Säsongen är färsk, men redan första måndagen kom de första utmärkelserna. NHL tog ut veckans tre bästa spelare och på dn.se/sport summerade jag den första halva veckan med tio punkter så här http://www.dn.se/sport/nhl-listan-matthews-omgangens-mest-givna-etta/

Att Connor McDavid och Auston Matthews skulle vara etta och tvåa på NHL:s lista var väl ingen skräll.

Men 37-årige Roberto Luongo snodde tredjeplatsen när han inledde sin 17:e säsong med att ge sitt lag två viktiga segrar, visserligen mot New Jersey och Detroit.

Med en räddningsprocent på 95,7 visade han att han kan vara på väg mot en lika bra säsong som i fjol.

Själv noterade Luongo på twitter, där han går under namnet @strombone1, att han kom med på listan för ett bra tweat.

Efter Auston Matthews fyra mål i sin debut i Toronto twittrade nämligen Luongo att han bestämt att nye målvakten James Reimer skulle stå a l l a matcher mot Toronto den här säsongen.

Ikväll gästar Luongo, Jaromir Jagr och de andra i Florida Panthers lokalkonkurrenterna Lightning här i Tampa. Båda lagen står på två segrar av två möjligen inför Florida-derbyt.

Ett par andra noteringar från måndagskvällens NHL:

X Mike Green gjorde sitt första hattrick när Detroit slog Ottawa med 5-1 i första matchen sista säsongen i Joe Louis Arena. Detroit flyttar ju in i ny arena nästa höst. Greens hattrick var det första av en back i Red Wings sedan Nicklas Lidströms den 15 december 2010. Greens hattrick kom förresten på dagen 25 år efter att Lidas gjorde sitt första mål i NHL.

X Gabriel Landeskog tog matchen till förlängning där han själv avgjorde på tennis efter 22 sekunder. Ett tungt avgörande och en tung seger då Colorado mötte Stanley Cup-mästarna Pittsburgh borta.

X Boston slog Winnipeg med 4-1 och förre Södertälje-spelaren David Pastrnak gjorde sitt fjärde mål för säsongen. Bara Pastrnak, Richard Panik och en viss Matthews har gjort fyra mål än så länge.

Sveriges meste NHL-målvakt Henrik Lundqvist.

Det är faktiskt bara 26 svenska målvakter som spelat i NHL sedan Göran Högosta och Hardy Åström debuterade för knappt 40 år sedan. Elva av dem finns i NHL eller i NHL-klubbarnas organisationer just nu.

Ganska märkligt att ett hockeyland som Sverige så sent lyckades få fram så pass många bra målvakter att de kunde börja konkurrera om platser i NHL. Detta speciellt när svensk hockey, i alla fall de som jobbar med svensk hockey, brukar berömma sig själva att de är så bra på utbildning.

Men på målvaktssidan var exempelvis Finland långt före i utvecklingen och utbildningen. Målvaktstränare i alla elitserielag var en ganska sen självklarhet.

Ändå är det bara Pelle Lindbergh och Henrik Lundqvist som blivit stjärnor. Båda har vunnit Vezina Trophy som går till säsongens bästa målvakt.

I dag är det bara Henke i New York Rangers och Robin Lehner i Buffalos som kan betraktas som förstamålvakter.

Jacob Markström i Vancouver, Eddie Läck i Carolina och Jonas Gustavsson i Edmonton ligger väl närmast att utmana om förstaplatsen. Jhonas Enroth lär också få spela betydligt mer den här säsongen som backup till Frederik Andersen i Toronto, än vad han fick i fjol bakom Jonathan Quick i Los Angeles.

Anders Nilsson är backup till Lehner i Buffalo, som också har Linus Ullmark i farmarlaget. När Lehner skadade sig i premiären förra säsongen fick Ullmark abrupt göra en tidig NHL-debut, men han klarade den mycket bra.

Målvaktsläget sett med svenska ögon i Buffalo är mycket spännande. Känns som Anders Nilsson, ni minns bronshjälten från VM i Vitryssland 2014, är given andremålvakt den här säsongen för att Ullmark ska skolas in ytterligare en säsong på liten rink i AHL. Därefter är det nog hans tur att stötta/utmana Lehner.

Efter Lundqvist och Lehner, vem har störst chans att bli näste svenske förstemålvakt?

