Crosby NHL:s självklare kung 2016

crobsy

Sidney Crosby har all anledning att se glad ut efter 2016.

 

Här är tio punkter som jag kommer att tänka på när jag ska tänka tillbaks på vad som hände i och runt NHL under 2016. Vad har ni mina kära läsare för minensbilder? Skriv gärna och berätta.

1) Sidney Crosby

Hockeyvärldens givne kung under 2016. Först styrde han vändningen av Pittsburgh från ett lag som inte kunde vinna till ett som till slut gick hela vägen och vann Stanley Cup. Efter det ledde han det stjärnspäckade Kanada till seger i World Cup och trots att han fick inleda den här NHL-säsongen med en hjärnskakning leder han nu klart skytteligan. Crosby är supertalangen som fortfarande vid 29 års ålder fortsätter att bli bättre. Hans många mål under hösten beror på att han skjuter fler skott från farliga områden närmare målvakten.

2) Pittsburghs förvandling

Den hade ju redan börjar under hösten 2015 sedan Mike Johnston fick sparken till förmån för Mike Sullivan. Den mer anfallsinriktade hockeyn som kom med honom betydde också att lagets storstjärnor kunde utnyttjades bättre. Men i januari kom också en spelaraffär som kom att betyda mycket för att ett redan farligt anfall blev ännu vassare. Carl Hagelin kom från Anaheim. Södertäljetalangen tillförde en speed som ihop med Nick Bonino och Phil Kessel blev ett Stanley Cup-vinnande vapen.

3) Patrick Kane

Amerikanne plockades ihop med Chicagos nya ryssarna Artemi Panarin och Artim Anisimov och resten är, som man brukar säga, historia. De tre kombinerade en teknisk skicklighet med en snabbhet som ingen annan kedja i hela ligan kunde mäta sig med. Panarin blev årets nykomling och med 106 (46+60) poäng blev den stundtals hårt omdiskuterade Kane förste amerikanen i NHL:s historia att vinna poängligan och få Art Ross Trophy.

4) San Jose och St. Louis

”Äntligen!” Så var det många som sa i de här två ständerna i våras. För efter många år med starka lag som ofta funnits med i topptippsen inför ligans start, men sedan falerat i slutspelet, blev det äntligen framgångar. San Jose med en pånyttfödd Joe Thornton som öste in poäng, en av ligans målfarligaste backar i Brent Burns och styrningarnas konung Joe Pavelski, gick laget ända till Stanley Cup-final, den första i klubbens historia. St. Louis tog sig äntligen förbi första omgången efter en ny strålande grundserie. Laget slog ut Chicago med 4-3 i matcher i en av förra slutspelets allra bästa matchsreier.

5) Erik Karlsson

2016 var verkligen Erik Karlsson världens bästa Karlsson. Trist att han inte släpptes loss mer i World Cup. Då hade säkert Tre Kronor spelat final. Med 82 poäng på 82 matcher matchade han ligans allra vassaste poänggörare och slutade på en fantastisk femte plats i hela poängligan. Hans poängfarlighet fick kommentatorer att börja jämföra smålänningen med det ständiga leendet med självaste Bobby Orr. Ändå bestals han på sin tredje Norris Trophy vid NHL:s prisceremoni i Las Vegas.

6) Columbus höst

Avslutningen på förra säsongen för det unga Columbus med den nye coachen John Tortorella var godkänd. Sedan åkte Tortorella till World Cup som coach för USA och misslyckades fullständigt. Förvandlingen av Columbus till ligans bästa lag vid årsskiftet är därmed remarkabel. De unga spelana har tagut till sig Tortorellas prat om hårt jobb hela tiden och de har visat upp en anfallshockey som hela tiden bara har ett enda mål – så fort som möjligt på mål och skjut. Lagets powerplay är överlägset bväst och styrs av en ung svensk från Nacka – Alexander Wennberg. Han har på 33 matcher svarat för 30 poäng (6+24), varav 15 tillkommit i powerplay. Bara lagkamraten Cam Atkinson är bättre i hela NHL.

7) Alexander Ovetjkin

Den ryska målmaskinen fick inte lyfta Stanley Cup det här året heller, men i skytteligan var det ingen som kunde hota honom. Han vann på 50 mål. Han fjärde seger i rad och den sjätte på de senaste nio säsongerna. Man kan heller inte nämna Ovetjkin utan att ta upp Nicklas Bäckström. ”Bäckis” råkade ha 50 assist förra säsongen. Alltså exakt lika många som Ovetjkins mål, men alla målgivande passen gick inte till ryssen. För coachen Barry Trotz särade rätt ofta på Bäckis och Ovie för att sprida offensiven i laget. Men duon ihop var som vanligt en av de vassaste i NHL 2016.

