Slut för Anaheims Cup-hjälte

Tredjekedjan. Det brukar vara den som avgör Stanley Cup-finaler.

Så var det verkligen 2007. Anaheim vann och i tredjekedjan spelade Travis Moen, Rob Niedermaier och Samuel Påhlsson.

Deras huvuduppgift var att spela mot motståndarna Ottawas bästa kedja, som då var den med Dany Heatley, Jason Spezza och Daniel Alfredsson.

Kedjan gjorde ett lysande jobb för att stoppa Ottawa-trion, men gjorde också viktiga mål. Bland annat avgjorde Påhlsson andra matchen med enda målet.

I den femte matchen kunde Anaheim säkra cupsegern. Travis Moen gjorde 3-1 i andra perioden, vilket skulle bli det avgörande målet när Anaheim vann med 6-2. Ottawas båda mål gjorde av Alfredsson.

Moen hann med ytterligare ett innan firandet började.

Grejen var bara att Moens avgörande mål gjordes av Ottawa-backen Chris Phillips i något som brukar kallas ”Största självmålet genom tiderna”.

Phillips skulle hämta pucken bakom mål där också målvakten Ray Emery var för att hjälpa till. När Phillips sköt fart råkade han dock peta in pucken i eget mål.

Ni kan se målet här:

Jaha, varför skriver jag om det här nu då?

Jo, Travis Moen meddelade på tisdagen att han slutar med hockey.

Efter sporadiska inhopp i Dallas senaste två säsongerna slutar han nu efter 747 NHL-matcher för fem olika lag. 34-åringen från Stewart Valley i Saskatchewan spelade 14 säsonger. Han började i Chicago, gick till Anaheim där han alltså blev Stanley Cup-mästare, innan karriären fortsatte i San Jose, Montreal och Dallas.

Wennberg svensk poängkung igen

Höstens skrällag Columbus kom till Tampa och spelade ut Lightning. Alexander Wennberg var strålande och med ett mål och en assist är han nu återigen svensk poängkung i NHL.

– Så pass. Det är inte helt fel, säger Wennberg och ler om beskedet att han är förbi Nicklas Bäckström.

Det var ett piggt, hungrigt, speedigt och respektlöst Columbus som kom ut mot ett Tampa, som brukar vara trögstartat. Det utnyttjade nu det talangfulla Columbus och gick fram till 2-0 i inledningsperioden där de höll hemmalaget på fyra skott mot mål.

– Första perioden är vi grymt bra. De hinner inte riktigt med oss och vi stänger ute dem helt och hållet. De får väl säkert någon utskällning i periodpausen och kommer tillbaks bra i andra. Men vi spelade bra hockey och smart. Vi gav dem inte mycket chanser, säger Alexander Wennberg på svenska till mig när de amerikanska journalisterna står och väntar.

Wennberg från Nacka är nämligen högvilt i NHL just nu och det var han som visade sitt lag vägen.

Redan efter 3.46 sköt han 1-0 från slottet.

– Tror pucken tog på målvaktens skridsko, berättar han om sitt fjärde mål.

Returen på första skottet kom rakt ut, så han bara tog vara på pucken och la in den till höger om Ben Bishop.

Wennbergs kedjekompis Nick Foligno gjorde 2-0 efter 8.35 efter en sargretur.

Tampa kom tillbaka i andra och Nikita Kutjerov gjorde sitt elfte mål till 1-2, men Columbus svarade direkt. Bara 29 sekunder efter tryckte Josh Anderson in trean, med en del hjälp av William Karlsson också. Tampa hann med 2-3 innan den tredje skulle börja.

Där spelade Kutjerov snyggt in till Ondrej Palat, som kvitterade när det var en avvaktande utvisning i en match där ”Trillingarna” med Tyler Johnson som tredje länk, var återförenade.

Men Columbus svarade snabbt igen. Bara 57 sekunder senare tog gästerna återigen ledningen. Åter var det Wennberg som var inblandad.

– Jag förlorade tekningen, måste träna på dem, men det var bra att (Brandon) Saad var med där inne, säger Alexander om målet där han i sarghörnet vann närkampen mot Jason Garrison, vilket inte är det lättaste.

Snabbt spelade Wennberg in pucken framför mål och precis som många gånger under matchen var det på tejpen till medspelaren. I det här fallet var det Saad och han missade inte från det läget.

