Ny svensk duo viktigare för Vancouver än Sedinarna

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Vancouver Canucks

 

Under en massa år har Daniel och Henrik Sedin varit det mest spännande med Vancouver. Men frågan är om det inte är två andra svenskar som snor den rollen i år. Nye målvakten Anders Nilsson ska nämligen vara backup till nye förstemålvakten Jacob Markström. Det kommer att bli mycket intressant att följa, speciellt som Vancouver återigen väntas göra en svag säsong och vara långt från slutspel. Många ser också Jacob och Anders som strålande bra målvakter – bakom en förstekeeper.

Sedinarna spelar ändå ut sitt kontrakt och har en gång för alla sagt inför den här säsongen, att de inte tänker spela NHL-hockey någon annanstans än i Vancouver. Frågan är hur nybygget av laget, för ett sådant pågår, kommer att fungera den här säsongen. Mycket av det har också att göra med vilket bud de legendariska bröderna kommer att få nästa sommar. För hur bra det än går för de vid sidan av Sedinarna vågar väl knappast general managern Jim Benning att inte erbjuda dem nytt kontrakt.

Bröderna kommer givetvis att bidra med en hel del också den här säsongen, även om deras produktion sjunkit. Tacka för det med den nivån de vant oss vid. Men det handlar om två laglojala yrkesmän som aldrig fuskar i sitt jobb. Det är ändå flera av de nya som tog ett kliv förra säsongen som är mer intressanta.

Loui Eriksson vid sidan av Sedinarna blev inte den jättesuccén många trott. Loui hade svårt att hitta sin roll och gjorde sin sämsta NHL-säsong sedan debutåret.

Bo Horvat såg exempelvis till att det i våras för första gången på 17 år inte var en svensk i topp på lagets interna poängliga. Han har ändå en hel del han kan utveckla. Men också Brock Boeser blir spännande att se efter fyra mål på bara nio matcher han spelade förra säsongen. Och unga backen Troy Stecher var femma bland rookiebackarna med sina 24 poäng.

Sam Gagner, Michael del Zotto och Alexander Burmistrov är också intressanta nyförvärv, som ledda av Sedinarna kan ställa till det för motståndarna i många matcher. Speciellt del Zotto blir intressant att följa. Kan han hitta tillbaks till sin talang?

24-årige schweizaren Sven Bärtschi visade också framsteg och gjorde sin bästa säsong.

I backlinjen finns återigen Alexander Edler som lojalt gör sitt jobb. Jämten går nu in på sin tolfte säsong i Canucks.

Det verkar dock inte bli någon NHL-premiär för Anton Rödin. Han fick nytt kontrakt igen trots all otur med skador som helt förstörde hans förra säsong. Nu får han börja om i AHL och det är nog en vettig väg att gå. Jag vill så gärna se vad en frisk i form Rödin kan göra i NHL.

Men som helhet är inte laget tillräckligt stark för att vara med och fightas om en slutspelsplats. Det handlar mer om ett utvecklingsarbete på sikt i laget numera. Topparna är för få och tiden definitivt förbi när Vancouvers fans kunde lita på Daniel och Henrik. De får mer lita på Jacob och Anders den här säsongen.

Hittills har inte Markström riktigt visat att han är en förstemålvakt. Nu sedan Ryan Miller lämnat laget måste han bevisa det. Anders Nilsson är en strålande målvakt, men hamnar till och från i djupa dalar. Han har ännu inte gjort en hel bra NHL-säsong, även om han 2014-15, var KHL:s bäste burväktare. Kapaciteten finns där.

I Tampa tonar bilden av ett mästarlag fram

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Tampa Bay Lightning

Förutsättningarna såg perfekta ut inför fjolårets säsong sedan först Steven Stamkos skrivit på för åtta nya år. Dagen efter var det Victor Hedman som också skrev på för åtta år räknat från i år och sista dagarna innan premiären blev även general manager Steve Yzerman överens med Nikita Kutjerov om en fortsättning. Till det var alla spelarna skadefria.

Raka vägen till en ny Stanley Cup-final trodde alla. Tyvärr också spelarna, för inställningen var stundtals bedrövlig. När sedan Stamkos knä gick sönder efter de bästa 17 första matcherna i hans karriär och Ryan Callahans höft återigen krånglade föll laget in i en förlorande trend som var pinsam i december och januari. 2017:s första månad vann laget bara tre matcher.

