Månad: november 2016

En trio W som ger solsken över NHL

dagensnhlLämna en kommentar

img_0891

Solsken

Winnipeg

Har överraskat stort med fem segrar på de senaste sju matcherna med en målskillnad på 27-17. Patrick Laine och Mark Scheifele, de unga talangerna, har haft en stor del i lyftet. Laine leder skytteligan och Scheifele poängligan.

Wennberg

Columbus Alexander Wennberg har lika många poäng som svenska poängkung Nicklas Bäckström med 15 (2+13) och bara Connor McDavid är bättre vad gäller målgivande pass i hela ligan.

William

William Nylander har tangerat sitt NHL-rekord från förra säsongen. Då gjorde han 13 poäng (6+7) på 22 matcher. Nu har han fem mål och åtta assist på 16 matcher. Bara Bäckström, Wennberg och Erik Karlsson har gjort fler svensk poäng den här säsongen.

 

fullsizerender

Alligatorvarning

Skadorna x 3

Trist när underhållare som Calgarys Johnny ”Hockey” Gaudreau slashas på händerna, den kroppsdel som är så viktig för lirare som han. Gaudreau avgjorde med enda målet mot Minnesota, men fick utgå efter smällen på handen från Eric Staal, som visade sig ha slagit av ett av hans fingrar. Nu blir en av NHL:s mest sevärda spelare borta ett bra tag. Liksom New Jerseys Taylor Hall som opererade ena menisken i går. Och Tampas Steven Stamkos skadade menisken i höger knä. Både Hall och Stamkos kan bli borta i en månad. Alla tre skadade sig i tisdagskväll.

Inte överens alls

Trots att lagens general managers diskuterade frågan om ”blind side” återigen ska införas i regeln om tackling mot huvudet, efter Nazem Kadris smäll på Daniel Sedin, kom de inte överens om något. Frågan blev uppskjuten till i mars.

Brutna klubbor bakom bruten svit

Montrealcentern Alex Galchenyuk bröt klubben i egen zon i förlängningen hemma mot Florida. Då åkte han till båset för en ny klubba. Florida blev tre mot två och kunde avgöra. När Aaron Ekblad sköt det avgörande skottet gick också hans klubba av. Två brutna klubbor och Montreals hemmasvit på tio raka segrar bröts den också. Därmed kunde inte målvakten Carey Price tangera rekordet George Hainsworth satte 1927 med elva raka segrar i inledningen av säsongen. Men Galchenyuk, man åker väl inte och hämtar ny klubba i det läget. Vad tänkte han på?

Båtliv och hockey i Florida

dagensnhlLämna en kommentar

Bor man vid den långa kusten i Florida är det aldrig långt till båtar. Båt- och hockeylivet korsar varandra ofta i den här staten.

Nyligen var Tampa Bay Lightnings coach Jon Cooper ute och fiskade med några av spelarna i laget för en välgörenhetsgrej.

Victor Hedman gillar att åka ut och försöka fånga de riktigt stora baddarna och nu när han skaffat sig ett nytt hus med sjötomt, blir det säkert inköp av en båt också.

På filmen här ser ni hur nära kanalen ligger arenan. Och hur nära arenan man varnar för alligatorer. Sånt är hockeylivet i Florida.

I Garrison-kanalen mellan fastlandet där Amalie Arena ligger på sydspetsen och Harbour Island där jag, Brian Boyle, Ondrej Palat och Vladislav Namestnikov bor, ligger båtarna på rad.

En del fans tar till och med båten till matcherna.

562

Så här såg det bland annat ut i samband med Stanley Cup-semifinalen i våras. Penguins- och Lightning-fans kommer tillsammans till matchen.

535

Den här skönheten vet jag inte om den innehöll hockeyfans, men den får vara med ändå för att visa klassen på de båtar som ligger här.

img_1841

Här är en jag hittade i kanalen för några dagar sedan med hockeytema i namnet. ”Power Play” med Lightnings blixtloga genom o:et och så en mast med Lightnings flagga i topp. Passar ju extra bra den här hösten när laget fått ordningen på spelet med en man mer.

