Månad: september 2017

Marcus Johansson – en jätteförstärkning för svagt New Jersey

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: New Jersey Devils

Det är nya tider på västra sidan av Hudson-floden. New Jersey som vann cuper på att vara defensivt starkt läcker numera som ett såll. Ett trasigt såll. Bara fyra lag släppte in mer mål i hela ligan förra säsongen. I Eastern Conference var det inget lag med fler baklängesmål än de 244 som hittade in i nätet bakom Cory Schneider. Ja, det var i alla fall han som oftast stod och försökte förhindra rasen.

Schneiders fall visar att det inte räcker långt om man har en av ligans bästa målvakter så länge försvaret framför inte gör sitt jobb tillräckligt bra. Förstärkningarna på backsidan siar heller inte om att det kommer att bli en förändring den här säsongen. Kanske kan Tim Erixon bli en skillnad. Efter att inte ha spelet en enda NHL-match förra säsongen har han fått ett tryuot-kontrakt med klubben.

Mest spännande nya backen är ändå Will Butcher. Den 22-årige amerikanen var collegehockeyns bästa spelare förra säsongen, då han ledde sitt University of Denver till NCAA-titeln.

Då vill det till att målfabrikationen förbättras, för den var till och med ännu sämre än insläppta mål. Bara Vancouver och Colorado gjorde färre mål än New Jersey.

Här finns det dock hopp. Lagets klart bästa förstärkning är Marcus Johansson. Skåningen offrades när Washington fick problem med lönetaket. För New Jersey blev han en stjärnvärvning efter att ha gjort sin klart bästa NHL-säsong med 58 poäng på 82 matcher i serien och åtta på 13 matcher i slutspelet. Med den noteringen hade han vunnit New Jerseys interna poängliga med fem poängs marginal förra säsongen.

Kanske kan Marcus få fart på Taylor Hall också, så att draftettan från 2010 återigen kan nå upp mot de 80 poäng han nådde i Edmonton 2009-10. Förra säsongen stannade han på mediokra 53.

Ett annat nytt spännande inslag i laget blir schweizaren Nico Hirscher, spelaren som valdes som etta i årets draft. 18-åringen, som kommer att spela med nummer 13 på ryggen, har hittills överträffat alla förväntningar sedan han kom till Nordamerika förra säsongen. Hans 86 poäng på 57 matcher i QMJHL imponerar onekligen. Men nu handlar det om att spela hockey med och mot män.

New Jersey har drabbats av skador och sjukdomar redan innan säsongen startat. Travis Zajac kommer att vara borta minst fyra månader efter en bröstmuskelskada och Ryane Clowe är också skadad. Till det ska läggas att Brian Boyle, som också var ett bra nyförvärv, fått beskede om att han har leukemi.

Laget har dock inlett en ombyggnad, som kanppast gör att det kommer att utmana om slutspelsplats iden här säsongen. Men laget har förutom Hirscher intressanta talanger i John Quenneville och Pavel Zacha.

Storseger för Golden Knights

dagensnhlLämna en kommentar

Solsken och alligatorvarning är tillbaks igen. Det betyder att jag från den här veckan rapporterar om positivt och mindre roligt från NHL direkt från Tampa.

Solsken

9-4

Nya NHL-laget Vegas Golden Knights slog till ordentligt när laget vann sin första historiska träningsmatch. Det blev 9-4 mot Vancouver. Tyler Wong gjorde tre mål och förre Färjestads-spelaren Tomas Hyka två.

Utematch i Florida

Låter det omöjligt? Kanske, men Tampa Bay Lightnings ägare Jeff Vinik ger inte upp. Varje gång har träffar NHL-basen Gary Bettman frågar han om det inte är på gång med en utematch i Tampa.

5 dollar för en NHL-match

New York Islanders har problem att locka folk till sina matcher i Barcley Center. Till träningsmatchen mot Philadelphia natten till torsdagen svensk tid, kunde man köpa biljetter för fem dollar, runt 40 kronor med dagens dollarkurs.

Sex år i Boston

Till slut kom Boston och David Pastrnak överens. Det betyder att han blir kvar där sex år till.

Duchene och Nashville

Colorados general manager Joe Sakic var ute efter en av Nashvilles fyra toppbackar. I utbyte skulle då Matt Duchene hamna i countrymusikstaden. Men när Ryan Ellis, en av de fyra toppbackarna, tvingades operera knät verkar den affären också gå upp i rök.

