Watch Party eller inte – nu ska det avgöras

watch-party-048

Är abstinensen vad gäller NHL-hockey svår?

Fyra dagar utan matcher känns oerhört långt, men i kväll är det dags igen. 28 av de 30 lagen in action direkt, enligt följande: New York Islanders-Washington, New York Rangers-Columbus, Pittsburgh-Nashville, Carolina-Philadelphia, Montreal-Buffalo, Detroit-New Jersey, Tampa-Boston, Florida-Ottawa, St. Louis-Winnipeg, Dallas-Toronto, Edmonton-Minnesota, Arizona-Los Angeles, Anaheim-Colorado, San Jose-Chicago.

Lagen har spelat mellan 46 och 52 matcher och serien går in i ett mycket intressant och spännande skede. Dels är det nu vi kommer att börja se trejder. Lag som inte har någon chans att ta sig till slutspel måste se om sitt hus inför nästa säsong och kan skicka någon spelare för att få något de tror är bättre i retur. Å andra sidan vill slutspelslagen stärka lagen för en rejäl satsning mot Stanley Cup. Fram till 1 mars är transferfönstret öppet.

Den extra draft, som kommer att hållas före den ordinarie i sommar, för att nya Vegas Golden Knight ska få ihop en spelartrupp kommer också att påverka spelarmarknaden. Det kommer vi att se redan nu i februari.

De sista 30 matcherna drygt kommer att vara avgörande för vilka 16 lag som kommer att spela slutspel och om du inte håller på Colorado och Arizona, ska du inte tappa hoppet. Med 60,1 procent av säsongens matcher spelare, det är 739 av 1 230, är faktiskt fortfarande 24 av de 30 lagen inom 6 poängs marginal att ta sig till slutspel.

Jämnheten visar sig av att de tio i topp vad gäller poäng i hela ligan är bara inom en marginal på nio poäng. I Pacific Division skiljer det bara en poäng mellan de tre i topp.

Tuffast kommer kampen om slutspelet att bli i Central där bara 6 poäng skiljer lag tre Nashville till lag sex, som just nu är Winnipeg.

I Atlantic skiljer det nio poäng mellan andra laget Ottawa och det sista som är Detroit. Laget som kämpar desperat för att hålla sin slutspelssvit på 25 år intakt.

Här i Tampa ser vi ju att Tampa Bay Lightning krånglar sig över slutspelsstrecket så vi får vara med om lika fantastiskt härliga Watch Partyn under en ljummen bar himmel (se bilden här ovan) som vi bjöds på i våras.

NHL:s 100 bästa spelare genom tiderna

sgeling-o-lidas-059

Nicklas Lidström är en av fyra svenskar bland de 100 bästa i NHL genom tiderna.

 

När Hollywood blev Hockeywood för helgens All Star-festligheter inleddes allt med fredagens stora gala där de sista 67 spelarna av de 100 bästa presenterades.

Sex ännu aktiva spelare avslutade presentationen med Chicago-trion Patrick Kane, Duncan Keith och Jonathan Toews, samt Alexander Ovetjkin, Washington, Sidney Crosby, Pittsburgh och Jaromir Jagr, Florida.

Fyra svenskar kom med också, Börje Salming, Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström. Alla utom Sundin var på plats där allt avslutades med att den övervägande delen av de 100 bästa spelarna hockeyhistorien skådat samlades på scenen.

Här har ni en fantastisk presentation av de 100 bästa spelarna genom tiderna, bara att gå in och läsa om just era favoriter: https://www.nhl.com/fans/nhl-centennial/100-greatest-nhl-players

 

Lemieux-klass på Marleaus fyrling

img_0891

Solsken

Kungens återkomst

Svackan var den djupaste sedan han kom till NHL. Men plötsligt hittade Henrik Lundqvist och hela New York Rangers tillbaka till sitt spel. Tre raka segrar visade att ”Henke” var tillbaks igen, speciellt efter de 36 räddade skotten mot Los Angeles. På vägen tog han sin 20:e seger den här säsongen och blev först i NHL:s historia med att vinna minst 20 matcher de tolv första säsongerna i ligan.

Forsbergs form

Filip Forsberg gjorde sitt 13 mål på de senaste 21 matcherna mot Buffalo. Han gör inte bara mycket mål just nu. Han gör de viktiga målen. Fyra matchvinnande mål i de senaste sju matcherna för sitt Nashville, där han bland annat gjorde två i den tunga bortasegern mot Minnesota. Totalt har han gjort 15 mål. Bara Rickard Rakell med 20 är bättre av svenskarna.

