Jack Eichel och Robin Lehner bestämmer Buffalos öde

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Buffalo Sabres

 

Laget har inte spelat slutspel på sex säsonger. Det lär inte bli något i vår heller, trots några lysande talanger och en omstart med en helt ny ledning. Laget känns starkare i år, men är fortfarande för ihåligt. Inte ens ett förstärkt försvar känns tillräckligt.

Utöver Henrik Lundqvist har Buffalo den andre förstemålvakten från Sverige i NHL. Men trots storspel av Robin Lehner kämpar han oftast en ojämn kamp. Göteborgaren startade 59 matcher i fjol, mest hittills i hans karriär.

Med tanke på att Buffalo var laget som tillät motståndarna att skjuta flest skott på deras mål (34,3 skott i snitt), hade han en hel del att göra. Han stannade ändå på 92 i räddningsprocent. En prestation bara Robin och fyra andra målvakter kom upp i av de som spelade minst 50 matcher.

Det är där han måste ligga för att laget ska ha en chans. Han har bra uppbackning av Chad Johnson, som är ny i stället för Anders Nilsson, och i farmarlaget väntar Linus Ullmark bara på att få sina chanser i NHL.

Lehner skrev på ett nytt ettårigt kontrakt vilket betyder att han för egen del också måste göra en ny toppsäsong för att kanske ta sig vidare till något annat lag nästa sommar.

Målskyttet måste också bli bättre. Bara New Jersey gjorde färre mål i Eastern Conference förra säsongen.

Men det finns hopp. Laget har unga talangfulla spelare med Jack Eichel i spetsen. Han vann poängligan redan i fjol trots att han bara spelade 61 matcher efter en skada direkt i starten på säsongen. Trots att han kom tillbaks hämtade sig aldrig laget efter den tunga starten.

Buffalo råkade spela sista matchen i Tampa och när säsongen var slut satt Eichel helt uppgiven, fortfarande med utrustningen på, och stirrade framför sig när nästan alla hans lagkamrater bytt om och lämnat Amalie Arena. Men med den inställningen och hans talang har han möjlighet att lyfta laget en hel del. Eichel har utan tvekan kapacitet att slå sig in på topp-tio i poängligan.

Kontroversielle Evander Kane gjorde 28 mål och vann interna skytteligan. Han är en naturlig målskytt och behöver slå sitt personliga målrekord från Winnipeg 2012 då han gjorde 30. Han är väldigt beroende av en bra center och spelet ihop med Eichel förra säsongen lovar gott inför den här. Här förfogar faktiskt Buffalo över ett radarpar som kan bli ett av de bästa i ligan redan den här säsongen.

Bakom Eichel som förstecenter finns Ryan O’Reilly alltid är stabil, men nu väntar vi på att han ska ta nästa steg i utvecklingen också.

Ytterligare en faktor som pekar mot en bättre säsong är att ägarna tröttande och sparkade både general managern och tränaren i våras. Nu sköter Jason Botterill helheten och gamla storbacken Phil Housley styr i båset. Housley kommer direkt från en Stanley Cup-final då han var assisterande i Nashville ifjol.

Nya ledningen bytte ett par spelare med Minnesota under sommaren och det känns som Buffalo vann det bytet. Jason Pominville har varit med länge och tidigare också varit lagkapten i Buffalo. 34-åringen tillför nyttig rutin och ledarskap till det ganska unga laget nu när Brian Gionta försvunnit. Han ska också bidra till poängskörden, är det tänkt.

Backen Marco Scandella kom också från Minnesota. En leftare med mer defensiva talanger än offensiva.

Men det är en helt annan back som är Buffalos mest intressanta nyförvärv. Bredvid 22-årige finska talangen Rasmus Ristolainen har det varit ganska tunt i försvaret. Nu kommer 24-årige Viktor Antipin. Ryssen har vunnit Gagarin Cup två gånger och varit med och tagit VM-medaljer med Ryssland de tre senaste åren.

Han gjorde 24 poäng på 59 KHL-matcher, men höjde sig flera klasser i slutspelet med Metallurg Magnitogorsk 2016-17. Han är bland annat tänkt att komma in i lagets powerplay. Det blir också intressant vad coachen och förre storbacken Housley kan göra för att utveckla backsidan.

Med denna vackra vy framför mig skrev jag dagens förhandsartikel. Långt från Breda Blick i Visby till Buffalo.

Johan Larsson var lagets ende svenske utespelare i fjol. Sitter just nu på hans födelseö Gotland och skriver dessa rader. Han har haft det trögt att komma in och speciellt höstarna har varit tunga. När han började bra i fjol, var dock oturen framme och han skadade sig efter bara 36 matcher. Att han ändå fick nytt kontrakt visar att ledningen ser hans kapacitet som en slitvarg med offensiva talanger. Förmodligen blir Johan fjärdecentern.

Johan får sällskap av Jacob Josefson den här säsongen. Också en spelare som lämnade Sverige som en stor talang, men som haft stora problem att etablera sig i NHL. Efter sju säsonger med till-och-från-spel i New Jersey får han en ny och välbehövlig chans i Buffalo.

Efter en säsong som blev lite av en besvikelse i Rochester finns också talangen Alexander Nylander i leden. Han fick göra sin NHL-debut i våras, men får i första hand inrikta sig på att göra en bra AHL-säsong, även om det lär bli några inhopp i stora ligan också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s