Pucken tillrätta

Till sist kan vi berätta en solskenshistoria om Fredrik Claessons borttappade puck. Den han gjorde sitt förstas NHL-mål med och även klubban han använde försvann under en flytt. Nu har den kommit tillbaka och Ottawa-backen är glad igen.

Alligatorvarning

Brian Boyle

32-årige Brian Boyle har fått leukemi. Han lämnade Tampa för Toronto under förra säsongen och till den här hösten blev det klart att han skulle spela i New Jersey. Nu blir det cancer-behandling i stället. Det positiva är att den form av cancer han har också har en hög grad av överlevnad. Själv säger han att han inte har några planer på att sluta med hockeyn. Han stöttas av många i hockeyvärlden här i Nordamerika, men också av sin stora familj. Brian är nämligen en av totalt 13 syskon.

Kesler till jul

Anaheims Ryan Kesler har opererat höften och kan i bästa fall för laget vara tillbaka till jul.

Tekningar inte viktigast

Det är nya hårdare regler vad gäller tekningar. Något som har lett till en hel del utvisningar på försäsongen. När Ottawa och Toronto möttes i måndags, var det exempelvis tre utvisningar för felaktig tekning. Ett rekord i sig, som framkallade burop i Air Canada Centre. Nu får också NHL-ledningen kritik. Felaktiga tekningar kanske inte är det viktigaste, menar kritikerna. Även tuffare regler mot slashing har gjort en del träningsmatcher till rena parodierna. Nio av 18 utvisningar mellan Tampa och Carolina var slashing. Ofta räcker det med att nudda motståndarens handske med klubban för att få en tvåa. ”Det är väl inte specialteam i halva matchen som är meningen med det här” frågade sig Tampas coach Jon Cooper efter matchen.

Nashville minst lika starkt med Forsberg som kan utmana Loob

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Nashville Predators

Grundserien var en berg-och-dal-banefärd för Nashville förra säsongen. Laget tog sig sist av alla till slutspel, men lagom där fick Peter Laviolette sitt lag att spela precis den hockey han ville. Resten vet vi. Laget slog ut Chicago (med 4-0!), St. Louis och Anaheim och var plötsligt i Stanley Cup-final mot Pittsburgh. Till slut tog skadorna ut sin rätt och sedan förstecentern Ryan Johansen försvann med en lårskada var laget dödsdömt. Men Nashville charmade alla och med NHL:s bästa offensiva backkvartett visade laget upp en modern hockey bara Pittsburgh till slut kunde stoppa.

Backkvartetten P.K. Subban, Roman Josi (ny lagkapten), Mattias Ekholm och Ryan Ellis var inte bara bra i egen zon. Deras del i anfallsspelet gjorde att Nashville många gånger helt skippade mittzonen. I alla fall såg det ut så. Anfallen initierades i egen zon, laget tog sig snabbt in i offensiv zon där spelarna bet sig fast och fick bra understöd av backarna.

Laget förfogade också över en av ligans bästa målvakter. Pekka Rinne inledde slutspelet strålande, med tappade ju längre laget gick och avslutade som en ganska medelmåttig burväktare när det var dags för final. Nu vet 35-åringen vad som krävs för att ta sig till en final. Erfarenhet som kan vara guld värd den här säsongen både för finländaren och övriga laget. Bakom honom har han också fått in Anders Lindbäck efter sin sväng hem till Rögle i SHL förra säsongen. Anders får i första hand ta upp kampen med Juuse Saros som andremålvakt.

Är då Nashville en utmanare om cupen den här säsongen?

Helt klart, är mitt svar. Med Johansen frisk hela vägen, och ett år äldre, har laget en av NHL:s bästa förstacentrar. Han har också skrivit på ett färskt jättekontrakt och verkar ha hittat sin plats i hockeyvärlden. Med Filip Forsberg på sin ena sida har Johansen en spelare som är kapabel att hota Håkan Loobs rekord på 50 svenskmål på en säsong. Forsberg måste bara hitta målkänslan redan under hösten.

Fortsätter Viktor Arvidsson, med ett nytt sjuårskontrakt, på andra kanten sitt energigivande och uppoffrande spel besitter Nashville här en mycket stark och svårtstoppad trio. En del menar till och med att kedjan är NHL:s bästa i kategorin under 26 år.

