Bilder från Vincent Lecavaliers stora kväll: Maja Suslin

Tampa. Vincent Lecavaliers nummer 4 kommer aldrig mer att användas av en spelare i Tampa Bay Lightning.

På lördagskvällen fick han den yttersta uppskattning en hockeyspelare i NHL kan få av ett lag.

Hans tröjnummer hissades upp i taket.

Nu hänger Vinnys 4:a där bredvid Martin St. Louis 26:a, mitt emot banderollen som berättar att de vann Stanley Cup tillsammans 2004.

De är de två största spelarna hittills i en 25-årig klubb, där Lecavalier 1998 valdes som etta i draften och kom att betyda så mycket för klubben, inte minst när laget blev Stanley Cup-mästare.

Inne på isen stod de troféer han vann. Det var bland annat Maurice Richard Trophy, som han tog hem efter att ha vunnit skytteligan 2006-07 med 52 mål och satt poängrekord med 108 för klubben. Det var också World Cup-trofén från 2004 där han valdes till MVP när Kanada vann.

Men ett av podierna stod tomt. När alla hedersgäster och hans familj presenterats kom 2004 års lagkapten Dave Andreychuk in med Stanley Cup för att göra prissamlingen komplett.

Det är 20 år sedan Lecavalier kom till Tampa, som 18-åring. Den långe gänglige franskkanadensaren kom att spela 14 säsonger i Tampa. Han spelade 1 114 matcher för klubben, varav 1 037 i grundserien. Han gjorde 407 mål, varav 383 kom i ligan.

Både matcher och mål är mest i klubbens historia. När det gäller poäng är han tvåa efter Martin St. Louis.

Lecavalier valdes på initiativ av klubbens grundare Phil Esposito som etta i draften 1998 och i natt sa Esposito så här till Vinny:

– Du är Tampa Bay Lightnings ansikte utåt.

Redan 2000 blev han lagkapten. Från 2001 till 2008 assisterade, för att återigen få C:et på tröjan fram till 2013.

– Jag fick en unik möjlighet att växa med klubben, som Vinny själv sa i sitt tacktal.

Han påminde också om att det var tuffa år i början.

– Vi vann nästan inget.

Men ihop med ungdomskompisen Brad Richards och Martin St. Louis blev Vincent Lecavalier den bärande spelaren i laget som 2004 slog Calgary i Stanley Cup-finalen.

Ruslan Fedotenko gjorde visserligen båda målen i den avgörande match 7 i Tampa då Lightning säkrade mästartiteln med en 2-1-seger. Men det var Vincent Lecavalier som spelade fram till 2-0-målet mot Marcus Nilsons Calgary.

Lecavalier var ingen slagskämpe, men när han i finalserien mot Calgary kastade handskarna och tog en fight mot den betydligt större lagkaptenen i motståndarlaget Jarome Iginla, skrev han för alltid in sig som en av Tampa-fansens stora hjältar.

– Efter Stanley Cup-segern ville jag vara här för resten av min karriär. Jag engagerade mig mer i samhället också, för det finns ingen bättre miljö att bo och spela i än här i Tampa.

Men NHL:s är också business. Vinny började få skadeproblem och trejdades från sitt långa kontrakt till Philadelphia 2013. Första säsongen där var okej, men därefter blev det ytterligare drygt en säsong där han till slut ställdes utanför laget.

Han fick en sist chans med Los Angeles 2016 och avslutade sin lysande karriär med 19 poäng på 47 matcher i Kings tröja.

Det var Kings Lightning passande nog mötte i natt.

I torsdags träffade Vinny pressen och fick frågan om han som 37-åring saknar att spela?

– Det gör jag, men jag saknar inte resandet. Men jag trivs där jag är i livet nu. Philly blev tufft för mig, men jag fick en chans att avsluta på ett bra sätt i Los Angeles när jag trodde min karriär var över. Det blev en perfekt tajming för mig.

Ett 40-tal gäster var specialinbjudna till ceremonin i Amalie Arena i natt. Bland dem flera lagkamrater från 2004 års mästarlag, som Fredrik Modin, Brad Richards, Martin St. Louis, Dimitrij Afanasenkov, Pavel Kubina och Ruslan Fedotenko,

Även 2004 års coach John Tortorella, numera i Columbus, skickade en videohälsning där han återigen påpekade Vinnys betydelse för staden Tampa, inte bara i egenskap av hockeyspelare.

Lightnings nuvarande ägare Jeff Vinik tog upp beslutet att trejda Lecavalier i sitt tacktal.