Men det här namnet är ändå min favorit:

img_1842

”Last Minute to Play” är ju ett alldeles lysande hockeynamn på en båt.

Jag känner ägaren också. Han är kanadensare och jobbar som scout för Winnipeg Jets. Han sitter strax till vänster om mig på pressläktaren.

Och nu kommer det bästa av allt. Han bor på båten. Duschar på ett närliggande hotells gym och har 200 meter till pressingången på Amalie Arena.

Vad sägs om den kombinationen av hockey- och båtliv?

Största förlusterna i NHL

dagensnhlLämna en kommentar

Ni har väl inte glömt 10-0-smällen för Montreal mot Columbus för drygt en vecka sedan? Hockey News dök ner i hockeyhistorien apropå det tvåsiffriga resultatet och hittade en hel del matcher med pinsamma förluster genom åren.

 Tvåsiffrig händer trots allt inte alltför ofta numera i den ganska målsnåla ligan. Senast det hände var faktiskt 13 år sedan.

New York Rangers lag 1943-44 är möjligen det sämsta som spelat i NHL. Det tog laget 15 matcher för att ta första segern. När laget vann sin sjätte match för säsongen 22 januari var det också säsongens sista seger. Rangers avslutade med 21 raka förluster och förlorade totalt sju matcher med tvåsiffrigt.

Värsta förlusten kom 23 januari borta mot Detroit, som vann med 15-0.

Det är fortfarande den värsta förlusten i NHL:s historia. En 16:e puck hittade också nätet, men vinkades av då det kom precis efter slutsignalen. Rangers hade bara nio skott på mål.

Den storförlusten drabbade ett lag som var uselt hela säsongen. Men också bra lag kan ha en superdålig dag.

Edmontons lag 1983-84 anses till med som ett av de bästa lagen genom tiderna. Det tog mest poäng i grundserien med 119 efter att ha gjort 446 mål. Laget snittade mer än ett mål mer per match än tvåan totalt och hade tre spelare som gjorde mer än 50 mål och fyra som gjorde fler än 100 poäng. Wayne Gretzky var en av dem. Han vann sin femte raka Hart Trophy efter 87 mål och 205 poäng den säsongen.

Men, som sagt, även bra lag kan ha en dålig dag på jobbet och det hade det här Edmonton-laget 12 februari 1984. Oilers mötte Hartford, som bara vann 28 matcher och missade slutspel den här säsongen. Men just den här kvällen fick de till det och krossade Edmonton med 11-0 efter hattrick från både Ron Francis och Greg Malone.

0-11 var femte raka förlusten för Edmonton i en svit där de också torskat med 9-2 mot Washington. Matchen mot Hartford blev en väckarklocka för efter den vann laget åtta raka matcher. I slutspelet förlorade Edmonton bara fyra matcher totalt och vann Stanley Cup.

Vancouver hade några riktiga djupdykningar 1984 och 1985. Under loppet av de 24 kalendermånaderna förlorade laget inte mindre än fyra matcher med tvåsiffrigt. Laget var inte så dåligt utan tog sig till slutspel både 1984 och 1986, men när de förlorade då gjorde de det rejält.

Första djupdykningen kom i mars 1984 när Edmonton vann hemma med 12-2. Sju månader senare hade Philadelphia lekstuga med kanadensarna och vann med 13-2. Bara en månad senare rann det iväg till 12-1 borta mot Los Angeles.

I november 1985 kom den värsta av dem. Det står också än i dag som Vancouvers värsta förlust. Återigen var det Edmonton som stod för den och vann med 13-0.

Vancouver har ytterligare två tvåsiffriga förluster från 1974 och 1979. Det lägger laget på delad andraplats för flest förnedrande nederlag tillsammans med Toronto och Chicago, alla med sex tvåsiffriga förluster.