Skadorna och den dåliga formen hos en del spelare fick dock det positiva med sig att en rad spelare från AHL-laget Syracuse fick chansen och gjorde  det strålande. Brayden Point fick sitt stora genombrott och Jake Dotchin tog en plats bredvid Hedman och där stannade han när Hedman och Anton Strålman splittrades upp för att sprida försvarsstyrkan.

Men uppryckningen kom för sent och laget missade mycket överraskande slutspelet med en enda poängs marginal.

Nu skriver vi 2017 och det ser lika lovande ut den här säsongen. Stamkos (bilden ovan) och Callahan är tillbaka, men skillnaden från för ett år sedan är vetskapen om att alla måste bjuda till från start i alla matcher. Regel i Tampas matcher 2016-17 var att laget kom under, ofta med 0-2, innan uppryckningen kom. Laget var tack vare det ändå med i många matcher och fightades om segern.

En stor skillnad mot i fjol är också att laget förstärkt lagdelen som var sämst i fjol. Dan Girardi, uppoffrande defensiv backveteran från New York Rangers är ny, liksom supertalangen Michail Sergatjev, från Montreal. Det gör att försvaret ser mycket starkare ut i år.

Ben Bishop trejdades undre säsongen och nu är det Andrej Vasilevskij som har huvudansvaret längst bak. En underbart atletisk och snabb målvakt som är glimrande i sina bästa stunder. Men är han mentalt redo att axla förstaspaden, att konstant vara på en hög nivå och att vinna matcher även en sämre dag? Det måste den unga ryssen, som utsågs till VM:s bäste i våras trots att Henrik Lundqvist vann guldet, bevisa i år.

Offensivt är laget utan tvekan ett av NHL:s bästa. I alla fall de två första kedjorna. Radarparet Stamkos och Kutjerov kan bli ligans allra bästa. Kutjerov gjorde en fantastisk säsong i fjol och ska i år visa att han numera är världen bästa hockeyryss. Men han är oerhört ambitiös och har tränat stenhårt i sommar, så det skulle inte förvåna om han vinner hela poängligan. Kom ihåg var ni läste det först.

På kanten har Point testats under försäsongen. Men också Vladislav Namestnikov kan komma ifråga där.

Victor Hedman (bilden ovan) växte ut till en backbjässe under sin rekordsäsong förra året. Hans spel utvecklades främst i powerplay där han var grym att hitta mål med sina skott. Med Stamkos och Kutjerov i spelet med en man mer kommer Hedman garanterat att slå sitt eget poängrekord. Trots Erik Karlsson kan Hedman bli den poängmässigt bästa svenska backen den här säsongen. Det kan också betyda bästa backen i hela NHL.

Vi ska också komma ihåg att Hedman och Strålman återvände till Tampa som världsmästare. Två oerhört skickliga yrkesmän, men som före vårens guld i Köln aldrig vunnit något. Nu har de fått aptit på segrar och vill uppleva en ny i vår.

Bakom dem finns Tyler Johnson och Ondrej Palat. Ett annat oerhört vasst radarpar, som förlängt sin kontrakt i sommar och kommer vara kvar här i Tampa många år framöver. Här kan 20-årige ryssen Alexander Volkov ta en sensationell plats. Han har överraskat stort på försäsongen, med bland annat två mål mot Florida en träningsmatch. Här kan också fyrafaldige Stanley Cup-mästaren Chris Kunitz gå in, även om det lär i bli i tredje formationen med Callahan han får husera.

Kunitz har vunnit Stanley Cup de två senaste åren och kommer att tillföra något Tampa saknat sedan Brian Boyle försvann, en spelare som kan krypa under huden på motståndarna. Samtidigt är Kunitz också en vass offensiv spelare.

Tampa tappade Jonathan Drouin till Montreal. En ypperlig talang i sina bästa stunder, men frågan är om inte Sergatjev, om han får den utveckling alla tror, kommer att betyda mer för laget. Sergatjevs mentor blir Strålman och det ska ryssen vara glad för. Sergatjev är helt underbar att se med klubba och puck. Då kan det vara bra att ha stabiliteten självt, en trygg västgöte vid namn Anton bakom sig som täcker upp. Men vid Steålmans sida kan ryssen får utvecklas i NHL-miljö på ett tryggt sätt.