8) Filip Forsberg

Efter en trög höst exploderade Filips målskytte efter nyår. Förutom alla de 33 målen det blev till slut, var Nashville betydligt oftare farligt nära motståndarans mål när Filip var på isen. De 33 fullträffarna räckte inte bara till att bli svensk skyttekung. Han satte också rekord i klubben. Och till slut var det bara nio andra målskyttar som gjorde fler mål än han på hela säsongen. World Cup blev dock en stor besvikelse och precis som vanligt har det varit trögt med målskyttet under hösten. Men han börjar komma igång…

9) Subban vs. Weber

Trejden slog ner som en bomb samma dag Edmonton skickade Taylor Hall till New Jersey för Adam Larsson och Steven Stamkos skrev på för åtta nya år i Tampa. Men den dagens stora nyhet var att Montreal och Nashville bytte backarna P.K. Subban och Shea Weber rakt av. En ung offensiv Subban skulle tillföra ett av ligans mest lovande lag spets på ett nytt sätt. Ett lag som sviktat och raskt rasat i serien säsongen innan skulle få en av de mest stabila backarna i ligan. Vinnare så här långt? Montreal. Weber har också hittat tillbaks till sin offensiv. Men Subban har en del kvar för att nå upp till sin, men spelaran och publiken i Nashville har i all fall fått en ny favorit.

10) Vegas Golden Knights

2016 var också året då NHL fick ett nytt lag. Men det är först 2017 som Golden Knights kommer att spela den historiska första NHL-matchen i Las Vegas.

 

Sol från Columbus, men varning vad gäller Colorado

img_0891

Solsken

Columbus

Skrällaget fortsatte att vinna och när segern mot Florida var klar i tisdags betydde det tionde raka och det är en prestation Blue Jackets aldrig klarat av tidigare. Men laget var inte klart där. Natten till torsdagen körde Columbus över regerande Stanley Cup-mästarna Pittsburgh med 7-1. Två nya assistpoäng av Alexander Wennberg, men isens kung var veteranen Scott Hartnell som gjorde hattrick

Matthews enhandsstyrning

Toronto-talangen kan göra mål på många olika sätt. Han är en av de vassaste skyttarna från slottet. Men hans enhandsstyrning till 1-0 mot Anaheim var något utöver det vanlioga. Kolla här bara: https://www.youtube.com/watch?v=QViSWwAoD5k

 

fullsizerender

 

Alligatorvarning

Detroit

Fick stryk av Tampa med 4-1 i tisdags. Det var ett håglöst, uddlöst och geistlöst Detroit. Det sämsta Detroit jag sett under 30 år jag har kollar på NHL. Tiden har sprungit iväg för de stora stjärnorna och några nya har inte tagit över. Eller för den delen inte heller värvats till klubben. Det blir knappast ett 26:e raka slutspel i vår.

Tampas skador

Det börjar se ut som under förra hösten. Nu gick också Nikita Kutjerov, Ondrej Palat och Ben Bishop sönder. Poängkungen ska snart vara tillbaka igen. Samma sak för Palat, men Bishops underkroppsskada lär hålla honom borta upp mot en månad.

Viola och Trump

Det är redan turbulent i Florida Panthers. Nu har majorietsägaren Vincent Viola också valts in i Donald Trumps regering. Det är väl i och för sig viktigare att hjälpa till och styra landet, men hockeymässigt, vad betyder det att Viola nu får annat än Florida att tänka på? Är det bra eller dåligt? Återstår att se.

Colorado

Laget i Denver är då dåligt nu att det får bli en extra alligatorvarning på bekostnad av solskenet. Colorado kan inte göra mål och när nu försvaret börjar släppa in mål, som sex stycken senast mot Toronto, då understryks deras uselhet ännu mer. Colorado är sämst i NHL just nu vad gäller poäng. Laget är också rekordsämst när man tittar på målskillnaden. -40 är lång mycket sämre än de andra bottenlagen.

Burakovsky tog petningen på rätt sätt

André Burakovsky gjorde två mål på Stanley Cup-mästarna Pittsburgh i premiären för Washington och många trodde att det här skulle bli Malmö-talangens stora genombrottsår.