Ni minns väl att svenskarna delade segern i interna skytteligan med 31 mål var. Viktor vann hela poängligan på 61 poäng, samma som Johansen, som dock gjorde färre mål.

Till det ska läggas att lagets fjärde svensk Calle Järnkrok gjorde sin bästa NHL-säsong hittills.

Visst har laget tappat viktig rutin och produktion i James Neal och även Mike Fisher. Men Nick Boninio, som vunnit två raka Stanley Cup i Pittsburgh och Scott Hartnell skulle jag vilja säga till och med är bättre ersättare. Kanske inte poängmässigt, men det finns det andra spelare som kan fixa. Rutin- och arbetsmässigt är nytillskotten starkare.

Tuffe ryske backen Alexej Jemelin har också kommit in, vilket visade sig vara perfekt då lagets målmässigt bäste back Ryan Ellis opererat knät och inte är tillbaka förrän efter nyår.

På det stora hela är alltså succélaget från i fjol intakt och ett år äldre, vilket i det här fallet enbart är positivt. Här finns också unga spelare som kommer kliva in och bli närmast som nyförvärv. Jag tänker i första hand på Pontus Åberg, som på grund av skadeläget spelade 16 slutspelsmatcher. I grundserien blev det bara 15. I slutspelet fick han på slutet spela med Forsberg i förstakedjan och gjorde ett mycket bra slutspel. Åberg visade sin målfarlighet och vann skytteligan i sitt AHL-lag Milwaukee med 31 fullträffar. Dags för stora ligan den här säsongen för stockholmaren.

Kevin Fiala spelade också bara 54 seriematcher och fem i slutspelet efter skadeproblem. Är 21-årigen frisk hela säsongen kommer han också att bidra betydligt mer.

Som alltid en säsong efter en succé kommer Nashville att känna på det i år. Men det kanske också behövs för att laget ska plocka fram sitt yttersta också under serien och göra en jämnare grundserie. Det var många rekord som slogs för den unga klubben förra säsongen. Den här behöver man inte tänka så mycket på det utan bara att gå ännu längre i slutspelet.

Laviolette ledde Carolina till Stanley Cup-segern 2006 för att säsongen efter missa slutspel. Det behöver han inte vara orolig för här.

Saknaden efter ryssarna blir stor i Montreal

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Montreal Canadiens

Ett par säsonger har Montreal sett ut som Stanley Cup-mästare. I alla fall så länge det har varit höst. Men sedan har laget aldrig orkat ända in i mål.

2015 blev vårens vågdal så djup att laget till och med missade slutspelet. I våras blev det i alla fall slutspel, men respass direkt.

Känslan inför den här säsongen är dock att laget tappat för många tunga namn för att över huvud taget kunna vara med och slåss om en slutspelsplats. Ryssen Alexander Radulovs poäng efter succén i sin comeback blir svår att ersätta nu när han flyttat till Dallas och tappet av veteranbacken Andrej Markov kommer också att märkas. Kanske ännu större kommer saknaden efter unga ryska backlöftet Michail Sergatjov till Tampa att bli. Det var den här säsongen han på allvar skulle slå sig in i laget.

Montreal fick visserligen Jonathan Drouin i utbyte från Tampa. En underbar lirare i sina bästa stunder, det har jag sett på nära håll de två senaste säsongerna. Men jag har också sett en ganska liten spelare som har lätt för att hänga med huvudet. Det är en spelare som kan avgöra matcher genom att göra ”omöjliga” saker med klubba och puck. Men också en spelare som ganska lätt kan plockas bort om motståndarna spelar tufft på honom.

Vid sidan av Drouin har laget fått Karl Alzner från Washington i försvaret, vilket inte känns som någon satsning direkt. Speciellt försvaret imponerar inte speciellt mycket.

Laget står och faller med sina stjärnor. Carey Price i mål och backen Shea Weber. Båda har långtidskontrakt och är den stomme laget byggs kring. Framåt handlade mycket förra säsongen om Max Pacioretty. Lagkaptenen vann poängligan i laget förra säsongen och ligger stadigt på 30 + vad gäller mål.