Efter att ha sett Cam Talbot minst sagt taffliga spel i drygt en period i matchen Edmonton-Buffalo talade allt för att Jonas Gustavsson har störst chans.

Han fick också komma in och debutera för sin nya klubb. Han blev den fjärde svenska målvakten som spelat i Edmonton. Men efter bara 10.04 tvingades han bryta. Jonas blev oturligt pååkt av den egna backen Adam Larsson vid ett snabbt Edmonton-anfall. Jonas huvud träffades av Adams kropp och böjdes kraftigt åt höger. Det såg inte alls bra ut.

Talbot fick komma in igen och släppte in två nya puckar. Buffalo vann med 6-2 och Lehner hade 31 räddningar efter mycket bra spel.

Förutom det korta mötet Lehner-Gustavsson i natt, möttes också Jacob Markström och Eddie Läck i Vancouver. Här vann Läck den svenska målvaktsduellen med 27-19 i räddningar. Men Markströms Vancouver vände osannolikt 0-3 till 4-3 efter en ny seger i förlängningen. Och precis som i lördags mot Calgary avgjorde Brandon Sutter nu också.

Här är alla 26 svenska målvakter som spelat i NHL och hur många matcher de spelat till den 16 oktober 2016:

1. Henrik Lundqvist, 687, New York Rangers
2. Tommy Salo, 526
3. Johan Hedberg, 373
4. Jonas Gustavsson, 173, Edmonton
5. Pelle Lindbergh, 157
6. Tommy Söderström, 156
7. Jhonas Enroth, 147, Toronto
8. Anders Lindbäck, 130, New Jersey
9. Eddie Läck, 117, Carolina
10. Mikael Tellqvist, 113
11. Robin Lehner, 109, Buffalo
12. Johan Holmqvist, 99
13. Jacob Markström, 84, Vancouver
14. Hardy Åström, 83
15. Viktor Fasth, 63
16. Erik Ersberg, 53
17. Anders Nilsson, 52, Buffalo
18. Henrik Karlsson, 26
19. Göran Högosta, 22
20. Linus Ullmark, 20, Rochester
21. Niklas Svedberg, 19
22. Anton Forsberg, 9, Cleveland
23. Cristopher Nilstorp, 6
24. Magnus Hellberg, 2, Hartford
25. Johan Backlund, 1
26. Joacim Eriksson, 1

Spelarna med klubbnamn efter är de som fortfarande är aktiva i Nordamerika.

Nej, Auston Matthews gjorde inte fyra mål i Torontos andra match för säsongen. Han gjorde inget, men då klev en annan av alla unga talanger i laget fram när Toronto slog Boston med 4-1.

19-årige Mitch Marner gjorde 160 poäng på 75 matcher förra säsongen. Närmast ofattbara siffror.

Sedan han 2013 tackade nej till ett scholarship från University of Michigan och i stället valde London Knights i OHL, förde han förra säsongen laget till seger i juniorligan Ontario Hockey League. Därefter vann laget också mästerskapet för de tre kanadensiska juniorligorna Memorial Cup.

Enda plumpen under säsongen var uttåget ur JVM mot blivande mästarna Finland redan i kvartsfinalen.

Mitch draftades som fyra totalt 2015 av sitt favoritlag Toronto, men fick fortsätta en säsong till med juniorhockeyn och det blev stor succé.

Han dominerade den kanadensiska juniorhockeyn totalt och gjorde 116 poäng på de 57 seriematcherna. Till det 44 poäng på 18 slutspelsmatcher. För det fick han bland annat utmärkelsen Wayne Gretzky 99 Award som slutspelets bäste splare,.

Han matchades ihop med Christian Dvorak och Matthew Tkachuk, den senare också i NHL nu i Calgary. Säsongen innan spelade Marner med Max Domi, som nu gör sin andra säsong i Arizona.

Han är främst framspelare och oerhört bra på att behålla pucken. Men han är också snabb, bra med klubbarn och har ett speciellt spelsinne.

Redan på försäsongen tog Marner för sig och var faktiskt lagets bäste framspelare med fyra assist. I Torontos första match fick han mycket beröm, men insatsen kom ändå i skuggan av Matthews fyra debutmål.

Men i andra matchen var det Marners tur. När Toronto gjorde tre mål på elva minuter i förta perioden på Boston sköt Marner 2-0. Han kom in till höger och pricksköt med ett bra skott i farten.