Marleaus fyrling

När San Jose slog Colorado med 5-2 i måndags gjorde Patrick Marleau de fyra sista målen i sista perioden. Veteranen och trotjänaren som spelat hela sin karriär i klubben, blev den tolfte att lyckas med det genom NHL:s 100-åriga historia. Men också den första sedan Mario Lemieux gjorde det 26 januari 1997 för Pittsburgh mot Montreal.

img_1977

Alligatorvarning

Anze Kopitar

Slovenen har högst lön i ligan den här säsongen. Men antal siffror i hans lönetaksträff, 10 000 000 dollar, motsvarar verkligen inte antal mål från hans klubba. Efter 42 matcher har Anze bara gjort fem (5) mål. Han gjorde 25 förra säsongen och 34 2009-10.

Tampa trampar vatten

2015 års Stanley Cup-finallag var ett tag sist i Eastern Conference. Laget är nu näst sist efter boratsegern mot Chicago i måndags, men vägen till slutspel är lång. Laget läcker. Bara Philadelphia har släppt in mer mål, men inget lag har förlorat så många matcher som Lightning.

Colorado

Trots att Tampa har det tungt, är Colorado ännu sämre. Nu är laget sex poäng efter Arizona, ligans näst sämsta lag. Och det pratas mer och mer om att Matt Duchene och svenske lagkaptenen Gabriel Landeskog kan vara på väg bort.

Fredrik Modins speciella Stanley Cup-minne med Martin St. Louis

Fredrik Modin är en av de lite bortglömda storheterna i svensk hockey. Men han är medlem i trippelguldklubben efter VM-guldet 1998, Stanley Cup-segern 2004 och OS-guldet i Turin 2006.

Totalt spelade ”modda” som han ofta kallas av spelarkompisarna, 14 säsonger i NHL i sex olika klubbar. Flest blev det i Tampa med sex säsonger och det var också där han vann Stanley Cup.

getattachmentthumbnail

Dagen då 26 hissades upp hade spelarna speciella namnskyltar. Alla med 26.

 

När Martin St. Louis som förste spelare i klubbens historia fick sitt nummer 26 upphissat i taket och pensionerat, var Fredrik en av hedersgästerna. Han satt med inne på isen under ceremonin tillsammans med bland andra John Tortorella, Vincent Lecavalier, Gary Bettman, lagets ägare Jeff Vinik och dess grundare Phil Esposito.

Fredrik var nämligen under många år rumskompis med St. Louis och lärde känna honom bättre än många andra.

Jag fick en pratstund med Fredrik, som blev kvar i USA efter NHL-klarriären. Han bor numera i Columbus, Ohio där han spelade 2006-10, även om han avslutade sin NHL-karriär med fyra matcher i Calgary 2011. Han coachar sin sons hockeylag och är hemmapappa resten av tiden, även om han hjälpt Blue Jackets med en del saker tidigare.

Sin sista match spelade han strax före jul 2013 med sin moderklubb Njurunda SK i division 2. Det blev bara en match, faktiskt hans A-lagsdebut, men Modda bidrog med en assist i 5-4-seger i förlängningen mot lokalkonkurrenten Töva Tigers.

getattachmentthumbnail

Fredrik Modin fick också berätta om Martin St. Louis i tv.

Vad tyckte du om ceremonin?

 

– Det var kanonfint. Trevligt att höra alla prata om honom och alla kom tillbaka till samma sak – vilken fantastisk, inte bara människa, utan tävlingsmännsiska han var.

Vad lärde han dig?

-Vinnarinstinkten. Den tror jag smittade av sig på oss alla som var med i det där laget som vann Stanley Cup. Det fanns liksom inget stopp. Det var all in.

Något personligt minne från tiden ni var rumskamrater?

-Speciellt nu när man bor på samma hotell som vi gjorde då inför sista sjunde matchen här hemma, är det ju den som kommer upp. Vi hade vunnit match 6 i Calgary och kom hem hit. Vi käkade lunch och skulle gå och sova en stund inför matchen. En rutin vi haft i många, många år.

-Vi kom in på rummet, lägger oss ner, men vi är nervösa båda två och det är svårt att somna. Vi ligger och skruvar oss. Jag kan inte somna och jag hör att det kan inte han heller.

-Så i samma ögonblick vänder vi oss mot vanadra. Vi öppnar ögonen samtidigt och säger ”Du kan inte heller sova eller hur? Nej.” Så vi åkte till arenan i stället jättetidigt och började förbereda oss. Det var speciellt.

getattachmentthumbnail

Martin St. Louis tillbaka i Amalie Arena där han och Fredrik Modin hade en annorlunda förbeerdelse inför sista matchen i Stranley Cup-finalen 2004.