Coachen Jon Cooper fick stryk i VM-finalen av Hedman/Strålman-ledda Tre Kronor, men anses ändå vara en av Kanadas bästa unga coacher. Att han missade slutspel med det här laget i våras ser han som ett stort misslyckande och vill till varje pris revanschera sig. Yzerman litar på Coooper, som nu är den coach i Eastern Conference som varit längst i sitt lag. Han kom till laget i mars 2013.

Det blir slutspel den här säsongen. Utan tvekan.

Jag går ett steg längre och säger att Tampa är favorit till östra sidans plats i Stanley Cup-finalen.

Anledning? Inte bara för att jag bor här och givetvis önskar det utan mer av skälet att laget helt enkelt är fruktansvärt starkt. Laget är inte alls gammalt även om många av spelarna redan har erfarenhet av en Stanley Cup-final ihop. Nyckelspelarna har blivit bättre, den sämsta lagdelen har förstärkts och för en så skadeförföljd spelare som Stamkos måste väl någon gång eländet ta slut. Till det ska läggas en revanschlust efter fjolårets slutspelsmisslyckande.

Allt detta sammantaget och bilden av ett mästarlag tonar fram.

Stabilt men skadedrabbat St. Louis

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: St. Louis Blues

Patrik Berglund gjorde sin målmässigt bästa NHL-säsong med 23 fullträffar I fjol. Typiskt då att den store 29-årige Västeråsaren skulle skada axeln under sommaren. Det blev operation och han väntas inte tillbaka förrän i december.

Men han är inte det enda skadebekymret för coachen Mike Yeo. Även Kanadas World Cup-back Jay Bauwmeester är skadad, liksom Zach Sanford, inför starten. Forwarden Robby Fabbri, som lagledningen hoppats mycket på, spelade bara 51 matcher förra säsongen innan han skadade knät. Nu på försäsongen har han återigen skadat det nyopererade knät och det rapporterades så sent som på onsdagen lokal tid att han blir borta hela säsongen. Ett stort avbräck för laget.

St. Louis är ändå ett så pass starkt lag att en plats i slutspelet inte ska vara något problem alls. Laget förfogar över en bra offensiv där Vladimir Tarasenko nu på allvar ska ta upp kampen med Nikita Kutjerov och Jevgenij Malkin vem som är den nye ryska hockeykungen efter abdikerade Alexander Ovetjkin.

Tarasenko har varit en av ligans bästa målskyttar i flera år nu och hans 39 fullträffar från i fjol borde kunna växa till upp mot 50 den här säsongen. Så bra är han. Tarasenko och Jaden Schwartz, med 55 poäng på 78 matcher, har verkligen sett till att det annars så försvarsskickliga laget numera också har spets framåt. Brayden Schenn, ny från Philadelphia, kommer säkert in och bidrar med en hel del poäng han också. Han hade 55 på 79 matcher förra säsongen.

Bakom toppkedjan finns Alexander Steen, som producerar stabilt ihop med Paul Stastny. Både är en bit över 30 år men tillför mycket viktig rutin i det här laget. Problemet med Steen är bara att hans uppoffrande spelstil gör att han knappast spelar 82 matcher den här säsongen heller. Samma utveckling har Stastny. Steen har i genomsnitt spelat drygt 65 matcher i snitt de senaste fem åren och kan även missa årets premiär. Han dras med en handskada.

Bland forwards finns även Magnus Pääjärvi, som hänger sig kvar. Han fick bara spela 40 matcher förra säsongen, varav åtta i slutspelet, men gjorde överlag bra ifrån sig när han fick chansen. Hans problem är att han skulle passa bäst bland de offensiva sex toppforwardarna. Men där platsar han inte riktigt.

Backsidan är som vanligt stark med Bauwmeester och Alex Pietrangelo och i fjol gjorde 24-årige Colton Parayko sin andra raka starka säsong i NHL. Han lär bara bli ännu bättre i år. Här finns också en av de anonymaste svenskarna i NHL, Carl Gunnarsson, som bara spelade 56 matcher efter en del skadebekymmer.

Jake Allen i mål hade en stark andra hälft på säsongen i fjol och är stabil. Han var lysande i första omgången i slutspelet när St. Louis skickade Minnesota till semester.

