2007 spelade Eric Lindros sin sista match i NHL. Efter åtta säsonger i Philadelphia, där han bland annat bildade den fruktade kedjan Legion of Dome med John LeClair och Mikael Renberg, tre i New York Rangers, en i Toronto, spelade han sin sista i Dallas tröja.

Bjässen från London strax söder om Toronto kom in i NHL med epitetet ”The Next One”. Det var han som skulle plocka upp Wayne Gretzkys mantel, som ligans stora stjärna.

Det började också bra, men efter den våldsamma tacklingen från Scott Stevens i sjunde Stanley Cup-semifinalen 2000 blev aldrig hans karriär vad den varit. Han tvingades sluta efter minst åtta hjärnskakningar och då stod han ändå över två hela säsonger.

På fredagen fick han sin ring som bevis på att han är invald i Hockey Hall of Fame i Toronto. På måndag introduceras han i det utvalda sällskapet.

Jag har ett eget minne av Eric Lindros. Jag träffade honom bara en gång. Det var på Visby flygplats hösten 1991.

Lindros hade draftats av Quebec. Men Ontariobördade Lindros ville inte spela i laget från den franskkanadensiska delen av landet. Han vägrade spela den säsong han skulle debutera i NHL och åkte i stället med Kanadas OS-landslag.

Det här var före NHL-proffsens intåg i OS. Kanada samlade då en trupp av spelare utanför NHL och turnerade världen runt för att spela ihop sig till OS i Albertville 1992.

Ett av stoppen var Sverige och Gotland. Kanadas OS-lag skulle möta svenska B-landslaget, som kallades Vikingarna, i två matcher. En i Hemse vackra nybyggda trähall på södra Gotland. Returen spelades i Visby Ishall.

Jag bodde och jobbade på Gotland då. Förutom till Gotlands Tidningar skrev jag också en text till Svenska Dagbladet, för övrigt min enda publicerade artikel i den tidningen, om när ”The Next One” landade på ön. Det var en stor sporthändelse när världsstjärnan som skulle vara i NHL istället kom till Gotland.

När det var dags för match i Hemse stod till allas stora besvikelse den store kanadensaren oombytt vid sargen.

Han hade halkat i duschen på hotellet i Visby och spelade inte.

Ombytt, men utan att spela, satt en 18-årig talang i Vikingarnas bås och var sur. Jag pratade med honom efter matchen eftersom jag skulle skriva om hans A-landslagsdebut till hans lokaltidning Örnsköldsviks Allehanda.

Det var ingen glad spelare jag presenterade mig för. Han var rejält sur för att han inte fått spela.

Det var då jag för första gången fick se de där iskalla blå ögonen som senare skulle bli berömda i hockeyvärlden.

Ö-vikskillen hette Peter Forsberg.

Peter Forsberg, och Phil Housley, är redan invalda i Hockey Hall of Fame. Nu har de också fått sällskap av Eric Lindros.

 

Trist för hockeyfansen i Hemse. Både Eric Lindros och Peter Forsberg i deras ishall samtidigt och ingen av dem spelade.

För tre år sedan gjorde jag en grattisintervju till DN när han fyllde 40. Jag påminde om den där debuten i Hemse som aldrig blev av.

”Jag minns det mycket väl. Jag var så förbannad. När vi kom tillbaks till Visby gick jag upp till Timos hotellrum och knackade på. Jag sa åt honom jag skulle åka hem. För vad var det för mening att komma om jag inte fick spela”, berättade ”Foppa” om samtalet med Vikingarnas coach, som i de här två matcherna faktiskt var Timo Lahtinen, guldtränare från Södertälje och Malmö.

Peter stannade dock och när det var dags för match i Visby Ishall fick han spela. Det gjorde också Lindros.

Detta möte i Visby blev alltså deras första möte som seniorspelare.

Efter bara 34 sekunders spel spelar Forsberg fram Peter Larsson till 1-0. Ove Molin, tredjelänken i kedjan, gjorde strax efter 2-0 och efter 12.06 petade Peter in 3-0 på retur bakom målvakten Trevor Kidd efter skott från backen Per Gustafsson.

Vikingarna vann med 7-1 mot Kanada med Eric Lindros i laget. Forsberg gjorde två mål och passade till ett i sin seniorlandslagsdebut.

”Han kunde ha gjort fyra mål i den här matchen”, sa Lahtinen om Peter Forsberg, stod det i min artikel i ÖA.

Lindros då? Han gjorde inte speciellt mycket under matchen, men jag minns att han gäspade under nationalsångerna.

Foppa var några månader senare med och vann VM-guld i Prag. Han spelade sedan ytterligare två säsonger i Modo.

Lindros tog OS-silver i Albertville 1992 och debuterade i NHL redan hösten efter besöket på Gotland.

Då hade Quebec bytt bort honom till Philadelphia i en av de riktigt stora spelaraffärerna.

I bytesaffären fanns en kille från Ö-vik vid namn Peter Forsberg med, som draftats av Philadelphia.

Därför var det i  Lindros ursprungliga lag Quebec Peter debuterade efter lockouten sent på hösten 1994. Foppa vann OS-guld i Lillehammer vintern 1994 och 1996 vann han också Stanley Cup när Quebec flyttat till Denver och blivit Colorado Avalanche. Rekordung hade Foppa vunnit de tre stora titlarna och kom in i Trippelguldklubben.

Lindros vann Canada Cup och OS-guldet i Salt Lake City 2002, men aldrig Stanley Cup.

Kanske tänker han mer på de titlarna när han officiellt introducerades i Hockey Hall of Fame på måndagen, än det där första mötet med Peter Forsberg långt borta på en ö i Östersjön.