 

De tidiga förberedelserna blev lyckade. 13.31 in på matchen gjorde Ruslan Fedotenko 1-0 i powerplay. Brad Richards och Fredrik Modin stod för förspelaet.

Efter 14.38 i andra gjorde Fedotenko också 2-0 innan Craig Conroy reducerade i tredje, men Tampa höll ifrån och rumkompsiarna St. Louis och Modin fick avsluta en lång dag i arenan med att lyfta Stanley Cup.

Vägen fram till den där cupvinnande avgörande matchen:

Match 1: 1-4 i Tampa. St. Louis gjorde 1-3 i powerplay.

Match 2: 4-1 i Tampa. Dan Boyle gjorde 3-0 assisterad av Brad Richards och Modin. St. Louis gjorde 4-0 i en mycket stökig match med totalt 137 utvisningsminuter efter en rad slagsmål.

Match 3: 3-0 i Calgary. Det mest uppmärksammade från den matchen var utan tvekan slagsmålet mellan lagens två största stjärnor Jarome Iginla och Vincent Lecavalier.

Match 4: 0-1 i Clagary. Richards sköt 1-0 redan efter 2.48. Något mer mål blev det inte.

Match 5: 2-3 i Tampa i förlängningen. Rumspolarna St. Louis och Modin gjorde Tampas mål. Marcus Nilson assisterade Oleg Saprykin till avgörande målet.

Match 6: 2-3 i Calgary i andra förlängningen. Marcus Nilson spelade fram till 2-2. Första förlängningen blev mållös, men 33 sekunder in i den andra sköt St. Louis sitt mest klassiska mål assisterad av Richards och Tim Taylor.

Match 7: 2-1 i Tampa. Ruslan Fedotenkos stora kväll med två mål. Lecavalier spelade fram till det avgörande.

Häng med på papparesa med Washington

Förra året gick Washingtons pappa-resa till Florida och jag fick träffa Anders Bäckström och Lasse Johansson, Nicklas och Marcus pappor.

I år har Capitals lagt ut en länk med bilder, gamla och nytagna på en del spelare och deras pappor från årets resa som gick till St. Louis och Dallas.

Ni kan se bilderna här: https://www.nhl.com/capitals/news/2017-caps-mentors-trip-then-and-now/c-285997936

 

Här kan ni läsa texten jag då skrev till Gävletidningarna om pappa Bäckströms pappa-resa.

Tampa.

Segerjublet från bortalagets omklädningsrum var extra starkt efter Washingtons 2-1-seger mot Tampa i lördags. Firandet förstärktes av 25 helnöjda pappor iförda sina söners matchtröjor.

– Jätteroligt att få vara med. Länge sedan man fick var med och känna den här känslan att få vinna efter en tajt match. Obeskrivligt, säger Nicklas Bäckströms pappa Anders, svensk mästare i Brynäs 1980.

 

Det sägs att det var Nashville som startade det här 1998-99 med att en gång under säsongen bjuda med spelarnas pappor på en turné. Numera har nästan alla lag det och det är oerhört uppskattat. Inte bara av papporna.

– Det är så klart kul, säger Nicklas Bäckström och utvecklar det:

– Det blir tillbaka till ungdomsåren där de har skjutsat och grejat och nu är man i NHL. Det man drömde om när man var liten. Att få ha dem här så de kan se hur allting går till, vara med på möten och umgås vid sidan av, det är otroligt kul.

Papporna åkte med laget till Fort Lauderdale i södra Florida. Där blev det förlust med 4-1 mot Jaromir Jagr och hans kompisar i Florida Panthers i torsdags.

Dagen efter flög spelare och pappor till Tampa på Floridas västkust. Där blev träning under onsdagen under överenseende av pappor i shorts på läktaren i Amalie Arena.

– Sedan blev den en mysig liten båttur med mat på kvällen. Det är kul med pappor från hela världen. Det är väldigt unikt att träffas på det här sättet och lära känna nya människor. De är ju hockeyintresserade, så det blir att man pratar matcher och hockey, berättar Nicklas.

– Det är fantastiskt roligt att få träffa alla andra pappor och fram för allt få spendera lite tid med Nicklas också, fyller Anders i.

Det här var hans sjunde papparesa.

– Jag har bommat två. Men så fort man får reda på när resan ska bli försöker man planera in den, fortsätter han och berättar om hur en sådan tripp tog honom till Los Angeles för första gången, men även till Montreal.

