Vilken kväll: Mikas jätteskott, 10-1 och hattrick av Ovetjkin och Saad

Tampa. Mika Zibanejad väckte förgäves New York Rangers med två powerplaymål hemma mot Colorado. Viktor Arvidsson och Filip Forsberg gjorde mål, men Nashville föll ändå mot Boston. Rickard Rakell och Henrik Zetterberg avgjorde för sina lag. Men största skrällen var ändå Chicagos överkörning av mästarna Pittsburgh med 10-1, där Brandon Saad gjorde hattrick. Även Alexander Ovetjkin inledde säsongen med ett hattrick när Washington vände och vann i Ottawa.

 

I ett alltmer ålderstiget Boston, som till och med saknade Patrice Bergeron och David Backes, var det ungdomarna som klev fram när Stanley Cup-finalisterna Nashville kom på besök.

21-årige David Pastrnak visade vägen med 1-0 framspelad av 20-årige Charlie McAvoy. Viktor Arvidsson stack emellan med 1-1 innan debutanten Jake DeBrusk, 19 år, satte 2-1. Något som fik pappa Louie, med 401 NHL-matcher på meritlistan i fyra olika lag, att torka en tår ur ögonvrån där uppe på läktaren i TD Garden.

McAvoy spädde på till 3-1 när han från sin backplats följde upp i en påpasslig andravåg mot Pekka Rinne. Förutom David Krejci fick också DeBrusk en assistpoäng där.

I Nashville var förstakedjan med Ryan Johansen, Filip Forsberg och Viktor Arvidsson återförenad och lika vass som i fjol. De svarade för två mål och tre assist, när Nashville på slutet var nära att ta matchen till förlängning.

När Brad Marchand gjorde 4-1 i tom bur i boxplay med 2.53 kvar såg det helkört ut för Nashville.

Med Boston drog på sig ytterligare en utvisning och med Rinne i båset kunde Scott Hartnell, i sin comeback klubben, göra 2-4 i spel sex mot tre.

När så också Filip Forsberg reducerade, med 34,9 sekunder kvar låg 4-4 inom räckhåll, men Nashville fick börja säsongen med en förlust mot ett Boston där ungdomarna räddade segern.

Viktigt ändå med Nashvilles 3-4-mål. Viktigt att Filip Forsberg gjorde mål redan i premiären. Hans 31 seriemål förra säsongen kom ju nästan uteslutande efter nyår. Kan Nashville få fart på hans målskytte tidigt, kan det blir riktigt många mål från hans klubba den här säsongen. Till hans mål hade Ryan Johansen två assist och Viktor Arvidsson mål och assist.

Mattias Ekholm bildade backpar med P.K. Subban och var rejält skottvillig. Han hade fyra skott mot mål, varav två blockades.

Calle Järnkrok spelade också, men Pontus Åberg fick finna sig i att stanna på läktaren i den här premiären.

Det var ju länge osäkert om Matt Duchene ens skulle spela i Colorado den här säsongen. Men när laget begick sin premiär i Madison Square Garden var han inte bara med, han var den som gjorde första målet på Henrik Lundqvist säsongen 2017-18. För assisten svarade förresten de färska Coloradospelarna Patrik Nemeth och Nail Jakupov.

Colorado gick fram till 2-0 innan Mika Zibanejad visade vilket fantastiskt bra skott han har. Två gånger på två minuter skickade han på mörsare mot Semjon Varlamov. Ryssen kunde inte ta någon av dem. På två minuter såg Mika själv till att Rangers kvitterade. 2-2 kom med bara två sekunder kvar till pausvilan.

Tyson Barrie sköt 3-2 i slutet av andra perioden och när Rangers jagade kvittering på slutet kunde Gabriel Landeskog fastställa slutresultatet till 4-2 med ett mål i tom bur. Duchene fick sin andra poäng med assist till det målet.

