras.

”Jättekul förstås, men det är ju lätt att inse att alla som har en chans att spela i det här laget vill göra det. Som jag sa, det här är ett kul lag att titta på. Det är som att man vill ha en fjärde period när matchen är slut.”

När Vinny ombads att ranka sina tre största ögonblick som Tampa-spelare valde han dessa:

  • Stanley Cup-segern 2004.
  • Säsongen med 52 mål 2006-07.
  • Slagsmålet med Jarome Iginla, som då spelade i Calgary, när lagen möttes i Stanley Cup-finalen 2004. Det var 1-1 i matcher när lagens två bästa spelare gjorde upp. Calgary vann den matchen med 3-0, men Tampa vann matchserien och cupen med 4-3.

När Lecavalier kom till Los Angeles förra säsongen kunde han inte behålla sitt tröjnummer. 4:an var pensionerad i laget sedan Rob Blake haft den.

Lecavalier la då till en fyra till och avslutade sin karriär med 44 på ryggen.

I januari när Columbus kommer på besök ska den första tröjan hängas upp i taket för att hedra en spelare i Tampa Bay Lightning. Coach i Columbus är John Tortorella, som var coach för Tampa då 2004.

Vinny lär vara där då också även om det inte är han som hyllas då. Martin St. Louis blir första i klubbens historia att hyllas på det här viset inför ögonen på bland annat Tortorella och Lecavalier.

Men efter St. Louis nummer 26 står Lecavaliers nummer 4 på kö.

Förmodligen kommer den tröjhissningen nästa säsong.

Numera har han ju inte så långt att ta sig till Tampas hemmaarena.

Lecavalier är ju hemma igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s