Spelare och pappor reser ihop på flyg och bussar. De bor på samma hotell och äter tillsammans.

– Sedan får vi vara med på genomgångarna både före träningar och matcher. Det är väldigt intressant att höra på coacherna och se alla detaljer de plockar fram på video.

Efter förlusten i torsdag blev det om än en knapp seger med 2-1 mot försvarsstarka Tampa. Hur väl stämde genomgången före matchen med hur det blev?

– Det stämde precis med det coacherna sa att de skulle tänka på. Klockrent, säger en smått tagen Anders Bäckström i det trånga omklädningsrummet som nu också innehöll 25 segerrusiga pappor från Valbo, Karlstad, Rosenheim i Tyskland, Thunder Bay i Kanada, Novokuznetsk i Ryssland och Flower Mound, Texas, USA.

Innan matchen sa Nicklas att han och spelarna ville vinna extra mycket för att bjuda sina pappor på det.

– Speciellt som vi torskade i torsdags.

Och så blev det.

– Alltid skönt att vinna, men det blir skönare stämning när alla pappor kan komma ner här och showa lite, tyckte Nicklas.

Han poängterade också att det var viktigt att fortsätta se till att laget ännu den här säsongen inte förlorat två matcher i rad.

– Det var otroligt viktigt. I stället för att inleda en förlustsvit och kanske få en svacka är det viktigt att gå på det direkt, spela bra och se till att vinna.

Kändes det att spelarna ville vinna den här matchen?

– Så kändes det. De ville verkligen ge oss pappor en seger. Hela laget, men fram för allt (Braden) Holtby i mål var ju fantastisk, säger Anders och får nickande medhåll av Lars Johansson, Marcus pappa, men också pappa till Martin Johansson som vann sitt andra SM-guld med Brynäs 2012.

Något jättefirande blev det inte, även om laget stannade ytterligare en natt i Florida. Mat på hotellet och hockeysnack blev det i alla fall.

– Alla papporna har träffats under många år nu. Vi har blivit bra kompisar. Och likväl som en spelare kan bli borttrejdad är det nästan lika synd då vi tappar en pappa och en god kompis. Det är tufft ibland, fortsätter Anders och berättar vad papporna gör när sönerna sover middag.

– Vi hittar på egna grejer, som när vi mötte Florida var vi till Everglades.

Pratar ni pappor bara hockey med varandra?

– Nej, det blir politik och krig och mycket roliga minnen eftersom vi haft så mycket skoj genom åren.

Han menar att hockeyspråket är universellt. Pappor från Valbo eller Novokuznets har upplevt ungefär samma saker med sina grabbar.

Ullmarks mask med svenska legendarerna sprider solsken

img_0891

Solsken

Mikas comeback

Mika Zibanejad började riktigt bra i sin nya klubb New York Rangers i höstas. Sedan kom benbrottet i slutet av november. Därför var det extra kul att han gjorde två mål och nästan ett hattrick i sin comeback.

Ullmarks nya mask

Buffalos tredjemålvakt Linus Ullmark har visat upp sin nya mask. Den blålackade masken har ansikten på två alldeles för tidigt avlidna svenska målvakter. Stefan Liv på ena sidan och Pelle Lindbergh på den andra. ”Det är två killar som format mig och varit en inspirationskälla hela min karriär. De kommer att förbli så länge än. Jag är väldigt stolt över att bära den här masken.” Så skrev han på sitt Instagram-konto.

https://www.instagram.com/p/BPYlaijggYm/ 

Vilken puckkänsla

Minnesotas Jared Spurgeons 1-0 i powerplay mot New Jersey nämns redan som ett av säsongens snyggaste mål. Ett skott från Nino Niederreither returnerades av New Jerseys målvakt Cory Schneider och kom farande högt mot Jared. Han fick upp handen och stoppade pucken, samtidigt som han slog den lätt framåt. Snabbt fick han upp klubban, gick ner på ena knät och slog in pucken på tennis i det tomma målet.

https://www.youtube.com/watch?v=P5kmYFo7ZTo

Bonus lästips

Läs min kollega Jonathan Lindquists intressanta text om hur det här med passningar och mål egentligen hänger ihop.

 

img_1977

Alligatorvarning

Tungt för Henke

Henke Lundqvist är i sin djupaste formsvacka, samtidigt som Antti Raanta är skadad. Svensken har släppt in 20 mål på senaste fyra matcherna. Det blev sju senast mot Dallas. Sju på två perioder innan han byttes ut. Så många har han aldrig släppt in på två perioder i NHL tidigare.