Problemet med St. Louis är möjligen att hela laget är stabilt, men saknar den där riktiga spetsen för att kunna utmana djupt i slutspelet. Laget hade som sagt en bra avslutning sedan Yeo tog över huvudansvaret efter Ken Hitchcock. Frågan är hur han kommer att utveckla laget när han nu får prägla dess sätt att spela redan från start.

St. Louis har under flera år varit oerhört tuffa och svåra att möta för alla lag. Så kommer det att bli den här säsongen också, med det starka försvaret och ett förmodat ännu vassare anfall. Men som sagt, pricken över i:et saknas liksom i laget.

I Detroit är hockey konst och i Las Vegas är fansen i isen

Solsken

Veteraner hyllas

Shane Doan får sitt nummer 19 pensionerat i Phoenix och Vincent Lecavalier får se sitt nummer 4 åka upp i taket i Amalie Arena här i Tampa. Det senare sker 10 februari.

Fansen i isen

När isen gjordes klar för första träningsmatchen på hemmais i Las Vegas tryckte NHL:s nyaste lag in namnen på alla säsongskortsinnehavarna i isen längs med blålinjerna. Skön känsla för fansen till det nya laget att finna smed på isen i hemmamatcherna.

Erik Karlsson på isen

Ottawas lagkapten var tillbaks på isen igen i slutet på förra veckan, efter sommarens fotoperation. För NHL-fansen är det bara att hoppas att han är tillbaka också i spel till matcherna mot Colorado i Globen i början av november.

Hockeykonst

Detroit och bilindustrin har en lång historia ihop, vilket inte minst märkts i logotypen för Red Wings, det vingförsedda hjulet. När nya arenan Little Ceasars Arena nu står klar för första NHL-säsongen bidrog Chevrolet, en av de stora biltillverkarna, med ett konstverk på en av arenans väggar. Det är det bevingade hjulet tillverkat av enbart bildelar.

Släktforskning

Viasats utsände i Los Angeles Jonatan Lindqvist har gett sig på släktforskning inför den här säsongen och minsann funnit att Winnipegs backtuffing Dustin Byfugliens gammelmorfars och gammelmormors föräldrar var från Sverige. Han har också hittat att Eric Lindros gammelfarfar hette Axel och kom från Bredaryd i Småland.

Alligatorvarning

Skadad svensk back

Oliver Ekman Larsson tvingades kliva av träningsmatchen mot San Jose. Arizona föll med 5-4 efter straffar, men lagets stora stjärna fick hjälpas till omklädningsrummet sedan han krockat med San Joses dansk Mikkel Bödker. Han skadade knät, men troligtvis är det ingen fara för hans start i premiären nästa vecka.

Tim utan tröja i Devils

Tim Erixon fick ingen plats i New Jersey efter sitt tryout-kontrakt. Den förre Skellefteå-backen har spelat 93 NHL-matcher för New York Rangers, Columbus, Chicago och Toronto, men fått hålla till i AHL de två senaste säsongerna.

Inget NHL i tv under OS

Tv-bolaget NBC har rättigheterna till vinter-OS här i USA. Tanken var givetvis att hockeyturneringen skulle bli en av de stora tittarmagneterna. Utan NHL-spelare lär inte många amerikaner kolla när USA och Kanadas lag med collegespelare och/eller spelare som spelar i Europa drabbar samman med andra nationer. Nu ger NBC tillbaka mot NHL för beslutet att inte låta ligans spelare delta. Inga NHL-matcher kommer nämligen att sändas i kanalen under pågående OS 7-26 februari.

 

 

 

 

Karlsson och Sörensen ska ha mer speltid i åldrat San Jose

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: San Jose Sharks

San Jose är laget där tiden stått stilla lite för länge. 38-årrige Patrick Marleau lämnade för ett sista ryck i Toronto efter 19 säsonger i San Jose, den enda klubb han hittills spelat för i NHL. Han gör en Börje Salming, som under sitt sista år sökte Stanley Cup-drömmen i Detroit efter 16 säsonger i Toronto.

Det ålderstigna laget har också tappat David Schlemko, till Montreal, men märkligt nog har general manager Doug Wilson inte plockat in några nya spelare alls. Därför får schweizaren Timo Meier ses som enda nytillskottet. Detta trots att han spelade 34 matcher redan förra säsongen. Allroundkunnige Meier kommer säkert att få mer speltid i år.