Men sedan hände det inte så mycket. I alla fall inte målmässigt, trots att han matchades med Nicklas Bäckström och Marcus Johansson. Han fick även chansen ihop med Alexander Ovetjkin och Jevgenij Kuznetsov.

Men nätet, det hittade han inte tillbaka till.

Till slut tröt tålamodet hos coachen Barry Trotz och Burakovsky petades i tre matcher.

I natt gjorde han comeback igen när Philadelphia gästade huvudstaden.

Det blev succé för Burakovsky, men förlust för Washington.

I slutet av första perioden spelade Dimitrij Orlov fram Burakovsky som kom i andra vågen. Han siktade länge innan han sköt klockrent 1-0 bakom Steve Mason. Burakovskys första mål sedan 13 oktober. Första fullträffen efter 26 mållösa.

I mittperioden spelade han fram Lars Eller till 2-1, vilket länge också såg ut att bli segermålet.

Men 21 sekunder från slutet förstörde Claude Giroux Burakovskys comeback och Washingtons första chans till en tvåpoängare.

Förlängningen blev synnerligen händelserik, men mållös för båda lagens målvakter storspelade. Faktiskt noterade både Mason och Braden Holtby 36 räddningar vardera.

I straffskyttet avgjorde Wayne Simmonds till Philadelphias fördel.

Burakovsky verkar i alla fall ha tagit petningen på rätt sätt. Han gjorde 17 mål förra säsongen och är väldigt viktig som en av de som ska chippa in strax bakom de stora målskyttarna i laget. Då håller det givetvis inte med bara två fullträffar på säsongens 27 första matcher.

Sista slutspelet i Joe Louis Arena har redan spelats

img_1940

Ifjol gav Detroit ut den här sammanställningen över lagets 25 raka slutspel.

 

Fågelkvitter utanför fönstret, soluppgång över Gamla Stan och Riddarfjärden som en spegel.

Det är juni i Stockholm. Försommar och tidig, tidig morgon ackompanjerad av Niklas Holmgren på tv och Detroit är på väg att vinna Stanley Cup.

Genom åren har Detroit gett mig många fina NHL-stunder i tv men också på plats i Joe Louis Arena eller Globen där laget spelade premiär för några år sedan. Skulle någon fråga mig om mitt favoritlag i NHL, skulle jag nog säga Detroit. Både för att så många bra svenskar spelat där, men också för loggan. Gillar det moderna tänket att ha ett bilhjul i en logga för ett lag.

Rent spelmässigt var också Detroit under många år en föregångare, en maskin som tillverkade segrar. Få lag har när de varit som bäst spelat som en enhet såsom Detroit gjorde. Fem spelare i en enhet i försvaret. Vi omställning till anfall fortfarande fem man nära varandra där backarna betydde mycket med sitt spel i anfallen.

Därför var det som hände i natt väldigt tråkigt.

Jag har aldrig sett ett sämre Detroit är det som spelade i Amalie Arena i natt svensk tid.

Ett Tampa med en rad skador och i övrigt rätt dålig form just nu, körde över Detroit och vann enkelt med 4-1. Det kunde ha varit ännu mer.

Det där spelet där de fem rödochvitklädda bildar en enhet finns inte längre.

Uddlösheten är slående, då det tog 7.39 innan laget ens lyckades få första skott på mål. Och det mot ett som alltid rätt trögstartat Tampa.

Bara fyra lag har gjort färre mål än Detroit hittills.

Oförmågan att göra mål visade sig också i andra perioden när de två Tampa-backarna Andrej Sustr och Victor Hedman åkte ut efter varandra. I stället för att utnyttja fem mot tre drog Xavier Ouellet på sig en utvisning när det var fem mot fyra.

– Powerplay kostar oss matcher just nu, konstaterade lagkaptenen Henrik Zetterberg när han tomt stirrade framför sig efter matchen.

Detroit är nu sämst i hela NHL på det som en gång i tiden var ett av lagets segervapen.

Zäta fick frågan om frustrationen var stor i laget eftersom det var många brutna klubbor av besvikelse.

– Visst, men det är också ett sätt för killarna att visa känslor, svarade Zäta lugnt.

Hur ska ni vända på det här?