– Det var ett av de svåraste besluten i klubbens historia, fastslog Vinik.

– Han har tillfört staden och laget så oerhört mycket. Men han tog det också på ett fantastiskt sätt. Var man än kommer i Tampa nu har hans namn Vinny blivit synonymt med ”att ge tillbaka”.

Lecavalier engagerade sig tidigt i olika välgörenhetsorganisationer och har under årens lopp dragit in mycket pengar till sjukvård. Bland annat har han dragit in runt 25 miljoner kronor genom sin Vinny Lecavalier Foundation för att hjälpa barn med cancer. För det prisades han 2008 med King Clancy Trophy.

Inför nattens match värmde Tampa upp i tröjor med nummer 4 på ryggen. Tröjor som auktioneras ut där häften går till ett barnsjukhus är i Tampa och hälften till Lightning Foundation, som i sin tur finansierar olika projekt.

Efter karriärens slut 2016 i LA valde familjen Lecavalier att flytta tillbaks till Tampa, där de hela tiden haft sitt hus kvar.

Något Vinik och Tampa Bay Lightning uppskattade och som ägaren uttryckte så här riktat till kvällens huvudperson:

– Tack Vinny Lecavalier, för att du kommit hem…

Vinny Lecavalier hälsar på sin familj och ger hustrun Carol en kyss. Phil Esposito och Steve Yzerman håller koll i bakgrunden.

 

Lecavalier tackade sin familj, sina föräldrar, lagkamraterna, men berättade även hur stolt han var att dela detta ögonblick med sina tre barn. Han använde en del av talet till att tacka på franska, innan fansen fick sitt:

– Tack. Det var ni som gjorde att jag pressade mig till det yttersta varje kväll. Var beredd att se mig ofta här i arenan i framtiden, för nu är jag en av er…

Lecavalier fick en specialgjort klocka som present från klubben från Steven Stamkos och Victor Hedman, de två spelare i dagens lag som varit längst i klubben och båda har vittnat om hur viktig Vinny var för deras utveckling:

– Det ledarskap han tillförde laget betydde mycket när man kom hit som 18-åring. Han gjorde det väldigt lätt att komma in i laget. Det han gjort för den här klubben och för samhället är verkligen något att se upp till, kommenterade Victor Hedman Lecavaliers betydelse.

Vincent Lecavaliers nutid vad gäller hockey är rollen som coach för ett gäng 6-7-åringar i Brandon, en förstad till Tampa. I Brandon Bulls spelar bland annat Johnny Cooper, son till Tampas coach Jon, Landon Girardi, son till lagets back Dan, samt Peter Budaj, son till lagets målvakt med samma namn.

Men det finns också en Lecavalier i laget. Han heter Gabriel och det är Vinnys sexårige son.

Flera av övriga spelare i laget berättade för Tampa Bay Times att de inte visste vem coachen var i början. De var tvungna att åka hem och googla för att förstå vem det var som drillade dem. Samma sak med en del föräldrar.

– Han är extremt jordnära, en vanlig omklädningsrumskille och en riktigt bra coach, säger en av mammorna till Tampas lokaltidning.

Det finns ju en del fördelar av att ha en Stanley Cup-mästare som coach. Laget har till exempel en gång fått träna där NHL-laget spelar sina matcher, Amalie Arena.

Strax före jul väntade också en speciell överraskning. Då hade Vinny fått låna hem Stanley Cup-bucklan och grabbarna i laget fick känna på den, krama den och pussa på den samtidigt som det togs en hel del bilder för att föreviga ögonblicket.

– Det är en av fördelarna med att ha en Stanley Cup-mästare som coach. Det är som att vinna högsta vinsten i coachlotteriet, säger Jon Cooper, i rollen som hockeypappa till Times.

För Vincent betyder det nya jobbet att cirkeln är sluten. Hans egen pappa Yvon, som också jobbade som brandsoldat, drev även en hockeyskola i Montreal i 15 år och coachade bland annat Vinny. Nu gör Vinny detsamma med sin son.

– Minns när jag var ung, jag skrattade åt pappa för han körde alltid samma övningar. Det var grundövningar och nu är det jag som kör dem för att de är viktiga.

Tampa vann efter mycket möda mot LA Kings med 4-3, sedan Andrej Vasilevskij återigen gjort en fantommatch, med 44 räddningar. Bland annat stal han ett mål från Anze Kopitar med plocken bakom sin egen rygg.