Trots att det mesta är sig likt, fast ett år äldre, har laget en stabil offensiv med Joe Pavelski, en av ligans skickligaste styrare framför mål, och Logan Couture i spetsen. Även 38-årige Joe Thornton kommer att trycka in en och annan puck också den här säsongen, där han kommer att kliva över det imponerande 1 400-sterecket som anger antal NHL-poäng.

Till offensiven måste också räknas Brent Burns, som vann backarnas poängliga förra säsongen. Hans ?? mål gjorde att han fick Norris Trophy, som ligans bästa back.

Johan Hedberg-tränande Martin Jones är en stabil målvakt och Marc-Edouard Vlasic en av ligans bästa defensiva backar, men mellan stjärnspelarna är det ganska tunt. Laget kan krångla sig till slutspel, men det mesta pekar på att det inte blir något spel efter grundserien för laget som tagit sig dit alla år utom ett de senaste 13 säsongerna.

Melker Karlsson har etablerat sig i laget och kan mycket väl ta en ännu större plats i år i takt med att trotjänarna åldras. Marcus Sörensen fick komma in en del under förra säsongen och gjorde bra ifrån sig. Han kan också räkna med mer speltid.

Frågan är vad klubbledningen har för strategi. Kanske väntar man också ser vad som händer nu när en av stöttepelarna Marleau försvann. Vad luckan efter honom kommer att betyda kommer att visa lite vad som kommer att hända när det snart är Thorntons tur att pensionera sig. Helt klart är att ett nybygge måste till ganska snart i den nordligaste av de tre Kalifornien-klubbarna.

Även om Anaheim kan sticka upp den här säsongen, är det helt klart att Pacific Divisions topp numera hör hemma i Alberta efter att några år dominerats av Kalifornien.

Pittsburgh kan göra mest mål igen men vinner inte Stanley Cup

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Pittsburgh Penguins

Nej, Pittsburgh vinner inte en tredje raka Stanley Cup.

Det största argumentet emot detta är Sidney Crosby och Jevgenij Malkin. Pittsburgh har i dessa två superstjärnor spelare som än i dag kan kliva fram och göra sin omgivning så mycket bättre att laget de spelar i kan vinna mästerskap.

Fascinerande i sig, men som sagt, efter två raka segrar blir det inte en tredje. Även hos spelare som Crosby och Malkin måste det komma in en viss mättnad, eller bekvämlighet, eller vad det nu är. I alla fall det som gör att motivationen att ta den där sista extra smällen för att göra ett mål, inte längre finns där. Utöver dem har också laget tappat sju spelare som många var viktiga ingredienser i de två senaste cup-vinsterna.

Epoken Marc-André Fleury i målet är över och även Chris Kunitz, den spelare som spelat mest med Crosby, är borta. Den perfekte tredjekedjespelaren Nick Bonino spelar nu i Nashville och veteranen och slitvargen Matt Cullen i Minnesota.

Starka och pålitliga backar som Trevor Daley, Ron Hainsey och Mark Streit spelar inte heller kvar i Pittsburgh.

Men spelarna som är kvar är inte dåliga. Pittsburgh visade speciellt förra säsongen hur djup organisationen är. Sällan har ett blivande mästarlag drabbats av så mycket skador, men ledningen plockade bara in nya spelare som kom in och spelade som fullfjädrade stjärnor direkt.

Jack Guentzel är väl det tydligaste exemplet. Men så fick han lira med Crosby också. Hans 13 mål på 25 slutspelsmatcher, trots att han bara spelat 40 matcher i ligan, är oerhört imponerande.

Även om Fleury nu jagar jackpot i Las Vegas visade redan säsongen 2015-16 Matt Murray att han är en värdig arvtagare. Till sin hjälp i år har Murray Antti Niemi, som också vet hur man vinner Stanley Cup. Han stod i Chicago när de vann 2010. Niemi är inte samma keeper som han var då, men kommer säkert att göra sitt jobb här på ett utmärkt sätt.

Det är annars inte mycket nytt i Pittsburgh, trots alla spelare som försvunnit. Ryan Reaves hoppas coach Mike Sullivan ska tillföra tyngd i anfallet.