En spelare som måste kliva fram i år är Alex Galchenyuk, som hittills inte riktigt haft den utvecklingskurvan lagets ledning hoppades på. Inför säsongen pratades det en del om att amerikanen inte kommer att användas som center den här säsongen, utan får ta klivet ut på en kant. Det kanske är precis det som behövs.

En talang som dock motsvarade förväntningarna redan förra säsongen var förre Frölunda-finländaren Artturi Lehkonen. 28 poäng på 73 matcher varav 18 mål rookiesäsongen är helt klart godkänt.

Jacob de la Rose har haft en negativ utveckling i laget. Det blev bara nio matcher för den förre Leksands-anfallaren förra säsongen och han skulle nog behöva flytta på sig för att få fart på sin NHL-karriär.

Målfarligt Minnesota måste ta sig längre i slutspelet

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Minnesota Wild

 

Minnesota kommer från klubbens bästa NHL-säsong och ska leva upp till de högst ställda förväntningar det innebär. 49 segrar och 106 poäng från ett lag som gått från anonym tråkstämpel till ett av de målfarligaste lagen i ligan.

Minnesota gjorde 266 mål 2016-17. En notering bara Pittsburgh straffade under grundserien. Totalt var det sju spelare som gjorde 18 mål eller fler, vilket visar på en imponerande bredd och att man inte står och faller med en enda vass offensiv spelare. Mot den bakgrunden var det en stor besvikelse när laget förpassades ur slutspelet redan i första omgången av St. Louis. Men avslutningen på grundserien var nedåtgående och det fortsatte alltså in i slutspelet.

Det här måste coachen Bruce Boudreau ändra på till i år. Men vi vet ju också att han har en speciell förmåga att lyckas med sina lag i serien, för att sedan snabbt försvinna ur slutspelssnacket.

Men laget kan också få problem att nå samma höjder den här säsongen. Jason Pominville, Erik Haula och Martin Hanzal är en stark trio som försvunnit. Ingen av de nya spelarna som kommit in känns som jättestarka ersättare. Matt Cullen, den snart 41-åriga veteranen från Pittsburgh, har bland annat plockats in.

Joel Eriksson Ek debuterad redan förra året innan han återvände hem till Färjestad, för att komma tillbaks och smaka lite på slutspelshockeyn i Nordamerika också i våras. Men eftersom laget åkte ut snabbt, hann han återigen tillbaks till Europa och bli världsmästare med Tre Kronor en synnerligen händelserik säsong. Nu är han tillbaka och förväntningarna på värmlänningen är stora. Förmodligen startar han säsongen som tredjecenter.

De spelare Minnesota också den här säsongen kommer att förlita sig på är veteranerna Eric Staal och Mikko Koivu. Men poängkungen Mikael Granlund, samt fyran totalt Nino Niederaither är båda 25 år och på väg in i sina bästa hockeyår. Det är två spelare som måste ta ett stort ansvar den här säsongen.

Offensiven ser således fortsatt mycket vass ut, även om den kanske tappat lite.

Försvaret är också av högsta klass. Sex lag släppte in mindre mål förra säsongen och lagdelen har fördjupats med de nya Kyle Quincey och Ryan Murphy vid sidan av evighetsmaskinen Ryan Suter och färske svenske världsmästaren Jonas Brodin.

Längst bak regerar en av ligans bästa målvakter. Kanadensaren Devan Dubnyk nodterade 92,3 i räddningsprocent i fjol och spelade imponerande 65 matcher. Två färre än säsongen innan.

Som helhet är Minnesota ett välbalanserat lag vars främsta mål inte behöver vara att kopiera fjolårssuccén i serien. Det viktigaste blir att ta sig längre i slutspelet.

Svensktrio kan knappast vända den trista trenden i Los Angeles

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Los Angeles Kings

 

Lagmaskinen som vann Stanley Cup både 2012 och 2014 hade tappat både i fart och kraft förra säsongen. Inte mycket talar för att det ska bli avsevärt bättre den här, så det lär knappast bli slutspel i vår heller.

Anze Kopitar, som sitter på ett av ligans bästa kontrakt, gjorde till exempel bara tolv mål förra säsongen. Slovenen måste rycka upp sig en hel del på det området. Att han ändå kom tvåa i interna poängligan efter veteran Jeff Carter visar på hur tafatt LA:s anfall var.