– De bästa i laget måste bli bättre. Ledarna i laget måste få spelarna mer redo. Vi gör sex mål i förra matchen och vinner och nu gör vi innget. Vi måste bli mer stabila, svarar han trots att Anthony Mantha la in tröstmålet i tom bur elva sekunder från slutet.

Zäta spelade Nicklas Jensen som sköt i stolpen bakom Andrej Vasilevsij, vilket öppnade för Manthas mål.

Kritiken mot lagets ledare var hård från lagkaptenen. Han är själv en av dem och tar med uttaladet på sig en stor del av skulden.

Det ska han inte göra.

Zetterberg var kanske Detroits minst dåliga spelare, ja han var till och med bra i matchen. Med hans hårda arbetsmoral jobbar han till sig chanser, han spelar fram lagkamrater, som vid målet och visar vägen för de andra. Men ingen hänger på…

Både Niklas Kronwall och Jonathan Ericsson har passerat bästföredatumet. Gustav Nyquist som skulle vara en av de som skulle ta över, har inte gjort det. Precis som i fjol har han fasligt svårt att göra mål.

Zäta har säkert rätt att de bästa måste kliva fram mer. Men hur långt räcker det? Knappast till slutspel i alla fall. Dagens Detroit är helt enkelt inte tillräckligt starkt.

I första periodpausen, då Tampa ledde med 1-0, såg jag genom glasrutan in till Detroits rum vid pressläktaren. Lagets general manager Ken Holland stod och pratade med förre Detroit-legendaren Steve Yzerman, som nu är general manager i Tampa.

Bilden var slående. En tunnhårig 61-åring med rynkor i ansiktet och nedböjd huvud, som varit general manager för klubben i 19 år nu, mitt emot en fräsch, vältränad och brunbränd 51-åring som lett sin klubb sedan 2010.

Det var inte bara tio års åldersskillnad i den ögonblicksbilden.

Det var så mycket mer.

För grejen är den att Holland helt enkelt inte lyckats fylla på när stjärnorna försvunnit. Inför den här säsongen gjordes ingen storvärvning, som alltid Detroit brukar göra. Ofta någon ärrad och rutinerad spelare som kommit in och tillfört en sista viktig pusselbit.

Visst, nye Thomas Vanek gjorde en del mål i början, men varken han eller Steve Ott tillhör kategorin storvärvningar.

Redan där kom en signal att något 26:e raka slutspel skulle det inte bli i Detroit.

Laget som har rekordet med 25 raka bland alla proffssporterna i Nordamerika får avsluta spelet i Joe Louis Arena i grundserien 2017.

Det sista slutspelet har redan spelats i arenan…

Coachningen av Henke och Raanta kan ta Rangers till cupen

213

Henke Lundqvist

 

Det har varit mycket spekulerande kring målvaktsparet i New York Rangers de två senaste veckorna. Först petades Henrik Lundqvist i fyra raka matcher till förmån för en Antti Raanta som kom in och storspelade.

Sedan återkom Lundqvist och då storspelade han.

Förra måndagen utsågs Raanta till NHL:s andra stjärna veckan innan. Den här måndagen var det Lundqvists tur att få exakt samma utmärkelse.

Frågan är om det någonsin hänt tidigare att ett lags båda målvakter får den utmärkelsen veckorna efter varandra.

Så vad är svaret på frågan om Lundqvist definitivt är utbytt mot Raanta som förstemålvakt.

Glöm det.

De två senaste veckornas imponerande insatser på isen var följden av minst lika imponerande insatser vid sidan av.

Här är coachen Alain Vigneult den store vinnaren och bakom honom doldisen Benoit Allaire.

Den senare är målvaktstränare i Rangers. Ett jobb han har haft de senaste 13 säsongerna. Alltså under hela Lundqvists karriär i NHL och lite till.

Allaire var en av de första målvaktscoacherna som tog till sig hybridstilen, blandningen av att stå upp och använda butterflystilen. I Phoenix gjorde han både Sean Burke och Nikolaj Chabibulin till mycket bättre målvakter. Vad han har gjort under åren med Henke i Rangers visar också vad han kan.

Det är fingertoppskänsla som den vi sett de två senaste veckorna i Rangers som till slut bygger mästarlag.

Jag säger inte att New York Rangers på två veckors bra målvaktsspel är favoriter till att vinna Stanley Cup. Men lyckas coacherna hålla båda målvakterna alerta så att de är matchvinnare när se spelar, har laget tillsammans med säsongens återfunna målskytte ett par komponenter som tar dem närmare bucklan.