– Viktigt för oss att göra mål så snabbt efter deras. Viktigt för självförtroendet, menar Wennberg.

Tampa fick ytterligare en chans att komma tillbaka när Folignio åkte ut för hakning. Men när Victor Hedman tappade pucken i egen zon kunde Cam Atkinson sno den och skjuta 5-3 i boxplay.

– Man får inte ge bort mål så där. Vi gjorde alldeles för många misstag och ville inte ge oss in i de heta områdena, kommenterade Tampas coach Jon Cooper matchen.

– En jävla skön seger. Tycker det var en bra match generellt av oss och det är viktigt att vinna de här matcherna när de kommer starkt tillbaka till 3-3, betygsatte Alexander Wennberg sitt lags insats inför lördagens match i södra Florida mot Panthers.

Jonas Brodin har fått mer och mer förtroende i powerplay och då kommer också poängen. När Minnesota slog Stanley Cup-mästarna Pittsburgh med 6-2 i natt svarade Jonas för ett mål och två assist.

Han har gjort två mål och fyra assist i de fem senaste matcherna. Det kan jämföras med att han gjorde två mål och fem assist på alla sina 68 matcher förra säsongen.

Marcus Johansson avgjorde med sitt åttonde mål när Washington hemmaslog Buffalo med 3-1 trots 29 räddningar av Anders Nilsson i gästernas mål. André Burakovski hade också en assist i Washington.

Jakob Silfverberg sköt sitt sjunde mål, men det hjälpte inte. Anaheim fick ändå stryk med 3-2 hemma mot Chicago.

Edmonton tog ledningen med 2-0 i Phoenix mot Arizona sedan Oscar Klefbom spelat fram sin backpartner Adam Larsson till hans andra mål för klubben sedan Connor McDavid gett gästerna ledningen med 1-0 på ett friläge. McDavid har därmed gjort tio mål och 18 assist. Det leder han poängligan på.

Arizona kom tillbaka till 2-2 efter en assist från Oliver Ekman Larsson och matchen gick till straffar. Där satte Radim Vrbata sin 43:e straff och blev den bästa straffskytten genom tiderna i NHL. När sedan också Ekman Larsson satte sin fick hemmalaget två mycket viktiga poäng i botten på hela NHL-tabellen.

Svenska poängligan

  1. Alexander Wennberg, Columbus, 19 4 15 19
  2. Nicklas Bäckström, Washington, 20 5 13 18
  3. Victor Rask, Carolina, 19 8 8 16
  4. Victor Hedman, Tampa, 22 4 12 16
  5. Erik Karlsson, Ottawa, 20 4 12 16
  6. Filip Forsberg, Nashville, 20 2 14 16
  7. William Nylander, Toronto, 20 6 9 15
  8. Mika Zibanejad, New York Rangers, 19 5 10 15
  9. Marcus Johansson, Washington, 20 8 6 14
  10. Jakob Silfverberg, Anaheim, 21 7 7 14

Då blev jag stoppad av polisen

Egentligen var det min journalistiska nyfikenhet som drev mig till poliserna.

Fast det visade sig att de ville ha kontakt med mig också.

Torsdagen i USA handlade för de flesta om mat. Massor av hemlagad mat med kalkonen i centrum.

USA firade Thanksgiving när jag var ute och gick i den 29-gradiga ljuvliga värmen på jakt efter en öppen restaurang.

Det gick inget bra. Allt var stängt för det här är dagen man träffar familj och släkt och i ett land där man ofta går ut och äter, för en gångs skull stannar hemma.

Jag kom runt hörnet på hockeyarenan Amalie Arena och plötsligt stod de där. Sju polisbilar i lite oordnad rad efter varandra. Och inne på den öppna platsen mellan huvudingången och parkeringshuset stod ytterligare en polis-SUV.

Min konspiratoriska journalisthjärna började direkt tänka bombhot, terrordåd, brand. Hur skulle det gå? Det var ju match mot Alexander Wennbergs Columbus på fredagen.

Jag gick fram mot den polis som var närmast. En ganska fyllig man jag har svårt att tänka mig skulle kunna springa i fatt något för ett gripande.