Toronto lyckades ingen gång under fjolårets säsong göra tre mål i första perioden. Nu gjorde laget det på elva minuter och vann matchen med 4-1.

Matthews och William Nylander hade en tuffare match och bokfördes bara för två respektive tre skott på mål.

Men lägg namnet Mitch Marner på minnet. Nya Toronto är inte bara Matthews och Nylander. Marner har dock en längre inkörningssträcka då det är första den här hösten han börjat spela mot seniorer.

Juniorvärldsmästaren Rickard Rakell slog igenom i Anaheim förra säsongen. Hans insats gav honom en plats i Tre Kronors World Cup-lag sedan Alexander Steen tvingats tacka nej.

Men det stannade vid landslagsdebuten borta mot Finland innan problem efter blindtarmsoperationen i våras satte stopp för spel i World Cup.

Ändå kunde Rickard fira hemma i Stockholm på fredagen då det blev klart att han blev den senaste i raden av unga svenska NHL-spelare som fick ett långtidskontrakt.

Anaheim gav Rickard ett sexårsvatal som ger honom runt 200 miljoner kronor totalt.

Sedan han under träningslägret till World Cup lades in akut på sjukhus i Göteborg och strax efter tvingades operera bort ärrvävnad efter vårens operation, har Rickard så sakteliga börjat träna igen. Han gick på is häromdagen i Stockholm.

Under hela tiden har dock Anaheim fortsatt förhandlingarna med Rickards agent Peter Wallén. Efter 20 mål och 23 assist på 72 matcher förra säsongen mynnade det ut i ett nytt sexårigt samarbete.

När många stjärnor i Anaheim vek ner sig förra hösten klev Rakell fram och visade vilken kompetent hockeyspelare han är. Han är inte jättebra på något, men har en hög nivå på allt han gör på en hockeyrink. Han är både bra framåt och hemåt, även om hans offensiva kunskaper fick glänsa förra säsongen.

Rakell har tappat i vikt under sjukdomen och måste bygga på sig några kilon igen, för storleken i kombination med bra fart och klubbteknik är hans främsta vapen.

I Anaheim räknar man med att han är tillbaks i laget om två veckor. Han måste först fixa nytt visum vilket ska göra i Stockholm kommande vecka.

Med Rickard namnteckning har Anaheim bara 323 000 dollar kvar till lönetaket och fortfarande Hampus Lindholm osignad. Den talangfulla backen, som kom med till World Cup och spelade en av träningsmatcherna, går just nu hemma i Ängelholm och väntar på besked. Han tränar med SHL-laget Rögle.

Hampus krav lär ligga på 6 miljoner dollar per år och sträcka sig över åtta år.

För att Anaheim ska gå i land med att också få Hampus krävs att klubben släpper andra spelare. Det har ryktas att man kan tänka sig att låta hans backkollegan Cam Fowler gå för att få den ytterst lovande svenska backen i många år framöver.

Flera klubbar har de senaste två åren skrivit långtidskontrakt med en rad unga svenskar.

Rakells är bara det senaste. Här är några av dem:

Jonas Brodin, back, Minnesota, 6 år

John Klingberg, back, Dallas, 6 år

Adam Larsson, back, Edmonton, 6 år

Oscar Klefbom, back, Edmonton, 6 år

Mattias Ekholm, back, Nashville, 6 år

Calle Järnkrok, forward, Nashville, 6 år

Filip Forsberg, forward, Nashville, 6 år

Victor Hedman, back, Tampa, 8 år

Jonathan Drouin var lysande och det blev tre powerplaymål på sex försök.

Det blev en strålande säsongsstart för Tampa Bay Lightning hemma mot Detroit med en 6-4-seger efter en trög start.

Två frågor ville de 19 092 fansen i en närmast fullsatt hemmaarena ha svar på:

1. Hur ser Jonathan Drouin ut?
2. Hur ska powerplay fungera?

Det blev positiva svar på båda frågorna efter att Detroits nye österrikare Thomas Vanek chockstartat med två mål. Det första på en retur sedan Henrik Zetterberg överraskande sköt ur liten vinkel i powerplay. Det andra spelade Gustav Nyquist fram till sedan han först stressat Nikita Nesterov att tappa pucken.

Men redan i första perioden visade Drouin att det var samma spelare som gjorde succé i slutspelet efter den struliga grundserien med strejk och önskan om att flytta. Drouin skapade farligheter nästan varje byte ihop med Steven Stamkos och Ondrej Palat.