För Henkes del är det inget snack om att han är ettan. Det är han som ger laget säkerhet och sätter skräck i motståndarna.

Men för att orka spela på den nivå måste han också stå över en del matcher. Det blir allt mer viktigt ju äldre Henke blir. Det är något han själv också måste inse även om han verkar vilja stå alla 82 matcherna om han får.

Och ju mer Raanta får komma in och spela en avgörande roll, desto mer växer han av det. För det är viktigt att han tar en större del av seriematcherna så spetskompetensen i form av Henke kan användas när det som bäst behövs – i slutspelet.

Det är här Allaires erfarenhet och kunnande och ytterst Vigneaults fingertoppskänsla ställs på sin spets. Kan de hålla båda målvakterna nöjda och i bra form kan den här upplagan av New York Rangers nå mycket långt.

Då stängde Zetterberg dörrarna bakom sig

Henrik Zetterberg stängde dörrarna till omklädningsrummet bakom sig. Detroit hade förlorat sin tredje raka match och det var dags för lagkaptenen att säga några sanningens ord till spelarna.
Det var en av de ögonblick vi fick vara med om när första delen av ”Road To Outdoor Classics” visades på epix.com på fredagskvällen lokal tid.
Det är fjärde säsongen det görs en dokumentärserie om lagen på väg till utematchen som traditionellt spelas vid nyår.
Men i år handlar dokumentären om fyra lag. Då det både är en utematch nyårsdagen i Toronto och en dagen efter i St. Louis.
Det är Chicago som gästar basebollaget Cardinals hemmaarena Busch Stadium i St. Louis, som kan ta nästan 44 000 åskådare, och där fick vi i första avsnittet stifta bekantskap med Scott Darling. Målvaktsreserven som fått hoppa in nu när Corey Crawford är borta efter sin blindtarmsoperation. Darling kommer från en förort till Chicago så det är väldigt speciellt för honom att äntligen få spela i ”sitt” lag.
Hos St. Louis pratade coachen Ken Hitchcock om det svåra att hitta energin att göra om det en gång till efter succésäsongen i fjol och vi fick följa med Martin Brodeur, assisterande general manager i klubben när han kom tillbaks till New Jersey där han vann tre Stanley Cup som spelare.
Vid besöket i Detroit fick vi följa med coachen Jeff Blashill när han hämtar barnen på en hockeyträning. Blashill är född och uppväxt i Detroit och givetvis kommer sviten på 25 slutspel i rad upp.
– Sviten är inte det viktiga. Vi vill gå längre än att bara ta oss dit. Vi vill spela i juni igen, poängterar lagkapten Henrik Zetterberg i ett försök att ta bort fokus på att bara ta sig till slutspel.
Detroit har gjort det i 25 år i rad, rekord för alla proffssporter, men åkt ut direkt de tre senaste åren.
I Detroit fick vi också lite julstämning när en lite tafatt Dylan Larkin sätter upp julbelysningen.
I Toronto handlar det givetvis mycket om utbildning eftersom laget är så ungt. Som motvikt fick vi göra ett besök hemma hos 30-årige Tyler Bozak, en av de äldre i laget och se när han lekte med sin lilla son.
Matchen på nyårsdagen på BMO Field i Toronto heter Centennial Classic och är inledningen på 100-årsfirandet av NHL. Arenan tar 36 000 åskådare och där spelades i lördags MLS-finalen i fotboll mellan Toronto FC och Seattle Sounders. Seattle vann efter straffar.
Senast Toronto och Detroit möttes utomhus var 2014. Då såg 105 491 på när Detroit vann med 3-2 på den jättelika Michigan Stadium där det normalt spelas amerikansk collegefotboll.
Dokumentären ”Road To Outdoor Classics” visas i ytterligare tre avsnitt fram till matcherna.

Philadelphia sprider solsken i NHL

img_0891

Solsken

Philadelphia

Plötsligt har laget fått till alla detaljer med allt från en strålande målvakt i Steve Mason fram till stjärnorna Claude Giroux och Jakub Voracek som gör det de ska. Efter 4-3 borta mot Colorado i natt är Flyer just nu uppe i tio raka segrar. Så många i rad har klubben inte tagit sedan säsongen 1985-86. Då blev det klubbrekord med 13 i rad.