Men innan jag hann fråga vilken grad av katastrof det handlade om och som skulle slås upp stort på dn.se ett par timmar senare, han hann ställa en fråga till mig.

”Vill du ta en bild på oss?”.

Eftersom det var Thanksgiving hade ordningsmakten i Tampa inte speciellt mycket att göra. Ingen var ute på stan utan alla satt hemma och åt. Därefter drabbades folk av svår matkoma och satt lugnt nedsjunkna i sina soffor för att se på amerikansk fotboll.

Ingen var ute och störde det allmänna lugnet.

Nu ville sex manliga den enda kvinnliga polisen förevigas ihop med Dave Andreychuck, eller rättare sagt statyn av Tampa Bay Lightnings lagkapten då när laget vann Stanley Cup 2004. Han står strax utanför arenan med bucklan höjd över sitt huvud.

Jag hjälpte de snälla poliserna och fick sedan själv vara med på en bild.

De tyckte det var speciellt att en hockeyreporter från långt borta tog bilden som påminner yngre Tampa-generationer om den hockeyhistoria som skrivits i stan.

Mat för mig själv då? Jodå, sportbaren på ett av hotellen hade öppet så där blev det texmex och NFL-varianten av leken indianer och cowboys.

Och det gick som i verkligheten, Dallas Cowboys slog Washington Redskins med 31-26.

img_1871

 

 

 

Doughty eller Karlsson? Inget problem i baseball

Ni minns väl den infekterade debatten i somras efter NHL:s prisutdelning i Las Vegas. Den där Drew Doughty fick priset som Årets back i stället för Erik Karlsson, trots att svensken gjorde 82 poäng på 82 matcher.

Hade NHL tillämpat samma regler som baseball-ligan MLB hade det aldrig behövt hända.

För då hade både Doughty och Karlsson fått Norris Trophy.

MLB hade nyss sin prisutdelning efter Chicago Cubs efterlängtade seger i World Series och där delar ligan ut två individuella priser i varje kategori. En till den bäste i America League och en till den bäste i National League.

Om NHL gjorde samma sak och delade ut ett pris till den bäste i Western respektive Eastern Conference skulle hockeyhistorien se lite annorlunda ut. Spelare på gränsen till att väljas in i Hockey Hall of Fame skulle exempelvis ha fler priser att kunna hänvisa till på sitt cv.

Sportnet har gjort en kul genomgång av de största priserna, vilket bland annat avslöjar att Nicklas Lidström skulle fått en åttonde Norris Trophy 2009 och därmed tangerat Bobby Orrs åtta.

Det skulle också betyda jättemycket för Zdeno Chara, delvis samtida med Lidström. Med två Norris-priser varje år skulle han ha fyra ytterligare till den han har nu.

Ryan Suter (2013), Shea Weber (2012) och Mike Green (2010) skulle också ha var sin av spelare som är aktiva nu. Phil Housley, Gary Suter, Vladimir Konstantinov och Eric Dejardins skulle också vunnit priset. Ryske backen Sergej Gontjar skulle fått det både 2002 och 2003.

Scott Stevens fick aldrig någon, men med dubbla priser skulle han ha två från 1998 och 2002. Al MacInnis skulle få ytterligare fyra till den han verkligen har. Både Paul Coffey och Brad Parks skulle också plockat åt sitt var sina två till och New York Islanders Dennis Potvin skulle kliva upp på sex Norris efter ytterligare tre.

Den store vinnaren bland backarna är ändå Chicagos Bill White, samtida med Bobby Orr 1968-1975. Han skulle ha vunnit tre raka från 1972 till 1974.

Vezina Trophy till bästa målvakt har det bara röstats om sedan 1982, men ger ändå en del spännande nya vinnare.

Henrik Lundqvist skulle fått en till 2013, Jonathan Quick och Pekka Rinne skulle också ha två.

Roberto Luongo skulle fått sin första 2007, Steve Mason sin 2009 och Ilja Bryzgalov 2010.

Martin Brodeur med sina fyra Vezina, skulle också fått en till 2006 och Patrick Roy tre till 1991, 1997 och 2002 utöver de tre han verkligen fått. Även Grant Fuhr skulle kunna lägga tre nya till den han vann 1988.

Bara tre målvakter har vunnit Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare sedan 1961. Skulle den delats ut dubbelt skulle en rad burväktare plötsligt kunna dryga ut sina meritförteckningar.