Det blev också Drouin som gjorde Tampas första mål för säsongen. Laget satte hård press i powerplay och till slut kunde Drouin med en snärtig handledare sätta pucken i första krysset.

Viktigt både för honom och laget att det var han som fick göra det första.

”Spelet har saktats ner för honom. Grabben har en underbar blick för vad som händer på isen. Han hade en fantastisk match”, tyckte Tampas coach Jon Cooper.

En sekvens i andra halvan av mittperioden visade hans betydelse i årets Tampa. Steve Ott gav sig på honom sedan det blev stökigt efter att han återigen testat Petr Mrazek i Detroits mål med ett farligt skott.

Ott mot Drouin är vad man i boxning kallar missmatch. De går knappast i samma viktklass.

Då ryckte den stora Tampabacken Braydon Coburn in. Kastade sina handskar, åkte fram och kastade med ett brottargrepp ner Ott på isen.

Coburn visade direkt att den här säsongen ger man sig inte på Tampas nummer 27.

Frans Nielsen drygade ut Detroits ledning och Cedric Paquette reducerade i andra perioden.

I tredje fortsatte Tampa dominera och det vara bara en tidsfråga innan ledningsmålet skulle komma. Brian Boyle bäddade för det med sitt 3-3.

När Detroit drabbades av den första av två utvisningar med en man för mycket på isen i slutperioden tog det bara fem sekunder innan det stod 4-3 till Tampa.

Palat vann tekningen bakåt till Stamkos som slog ett snabbt och hårt pass till Tyler Johnson som bara behövde sätta till klubban.

Snabba avslut är ju det nye assisterande coachen Todd Richards efterlyst. Nu kom det.

När Detroit lite senare återigen hade en man för mycket på isen tog det lite längre tid för Tampa att göra 5-3. Men spelet var bra och till slut hittade Victor Hedman Jonathan Drouin som slog ett hårt pass in mot mål. Där kom Alex Killorn störtande och stötte in pucken.

Tredje målet på sex försök och ett spel som såg mycket lovande ut med en man mer kommer att ge spelarna självförtroende att våga mer i nästa match hemma mot New Jersey på lördag.

Ben Bishop var inte i den form vi var vana att se honom, speciellt från slutet av förra grundserien. Men Detroits fjärde mål ställdes han helt på.

Backen Danny DeKeyser slog in pucken med ett slagskott från mittlinjen. Pucken gick runt i sarghörnet, men studsade på något konstigt sätt in mot mål, på Bishops ena benskydd och in bakom honom. Ett mycket märkligt mål.

Valtteri Filppula, Stanley Cup-mästare i Detroit, kunde fastställa slutresultatet till 6-4 i tom bur i en mycket bra premiärmatch. Högst tempo, många mål, bra spel för att vara så tidigt och även heta känslor mellan spelarna.

Gustav Nyquist tillsammans med Vanek och Darren Helm var Detroits bästa kedja. Men Detroit kommer som väntat att få det tungt, även om Zetterberg ”sparas” från dubbeljobb hemåt då han flyttats ut på en kant.

Jonte Ericsson var ensam svensk back i Detroit och stod på slutet upp för Xavier Ouellet som åkte på en sen tackling som tog högt upp från Palat. Jonte kastade handskarna direkt och gav sig på tjecken.

Efter matchen träffade jag Niklas Kronwall som var med laget även om han inte är spelklar än.

”Nästa vecka hoppas jag” svarade han på frågan när vi får se honom på isen igen.

Killorn, Hedman, Nesterov, Point och Drouin diskuterar

powerplay med Todd Richards.

Anton Strålman tyckte det var en bedrift att ta sig så långt som en seger från en Stanley Cup-final utan fungerande powerplay. Tampa var 28:a i ligan i den spelformen förra säsongen.

Med en ny assisterande coach, som varit huvudcoach för USA:s VM-lag ska det bli ändring. Läs om det och hur Victor Hedman och Anton Strålman ser på den nya säsongen i min artikel som publicerades i DN i dag torsdag. I kväll lokal tid i Florida är det premiär hemma mot Detroit.

http://www.dn.se/sport/ishockey/powerplay-ska-lyfta-tampa-hela-vagen-till-stanley-cup/

Richards vill att Hedman skjuter mera.

Äntligen är det dags. Den åtta månader långa hockeyshowen NHL börjar.