Crosbys ryck

Ungdomarna Patrik Laine och David Pastrnak hängde på ett tag men de senaste dagarna har Sidney Crosby ryckt i skytteligans ledning. Med 21 mål på 23 matcher är han nu ensam i toppen. Fler skott i farligare lägen i slottet är förklaringen till Crosbys målform denna höst.

Devan Dubnyk

Minnesotas målvakt har sju raka segrar. Senast han förlorade var 19 november och räddningsprocenten är imponerande 94,7.

 

fullsizerender

Alligatorvarning

17 mål har det blivit för finländske superrookien Patrik Laine. Ja, egentligen är det 18. För mot Edmonton fick han också känna på hur det är att göra självmål i NHL. Tyvärr var det också det avgörande målet.

Skifte på tronen?

Henrik Lundqvist satt på bänken i fyra raka matcher då avbytaren Antti Raanta spelade strålande och höll nollan i två raka matcher. Är det ett skifte på tronen i Madison Square Garden eller är King Henrik snart tillbaka i gammal god form igen?

Crosbys smällar

Sidney Crosby spelar uppoffrande och får också sina smällar. När NHL:s bäste spelare har den historia han har vad gäller hjärnskakningar håller alla andan varje gång han tillfälligt lämnar en match. Senaste veckan hände det två gånger i rad. Han kom tillbaks båda gångerna. Men vad händer nästa gång?

Många lag med samma namn i proffssporterna

Nya NHL-klubben Vegas Golden Knights har fått en tuff start innan laget, som inte ens finns, ens snörat på sig skridskorna.

Fighten för klubben nu handlar om namnet.

Först dök det upp uppgifter från amerikanska armén att det pågick en utredning där kring namnet. Armén har nämligen sedan 1960-talet haft ett fallskärmshopparlag med namnet Golden Knights.

Men nu har också amerikanska patentverket satt käppar i hjulet. Golden Knights godkänns helt enkelt inte

Det har framkommit att det finns ett collegelag i olika sporter som heter St. Rose Golden Knights.

Ledningen för nya Vegas-laget kommer dock att överklaga med hänvisning till att det finns andra namn som flera lag har. Bruins heter nämligen inte bara NHL-laget från Boston. Det finns ett UCLA Bruins också i Los Angeles. Liksom Providence Bruins i AHL.

Men det räcker ju bara att titta i de fyra stora proffssporterna i Nordamerika så finns det ju åtskilliga lag med samma tilläggsnamn.

Titta här bara:

Rangers – New York i NHL och Texas i MLB

Panthers – Carolina i NFL och Florida i NHL

Cardinals – Arizona i NFL och St. Louis i MLB

Kings – Los Angeles i NHL och Sacramento i NBA

Giants – San Fransisco i MLB och New York i NFL

Bears – Chicago i NFL och Hershey i AHL

Heat – Miami i NBA och Stockton i AHL

Stars – Dallas i NHL och Texas i AHL, liksom andra farmarklubbar till NHL-lagen, som New Jersey och Albany Devils, Ottawa och Binghamton Senators och Minnesota och Iowa Wild

Jacob Markström: ”Det handlar om respekt”

Ni har säkert sett bilderna när Vancouvers back Philip Larsen åker på en rejäl propp av Taylor Hall bakom egna målet i New Jersey i tisdags.

Halls axel träffar Philip i huvudet och dansken slogs medvetslös till isen.

När han ligger livlös på rygg blir det ett rejält gruffande vid sargen bredvid honom då Vancouver-spelarna ska ge igen på Hall. Det kommer New Jersey-spelare till också för att å sin sida skydda sin stora stjärna.

Det är då Jacob Markström åker ur målet och ställer sig som en sköld mellan bråkstakarna och Philip Larsen.

Markström har fått mycket beröm på social medier för sitt ingripande. Jag träffade honom i går och berättade att han blivit lite av hjälte hemma i Sverige.

– Va? Jag? Men vi förlorade ju, säger han först förvånat.

När jag förklarar mer ingående att det var hans hjälteinsats folk kommenterat, säger han:

– Ja, det är jättetråkigt att något sånt där ska hända. Man vill aldrig se en lagkamrat gå igenom något såntdär. Det är jätteläskigt.

Vad tänkte du när du åkte och ställde dig mellan de som gruffade och Philip?

-Man såg ju några av deras spelare kom och hoppade över han och skulle in och gruffa. Min första tanke var bara att in och se till så att ingen kliver på honom eller att han får en klubba i ansiktet när han ligger däckad där. Det gällde bara att skydda han.