Rangers förde spelet, men gästernas kontringar avgjorde. Kedjan med Chris Kreider, Mika Zibanejad och Pavel Buchnevich hade 14 skott på mål.

– Vi sa innan att vi inte skulle ge upp kontringar mot dem, men det var det vi gjorde, säger en besviken lagkapten Ryan McDonagh efter att Rangers vunnit skotten med 39-26 och ändå förlorat mot laget som var klart sist i NHL i fjol.

Varlamov gjorde 37 räddningar. Ryssen släppte bara Zibanejads projektiler.

– Målvakten var bra några gånger, men fokus måste ändå ligga på vårt försvar. Vi ska inte ge dem så många kontringar, säger Rick Nash, besviken att inte laget kunde prestera bättre i säsongspremiären hemma.

– En tuff start, tyckte han.

– Två poäng är en bra start på säsongen, konstaterade Colorados lagkapten Gabriel Landeskog med ett brett leende i katakomberna under Madison Square Garden.

Henrik Lundqvist startade i sin 12:e raka säsongspremiär. Så många premiärstarter har ingen annan målvakt gjort i Rangers historia.

Washington var illa ute i Ottawa, men i underläge 1-3 klev Alexander Ovetjkin in i huvudrollen. På 6.33 hade han vänt på matchen till 4-3 med sin karriärs 19:e hattrick. Med det är Ovetjkin bäst av de spelare som spelar just nu.

Mark Stone räddade dock förlängning och straffar med sitt andra mål. Ovetjkin, som var rejält het i premiären, satte också ett fjärde mål för kvällen då han satte sin straff innan Jevgenij Kuznetsov avgjorde på sin. Kuznetsov var också het. Han hade en assist på alla tre Ovetjkins mål.

Washington vann alltså med 5-4 utan en enda svenskpoäng av Nicklas Bäckström och André Burakovsky.

Nattens märkligaste match var ändå toppmötet i Chicago där Pittsburgh spelade sin andra raka match efter onsdagens premiär. Uppenbarligen blev det för mycket så här tidigt, för Chicago fullkomligt körde över mästarna och vann med förkrossande 10-1. Det blev av bara farten nytt målrekord för Chicago i en premiär. Det är också första gången sedan Calgary 1989 det blir så många mål i en premiärmatch. Det har faktiskt bara skett fem gånger genom tiderna i ligan.

Chicago gjorde 4-0 efter 9.16 av matchen. Då hade laget gjort fyra mål på 2.55 på ett lag som fullständigt rasade ihop försvarsmässigt. För Antti Niemi blev det heller ingen kul debut i Pittsburgh. Först snubblade han på spelarbänken när han skulle gå in på isen. Efter fyra insläppta mål på 13 skott fick han sätta sig och Matt Murray kom in. Det hann ändå bli 5-0 innan första perioden var över.

Phil Kessel framspelad av Jevgenij Malkin och Sidney Crosby tröstmålade i powerplay i början på andra perioden innan Chicago gjorde tre till.

För Brandon Saad var det en trevlig återkomst till Chicago. Han gjorde sitt livs andra hattrick. Han gjorde även ett hattrick i sin första träningsmatch tillbaka i Chicagos tröja. Patrick Kane trivdes också med mål och fyra assist. Ryan Hartman hade samma facit och Nick Schmaltz med två mål och en assist.

Gustav Forsling spelade i Chicago och assisterade till Kanes mål som betydde 6-1.

Carl Hagelin var ensam svensk i Pittsburgh, men han vill nog helst glömma att han spelade den här matchen.

Anaheims ankor var rejält skadeskjutna hemma i premären mot Arizona men vände och vann med 5-4. Anaheim saknade Getzlaf, Kesler, Miller, alla med förnamnet Ryan, samt Sami Vatanen, Hampus Lindholm och Patrick Eaves. Då klev Rickard Rakell fram och avgjorde med 3.30 kvar. Fjolårets svenska skyttekung i NHL stod också för assist till Corey Perrys båda mål. Jakob Silfverberg spelade fram till ett.