Senaste nytt är att Sidney Crosby, Pittsburgh, Patrice Bergeron, Boston, Jack Eichel, Buffalo, Niklas Kronwall, Detroit, Oscar Lindberg, New York Rangers, samt Vancouver-svenskarna Tom Nilsson och Anton Rödin inte spelar premiären. Alla är skadade.

Så här såg trupperna för de 30 olika NHL-lagen ut på premiärdagen:

https://www.nhl.com/news/nhl-announces-2016-17-opening-night-rosters/c-282578060

Washington tog klart mest poäng i NHL i fjol. När alla lag spelat 82 matcher var Washington elva poäng före Dallas om man räknar ihop alla lagen.

Men den fantastiska säsongen slutade abrupt med att Pittsburgh slog ut laget redan i andra omgången i slutspelet.

Det slutet vill de här spelarna aldrig vara med om igen. Det kommer att handla mycket om revansch i det här laget den här säsongen. Spelare som Alexander Ovetjkin och Nicklas Bäckström, som spelat länge här, har varit med och vunnit Presidents Cup två gånger, som bästa lag i NHL.

Den här säsongen är man inte alls intresserade av att vara bäst i serien. I år kommer allt att handla om att vara bäst när det gäller – i slutspelet.

Jevgenij Kuznetsov hade sitt livs NHL-säsong i fjol. han mer än fördubblade sin poängskörd, från 37 till 77 poäng. Han fick spela center med Alexander Ovetjkin också, vilket avlastade Bäckström och gjorde laget som helhet mycket svårare att möta än när Ovetjkin/Bäckström alltid var den ledande kedjan.

Det är trist att göra en spelare till syndabock. Men i det här fallet berodde debaclet mycket på Kuznetsov. För i slutspelet fungerade ingenting för honom. Ett mål och en assist på 12 matcher säger allt.

Men kan Kuznetsov spela samma spela i slutspelet som har gjorde i serien förra säsongen, då finns inget lag som kan slå Washington.

Kraftsatsningen kan också vara spelare som Ovetjkins och ”Bäckis” sista chans att vinna Stanley Cup i Washington. För efter säsongen går kontrakten ut för Karl Alzner, André Burakovsky, Kuznetsov, Dimitrij Orlov, T.J. Oshie och Justin Williams.

Det är nu eller aldrig för Washington känns det som. Laget kan hjälpas en del under grundserien av att Metropolitan känns svagare än på många år. Bakom Washington och Pittsburgh känns alla lag svagare i år jämfört med i fjol.

Så här rankar jag Metropolitan Divisions lag:

Washington

Ligans klart bästa lag i fjol och så är det i år också. Bara Tampa kan konkurrera vad gäller djup och spetskompetens.

Här finns allt. En ypperlig målvakt i Braden Holtby. Bra backbesättning, två kedjor som producerar hela tiden och övriga i laget chippar in.

Alexander Ovetjkin, skyttekungen i fjol, fick spela med både Nicklas Bäckström och Jevgenij Kuznetsov.

Med Lars Eller har laget vässats ytterligare.

Marcus Johansson och André Burakovsky stabila anfallare som båda kan kliva in bland topp 6-forwards.

Bästa värvningen: Lars Eller, center, Montreal

Tyngsta tappet: Jason Chimera, forward, New York Islanders

Pittsburgh

Mästarna tvingas börja utan Sidney Crosby som åter drabbats av en hjärnskakning.

Det kommer självklart att påverka laget. Crosby visade i World Cup att han är i toppform redan nu. Med honom hade Pittsburgh kunnat få en bra start. Nu finns risken att laget får börja jaga i gen, som i fjol.

Men när Crosby är borta brukar Jevgenij Malkin vara som bäst. Laget får hoppas det, för Malkins spel i World Cup var inte mycket att hänga i julgranen.

Kedjan med Phils Kessel, Nick Bonino och Carl Hagelin gjorde succé i slutspelet och Patric Hörnqvist roll framför mål är väldigt viktig.

Backen Kris Letang, som avgjorde finalserien mot San Jose, gjorde sitt livs slutspel, liksom rookien Matt Murphy i mål. Vad betyder Murphys succé för Marc-Andre Fluerys framtid i laget? Och kan verkligen den på pappret inte jättestarka backbesättningen överträffa sig en säsong till. Knappast.