Såg du att han var helt borta?

-Ja.

Hur kunde du vara så iskall och inte ge dig in för att slåss med Hall du också?

-Tacklingen var ju hård och sedan blev det gruff direkt och jag är ingen speciell fighter heller om man säger så. Ville bara se till att han inte skadade sig.

Sedan när en kille på läktaren utanför plexiglaset tar upp en mobiltelefon för att börja filma åker du och ställer dig för gör dig ännu större än du är.

-Jag tycker det handlar om respekt. Det är ingen som behöver filma eller ta bilder när någon ligger medvetslös på isen. Men han stoppade ner telefonen och det uppskattar man som spelare. Markus Granlund i vårt lag kom också och ställde sig bredbent vid sidan av mig.

Jacob Markström blir förvånad att det uppmärksammats. Han tar det själv bara som något naturligt.

-Det är något som alla lag gör för varandra. Det gäller att hålla ihop som lag, säger han.

Efter en natt på sjukhus i New Jersey fick Philip Larsen, som spelade fem säsonger i Sverige, åka med ett plan hem till Vancouver sedan övriga laget flugit söderut till Florida i stället.

-Skönt i alla fall att höra att han mår bra förutom lite huvudvärk, konstaterar Markström.

Utan hans beskydd kanske inte Philip alls hade mått lika bra i dag.

27-årige Philip Larsen spelade en säsong som junior och några matcher i allsvenskan med Rögle innan det blev fyra säsonger i Frölunda. Där spelade han 116 matcher i elitserien innan han i slutet på säsongen 2009-10 stack över till Dallas.

Han spelade ytterligare tre säsonger i Dallas och tillbringade lockouten i Lukko i finska ligan.

Det blev en inte särskild bra säsong i Edmonton innan han återvände för två säsonger i KHL där han sista året 2015-16 gjorde 36 poäng på 52 matcher för Jokerit. Den här säsongen var han således tillbaka i NHL igen, nu med Vancouver.

Varför får svenskarna så få röster?

img_0891

Solsken

Erik Karlsson

Vilken form han är i just nu. Han är inte bara NHL:s bäste blockare av skott, han gick i måndags också upp i ledningen av poängligan för backar efter en monsterinsats mot Pittsburgh, som ändå vann säsongens målrikaste match hittills med 8-5. Efter ett mål och tre assist från Karlsson i den matchen fortsatte han natten till torsdagen med ett mål och två assist när han blev Ottawas poängbäste back genom tiderna. Att Ottawa vann med 4-2 borta mot San Jose satt ju inte helt fel heller.

Jacob Markström

När backen Philip Larsen tacklades medvetslös bakom Jacobs mål och de andra Vancouverspelarna skulle ge sig på Taylor Hall, som tacklat dansken, ställde sig store Markström först som sköld mellan de fightande spelarna och Larsen som låg på isen. Därefter åkte han ut till sargen och stod i vägen för New Jersey-fans som ville filma den livlösa Larsen på isen.

Anders Nilsson

Buffalos andremålvakt fick rättmätligt beröm för sin prideflagga bak på sin nya hjälm.

fullsizerender

Alligatorvarning

McDavids smäll i isen

Det såg inte bra ut när Edmontons Connor McDavid halkade på en klubba och slog ansiktet hårt rakt i isen. Men han reste sig direkt och tog sig om munnen. De personer som övervakar matcherna från NHL:s sida med avseende på hjärnskakningar reagerade direkt och plockade McDavid av isen. Den unge kanadensaren blev inte alls glad av att tvingas kliva in i omklädningsrummet och undersökas. McDavid kom dock tillbaka igen i matchen. Det är bra att NHL tar allvarligt på alla smällar mot huvudet oavsett var och när och på vem de kommer.

Colorado

Oj vad tungt det går för laget nu. Fyra raka förluster och minst poäng i hela ligan efter att också ha gjort minst mål. Lagkapten Gabriel Landeskog saknas verkligen. Han har inte spelar sedan mitten av november. I måndags var han i alla fall med på träningen igen, fast med den orangea tröjan som signalerar ”ingen kontakt”.

Inga svenskar

Röstningen till All Star-helgen håller på för fyllt. Men hittills finns ingen svensk med i topp fem i de fyra olika divisionerna i ligan. Vill inte fansen se Erik Karlsson? Eller Henrik Lundqvist? Alexander Wennberg eller Nicklas Bäckström?