Dennis Rasmussen gjorde sin första match i Anaheims tröja.

I Arizona hade Alex Goligoski tre assist och Oliver Ekman Larsson stod för en i powerplay när Niklas Hjalmarsson debuterade i sin nya klubb.

I Detroit var det stor invigningsfest av nya Little Ceasars Arena och hemmaseger med 4-2 över Minnesota sedan Henrik Zetterberg gjort det avgörande målet, framspelad av Gustav Nyquist och Mike Green.

Men det började inte bra. Minnesota tog ledningen genom Ryan Suter. Målet dömdes dock bort för interference på målvakten. Gustav Nyquist hade också ett friläge och öppet mål, men Devan Dubnyk gjorde en otrolig räddning. Han var helt överspelad men slängde sig på rygg och kastade ut ena armen och räddade med den.

Niklas Kronwall saknades i Detroit.

Jonathan Drouin kom till Montreal från Tampa under sommaren och avgjorde på straff mot Robin Lehner när Buffalo bortabesegrades med 3-2. Drouin hade också en assist i matchen.

Båda målvakterna gjorde en kanonmatch och höll nere siffrorna. Carey Price i Montreal räddade 43 skott och Lehner 38.

Jacob de la Rose spelade i Montreal, men fick bara 9.37 i speltid.

Jacob Josefson debuterade för Buffalo där han spelade i fjärdekedjan med Johan Larsson.

I Los Angeles fanns det för första gången sedan Mattias Norström 2007 svenska backar i laget igen. Oscar Fantenberg gjorde sin NHL-debut och Christian Folin sin första match i nya klubben. Fantenberg spelade 17.05 och Folin 20.46. Forwarden Adrian Kempe spelade 9.44 när Kings vann med 2-0 över Philadelpia. Robert Hägg gjorde sin andra NHL-match i det laget och fick 18.57 i speltid.

Rekordmånga svenskar men Malkins namn blev felstavat

Solsken

73 svenskar i premiären

73 svenska spelare i NHL-lagens 31 trupper måste vara rekord. Då är ändå sex spelare uppsatta på skadelistan och några ordinarie är osäkra på start i premiären beroende på skadekänningar.

Brorsorna möttes

Adrian och Mario Kempe möttes för första gången i torsdags då LA Kings mötte Arizona. Adrians LA vann med 4-1 utan att någon av bröderna kom i målprotokollet. Mario var utvisad en gång och fick både Jeff Carter och Drew Doughty utvisade. Adrian tog en plats i LA, men storebror Mario får börja i AHL

Endagskontrakt

Bryan Brickell måste avsluta sig karriär sedan han drabbats av MS. Men han skrev ett endagarskontrakt med Chicago. Han ville avsluta sin karriär i klubben där han vann tre Stanley Cup-titlar.

Babcocks brandmannacitat

”Jag har en kompis som är brandman. Han säger att när du kör ett stort fordon spelar det ingen roll hur många krockkuddar det är i de små bilarna, den stora vinner alltid.” Torontos coach förklarar varför han gillar Andreas Borgman, Huddingekillen som vann SM-guld i HV 71 i våras. Natten till torsdagen debuterade han i NHL.

Ny alligatorbild tagen av Linda Suslin Spiess i Everglades.

Alligatorvarning

Jagr lägger av

När 45-åringen Jaromir Jagr presenterades i sin nyaste klubb Calgary sa han också att det här är till 99,9 procent hans sista säsong.

Montreals tröga försäsong

Montreal har varit väldigt starka inledningsvis de två senaste säsongerna. Men försäsongen i år var väldigt blek. Det började med sex raka förluster innan laget till slut vann med 3-1 över Florida i lördags. Dagen efter körde laget över Ottawa med 9-2 där bland annat Jacob de la Rose gjorde två mål.