35-årige Mike Cammallieri är ny från New Jersey och måste bidra. Men det är ett par säsonger sedan han gjorde drygt 25 mål nu. Nye general managern Rob Blake, den förre storbacken, har onekligen ett tufft jobb framför sig. Borta är Darryl Sutter, som tog klubben till två Stanley Cup-segrar under sin tid som coach. Nu är det förre assisterande John Stevens som ska leda laget.

Det stora problemet med laget är att det fortfarande innehåller superstjärnor, men de börjar komma till åren och de två cupsegrarna har gett en del mättnad – läs Kopitar. Men spelare som han, Drew Doughty, Jonathan Quick och Marian Gaborik måste alla lyfta sig igen för att laget ska ha en chans att vara med i snacket om en slutspelsplats. Men speciellt de två sista har alltmer problem med skador.

LA har varit utan svenskar några säsonger, men det kan bli en trio i år. På backsidan har den utpräglat defensive backen Christian Folin anslutit från Minnesota och Oscar Fantenberg ska efter en säsong i KHL försöka slå sig in här. Han är 25 år nu och har spelat så bra i SHL och även provat på VM att det borde vara dags nu. Han inledde förresten bar och gjorde mål på Vancouver i säsongens första träningsmatch på lördagen. Fantenbergs säsongen ska bli intressant att följa.

Framåt ska Adrian Kempe försöka ta en plats. Han fick debuterade i fjol och det blev till slut 25 matcher. Nu vet han mer vad det handlar om. Förväntningarna på västkusten är stora på Adrian och i USA nämns han som bara ytterligare en i raden av alla spelare som skolats i Modo. Stevens har antytt att han vill lätta upp Los Angeles spel den här säsongen. Inte så defensivt och så mycket hårt jobb till förmån för mer spel och lir. I en sådan omgivning skulle Adrian passa bättre än i det gamla Kings.

Problemet i klubben är bara att de många spelare som sitter på dyra kontrakt, som en följd av cup-segrarna, knappast utmanas av en hop unga talanger. En underliggande struktur Blake måste försöka göra det bästa av.

Förra säsongen var ett bottennapp, som kan upprepa sig. Det viktigaste är dock att öka målskörden och hålla Quick frisk.

Spännande ryss i Florida – laget som behöver arbetsro

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Florida Panthers

Vad laget från södra Florida i första hand behöver den här säsongen är arbetsro. Det var väldigt turbulent kring laget förra säsongen, men en rad olika byten i organisationen kring laget. Populäre coachen Gerard Gallant (numera i Vegas Golden Knights bås) fick också sparken under uppmärksammade omständigheter. Bob Boughner är ny headcoach från den här hösten. Han kom från San Jose där han var assisterande.

Laget besitter en hel del talang, vilket inte minst märktes 2015-16 då laget vann Atlantic Division. Nu har laget stärkts ytterligare speciellt offensivt med Jevgenij Dadonov från KHL, Radim Vrbata, Arizonas poängkung förra säsongen, samt 23-åriga Henrik Haapala. Finländaren gjorde 60 poäng på 51 matcher i Tappara senaste säsongen, men kan få svårt att anpassa sig till NHL-spelet. Henrik är bara 175 centimeter och väger blott 75 kilo.

28-åringen Dadonov är en mycket spännande värvning. Han spelade 45 matcher för Florida under tre säsonger 2009-12 innan han återvände hem till KHL. Där vann han två Gagarin Cup med SKA St. Petersburg och skytteligan i slutspelet 2015. Han har också tagit VM-medalj i de fyra senaste VM-turneringarna, med guldet i Belarus som topp 2014.

Men laget har också tappat offensiv. Trion Jonathan Marschessault, Jaromir Jagr och Jussi Jokinen gjorde runt 120 poäng förra säsongen. Marschessault skrällde och vann den interna skytteligan med 30 mål. Jagr och Jokinen var också två viktiga ledare i Floridas omklädningsrum. Den saknaden kan bli ännu tuffare att fylla.

Nu är det upp till de två poängbästa från i fjol Vincent Trocheck och Alexander Barkov att visa att de är redo att ta ytterligare ett kliv ihop med de nya.

Ytterligare en sak laget måste klara sig undan, för att ha en chans att utmana om en slutspelsplats den här säsongen, är skadorna. 24-årige jättetalangen Jonathan Huberdeau spelade till exempel bara 31 matcher förra säsongen. Han gjorde ändå 26 poäng på dem och visade klart att han har kapaciteten. Han valdes som trea i draften 2011 och det börjar bli hög tid att han visar det över en hel säsong nu.