Bästa värvningen: Ingen

Tyngsta tappet: Ben Lovejoy, back, New Jersey

New York Islanders

Laget hade något på gång i fjol. Tyvärr försvagades det till den här säsongen av att Kyle Okposo och Frans Nielsen byttes mot Andrew Ladd och Jason Chimera.

John Tavares är än mer lagets lysande stjärna i år.

Bostonbacken Dennis Seidenberg hamnade till slut här också.

Målvakten Jaroslav Halak gjiorde succé i Europalaget i World Cup och blir väldigt viktig här också.

Flytten till Brooklyn blev ingen succé och redan har det börjat pratas om nya flyttplaner. Både Queens och tillbaks till Nassau County har förekommit.,

Bästa värvningen: Jason Chimera, forward Washington

Tyngsta tappet: Frans Nielsen, center, Detroit

Philadelphia

Claude Giroux så bra som förväntat i fjol, men tjecken Jakub Voracek måste kliva upp rejält och hitta tillbaka till formen från 2014-15. Gjorde till exempel bara ett enda powerplaymål på hela förra säsongen.

Shayne Gostisbehere slog igenom med dunder och brak. Den Florida-födde backen var oerhört kul att se.

Två bra målvakter också i Steve Mason och Michal Neuvirth. Men vem är förstekeeper? Förutsättningar finns helt klart för slutspel, även om det kanske inte blir så långlivat.

Bästa värvningen: Dale Weise, forward, Montreal

Tyngsta tappet: Sam Gagner, forward, Columbus

New York Rangers

Mika Zibanejad i Madison Square Garden. En av de mest intressanta sakerna att följa med svenska ögon den här säsongen. Mika har tagit steg hela tiden och är på gränsen till sitt riktigt stora genombrott. Ska det komma på Manhattan, på den största scenen av dem alla?

Bäste collegespelaren Jimmy Vesey är ny forward.

I mål finns matchvinnaren Henrik Lundqvist.Han räddade Rangers från tunga nederlag i fjol och tog många poäng med sitt spel. Men han byttes också ut fler gånger än någon NHL-säsong tidigare. Han har hållit sig på en hög nivå i så många år att det börjar kännas som att han inte orkar hålla fokus hela tiden. Kommer den trenden att fortsätta den här säsongen?

På backsidan ser det tunt ut vid sidan av Ryan McDonagh. Mycket rutin har försvunnit. Dan Girardi har en liknande trist utveckling som Dan Boyle.

Kan bli tuff säsongen för Rangers, som kan räddas av en ganska svag division.

Bästa värvningen: Mika Zibanejad, center, Ottawa

Tyngsta tappet: Derick Brassard, forward, Ottawa,

Columbus

Efter usel start och sparkad tränare är det nystart som gäller för i stort sätt samma lag.

Ryan Johansen försvann under säsongen och laget har nu två spännande svenska centrar. Alexander Wennberg utvecklades enormt i fjol, men också William Karlsson har börjat klättra mot toppen i laget.

Laget har också bra backar med Seth Jones och Jack Johnson i topp framför en av ligans bästa målvakten Sergej Bobrovskij.

Men med John Tortorella som coach, räcker det till slutspel?

Bästa värvningen: Jarett Stoll, forward, Minnesota

Tyngsta tappet: Fjodor Tjutin, back, Colorado

Carolina

Ett svenskpräglat lag utan något riktig spets.

Victor Rask matchas som andrecenter efter ett starkt fjolår där han slutade tvåa i interna poängligan efter Jeff Skinner. Han får förmodligen nya finländarna Teuvo Teräväinen och Sebastian Aho vid sin sida.

Elias Lindholm, nye Victor Stålberg och Joakim Nordström, de båda senare Stanley Cup-mästare båda två, är övriga blågula anfallarna. Nordström kan säkert få en mer framträdande roll i det här laget än vad han hade i Chicago.

Sent kom också Klas Dahlbeck, backen från Arizona, till laget. En defensivt stabil back.

Eddie Läck ska försöka ge Cam Ward en rejäl match i målet.

Men NHL:s yngsta lag är alltför blekt för att närma sig slutspel.

Bästa värvningen: Teuvo Teräväinen, forward, Chicago

Tyngsta tappet: Riley Nash, forward, Boston

New Jersey

För Taylor Hall var det ett rejält nedköp att skickas från Edmonton på väg upp till New Jersey på väg ner. Hur ska Edmontons stabile poängkung ta flytten? För New Jersey var bytet mot Adam Larsson klart positivt, men frågan är om det kommer att ge någon effekt.