SHL-topp till AHL

Oskar Lindblom gjorde en strålande säsong med Brynäs i SHL förra året. Men till en plats i Philadelphias NHL-lag räckte det inte. Oskar får börja i farmarlaget. Däremot får Robert Hägg och drafttvåan Nolan Patrick vara med i premiären. Hägg har spelat 202 matcher i AHL. Få svenskar har spelat flera. Här är de som fick lämna NHL-laget de sista dagarna: Gustav Forsling, Chicago, Mario Kempe, Arizona, Timothy Liljegren, Toronto, Anton Lindholm, Colorado, Calle Rosén, Toronto, Joakim Ryan, Filip Sandberg och Marcus Sörensen, samtliga San Jose.

Felstavat på bucklan

Pinsamt värre när Stanley Cup-bucklan visades upp med ingraveringen av de senaste mästarnas namn från Pittsburgh. Jevgenij Malkin har fått sitt namn ingraverat tre gånger. Senaste gången blev det dock fel. På engelska stavas hans förnamn Evgeni. På senaste segerplåten blev det dock Fvgeni.

Winnipeg måste täppa till försvaret – då kan det bli slutspel

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Winnipeg Jets

 

Winnipeg gjorde mest mål av alla lag som inte gick till slutspel förra säsongen. Bara sex lag gjorde fler i hela ligan, men å andra sidan var det bara tre lag som släppte in fler. Försvaret måste täppas till för offensiven är helt okej för att utmana om en slutspelsplats den här säsongen också.

Men bara leftaren Dimitrij Kolikov från Buffalo har kommit in bland backarna och det känns inte som en jätteförstärkning. De rutinerade backarna Dustin Byfuglien och Tobias Enström leder en lagdel som måste bli bättre. Där finns också den talangfulle Jacob Trouba, som måste ta ett större ansvar.

Lagledningen hoppas på att målvakten Connor Hellebuyck ska bli stabilare. Det är en målvakt med stor potential. Det visade han inte minst i VM i Prag 2015 där amerikanen kom med i All Star Team.

Han har nu fått rutinerade Steve Mason som backup den här säsongen.

Framåt ser det som sagt bra ut med 24-årige Mark Scheifele i topp, som stod för 82 poäng i fjol. 19-årige finske supertalangen Patrik Laine sköt 36 mål, vilket är oerhört imponerande, redan sin första säsong.

Här om dagen skrev också laget nytt sjuårskontrakt med 21-åringen danske talangen Nikolaj Ehlers, som fick sitt genombrott förra säsongen med 64 poäng på 82 matcher. De båda nordborna Laine och Ehlers framfart i NHL-rinkar blir oerhört spännande att följa i år.

Sedan laget flyttade från Atlanta har inställningen varit att plocka till sig utvecklingsbara unga spelare och låta dem utvecklas på sikt. Alla har inte blivit bra, men just nu har Winnipeg under coach Paul Maurice ledning i alla fall en kärna av bra lovande spelare som gör att laget kan slåss om en slutspelsplats. Att laget siktar långsiktigt visar att både Maurice och general managern Kevin Cheveldayoff precis förlängt sina kontrakt.

Nästa talang efter Laine, som väntas slå igenom den här säsongen är Kyle Connor. Den 20-årige amerikanen spelade 20 matcher i fjol med tillfredställande resultat. I AHL gjorde han 25 mål på 52 matcher i Manitoba Moose. Det talas till och med om att Connor kan bli en kandidat till Årets rookie.

NHL-premiär och tio frågor jag vill ha svar på under säsongen

Äntligen.

Om några timmar är det dags. NHL-säsongen startar med fyra matcher i natt.

Tre riktigt intressanta. Jag börjar med Winnipeg-Toronto, där givetvis nyfikenheten är stor på vart årets upplaga av Maple Leafs står. Hur bra form är William Nylander och Auston Matthews i redan nu?