Men alla ni som håller på Canucks, laget har också vunnit med tvåsiffrigt. 1992 klippte det till Calgary med 11-0. En så hård smäll att Calgarys dåvarande coach Doug Risebrough avgick direkt efter matchen.

Det förlorades stort tidigt i ligans historia. Första tvåsiffriga resultatet kom redan 1919 då Montreal slog Toronto Arenas med 10-0.

1920-talet hade fyra matcher med tvåsiffrigt, 30-talet en enda, sex under 40-talet, tre på 50-talet och bara två under 60-talet.

Sedan hände något. Plötsligt exploderade det med tvåsiffriga resultat på 1970-talet där hela 29 matcher slutade med ett sådant resultat. De fyra åren från 1974 till 1977 hände det 20 gånger. Det hade givetvis med expansionen att göra och att många av de nya lagen inte alltid höll så hög klass direkt. WHA-ligan fanns också och gjorde att talanger dränerades från NHL.

Washington var då ett av de nya lagen, som inledningsvis var rekorddåligt. Sju av de tvåsiffriga förlusterna under 70-talet hade Washington som det förlorande laget.

Laget 1974-75 är det sämsta nya lag som kommit in i ligan. Den säsongen förlorade laget fyra matcher med tvåsiffrigt.

Men stora förluster är inte alltid av ondo. Det kan också leda till något bra, som för Toronto i mellandagarna 1991.

Annandag Jul gästade Toronto regerande mästarna Pittsburgh, som vann med 12-1 efter sju poäng från Mario Lemieux.

Torontos nye general manager Cliff Fletcher hade fått jobbet samma sommar och förutom målvakten Grant Fuhr och anfallaren Glenn Anderson från Edmonton, hade han inte gjort mycket åt Torontos spelartrupp.

Men efter förnedringen i Pittsburgh hände det grejer. Bara en vecka senare skickade Fletcher iväg tio spelare i en rekordtrejd som bland annat förde Doug Gilmour till Toronto. Det inledde en bra period i staden med semifinaler i Stanley Cup både 1993 och 1994.

Eric Lindros blev utspelad i Visby Ishall

dagensnhlLämna en kommentar

2007 spelade Eric Lindros sin sista match i NHL. Efter åtta säsonger i Philadelphia, där han bland annat bildade den fruktade kedjan Legion of Dome med John LeClair och Mikael Renberg, tre i New York Rangers, en i Toronto, spelade han sin sista i Dallas tröja.

Bjässen från London strax söder om Toronto kom in i NHL med epitetet ”The Next One”. Det var han som skulle plocka upp Wayne Gretzkys mantel, som ligans stora stjärna.

Det började också bra, men efter den våldsamma tacklingen från Scott Stevens i sjunde Stanley Cup-semifinalen 2000 blev aldrig hans karriär vad den varit. Han tvingades sluta efter minst åtta hjärnskakningar och då stod han ändå över två hela säsonger.

På fredagen fick han sin ring som bevis på att han är invald i Hockey Hall of Fame i Toronto. På måndag introduceras han i det utvalda sällskapet.

Jag har ett eget minne av Eric Lindros. Jag träffade honom bara en gång. Det var på Visby flygplats hösten 1991.

Lindros hade draftats av Quebec. Men Ontariobördade Lindros ville inte spela i laget från den franskkanadensiska delen av landet. Han vägrade spela den säsong han skulle debutera i NHL och åkte i stället med Kanadas OS-landslag.

Det här var före NHL-proffsens intåg i OS. Kanada samlade då en trupp av spelare utanför NHL och turnerade världen runt för att spela ihop sig till OS i Albertville 1992.

Ett av stoppen var Sverige och Gotland. Kanadas OS-lag skulle möta svenska B-landslaget, som kallades Vikingarna, i två matcher. En i Hemse vackra nybyggda trähall på södra Gotland. Returen spelades i Visby Ishall.