Här är Henkes statistik för insläppta mål/match samt räddningsprocent de senaste åren:

2011-12: 1,97  93,0

2012-13: 2,06  92,6

2013-14: 2,36  92,0

2014-15: 2,25  92,2

2015-16: 2,48  92,0

2016-17: 2,89  90,2

Brodin bröt fingret

Minnesotas back Jonas Brodin har brutit ett finger och blir borta upp mot en månad. Trist för honom då laget går som tåget just nu.

Capuano fick sparken

New York Islanders är långt ifrån förra säsongens slutspelslag. I tisdags fick det konsekvenser för huvudcoachen Jack Capuano, då han helt enkelt fick sparken. Gamle storcentern och numera assisterande general managern Doug Weight tar över så länge. Det har redan spekulerats att förre assisterande coachen i klubben Gerard Gallant ska ta över. Han blev förste coachen i NHL som fick sparken den här säsongen då han fick lämna Florida i slutet av november.

Tre Kronor kan få kanonbackar till VM

Det ska spelas massor av hockey innan det är dags för VM i Tyskland och Frankrike i vår.

Men när vi kommer in på den här sidan om nyåret blir det mer och mer intressant hur det ser ut i de olika Divisions kring vilka lag som ska ta sig vidare till slutspel. Å andra sidan blir det också mer och mer spännande att se vilka spelare som kan hamna utanför och då bli potentiella VM-hjältar i Tre Kronor.

Tittar vi på de svenskar som just nu är utanför slutspelet kan Tre Kronor få ett kanonlag på backsidan i VM. Fem av de sju World Cup-backarna är just nu på jakt efter slutspelsplatser och till dem kan också läggas John Klingberg, som inte fick åka med till Toronto.

På målvaktssidan finns också de två svenskarna med bäst räddningsprocent, Anders Nilsson och Robin Lehner, båda Buffalo. Nilsson var stor bronshjälte 2014 i Vitryssland, men Lehner har ännu inte spelat ett VM.

Framåt skulle Filip Forsberg, Victor Rask, Loui Eriksson och Gabriel Landeskog bli tunga spelpjäser.

Om vi tittar närmare på de båda Conferenserna är faktiskt Detroit sist i väst. Förmodligen skulle bara Gustav Nyquist, skyttekung i VM i våras, vara aktuell för ett VM-lag då Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall behöver all tid i världen för att ta hand om sina kroppar.

Buffalo är näst sist och har som sagt två målvakter att bidra med då Johan Larsson blev skadad.

Favorittippade, men skadedrabbade Tampa, är också en bit från slutspel. Därifrån skulle det samspelta backparet Victor Hedman och Anton Strålman kunna vara med. Hedman som blivit en poängfaktor av stor vikt i NHL den här säsongen.

Ottawa bidrar med en annan poängstark och sevärd back i Erik Karlsson. En ledare i laget som också lagt en helt ny dimension av försvarsspel till sin arsenal.

Från Carolina, som just nu är i storform och klättrar, skulle då detta skrivs på måndagen, en trio bli aktuell. Victor Rask är poängtvåa i klubben och gör sin hittills bästa säsong. Men även Elias Lindholm och rollspelaren Joakim Nordström skulle göra bra ifrån sig i ett svenskt VM-lag.

I öst är Colorados spelare mer eller mindre VM-klara redan nu. Laget är råsist i NHL och vem skulle inte tacka nej till revanschjagande Gabriel Landeskog och Carl Söderberg i Tre Kronor?

Oliver Ekman Larsson, som gjorde stor succé i Prag-VM 2015, har haft en tung säsong. Men ett VM skulle kunna ge honom tillbaka tron på sig själv efter en usel säsong för Arizona.

John Klingberg var också med i VM 2015, men fick inte spela World Cup. Om Dallas missar slutspel får han en ny chans, även om inte heller hans säsong hittills varit lika bra som den förra.

Vancouver lär också missa slutspel, men Sedinarna ska vi nog inte hoppas på. Kändes som World Cup var avskedet i Tre Kronor. Men Loui Eriksson, landslaget bästa målskytt på 2010-talet, kommer säkert igen. Kanske också Anton Rödin om han få ordning på sin skadedrabbade kropp.

Men den riktiga vinstlotten för Rikard Grönborg blir om Nashville missar slutspel. Vad sägs om Filip Forsberg, Calle Järnkrok och Mattias Ekholm i VM? Viktor Arvidsson skulle klara sig lika elegant i ett VM som han gjort i NHL.