Mest intressanta mötet är onekligen det mellan två andra kanadensiska lag på väg upp. Edmonton med Connor McDavid tar emot Calgary.

Regerande mästarna Pittsburgh tar sig an St. Louis hemma. Hur ser Patric Hörnqvist och Carl Hagelin ut i premiären. St. Louis saknar både Patrik Berglund och Alexander Steen beroende på skador. Frågan där är främst vad Nail Jakupov kan göra i sitt nya lag. Men också givetvis i vilken form Pittsburghs bjässar Sidney Crosby och Jevgenij Malkin är i så här tidigt.

Nattens fjärde match är San Jose-Philadelphia.

Men första dagen på en helt ny säsong kommer givetvis en rad frågor upp vad gäller hela det här spelåret. Precis som i fjol ställer jag tio frågor nu, som jag förr eller senare kommer att få svar på.

Häng med här under en ny oerhört intressant och spännande NHL-säsong.

Tio frågor jag vill ha svar på den här NHL-säsongen.

  1. Vem kan hota Edmontons Connor McDavid från att vinna poängligan för andra året i rad?
  2. Kan Filip Forsberg i Nashville hota Håkan Loobs målrekord för en svensk med 50 fullträffar en säsong?
  3. Hur många fler poäng kommer Victor Hedman att göra i Tampa nu när Steven Stamkos är tillbaka?
  4. Får jag uppleva en Stanley Cup-marsch genom Tampa downtown i juni?
  5. Kan nya Vegas Golden Knights undvika att ta minst poäng i hela ligan?
  6. Tar sig Washington förbi andra omgången i slutspelet?
  7. Kan verkligen Columbus följa upp fjolårets succé med en ny och vilket blir skrällaget den här säsongen?
  8. Blir Jacob Markström den förstemålvakt Vancouver hoppas på?
  9. Hur många poäng gör Erik Karlsson i ett försvagat Ottawa?
  10. Med Niklas Hjalmarsson i laget är det den här säsongen Arizonas Oliver Ekman Larsson tar steget upp bland de riktigt stora NHL-backarna?

Försvagat Washington där allt fokus ligger på slutspelet

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Washington Capitals

 

Washington är en gåta då det kommer till slutspel. Laget har aldrig under Alexander Ovetjkins och Nicklas Bäckströms tid tagit sig förbi andra omgången. Inte heller de två senaste åren trots att laget var bäst i grundserien båda säsongerna.

Laget har allt som krävs och var förra säsongen enda laget i ligan som var topp sju i både powerplay och boxplay. Ändå skickade Pittsburgh för andra året i rad ut Washington och gick vidare och vann den buckla Capitals var favoriter att ta.

Ovetjkin fick mycket kritik för att han inte levde upp till de högt ställda förväntningarna. Det ligger en del i det, men är inte hela sanningen heller. En spelare som Bäckström, som även med sin tillbakadragna attityd på isen är en av världens fem bästa spelare, måste kliva fram och vara ännu vassare och leda laget under ett slutspel. ”Bäckis” var ändå fyra i NHL:s poängliga 2016-17.

Tredje- och fjärdekedjans spelare måste också lyfta sig när det blir slutspel och Braden Holtby spela sitt livs hockey i mål.

Frågan är hur Ovetjkin, en av de främsta förespråkarna för NHL-spelarnas rätt att spela i OS, kommer att reagera över att alla möjligheter nu är stängda för honom att spela för Ryssland i Pyongchang. En sak är säker, han måste rycka upp sig jämfört med i fjol vilket målmässigt var 32-åringens sämsta sedan 2010-11 med ”bara” 33 mål.

Till den här säsongen har laget tappat en tung kvintett i Marcus Johansson, Nate Schmidt, Justin Williams, Karl Alzner och Kevin Shattenkirk. Av dessa tror jag Johansson blir den laget kommer att sakna mest. Han var ypperlig som tredjelänk med ”Ovie” och Bäckis, men kunde också lira med Jevgenij Kuznetsov. Skåningen offrades under lönetaket när Kuznetsov och T.J. Oshie fick åttaårskontrakt.