Jag bodde och jobbade på Gotland då. Förutom till Gotlands Tidningar skrev jag också en text till Svenska Dagbladet, för övrigt min enda publicerade artikel i den tidningen, om när ”The Next One” landade på ön. Det var en stor sporthändelse när världsstjärnan som skulle vara i NHL istället kom till Gotland.

När det var dags för match i Hemse stod till allas stora besvikelse den store kanadensaren oombytt vid sargen.

Han hade halkat i duschen på hotellet i Visby och spelade inte.

Ombytt, men utan att spela, satt en 18-årig talang i Vikingarnas bås och var sur. Jag pratade med honom efter matchen eftersom jag skulle skriva om hans A-landslagsdebut till hans lokaltidning Örnsköldsviks Allehanda.

Det var ingen glad spelare jag presenterade mig för. Han var rejält sur för att han inte fått spela.

Det var då jag för första gången fick se de där iskalla blå ögonen som senare skulle bli berömda i hockeyvärlden.

Ö-vikskillen hette Peter Forsberg.

ater-i-tampa-024

Peter Forsberg, och Phil Housley, är redan invalda i Hockey Hall of Fame. Nu har de också fått sällskap av Eric Lindros.

 

Trist för hockeyfansen i Hemse. Både Eric Lindros och Peter Forsberg i deras ishall samtidigt och ingen av dem spelade.

För tre år sedan gjorde jag en grattisintervju till DN när han fyllde 40. Jag påminde om den där debuten i Hemse som aldrig blev av.

”Jag minns det mycket väl. Jag var så förbannad. När vi kom tillbaks till Visby gick jag upp till Timos hotellrum och knackade på. Jag sa åt honom jag skulle åka hem. För vad var det för mening att komma om jag inte fick spela”, berättade ”Foppa” om samtalet med Vikingarnas coach, som i de här två matcherna faktiskt var Timo Lahtinen, guldtränare från Södertälje och Malmö.

Peter stannade dock och när det var dags för match i Visby Ishall fick han spela. Det gjorde också Lindros.

Detta möte i Visby blev alltså deras första möte som seniorspelare.

Efter bara 34 sekunders spel spelar Forsberg fram Peter Larsson till 1-0. Ove Molin, tredjelänken i kedjan, gjorde strax efter 2-0 och efter 12.06 petade Peter in 3-0 på retur bakom målvakten Trevor Kidd efter skott från backen Per Gustafsson.

Vikingarna vann med 7-1 mot Kanada med Eric Lindros i laget. Forsberg gjorde två mål och passade till ett i sin seniorlandslagsdebut.

”Han kunde ha gjort fyra mål i den här matchen”, sa Lahtinen om Peter Forsberg, stod det i min artikel i ÖA.

Lindros då? Han gjorde inte speciellt mycket under matchen, men jag minns att han gäspade under nationalsångerna.

Foppa var några månader senare med och vann VM-guld i Prag. Han spelade sedan ytterligare två säsonger i Modo.

Lindros tog OS-silver i Albertville 1992 och debuterade i NHL redan hösten efter besöket på Gotland.

Då hade Quebec bytt bort honom till Philadelphia i en av de riktigt stora spelaraffärerna.

I bytesaffären fanns en kille från Ö-vik vid namn Peter Forsberg med, som draftats av Philadelphia.

Därför var det i  Lindros ursprungliga lag Quebec Peter debuterade efter lockouten sent på hösten 1994. Foppa vann OS-guld i Lillehammer vintern 1994 och 1996 vann han också Stanley Cup när Quebec flyttat till Denver och blivit Colorado Avalanche. Rekordung hade Foppa vunnit de tre stora titlarna och kom in i Trippelguldklubben.

Lindros vann Canada Cup och OS-guldet i Salt Lake City 2002, men aldrig Stanley Cup.

Kanske tänker han mer på de titlarna när han officiellt introducerades i Hockey Hall of Fame på måndagen, än det där första mötet med Peter Forsberg långt borta på en ö i Östersjön.