Panthers kommer att kunna ställa en superintressant förstakedja på benen där Barkov spelar center med Huberdeau och Dadonov på var sin sida.

På backsidan förstördes stora delar av förra säsongen av skador för Aaron Ekblad. 21-åringen, som valdes först i draften 2014, gör redan sin fjärde NHL-säsong och måste börja bli centralfiguren försvaret byggs kring. Laget har en helt okej ung duo vid hans sida i Mike Matheson och Ian McCoshen, samt rutin i form av Keith Yandle och Jason Demers. Ett bra balanserat försvar framför 38-årige veteranen Roberto Luongo i mål.

Florida kan få en tuff match att ta en slutspelsplats i år också då lag som Montreal, Ottawa och Tampa lär slåss i toppen. Men som sagt, mycket av Floridas säsong handlar i stället om att få arbetsro och bygga ett lag för framtiden. För den ser ljus ut.

Edmonton blir ännu bättre, men vinner inte Stanley Cup

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Edmonton Oilers

Redan första hela säsongen i NHL dominerade Connor McDavid. Han gav hela laget ett lyft Edmonton Oilers fans inte sett på massor av år. För första gången på elva år blev det slutspel. Bara en sådan sak…

Frågan en hel hockeyvärld nu ställer sig är hur bra kommer McDavid att vara sitt andra år i NHL? Han vann poängligan förra säsongen och utsågs till NHL:s bäste spelare. Allt helt rättmätligt. Vem ska kunna utmana honom i år? Och hur mycket över 100 poäng kommer den vindsnabbe kanadensaren att göra?

Coachen Todd McLellan och general manager Peter Chiarelli har också fått en säsong på sig att se hur laget som helhet ska kunna bli ännu bättre kring den självklare stjärnan McDavid.

Mycket har inte hänt på värvningsfronten. Rutin har dock tillförts i form av 34-årige finländaren Jussi Jokinen närmast från Florida och Chris Kelly har fått ett tryout-kontrakt. Det lär komma mer under säsongen för med sista året på McDavids rookiekontrakt finns pengar över till förstärkningar efter nyår.

Men när man pratar Edmonton är det givetvis ung talang man är mest nyfiken på. Leon Draisaitl gjorde också en supersäsong i fjol och fick ett drömkontrakt fram till 2025. Men tysken måste nu också leva upp till det fina kontraktet. Kanske är det dags för Jesse Puljujärvi att slå igenom i år. Den svenskfödde finländaren är bara 19 år, valdes som fyra i draften förra året och spelade 28 matcher i NHL i fjol. Han hade det dock tungt. Matchningen i AHL fungerade bättre och nu kan det vara dags för talangen.

Ledda av sin unga lagkapten var det en rad spelare som lyfte sig förra säsongen. Cam Talbot gjorde en kanonsäsong i mål och stod inte mindre än 73 matcher av 82, Milan Lucic trivdes perfekt bland ungdomarna och Ryan Nugent-Hopkins såg spelmässigt bättre ut än tidigare. Jordan Eberle blev trea i den interna poängligan, men fick ändå lämna för New York Islanders.

Största lyftet svarade dock ett par svenska backar för. Adam Larsson var ena halvan i jättedealen med New Jersey där Taylor Hall fick flytta österut. Tillsammans med värmlänningen Oscar Klefbom hittade de rätt direkt. De blev Edmontons bästa backpar, men potentialen att bli ett av ligans främsta. Tidigare defensive Klefbom klev verkligen fram och gjorde tolv mål och 26 assist. Deras utveckling den här säsongen blir också oerhört intressant att följa, då de bara är en del av det svenska backundret.

Edmonton kommer utan tvekan att fightas med Dallas och Anaheim om vilket lag som ska vara bäst i Western Conference. Edmonton har också en bra chans att gå längre i slutspelet än i fjol, där laget redan i första omgången skickade ut Stanley Cup-finalisterna från 2016 San Jose.

Äventyret tog slut i andra omgången efter en tuff matchserie mot Anaheim, som gick till en sjunde match. Laget kan ta sig längre den här säsongen, men vinner knappast Stanley Cup. Laget är ännu inte tillräckligt stabilt och behöver samla på sig mer slutspelsrutin för att gå hela vägen.