Ende nya spelaren är Devante Smith-Pelly, forward närmast från New Jersey, som tillför fysiskt spel.

Lagets andre svensk André Burakovsky har två riktigt bra säsonger bakom sig, men skulle behöva höja sig ytterligare ett steg den här säsongen. Han har också haft en del skadeproblem och 22-åringen skulle må bra av att få en hel säsong under bältet

Laget är alltså försvagat, fram för allt i försvaret, men nämns likväl som en favorit både till President’s Trophy och Stanley Cup. Men tiden börjar rinna ut. Både för Ovetjkin och Bäckström, men också för klubben, som bara har sett ett enda draftval sedan 2013 komma ända till NHL. Det är Jakub Vrana, som fick sin seniorhockeyskolning i Linköping. Han spelade 21 matcher förra säsongen.

Las Vegas nya NHL-lag måste undvika att bli strykpojkar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Vegas Golden Knights

 

För första gången på 17 år välkomnar NHL ett nytt lag. Att det blev hockeyns proffsliga som blev den första som fick slå sig ner i spelstaden i Nevada är givetvis en prestation i sig. Men nu har nöjesutbudet i staden äntligen också fått proffsidrott på menyn.

Inte en dag för tidigt, men märkligt att det skulle dröja till 2017.

Laget som inte ens fanns för fyra månader sedan har plockats från alla de övriga 30 NHL-lagen och ska nu under coachen Gerard Gallants ledning trimmas samman till ett slagkraftigt lag. Men de spelare klubben valt att bygga på är många unga. Tanken är att de från start ska utvecklas i Las Vegas. Det här ska bli stadens lokala lag och byggas på sikt.

General managern George McPhee insåg i alla fall att rutin också behövs. Det är ingen bra start om laget blir ett stryklag. Därför valde man att satsa på Pittsburghs trefaldige Stanley Cup-mästare Marc-Andre Fleury på nyckelposten i mål. Fleury visade i vårens slutspel att han är allt annat än slut än. Hans spel kommer att vara mycket viktig för hela lagets utveckling.

Han lär dock få jobba för försvaret är lagets svagaste del. Shea Theodore, Nate Schmidt och Luca Sbisa får ett tufft job, där det i första hand handlar om att snabbt få pucken ur egen zon.

Offensivt finns en hel del kraft. Erik Haula har fått sitt genombrott i Minnesota, James Neal var en av de vassaste i Stanley Cup-finalisterna Nashville, Jonathan Marchessault sköt överraskande 30 mål i Florida i fjol och Cody Eakin gjorde 19 mål för två år sedan i Dallas. Till det förre Leksands- och Skellefteå-profilen Pierre-Edouard Bellmare.

De två färska svenska världsmästarna Oscar Lindberg och William Karlsson får också vara med på den här resan från start. Oscar hade etablerat sig i New York Rangers de två senaste åren och kan här få en mer offensiv roll, vilket passar honom. Han spelade ju med Nicklas Bäckström och William Nylander i Tre Kronors förstakedja i VM i våras. William hade en strålande avslutning i Columbus förra säsongen.

En styrka Gallant får bygga lagets spel på är entusiasm. Alla inblandade är medvetna om att laget inte har någon historia och ingen av dem vill bli strykpojkar. Kan laget kämpa sig till segrar inledningsvis, förhoppningsvis också inför en entusiastisk hemmapublik, kommer allt att gå betydligt lättare.

Laget har också tur att spela i väst där de får en chans att plocka poäng av övriga förmodade bottenlag som Colorado, Vancouver, Los Angeles och Arizona.

Golden Knights har två huvudmål inför sin debutsäsong. Dels att skapa intresse för hockeyn i den nya staden och dels göra allt för att undvika sistaplatsen i ligan.