 

 

 

 

 

 

 

NHL:s nyttigaste reaspelare

dagensnhlLämna en kommentar

Det handlar om massor av miljoner i den professionella sporten. Då gäller det att satsa på rätt spelare.

Sajten prohockeyrumors.com har gjort en kul genomgång och fått fram de spelare som var free agents i somras, som fick ”billiga” kontrakt och som har gett tillbaka mest på satsade dollar.

Jonathan Marchessault

Stabil inhoppare i Tampa i fjol, men fick inte plats i årets Steve Yzerman-bygge. Han flyttade lite längre söderut i Florida och hamnade hos Panthers, där han gjort dundersuccé.

Men det är klart, får man spela med Jaromir Jagr och Aleksander Barkov gör det ju hockeylivet aningen lättare.

Marchessault är ganska liten och gjorde 18 poäng på 45 matcher i Tampa förra säsongen. I höst har han redan gjort 13 på 14 matcher via sju mål och sex assist. För 750 000 dollar spelar han ytterligare en säsong i Panthers.

En kanonvärvning.

Matt Cullen

Veteranen spelade 106 matcher när han hjälpte Pittsburgh vinna Stanley Cup förra säsongen. Många trodde han skulle få gå, men 40-åringen fick ett nytt ettårskontrakt för en miljon dollar.

På 13 matcher har han bidragit med tre mål och sex assist. Han kanske inte gör 32 poäng som i fjol, men han bidrar och är viktig att ha när det är viktiga matcher.

Totalt har Cullen spelat 1 308 NHL-matcher och 98 i slutspelet för åtta olika klubbar. Han har också vunnit Stanley Cup 2006 med Carolina, samt tog VM-brons med USA 2004.

Michael Grabner

Här gjorde New York Rangers en kanonvärvning. Grabner har gjort 34 mål (2010-11 i Islanders) en säsong tidigare. Nu fick Rangers honom från Toronto för 1 650 000 dollar den här och nästa säsongen.

Men det är klart, 31 poäng på de två senaste säsongerna är knappast något som trissat upp hans löneanspråk. Men i Rangers speediga lag har österrikaren vaknat till liv igen. Med sju mål och tre assist på 14 matcher är han Rangers bästa målskytt tillsammans med Rick Nash.

Dennis Seidenberg

Den 35-årige tyske backen köptes loss från resten av sitt kontrakt med Boston och lyckades till slut få ett nytt med New York Islanders. Och där har han snabbt blivit en klippa i försvaret, speciellt i fem mot fem, med nästan 20 minuters istid och åtta poäng (4+4) på 14 matcher.

Fyra mål har han inte gjort på en hel säsong sedan 2012-13 och han kan för första gången sedan 2011-12 komma över 20 poäng

Och allt detta för det låga priset av en miljon dollar.

18-åring NHL:s bäste målskytt

dagensnhlLämna en kommentar

img_0891

Solsken

Patrick Laine

1992-93 blev Teemu Selänne årets rookie efter fantastiska 76 mål. Nu har Winnipeg en ny finsk talang som redan aspirerar på titeln. Efter sitt andra hattrick för säsongen leder Laine skytteligan med elva mål i NHL.

10-0

Kommer vara en av säsongens märkligaste matcher. Montreal utan förlust vid full tid i tio raka matcher förlorar säsongens första med 10-0. Alla utom två utespelare i Columbus gjorde poäng.

Alexander Wennberg

Gjorde fyra assist i matchen ovan och gick upp i ledningen i NHL:s assistliga på elva målgivande pass.

fullsizerender

Alligatorvarning

Inget straff

Nazem Kadri i Toronto fick ingen bestraffning alls efter pååkningen av Daniel Sedin i skottögonblicket. Många av de farliga situationerna i dag kommer av det snabba spelet. Då måste också regelverket följa med utvecklingen. Bara tur att det inte hände något allvarligt med Daniel den här gången, trots att smällen mot isen såg väldigt otäck ut.