Men som dom säger här över ”it’s a ton of hockey to play before that”.

Här är mina lag från första halvan av NHL

Tro det eller ej, men halva grundserien är spelad.

Vart tar tiden vägen?

För att summera första halva har jag plockat ut två lag, eller två femmor kanske är bättre uttryckt plus en målvakt.

En internationell och en svensk.

All Star-laget

Målvakt

Devan Dubnyk, Minnesota

Har klart bäst räddningsprocent med 94,0 av de som kontinuerligt startar. Han har också hållit nollan fem gånger. Ingen annan har hållit målet rent från påhälsning oftare och hans insläppta mål per match är 1,8. Också det bäst i ligan. Betyder oerhört mycket för ett lag som lyft sig rejält under Bruce Boudreaus ledning.

Backar

Shea Weber, Montreal

Gör näst mest mål av backarna, skjuter mycket, bidrar med rutin och fysiskt spel. Den kanadensiska veteranen har faktiskt vaknat till liv igen efter flytten norrut till sitt nya lag från Nashville. Skulle jag ta med svenskar här skulle dock Victor Hedman ta Webers plats.

Brent Burns, San Jose

Taggad av platsen i Stanley Cup-finalen i våras har den skäggige mannen i väst fortsatt ösa in mål. Leder överlägset skytteligan för backar och även deras poängligan. Han skjuter ofta, men hittar också rätt många gånger. Ett livsfarligt vapen för San Jose vid den offensiva blålinjen.

Högerforward

Vladimir Tarasenko, St. Louis

Utpräglad målskytt, men som också visat sig vara en väldigt bra framspelare den här säsongen. 43 poäng på 42 matcher där 20 av dem är mål. Ofta viktiga sådana för sitt lag.

Center

Sidney Crosby, Pittsburgh

Världens bäste hockeyspelare har blivit ligans bästa målskytt den här säsongen. En spelare som har allt, men ändå hela tiden strävar efter att bli ännu bättre och blir det. 26 mål på 35 matcher och 45 poäng totalt är oerhört imponerande. 29-åringen är i dag en av de mest kompletta hockeyspelare som spelat spelet.

Vänsterforward

Connor McDavid, Edmonton

Hade skyhöga förväntingar på sig och har så här långt med råge infriat dem. Hans speed är det knappt någon annan som kan matcha i ligan. Kontrollen på pucken i den speeden är han ensam om. Då blir det massor av poäng. Har i omgångar varit i ledningen av poängligan och är det nu också med 50 poäng på 44 matcher.

 

Svenska laget

Målvakt

Henrik Lundqvist, New York Rangers

Ingen kanonsäsong, men än är han ohotad ”The King”. Med ett målgladare lag i år är heller inte Rangers beroende av stordåd från sin svensk längst bak för att undvika förlust. Har till och med varit petad under ett tag, men det talar bara för att det kommer att vara en ännu mer Cup-hungrig ”Henke” till slutspelet.

Backar

Erik Karlsson, Ottawa

Bara två backar gör mer poäng än Erik, som den här hösten visat en ny sida. Bara två backar har också blockat fler skott än han. Länge ledde han den ligan. Som lagkapten har han tagit ett betydligt större ansvar defensivt den här säsongen. 34 poäng på 40 matcher är en bit bakom hans snitt från förra säsongen och han är redan ttio bakom ledande Burns.

Victor Hedman, Tampa

En av de två backarna som gjort fler poäng än Erik Karlsson. I ett Tampa som tampats med skador och usel form har en spelare stått upp och varit stabiliteten. Defensiven har varit okej, men fram för allt har han producerat. 38 poäng på 43 matcher är hans klart bästa första halva av en säsong. Skotten är mer välriktade och kanske skulle han skjuta ännu mer.

Högerforward

Alexander Wennberg, Columbus

Leder ligasns bästa powerplay. Bara fyra spelare har gjort fler poäng med en man mer. Han är både spelbegåvad och går på egna avslut. Svensk representant (ihop med William Karlsson) i säsongens skrällag hittills. Var en av de som fick vara med och uppleva att vinna 16 matcher i rad i NHL. Har också gjort avgörande målet i tre matcher.

Center

Nicklas Bäckström, Washington

Bäste offensive svensk. Leder poängligan för svenskarna och ser för det mesta till att Alexander Ovetjkin får rätt pass för att göra mål. Men Bäckis har gjort elva mål också och har ett bra skott. När alla förväntar sig pass från hans känsliga klubba, borde han oftare testa skott själv. Ojämn under hösten i ett ojämnt lag, som dock börjar hitta segerspåret igen. Mer och mer som bäst i de viktiga matcherna, som mot Pittsburgh.