Cory Schneider är en av ligans bästa målvakter och det lär han få visa den här säsongen, för försvaret utan Adam Larsson ser riktigt svagt ut.

Kyle Palmieri hade sitt livs säsong i fjol. Kan han upprepa det?

Bästa värvningen: Taylor Hall, forward, Edmonton

Tyngsta tappet: Adam Larsson, back, Edmonton

Nashville var en seger från semifinal i slutspelet senast. Jag tror att de kommer att ta mer poäng i ligan den här säsongen och till och med ta sig ytterligare ett steg i slutspelet.

Backbesättningen med Roman Josi, Shea Weber, Mattias Ekholm och Ryan Ellis var redan i fjol ligans kanske bästa toppkvartett.

När Weber byttes bort mot P.K. Subban blev toppen ännu vassare. Fram för allt framåt.

Nya Matt Carle från Tampa och Yannick Weber, från Vancouver gör backbesättningen till den djupaste i hela NHL. Där finns också sedan tidigare Petter Granberg.

Med Pekka Rinne i mål har laget ett mycket starkt försvar, vilket alla vet är grunden för att nå långt i hockey.

Grejen med Nashvilles försvar är också att det ska ingå i Peter Laviolettes sätt att spela fartfylld anfallshockey. Och med P.K. Subban i laget kommer de att kunna göra det.

Den svaga länken är Nashvilles anfall. Filip Forsberg har kapacitet att göra 40+ mål den här säsongen om han blir jämnare sett över säsongen. Men målskyttet bakom hans kedja ser för svag ut. Jag tror ändå det kan räcka till att vinna divisionstiteln och ta laget till en semifinal.

Där kan rutinen ta ut sin rätt om och när de ställs mot Chicago. Lagets som slogs ut av ett heltänt St. Louis redan i första omgången i våras i en av slutspelets allra bästa matchserier.

Dallas kommer att få en tuff start innan Jamie Benn och Tyler Seguin kommer igång. Texas-laget tar ändå tredje slutspelsplatsen i divisionen.

St. Louis tar wild card-platsen då laget tappat lite i styrka. Framför allt målvakten Brian Elliott till Calgary kan bli väldigt tung för laget.

Så här rankar jag lagen i Central Division:

Nashville

P.K. Subban kom i försäsongens tyngsta spelaraffär där Shea Weber gick motsatt väg. Med Subban har laget NHL:s bästa backuppsättning, med Mattias Ekholm och Petter Granberg, och ett modernt snabbt anfallsinriktat försvarsspel.

Med en spelare med så stark personlighet som Subban, kan det också bli problem. Men hittills har hans flytt till countrystan verkat funka hur bar som helst.

Sveriges skyttekung förra säsongen Filip Forsberg borde vara redo för en 40-målssäsong, men ska laget gå riktigt långt måste fler hjälpa honom.

Förstecentern Ryan Johansen är med från start i år, vilket är positivt.

Är det också dags för Calle Järnkrok att få sitt riktiga NHL-lyft? Victor Arvidsson finns också med i laget.

Bästa värvning: P.K. Subban, Montreal

Tyngsta tappet: Shea Weber, Montreal

Chicago

Ett lag där spelarna börjar komma upp i åren. Backveteranen Brian Campbell åter från Florida drog inte ner medelåldern direkt.

Men här finns talang för en satsning till mot en ny cupseger även om Teuvo Teräväinen fick offras.

Jonathan Toews är en av hockeyvärldens största genier, det visade han inte minst under World Cup, och Kane med sina ryska lekkamrater Artemi Panarin och Artem Anisimov är ligans vassaste kedja. Marian Hossa visade också rapphet i World Cup.

Eller kommer Panarin, årets rookie i fjol, att plockas ner?

Niklas Hjalmarsson har en viktig defensiv roll och Marcus Krüger, en av ligans bästa i boxplay, har fått flytta upp ett pinnhål och startar som tredje center.

Bästa värvning: Brian Campbell, Florida

Tyngsta tappet: Teuvo Teräväinen, Carolina

Dallas

Laget vann divisionen i fjol, men nu finns det frågetecken i alla lagdelar.

Jamie Benn och Tyler Seguin har varit skadade. Det kommer att ta ett tag innan de kommer igång.