Filip Forsberg

Tolv matcher och fortfarande inget mål av förra säsongens svenska skyttekung.

Bara ett C

New York Rangers coach Alain Vignerault var allt annat än nöjd med sitt lag, som efter fem raka segrar med massor av mål, förlorade hemma mot Vancouver med 5-3. Ingen i hans lag var ens värda betyget C, sa han, räddade sig själv och gav målvakten Antti Raanta ett C. Han släppte tre av målen innan han blev pååkt och fick bryta matchen.

 

 

Målvakten som klev av isen och försvann

dagensnhlLämna en kommentar

Efter Al Montoyas tio insläppta mål för Montreal i fredags uppmärksammades återigen det som gått till hockeyhistorien som ”Lördagskvällsmassakern”.

Lika blodigt som det låter var det dock inte, även om det var stort allvar för de inblandade då.

Det var den 2 december 1995 och Montreal tag emot Detroit på hemmais i det som skulle bli lagets värsta hemmamatch genom tiderna.

I målet stod Patrick Roy, som tagit laget till Stanley Cup-segrar både 1986 och 1993.

Fyra matcher in på säsongen hade Jacques Demers fått sparken och ersatts av Mario Trembley som coach. Roy och Tremblay hade varit lagkamrater tidigare, men aldrig varit de bästa vännerna. Trembley hade bland annat drivit med franskkanadensaren Roy för hans engelska.

För Roy var det inte drömcoachen direkt, som kom till hans lag. Vid två tillfällen den hösten var det nära handgemäng mellan coachen och målvakten. En gång på ett café på en bortamatch på Long Island i New York och en gång sedan Trembley skjutit Roy på halsen under en träning.

Till den här infekterade miljön kom Detroit och fullständigt spelade ut Montreal. Puckarna trillade in i rask takt bakom Roy. Ryssen Sergej Federov hade en kanonkväll med ett mål och fyra assist.

Vid ett tillfälle i andra perioden sköt Fedorov mot Roy från långt håll. Roy styrde utan problem undan pucken. Hemmapubliken svarade med att hånfullt jubla och applådera.

Något som fick Roy att lika hånfullt jubla tillbaka för att han hade gjort räddningen.

Trots fem insläppta mål på 17 skott i första perioden lät Trembley Roy stå kvar i puckregnet. Efter nio insläppta puckar och djup förnedring för Roy, bytte till slut Trembley ut målvakten, som raskt åkte mot båset.

På väg ut vände plötsligt Roy och gick fram till Montreals president Ronald Corey som satt precis bakom bänken, och sa:

”Det här var min sista match i Montreal.”

Sedan gick han ut.

Det blev hans 591:a och sista match i Montreal Canadiens.

Dagen efter stängdes Roy av av sin egen klubb. Fyra dagar senare trejdades han till Colorado i något som brukar betecknas som den mest ojämna spelaraffären genom tiderna i NHL.

Senare den säsongen vann Patrick Roy Stanley Cup en tredje gång med Colorado. Det blev ytterligare en gång 2001 innan han 2003 la av som en av NHL:s största målvakter genom tiderna.

Pat Jablonski, som kom in efter Roy i den där decembermatchen 1995, släppte ytterligare två mål. Detroit vann med förkrossande 11-1. 21 år senare åkte mesta mästarna Montreal på en ny mina med tio baklängesmål.

Långt till Cubs-väntan på Stanley Cup-segrar

dagensnhlLämna en kommentar

Det tog Chicago Cubs 108 år att bli mästare igen. Så länge behöver i alla fall inte något NHL-lag vänta på en Stanley Cup-seger än på länge. Eftersom ligan startade nio år e f t e r Cubs förra seger var det en av alla de händelser som listades av saker som hänt under baseballfansens långa väntan i Chicago.

Det var ju rätt mycket som hänt från 1908 till 2016. Två världskrig startade och avslutades. Första flygningen över Atlanten. Elvis födelse och död och moderniteter som tv och datorer uppfanns och blev var mans egendom.