Laget i nybygget i Detroit skulle också behöva byggas upp på nytt

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Detroit Red Wings

 

I två decennier har vi vant oss vid att Detroit Red Wings var en vinstmaskin, oftast bemannad av svenska stjärnor.

När laget för första gången sedan 1990 missade slutspelet i våras var det ett trendbrott. Det alltmer ålderstigna laget måste börja byggas om och inflyttningen i den nybyggda Little Ceasars Arena kan mycket väl vara startskottet för att så också sker. Men något slutspel den här säsongen, det lär det knappast bli för lagkapten Henrik Zetterberg och de andra i ”The Hockeytown”.

Zetterberg drog ett jättelass i fjol och var lagets klart bäste. Det ska inte den 36-årige svensken vara. Men de yngre som plockats in har inte levt upp till förväntningarna och därför står klubben och coachen Jeff Blashill där med det lag de har i år.

Nyförvärven är heller inte skrämmande och bakom NHL-laget står förra säsongens AHL-mästare Grand Rapids. Det har också mer och mer blivit Detroits strategi att plocka in egna talanger i stället för att värva rutinerade redan färdiga stjärnor. Men lönetaksproblem gör att det är svårt att lotsa in för många från Grand Rapids.

Det finns dock utropstecken. Dylan Larkin hade en strålande rookiesäsong, men en sämre andra året. Ett hopp för Detroit är att han studsar tillbaka i år. För där finns kvalitéer i 21-åringen.

Lagets stora problem numera i den post-Lidströmska eran, är försvaret. Längst bak gjorde Petr Mrazek en väldigt slätstruken säsong senast, med den sämsta räddningsprocenten av alla målvakter som stod mer än hälften av matcherna. Han måste höja sig flera klasser. Jimmy Howard kom in och spelade bra, men skadade sig.

Backsidan är ålderstigen och frågan är om Niklas Kronwall ens kommer att spela hälften av matcherna den här säsongen. Hans kropp är rejält sliten. Storväxte Jonathan Ericsson har också dalat i backhierarkin.

Framåt måste laget förlita sig mer på Larkin, men också Andreas Athanasiou och Anthony Mantha bland de yngre. Athanasiou är dock ännu inte överens om ett nytt kontrakt med klubben. Mantha gjorde dock ett övertygande avtryck förra säsongen.

20 poäng bakom Zäta i den interna poängligan förra säsongen kom tvåan Gustav Nyqvist och ytterligare 22 poäng efter Tomas Tatar. Två från mellangenerationen. De som skulle vara bärande i laget nu. Nyquist har haft stora problem med målskyttet senaste två säsongerna, men lyckas ändå bidra med en hel del nyttigt framåt. Kanske har han förändrats så mycket som spelare att han heller aldrig kommer tillbaka till de 28 respektive 27 mål han gjorde säsongerna 2013-2015.

Tatar blev ändå till slut lagets skyttekung med 25 mål.

Det blir en kul säsong för fansen, och även spelarna, att spela i den hypermoderna arenan. Tyvärr lär nog glädjeämnena stanna där.

Vi får också vänja oss vid att Johan Franzéns karriär är över, trots att hans namn fortfarande finns med i truppen.

Vegas Golden Knights redan bäst och damerna lämnades i Tampa

dagensnhlLämna en kommentar

Solsken

Dollar till Irmas offer

Tampa Bay Lightning, Florida Panthers, NHL och spelarfacket NHLPA donerade tillsammans 2,7 miljoner dollar till de som drabbats av orkanen Irma. Det är drygt 21 miljoner svenska kronor.

Bästa twittret…

Vegas Golden Knights har redan innan laget spelat en enda minut NHL-hockey tagit en titel. Den nya klubben får jättemycket beröm för sitt twitterkonto, som redan av många anses vara ligans bästa. Bland annat skrev de så här under första träningsmatchen mellan lagets talanger och LA:s dito: ”Vi vet att vi inte gjorde något mål under de första 14 månaderna som klubb. Men 15 månader, där drar vi gränsen.”