Vänsterforward

Victor Rask, Carolina

Leksingen har tagit ett jättesteg i utveckling. Carolinas offensiv handlar mest om Rask och Jeff Skinner och med 31 poäng på 41 matcher är han bara 17 poäng från personliga poängrekordet. Victors större status i laget har också manifesterats med att han blivit utsedd till assisterande lagkapten. Rask tar platsen på sin bredd gentemot svenske skyttekungen Rickard Rakell.

Hyllningen av Backes får solen att skina över NHL

img_0891

Solsken

Hyllningen av Backes

David Backes spelade tio säsonger i St. Louis Blues. De fem sista som lagkapten. I höstas flyttade han till Boston och i tisdags återkom han med sitt nya lag. Som vanligt hyllades han stort när han återkom. Han fick en egen hyllningsvideo och publiken talade ljudligt om hur mycket de gillade det han gjorde under sina tio år i klubben. Jag gillar verkligen de här hyllningarna av tidigare hjältar i klubben. Snyggt gjort.

Järnkroks viktiga fullträff

Calle Järnkrok avgjorde med bara 1,5 sekunder kvar av förlängningen hemma mot Vancouver i tisdags. Ett viktigt mål eftersom Nashville innan hade sex raka förluster på hemmais. Det var för övrigt första gången i klubbens historia som en spelare gjort mål med en man mindre i en förlängning.

Ny fotomodell

Har bytt ut skylten med varning för alligator nedan mot en riktig, för att illustrera vad som inte varit bra i NHL senaste veckan. Vi möttes på annandagen i Evergaldes. En baddare på dryga tre meter låg där och jäste typ fyra meter från vägen. Som tur var stod vi uppe på en vägbank, så det kändes någorlunda säkert.

img_1977

Alligatorvarning

Colorado

Laget är riktigt uselt just nu och har tagit klart minst poäng i hela ligan. Försvaret läcker som ett såll. Bara Philadelphia har märkligt nog släppt in fler mål, men i jakten på en backförstärkning har återigen rykten satt igång om en trejd av lagkaptenen Gabriel Landeskog. Men ”Gabbe” har gjort sju mål och assisterat till sex. Något som knappast är bra för hans marknadsvärde. Just nu är det bara Colorado och Arizona som inte kan ta sig till slutspel. Därför kan en snabb affär med Landeskog mot en bra back, helst en från förstarundan i draften har lagledningen i Denver önskat sig, komma snabbt. När lag som Detroit, Buffalo, New Jersey och New York Islanders om några veckor också är ohjälpligt långt från ett slutspel, blir fler spelare lediga och värdet på Landeskog sjunker ännu mer.

 Tampas form

Startade 2017 med fyra raka förluster – 4-6, 1-6, 2-4 och 2-6. Sex insläppta mål i tre av dem alltså. Det tippade finallaget läcker oroväckande och drabbas av massor av skador. Ska general managern Steve Yzerman lyckas med målet att gå för Stanley Cup i år måste han agera. Och det snart. Det har talats om att han skulle kunna ge upp vilken spelare som helst, i princip, för en ny bra back. Kevin Shattenkirk ryktades det om redan förra säsongen. Nu också, men även Michael Stone och Dougie Hamilton finns på radarn.

Bobby Ryan

Fyra gånger har han gjort över 30 mål, men den här säsongen är han bara tolva i Ottawas interna skytteliga. Och nu har han till och med varit petad, prestigevärvningen från Anaheim, som skickade Jakob Silfverberg i motsatt riktning. Frågan är om det är Ryan det är fel på eller lagledningen som inte får igång honom.

 

 

 

Alligatorvarning

Crosby, Malkin ihop med Ovetjkin – så kan det bli i All Star-matcherna

Prinskorven och sillen inhandlad på Ikea här i Tampa är uppäten sedan länge och det är dags att ta tag i NHL igen på allvar efter kära besök från Sverige.

Och så här års efter utematcher, JVM och framröstning av All Star-lagen, är det dags att presentera lagen som möts under All Star-helgen i Los Angeles 29 januari.

Det blir samma format som hade premiär i fjol i Nashville. Succén med spel tre mot tre i förlängningarna har fått NHL att satsa på matcher enbart tre mot tre i år också. Det blir två semifinaler där man spelar två halvlekar med tio minuters speltid. Vinnarna gör upp i final med samma speltid. Varje Division är representerad av var sitt lag. I fjol vann Pacific Division med bland annat Daniel Sedin i laget.