Men vilket NHL-lag har väntat längst på en Stanley Cup-seger då?

Senaste 25 åren har tre långa perioder av väntan tagit slut. New York Rangers fans fick jubla igen 1994 efter 53 års väntan. Det är den längsta väntan i NHL:s historia.

2010 vann NHL:s Chicago-lag. Black Hawks fans hade då väntat sedan 1961 på en ny seger. Och när Los Angeles vann för första gången 2011 hade fansen fått vänta i 43 år.

Längsta titeltorkan just nu har Toronto. Eftersom hockeyintresset ändå är på topp i staden är längtan efter en ny Cup-seger desto större där. Men det är 48 år sedan det hände senast.

Förutsättningarna just nu för en framtida seger är ju väldigt gynnsamma med alla unga talanger med Auston Matthews, William Nylander och Mitch Manor i spetsen, med en högst respekterad coach i Mike Babcock i båset, samt presidenten Brendan Shanahan och general managern Lou Lamoriello. Men fansen lär få vänta några säsonger till ändå.

Längtan har varit lika lång i St. Louis. Men eftersom laget aldrig vunnit cupen, kan ju heller inte fansen relatera till något sådant. Klubben föddes för 48 år sedan och väntar således fortfarande på sin första Stanley Cup-seger. Det närmaste var de tre raka finalerna 1968-70.

 Laget vände en viktig trend förra säsongen efter flera misslyckanden i slutspelet. Men i semifinalen blev det stopp mot San Jose och tunga spelartapp har inte ersatts. St. Louis-fansen lär få vänta ett bra tag till. Väntan lär bli längre än den var för Rangers fans. Det är sista året med Ken Hitchcock som coach och det lär bli en hel del nytt till nästa säsong.

Buffalo har heller aldrig vunnit under sina 45 år i ligan. Finalen 1999 är det närmaste hittills.

Men de senaste åren har inte pekat på att första segern är nära. De senaste nio åren har det blivit två slutspel utan en enda vunnen matchserie även om årets lag har en hel del talang med Jack Eichel, Ryan O’Reilley, Sam Reinhart, Rasmus Ristolainen och Robin Lehner.

Vancouver har väntat lika länge som Buffalo och har det senare laget ett gäng talanger i laget, handlar fortfarande det mesta i Vancouver om bröderna Sedin. Laget hade sin chans när Sedinarna stod på toppen, vann poängligan åren efter varandra och 2011 tog laget till en sjunde och avgörande match i finalen mot Boston.

1998 var Washington senast i Stanley Cup-final. Lagat jagar fortfarande efter 41 år sin första seger och har stor chans att ta den i slutet av den här säsongen.

Med Alexander Ovetjkin, Nicklas Bäckström, Jevgenij Kuznetsov, Matt Niskanen, John Carlson och Braden Holtby finns stjärnorna. Det gäller bara att laget får ihop det i slutspelet, vilket det har haft svårt för.

Trenden ser således ut så här för väntetiden hos fansen. Washingtons fans kan visa sig bara vara månader och inte år från en seger. I Toronto kan den komma, men knappast inom de kommande fem åren.

För St. Louis och Buffalo och speciellt för Vancouver ser det dock ut att bli många tunga dystra cupfria år framöver.

Het Marcus, men svensk offensiv räcker inte

dagensnhlLämna en kommentar

Efter några dagar i New Orleans, Lafayette och en underbart vacker resa längs Gulf-kusten är det dags att dela med sig av lite solsken från Florida igen. Men ni får också några alligatorvarningar.

Först vill jag bara rekommendera att gå på amerikansk fotboll här i USA. Vid 58 års ålder har jag sett tusentals hockeymatcher, massor av fotbollsditon, fighter i basket, handboll, bandy, speedway, inenbandy och volleyboll.