I år blir Toronto både kul att se och framgångsrikt

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Toronto Maple Leafs

Toronto var redan förra säsongen ett av ligans mest spännande och sevärda lag att titta på. Alla talangerna levde upp till de högt ställda förväntningarna och laget förbättrades stadigt under coach Mike Babcocks erfarna ledning. Från sevärd och kul hockey började laget efter nyår också att vinna matcher för att i säsongsslutet utmana Washington i första omgången av slutspelet. Toronto tvingade Washington till sex matcher.

Laget hade rekordmånga rookies med draftettan Auston Matthews i topp, och det brukar komma en reaktion andra året för nykomlingar. Strunt samma när det gäller Toronto. Alla talangerna kommer säkrat att ha sina svackor, men knappast samtidigt. Det kommer alltid att finnas någon som är i ett poängstim. Därför blir Toronto ännu mer att räkna med i år, nu också med Patrick Marleau, som rejäl ålderman med sina 38 år efter att hela sin karriär ha spelat i San Jose.

Matthews satte sitt oefterhärmliga avtryck direkt i sin första NHL-match, då den Arizona-födde halvmexikanen gjorde ofattbara fyra mål. Sedan fortsatte det bara och han stannade på 69 poäng, varav 40 mål på 82 matcher. Säsongen gav honom rättmätligt titeln som Årets rookie och han fick Calder Tophy.

Succén förra säsongen lyfter dock förväntningarna inför den här. Speciellt i en stad som Toronto som inte upplevt en Stanley Cup-marsch genom staden sedan 1967.

– Folk visste inte så mycket om oss förra säsongen, men nu måste vi vara beredda. Varje match kommer fansen att komma för vår skull och vi måste vara på tårna. Men vi har också höga förväntningar på oss själva, säger William Nylander till sportsnet.ca.

Han överraskade också positivt. Det var hans första hela NHL-säsong, men liraren William visade från sin högerkant att han minsann är att räkna med på den här nivån. Han har också den sällsynta förmågan att ofta göra väldigt snygga mål. Efter 61 poäng, varav 22 mål, i NHL stack han till VM och dominerade ihop med Nicklas Bäckström när Tre Kronor vann VM-guldet. Vi minns väl alla också glädjen när William först av alla var framme och tacklade omkull Henrik Lundqvist sedan guldet var klart.

Men som sagt Toronto hade inte bara Matthews och Nylander. Mitch Marner och Zach Hyman var två andra ungtuppar som tog för sig, vilket också fick spelare som James van Riemsdyk och Nazem Kadri, som varit med ett tag, att också lyfta sig.

Bara fyra lag gjorde fler mål än Toronto, men bakåt läckte det för mycket för att laget på allvar skulle bli en utmanare även om ryssen Nikita Zaitsev gjorde en mycket bra debutsäsong offensivt. Bästa backen var dock Jake Gardiner. En utmärkt back både offensivt och fram för allt defensivt.

Även dansken Frederik Andersen gjorde en mycket bra insats i målet, trots alla insläppta mål.

Talangutvecklingsfabriken i Toronto har också plussat på med Calle Rosén och Andreas Borgman på backsidan. Rosén, närmast från två säsonger i Växjö, anses ha en stor chans att ta en plats i premiärlaget. Borgman kommer från SM-guldet med HV 71.

Men backsidan har också förstärkts av Ron Hainsey. Där handlar det dock mer om rutin än talang. Han kommer från en Stanley Cup-vinnande säsong i Pittsburgh.

Fram för allt har general managern Lou Lomariello sett till att de brister som fanns i talanglaget i fjol rättats till. Talangen har fått nyttig stöttning av rutin och försvaret är starkare. Finns egentligen ingenting som talar för att inte Toronto den här säsongen kommer att göra ännu mer mål och släppa in färre. Något som sammantaget betyder ett bättre lag och därmed ytterligare kliv också i slutspelet.

Kanske till och med till en Conference-final…