I försvaret har Matt Hunwick tillkommit för att stötta de annars ganska unga backarna Justin Schultz, Ian Cole och Brian Dumoulin.

Rutinen står Kris Letang för. Slutspelets bäste back 2016, men skadad 2017. Ändå vann Pittsburgh.

Inget lag gjorde så mycket mål som Pittsburgh i fjol. Laget är kapabelt att göra mest mål den här säsongen också, men försvaret ser aningen svagare ut. Därför är Letangs återkomst oerhört viktig. Även en skadedrabbad back som Olli Määttä måste lyfta sig efter en ganska anonym fjolårssäsong.

Svenskarna Patric Hörnqvist och Carl Hagelin avgjorde hela finalen med sina mål i match 6 mot Nashville. Men båda hade skadeproblem och jagar en bättre säsong i år.

Många från mästarlaget i fjol är borta, men också förlusterna i ledarstaben kan bli kännbara. Assisterande general managern Jason Botterill fick huvudansvaret i Buffalo och assisterande tränaren Rick Tocchet tar över som headcoach i Arizona.

Även om inget annat lag spelat så många matcher (213), som Pittsburgh de två senaste säsongerna, kommer laget att spela många också den här. Men hela vägen kommer laget inte att gå. 2016 vann laget Stanley Cup på en frejdigt snabb och spelintelligent offensiv där tredjekedjan var tungan på vågen. I somras vann laget på hårt jobb och slit, samt två exeptionella spelare i Crosby och Malkin.

Men även de är människor och till slut tar alla matcherna och den mentala laddningen som hör till ut sin rätt.

Lindblom och Patrick spännande nya spelare i Philadelphia Flyers

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Philadelphia Flyers

Ett lag som har alla möjligheter att utmana om en slutspelsplats, även om laget spelar i Metropolitan Division. Men laget måste göra mycket mer mål än de 219 det blev förra säsongen. Där blir det de vanliga producenterna Claude Giroux, Jakub Voracek och Wayne Simmonds laget får luta sig mot för nytillskotten kommer knappast att ösa in poäng. Brayden Schenns 55 poäng, trea i interna poängligan, blir det första som måste ersättas.

Kanske Oskar Lindblom är ett undantag. Han var ju SHL:s stora genombrottsman förra säsongen med 47 poäng för Brynäs på 52 matcher. Men SHL är en sak. Nu ska 21-åringen från Gävle för det första försöka ta en plats i detta klassiska lag. Hockey News tror i alla fall att Oskar tar en plats.

Jori Lehterä är ny från St. Louis, men knappast han någon målkung.

Frågan är då vad Nolan Patrick kommer att kunna bidra med direkt. Han valdes som tvåa i draften i somras och spås en lysande framtid. Den storväxte 19-åringen från Winnipeg kan allt som har med hockey att göra och han gör det redan på en hög nivå. Enda problemet är att tonåringen hittills haft en rasande otur med skador och sjukdomar. Håller han sig frisk och får en bra inskolning i NHL kommer han redan den här säsongen att bidra med en hel del.

Bakom ett redan starkt försvar återfinns dock det som kan bli Flyers bästa värvning. Brian Elliott visade 2015-16 vad han är kapabel till när han nästan tog St. Louis till en Stanley Cup-final. Han hade ett betydligt sämre år i Calgary förra säsongen, men nystarten på östkusten kan bli ett lyft både personligt och för laget.

Efter några år med darrigt på just målvaktsposten kan Elliott skapa den stabilitet laget behöver.

Shayne Gostisbehere hade en fantastisk rookiesäsong med 46 poäng på 64 matcher, men nådde ”bara” 39 på 76 matcher förra säsongen. Han är ändå en av de bästa unga backarna som kommit in i ligan de senaste åren. Även 20-årige ryssen Ivan Provorov har en strålande framtid för sig i NHL.

Där i bakgrunden finns också 22-årige Robert Hägg, som efter tre nordamerikanska säsonger har en stor chans att få spela fler än den debutmatch han fick göra förra säsongen.

Sverige-bekantingen Pierre-Edouard Bellemare har också försvunnit från laget för spel i Las Vegas kommande säsong.

Håller Elliott och försvaret tätt lite bättre och fram för allt måltillverkningen bli bättre, har Philadelphia en stor chans att knipa en slutspelsplats.