Ni kan ju gå in och kolla själva på @GoldenKnights

..och Färjestadsspelare blev historisk

Los Angeles vann matchen med 6-2, men den första historiska målskytten för Vegas Golden Knights blev en före detta Färjestad-spelare. Tomas Hyka spelade 40 matcher i Färjestad och var utlånad i tre till Västerås i allsvenskan 2013-14.

Ni kan se tjeckens historiska mål här: https://twitter.com/goldenknights/status/907761114062000128

Erixons nya chans

26-årige Tim Erixon har inte spelat en enda NHL-match de två senaste säsongerna. Nu får han en ny chans. New Jersey har gett honom ett tryout-kontrakt. Skellefteå-backen har spelat 18 matcher för New York Rangers, 52 för Columbus, åtta i Chicago och senast 15 för Toronto. De två senaste AHL-säsongerna har han spelat för Wilkes-Barre/Scranton Penguins.

Mikas nya singel

New York Rangers center Mika Zibanejad har släppt sin andra singel ”Can’t Go Back Home”. Här kan ni få ett smakprov: open.spotify.com/track/6aoq7kOu…

I dag börjar campen

8.00 i dag torsdag inleds Tampa Bay Lightnings träningsläger med läkarundersökning och mediadag. I morgon fredag går Team Andreychuk på is 8.40. Därefter är det Team Lecavaliers tur och sista Team St. Louis. Lite märkligt att Tampa har döpt ett av sina lag till NHL-konkurrenten St. Louis. Men det handlar naturligtvis om Martin St. Louis. Klubbens förste spelare som hedrats med att hans tröjnummer hissats upp i taket. Totalt deltar sex målvakter, 19 backar och 38 forwards. Anton Strålman och Victor Hedman är givetvis med, liksom också Steven Stamkos, tillbaka efter sin svåra knäskada föra säsongen.

Sista Solsken och Myggstick

Äntligen är det dags att åka tillbaka till Florida. Från nästa vecka byter min veckliga (heter det så?) genomgång av trevliga och mindre roliga nyheter från NHL namn till Solsken och Alligatorvarning igen. Från den veckan tar vi avstamp mot ytterligare en NHL-säsong som förhoppningsvis avslutas med en Stanley Cup-parad i downtown Tampa.

Nästa vecka är alligatorn tillbaks igen…

Myggstick

Ingen Karlsson i premiären

Erik Karlsson har ännu ett par veckor av rehab kvar innan han kan gå på is. Han kommer inte att spela Ottawas premiär och det kan dröja till början av november innan han är tillbaka. Det kan till och med dröja ända till 10-11 november innan det blir comeback. Det är då Ottawa möter Colorado i två matcher i Globen i Stockholm.

Damerna evakuerades inte

USA:s damlandslag satsar allt på att ta OS-guld i vinter. Basen för satsningen är arenan i Wesley Chapel i norra Tampa. När Tampa Bay Lightning och Florida Panthers evakuerade alla sin spelare, anställda och deras familjer inför orkanen Irma, lät USA:s hockeyförbund damlandslaget vara kvar. Något förbundet nu får tuff men berättigad kritik för.

Inget nytt i Calgary

Klart nu att det inte blir någon ny arena i Calgary. Saddledome byggdes 1983 och är NHL:s äldsta, om man bortser från Madison Square Garden, som dock har moderniserats kraftigt.

Borttappad puck

Fredrik Claesson har tappat bort tavlan med klubban och pucken som han gjorde sitt första NHL-mål med vid en flytt. Han vädjar nu om hjälp att få tillbaka klenoden och stöds också av sin klubb Ottawa, som säger ”Hey, it worked for Tom Brady…” New England Patriots quarterback fick ju tillbaka sin stulna tröja, den som han bar när han vann sin senaste Super Bowl.

Ryan Ellis borta

Mattias Ekholms meste partner i backlinjen i Nashville Ryan Ellis har opererat knät och blir borta fyra-sex månader. Ett tufft avbräck för Stanley Cup-finalisterna då han var den back som gjorde flest mål i laget förra säsongen.

Tog bort sittplatser

Ottawa har svårt att locka åskådare. Till och med under vårens Stanley Cup-semifinaler gapade många stolar tomma. Hur kommer man tillrätta med att få bort tomma stolar? Ja, man kan ju helt enkelt skruva bort dem. Ottawas hemmaarena tar den här säsongen 1 500 färre åskådare. Stolarna som tagits bort var de som satt högst upp på båda kortsidorna.