Pelle Lindbergh skulle fått den 1985, Pete Peters 1983 och ytterligare tre på 70-talet Bernie Parent, Rogie Vachon och Tony Esposito. På senare tid hade Dominik Hasek, Brodeur, Luongo och Quick också vunnit Hart.

Paul Coffey och Rod Langway skulle också plockat hem den bland backar, där bara Chris Pronger vunnit den i verkligheten sedan Orrs dagar.

På forwardssidan skulle spelare som inte vunnit alls, plötsligt stå med ett par Hart-pokaler. Ryan Getzlaf 2014 och 2015, Teemu Selänne 1998 och 1999 och Marcel Dionne 1980 och 1991. Colorado-veteranen Jarome Iginla skulle fått tre 2002, 2004 och 2008.

Wayne Gretzky skulle inte fått fler, men ändå vara i ledning med de åtta han fått i det verkliga hockeylivet. Men gapet till Mario Lemieux skulle minska drastiskt. ”Super-Mario” skulle nämligen få ytterligare tre till de tre han redan har.

Jaromir Jagr, Guy Lafleur och Bryan Trottier skulle plockat åt sig ytterligare två Hart Trophy vardera.

Calder Trophy, som årets nybörjare kan man ju bara vinna en gång. Men spelare som inte vann skulle fått chansen om NHL följt MLB.

Shayne Gostisbehere, Johnny Gaudreau, Logan Couture och Dion Phaneuf till exempel. Och Marian Hossa (1999), Jarome Iginla (1997), samt Pavel Datsjuk (2002) och Mark Recchi (1990), Paul Kariya (1995), Phil Housley (1983) och Steve Yzerman (1984).

Ray Bourque, backen som nästan hela sin karriär spelade i Boston, för att sedan åka till Colorado och vinna en Stanley Cup, är ändå som den store vinnaren med MLB-reglerna.

Bourque vann Norris fem gånger. Med dubbla Norris skulle han vunnit sex till, vilket gett honom elva totalt och därmed klart slå Bobby Orr och Nicklas Lidström.

Men det stannar inte där, Bourque skulle också tagit hem Hart Trophy 1987, 1990 och 1991. Lägg därtill Calder Trophy, som han verkligen vann 1980, skulle han landa med totalt 15 individuella priser.

Nya riddare sprider solsken men inte Trump

img_0891

Solsken

Vegas Golden Knights

NHL fick sitt 31:a lag. Snygg logga med en riddarhjälm och ett stort V längst fram i guld och svart. Men var försvann Las och varför?

Crosby och Connor

Två mål och en assist i andra perioden på onsdagen tog Crosby 18 platser uppåt i poängligan. Från 38:e till tionde plats. McDavid avgjorde med ett mål och två assist och drar nu ifrån i ledningen av poängligan.

Columbus

Det stora skrällaget i höst. Bara tre lag har faktiskt bättre målskillnad och på sista tiden har laget tagit många tunga skalper från storlagen, bland annat två raka segrar över Washington. Laget har slagit New York Rangers och utklassat St. Louis efter den där 10-0-segern över Montreal. Och på fredagen sprider de solsken här i Florida med match mot Lightning här i Tampa.

fullsizerender

Alligatorvarning

Mikas skada

Mika Zibanejad hade börjat så bra i ett New York Rangers som öser in mål. Laget snabba offensiva spel passar stockholmaren som handen i handsken. Då var olyckan framme och han körde in i sargen så illa att han bröt vadbenet. Han blir borta minst två månader. Riktigt trist.

Spelarna som gisslan

NHL:s senaste bud till spelarna för att få spela OS bäddar för en ny konflikt 2020. När Internationella hockeyförbundet fixat fram pengarna till kostnaderna för att NHL-spelarna skulle kunna åka till Sydkorea 2018, kom NHL med, att visst får ni åka. Om ni låter nuvarande avtalet med oss gälla i tre år till.

Trumpeffekten

Så fort Donald Trump vann presidentvalet blev det dyrare att gå på hockey. I alla fall för svenska hockeyälskare som vill passa på att se den legendomspunna ligan när de är på besök här i landet. Dollarn har blivit betydligt dyrare gentemot svenska kronan, vilket svenska turister kommer att märka. Den är just nu högst på över 13 år.