I år är bara två svenskar med. Båda i Atlantic Divisions lag, där Victor Hedman och Erik Karlsson kompletteras av Shea Weber.

Lagen presenterades i går och ser ut så här:

Atlantic Division

Målvakter: Carey Price, Montreal (lagkapten) och Tuukka Rask, Boston

Backar: Victor Hedman, Tampa, Erik Karlsson, Ottawa och Shea Weber, Montreal

Forwards: Nikita Kutjerov, Tampa, Brad Marchand, Boston, Auston Matthews, Toronto, Frans Nielsen, Detroit, Kyle Okposo, Buffalo och Vincent Trocheck, Florida

Coach: Michel Therrien, Montreal

Kommentar: Intressant lag med två supermålvakter och tre backar som kan producera. Här kan det bli massor av backmål, för forwardssidan ser inte lika imponerande ut. Men Kutjerov har ju en förmåga att alltid dyka upp som gubben i lådan och göra mål. Marchand är en cirkushäst och älskar att uppträda när många vill bli underhållna. Mitt bland dem sommarens draftetta Auston Matthews, som lär få en minnesrik helg. Men lite märkligt att Okposo kom med från Buffalo och inte Jack Eichel.

Metropolitan Division

Målvakter: Sergei Bobrovskij, Columbus och Braden Holtby, Washington

Backar: Justin Faulk, Carolina, Seth Jones, Columbus och Ryan McDonagh, New York Rangers

Forwards: Sidney Crosby, Pittsburgh (lagkapten), Taylor Hall, New Jersey, Jevgenij Malkin, Pittsburgh, Alexander Ovetjkin, Washington, Wayne Simmonds, Philadelphia och John Tavares, New York Islanders

Coach: John Tortorella, Columbus

Kommentar: Här är det utan tvekan forwardssidan som imponerar. Coach Tortorella kan alltså matcha Crosby, Malkin och Ovetjkin på isen samtidigt. Målvakterna är i strålande form. Det kan behövas, för backsidan lyser inte alls som forwards, även om den är bra. Tortorella, som genom åren haft en hel del inte alltid så fördelaktigt att säga om Crosby, får nu en chans att lära känna världens bästa spelare lite bättre. Trots anfallsstjärnorna hade jag gärna sett Columbus Cam Atkinson och New York Rangers Michael Grabner.

Central Division

Målvakter: Corey Crawford, Chicago och Devan Dubnyk, Minnesota

Backar: P.K. Subban, Nashville (lagkapten), Duncan Keith, Chicago och Ryan Suter, Minnesota

Forwards: Patrick Kane, Chicago, Patrik Laine, Winnipeg, Nathan McKinnon, Colorado, Tyler Seguin, Dallas, Vladimir Tarasenko, St. Louis och Jonathan Toews, Chicago

Coach: Bruce Boudreau, Minnesota

Kommentar: Ett Chicago-präglat lag som kan ställa en hel Chicago-trio på isen. Spetsat med Seguin och Tarasenko. Det låter som en oerhört vass forwardsbesättning det också, även om den inte är i Metropolitan-klass. Frågan är om Laine hinner återhämta sig efter sin hjärnskakning så han kan vara med om den här upplevelsen. Vem kan det bli i stället? Mark Scheifele kanske. Backsidan ser lite långsam ut för tre mot tre, speciellt nu också sedan Subban varit borta på grund av skada ett tag.

Pacific Division

Målvakter: Martin Jones, San Jose och Mike Smith, Phoenix

Backar: Brent Burns, San Jose, Drew Doughty, Los Angeles och Cam Fowler, Anaheim

Forwards: Connor McDavid, Edmonton (lagkapten), Jeff Carter, Los Angeles, Johnny Gaudreau, Calgary, Bo Horvat, Vancouver, Ryan Kesler, Anaheim och Joe Pavelski, San Jose

Coach: Peter DeBoer, San Jose

Kommentar: Här ser målvaktssidan ut som den svagaste länken. Så backtrion lär inte bara få tänka på att skjuta mot motståndarmålet. Det här ger också möjligheten att få se McDavid ihop med Johnny ”Hockey” Gaudreau igen. Båda fanns ju med i Nordamerikas World Cup-lag i höstas. Kul också att målfarlige veteranen Jeff Carter fick vara med. Hade själv gärna sett Jakob Silfverberg i stället för Kesler från Anaheim. Inte bara för att han är svensk. Det är en mer underhållande spelare än Kesler.