Mattias Janmark försvann knäskadad, troligen för hela säsongen och Valerij Nitjusjkin stack hem till Ryssland. Forwardssidan är försvagad. I alla fall under ett inledningsskede av serien.

Backsidan är föryngrad. Alex Goligoski kommer att saknas. Nu blir det ett stort ansvar på Johnny Oduya och nya Dan Hamhuis. De som står för rutinen.

John Klingberg måste vara med och producera direkt. Återstår att se om han kan studsa tillbaka efter att ha sidsteppats från Tre Kronros World Cup-trupp. När den första truppen togs ut utan honom avstannade nästan hans poängproduktion helt.

Finska målvaktsparet Kari Lehtonen och Antti Niemi måste också vara betydligt bättre i år.

Bästa värvning: Dan Hamhuis, Vancouver

Tyngsta tappet: Alex Goligoski, Arizona

St. Louis

Lyckades äntligen i slutspelet i våras, men kan få det tuffare i år. Hålen efter David Backes, Troy Brouwer och målvakten Brian Elliott har inte fyllts.

Frågan är också vad nye Nail Yakupov kan göra. Får han ett lyft nu när han får spela i samma lag som Vladimir Tarasenko, som förväntas utmana den andra ryska skyttekungen Alexander Ovetjkin i NHL? Den senares målskytte fortsätter vara livsviktig.

Alexander Steen viktig i många olika roller. Han hann inte komma tillbaka efter sin axeloperation till World Cup, men han försökte. Det betydde också att han kom igång med träningen mycket tidigare än om det varit en vanlig sommar.

Kommer World Cup-uttagningen, även om det bara var som reserv för reserven, ge Patrik Berglund ett lyft?

Uteförsvaret med är lagets starkaste enhet och där finns Carl Gunnarsson med.

Bästa värvning: Nail Yakupov, Edmonton

Tyngsta tappet: Brian Elliott, Calgary

Winnipeg

Patrik Laine, tvåa i draften, är en de mest spännande nykomlingarna i ett intressant lag. 18-åringen ses redan innan sin debut som Finlands nye Teemu Selänne.

Mark Scheifele fick sitt genombrott i fjol. Lägg Blake Wheelers produktion till det och Nikolaj Ehlers talang och det kan bli en bra säsong för Winnipeg.

I mål blir det en föryngring med Connor Hellebuyck i stället för Ondrej Pavelec. Tjecken satte upp till försäljning på måndagen.

Tobias Enström ensam svensk i prärielaget.

Men vad händer med den mycket lovande backen Jacob Trouba som under World Cup sa att han vill flytta?

Bästa värvning: Patrik Laine, Tappara

Tyngsta tappet: Jacob Trouba, om de inte kommer överens.

Minnesota

Talangerna Mikael Granlund, Nino Niederrether, Erik Haula och Jonas Brodin måste börja ta över då de som burit laget som Mikko Koivu, Zach Parise och Ryan Suter börjar komma till åren.

Värvningen av snart 32-årige Eric Staal efter fiaskot i New York Rangers sänkte ju knappast heller medelåldern. Men Staal kan mycket väl lyfta det här laget.

Det mest positiva för laget är vad nye coachen Bruce Boudreau kan göra. Han har bra resultat bakom sig med både Washington och Anaheim.

Bästa värvning: Eric Staal, New York Rangers

Tyngsta tappet: Thomas Vanek, Detroit

Colorado

Efter en turbulent sommar där coachen Patrick Roy hoppade av, måste efterträdaren Jared Bednar få ordning på spelet i egen zon. Det har varit bland NHL:s sämsta i flera år, vilket fått målvakten Semjon Varlamov att glänsa.

Backsidan har fördjupats och AHL-mästarna Lake Eires coach Nolan Pratt har värvats för att få ordning på försvaret.

Mikko Rantanen blir spännande att se. Den storväxte finländaren fick chansen som 18-åring förra hösten, men fick flytta ner till AHL. Där gjorde han 60 poäng på 52 matcher och får nu chansen i NHL.

Carl Söderberg stabil tredjecenter, som gjorde en strålande första säsong i laget.

Vad händer med alla trejdrykten kring Gabriel Landeskog? Den svenske lagkaptenen har funnits med i en rad trejdrykten sedan förra säsongen.

Bästa värvning: Joe Colborne, Calgary

Tyngsta tappet: Mikkel Bödker, San Jose