Spelarna som inte kommer att spela i Golden Knights

Här är de 66 spelare som garanterat i n t e kommer att spela för nya NHL-laget Vegas Golden Knights.

Strax efter att det nya lagets namn gjordes offentligt i Las Vegas skickade NHL ut en lista till övriga 30 lag i ligan på spelare som inte kan komma ifråga för det nya lagets ledning.

Det handlar om 66 spelare som genom sina kontrakt har så kallade no-move clauses. Alltså spelare som i sina kontrakt har det inskrivet att de inte ska kunna komma ifråga i spelaraffärer.

Några spelare finns överraskande inte med i den här listan, eftersom deras klausul mot att inte flytta går ut bara några dagar före expansionsdraften börjar. Det är Anaheims Antoine Vermette och Bostons finländske målvakt Tuukka Rask.

Två spelare som alltså teoretiskt skulle kunna hamna i Las Vegas.

Ytterligare en som överraskande inte finns med är Ottawas Bobby Ryan.

Det har tidigare rapporterats om att den förre Mora-spelaren, i senaste lockouten, hade en sådan klausul i kontraktet på sju år som han skrev 2014. Men så var det alltså inte.

Listan publicerades av Sportnet och innehåller sju svenskar.

Så här ser den ut:

Anaheim
Kevin Bieksa
Ryan Getzlaf
Ryan Kesler
Corey Perry

Arizona
Alex Goligoski

Boston
David Backes
Patrice Bergeron
Zdeno Chara
David Krejci

Buffalo
Kyle Okposo

Carolina
Jordan Staal

Columbus
Sergej Bobrovskij
David Clarkson
Brandon Dubinsky
Nick Foligno
Scott Hartnell

Chicago
Artem Anisimov
Corey Crawford
Niklas Hjalmarsson
Marian Hossa
Patrick Kane
Duncan Keith
Brent Seabrook
Jonathan Toews

Colorado
Francois Beauchemin
Erik Johnson

Dallas
Jamie Benn
Jason Spezza

Detroit
Frans Nielsen

Edmonton
Milan Lucic
Andrej Sekera
Cam Talbot

Florida
Keith Yandle

Los Angeles
Anze Kopitar

Minnesota
Mikko Koivu
Zach Parise
Jason Pominville
Ryan Suter

Montreal
Jeff Petry
Carey Price

Nashville
Pekka Rinne

New Jersey
Ryane Clowe

New York Islanders
Johnny Boychuk
Andrew Ladd
John Tavares

New York Rangers
Dan Girardi
Henrik Lundqvist
Rick Nash
Marc Staal

Ottawa
Dion Phaneuf

Philadelphia
Claude Giroux

Pittsburgh
Sidney Crosby
Marc-Andre Fleury
Phil Kessel
Kris Letang
Jevgenij Malkin

Tampa
Ryan Callahan
Valtteri Filppula
Victor Hedman
Steven Stamkos

Toronto
Nathan Horton

Vancouver
Loui Eriksson
Daniel Sedin
Henrik Sedin

Winnipeg
Dustin Byfuglien
Tobias Enström

NHL-dokumentär om fyra lag i år

Det blir en Road to Winter Classic också den här säsongen. Den populära dokumentärserien börjar sändas här i Nordamerika 16 december (tidig morgon 17 december i Sverige).

Den kommer i år att handla om fyra lag och deras förberedelser fram mot två olika utematcher. Dels Toronto-Detroit i Toronto på Nyårsdagen och dels St. Louis-Chicago 2:a januari.

– När Winter Classic, utematchen vid nyår, börjar bli en tradition tar vi serien till en ny nivå med fyra lag i stället för två, säger NHL:s Steve Mayer på nhl.com.

Det kommer att bli totalt fyra avsnitt på 53 minuter vardera och de kan streamas på nhl.com eller Epix.com. Även de fyra inblandade lagets hemsidor kommer att erbjuda streamning.

Hur det blir med sändning i Sverige är inte klart än.

Här är sändningstiderna med svenska tiderna:

Lördag 17 december 04.00.

Lördag 24 december 04.00 (repris 25 december 04.00).

Lördag 31 december 04.00.

Lördag 7 januari 04.00.