Men NFL-matchen New Orleans Saints mot Seattle Seahawks i söndags var debut för mig. Jag har följt ligan på avstånd via tv i många år, men nu var det The Real Deal.

Vilken fantastisk upplevelse. Bara arenan Domen i New Orleans är enastående att se både utifrån och inne. Förfesten på Champions Plaza, med alla människor utklädda mer än vanligt. Det var ju Halloween, så de vanliga matchtröjorna matchades med de mest fantasieggande kreationer, som de här woodoo-inspirerade fansen från Seattle här nedan.

new-orleans-016

Tillsammans med 73 000 andra såg vi en okej match. Det var mycket kortpassningar och bökanden. Inte så många springspel, som jag uppskattar mest.

Men det vägdes med råge upp av den enorma entusiasmen hos fansen. Några Seahawks-fans satt framför oss och några Saints-fans vid sida.

Som flitig besökare på svenska idrottsarenor och då speciellt de i Stockholm med de tillhörande derbyna, gjorde det här till en sällsynt upplevelse.

Det fanns massor av passion för sitt lag, gliringar till motståndarfansen, men efteråt tog de varandra i handen och tackade för bra match.

new-orleans-027

Upplösningen blev oerhört dramatisk, vilket piskade upp en stämning på arenan jag inte tror jag upplevt någonstans. Seahawks började som väntat bäst. Saints vände, men allt avgjordes i sista passningen med två sekunder kvar.

Seahawks mottagare kunde dock inte ta bollen, efter att publiken kollektivt hållit andan en lång stund när bollen var i luften. Saints vann därför en mycket viktig seger med 25-20.

NFL är fantastiskt att se, men det är inte så ofta. Varje lag har bara åtta hemmamatcher i grundserien. Då är det tur att NHL finns med matcher av yppersta klass. Varje dag.

Det har som vanligt hänt en hel del senaste veckan. Här är lite solsken från Florida och några rejäla alligatorvarningar.

img_0891

Solsken

Marcus Johansson

Vilken vecka han haft. Fem mål och två assist och rakt upp som etta i svenska poängligan för Landskronakillen. På nio matcher han har nu gjort elva poäng, 6+5. På det är han nia i NHL:s totala poängliga.

Artemi Anisimov

Ryssens målform är stekhet just nu. Mål i tre raka matcher för Chicago och totalt sju fullträffar och sex assist. Det betyder att han leder poängligan.

Rangers offensiv

New York Rangers har brottats med sin offensiv de senaste åren. Men i år är laget snabbt och då kommer också målen. Efter tio matcher har Rangers gjort mest mål i hela ligan med 40. Nye 23-årige Jimmy Vesey, som kom från sin collegekarriär, har en stor del i det med sex mål och tre assist.

fullsizerender

Alligatorvarning

Nicklas Bäckström

Fem assist på nio matcher är väl en okej siffra vad gäller frekvensen av målgivande pass från ”Bäckis”. Men målkolumnen, den fylls fortfarande av en nolla.

Loui Eriksson

Samma sak för Vancouvers nya sidekick till Sedinarna. Och Loui är en mer naturlig målskytt än Bäckis. Loui stod inte riktigt att känna igen efter en bra start i World Cup. I Vancouver har det hittills bara blivit fyra assist och då spelar han ändå med ett av ligans bästa radarpar.

Offensiv utan värde

Nashville, Carolina och Arizona är alla lag som litar väldigt mycket till svensk offensiv. Och i de flesta fallen lever de också upp till förväntningarna. Jag tänker på Viktor Arvidsson, Victor Rask och Oliver Ekman Larsson. Filip Forsberg har också assisterat till sju mål, men ännu inte gjort mål. Trots detta är det de här tre lagen som tagit minst poäng i hela ligan. Till detta ska läggas Vancouver, vars offensiv är oerhört beroende av Sedinarna och Loui, men inget lag i hela ligan har gjort så få mål som det västligaste kanadensiska laget.

Tungt för svenskarna när deras produktion inte leder till poäng.