Hockeylivet leker, även om inskolningen i NHL:s försvarsspel inte är så kul för Rasmus Dahlin alla gånger.
Tampa. Svenska draftettan Rasmus Dahlin ska i första hand lära sig det defensiva NHL-spelet den här första säsongen. Han har imponerat med sitt fysiska spel, men det fattas några kilon och som den vinnarskalle han själv är säger han:
– Jag får stopp på dom, men dom ramlar inte.
Buffalo skulle bli bättre. Det var alla eniga om inför säsongen. Från deras bottenläge i NHL var det inte så svårt, men att laget skulle bli så här bra redan den här hösten, det var det väl få som trodde.
Har precis kommit tillbaka från ännu ett utsålt Amalie Arena efter en oerhört njutningsfull match. Det var fart, roliga spelkombinationer, fysiskt spel och många mål. Precis som man som åskådare vill ha alltså.
Buffalo kom till Tampa med otroliga tio raka segrar i bagaget och toppade NHL:s poängtabell. Men sviten bröts mot ett revanschsuget Tampa, som föll med 3-1 mot Anaheim i tisdags. Nu vann Tampa med 5-4 efter segermål av Cedric Paquette i fjärdekedjan, som faktiskt var tongivande. Ondrej Palat var tillbaks igen efter en månad borta och bildade tredje länk med Paquette och Ryan Callahan. Victor Hedman hade också två assist.
Buffalo toppar fortfarande tabellen om man lägger ihop hela NHL. Laget har tagit 36 poäng, lika många som tvåan Toronto, fast med en match mindre spelat. Därefter kommer Nashville och Tampa på 35.
Varför har det gått så bra, frågade jag Rasmus efter förmiddagens värmning?
– Känslan vi har i laget är så jäkla skön. Jag tror att det en så stark vilja att ändra på det som varit. Alla krigar verkligen därute och vi vill verkligen ha skillnad.
Som ett exempel på viljan fortsätter Rasmus:
– I försvarszon kan vi ta dom med huvudet om det är så, om du förstår vad jag menar.
Det var också ett frejdigt, optimistiskt Buffalo som sannerligen utmanade Tampa. Mycket av det offensiva spelet gick på chans, men med spelarnas självförtroende just nu, gick spelen förvånansvärt ofta hem. Buffalo ledde faktiskt också med både 2-1 och 4-3.
Framgången är självklart inte bara den 18-årige draftettan Rasmus Dahlins förtjänst. För när han kom till ett lag som redan hade supertalangen Jack Eichel, anlände också Jeff Skinner från Carolina. Där har han varit en av de bästa offensiva spelarna de senaste åren och nu är han det i Buffalo. Hans 19 mål gör att han är med i absoluta toppen på skytteligan.
Till laget anslöt också de andra talangerna Tage Thompson och Casey Mittelstadt. Båda skolas liksom Rasmus in, men har tagit för sig bra.
Carter Hutton togs in i målet från St. Louis tillsammans med Linus Ullmark från farmarlaget. Vladimir Sobotka och Patrik Berglund anslöt från St. Louis och Conor Sheary från Pittsburgh.
Från HV 71 kom SHL:s bäste back Lawrence Pilut. Han fick inleda i farmarlaget Rochester, men trots jättesuccén där med 22 poäng på 16 matcher, får han ingen plats i Buffalos NHL-lag.
Regerande världsmästaren Johan Larsson har varit med under åren när Buffalo var ett bottenlag. Så här lyder hans analys kring höstens succé:
– Målvaktsspelet har varit bra. Det har gjort att vi varit med i varje match och de har gett oss en chans att vinna. Men fram för allt har vi kommit samman som lag. Det är bra sammanhållning och sedan vi fått lite vinster har det gett självförtroende.
Den nedåtgående spiralen det var tidigare har bytt riktning. Nu är det en uppåtgående spiral.
– Absolut. Visst blir det så. Det ger positivt tänkande nu och stärker en när man kanske inte spelar så bra, men vinner ändå, fortsätter gotlänningen.
När jag ber Rasmus summera första tiden säger han:
– Det har gått jättebra för laget och som väntat för min egen del. Tufft i början men man lär sig hela tiden och blir bättre och bättre för varje match. Jag har blivit bekvämare med landet, språket och lagkompisarna.
Vad har varit svårast?
– Det utanför rinken, med nytt boende och allt med det nya landet. På isen är det ju en annan typ av hockey. De är väldigt smarta och hårdare fram för allt.
Bor du själv?
– Jag har hittat egen lägenhet, men Med Tage och Casey Mittelstadt har flyttat in hos mig. Det har varit jättemycket med papper och ord man inte förstår, så de har varit till stor hjälp. Och sedan har jag haft alla svenskarna i laget, så det kan inte bli bättre.
Buffalo är medvetna om 18-åringens potential och att han ännu är en oslipad diamant. Men under coachen Phil Housley, själv gammal storback i NHL, har slipningen inletts. Första tiden handlar det om att han ska lära sig försvarsspelet. Därför har det inte blivit så många poäng än för Rasmus och hans offensiva utflykter är inte många under en match.
I stället handlar det om att hitta positioner, spelvägar ut ur egen zon och att försvara sig nu i början. Han håller med om att det kanske inte är så kul alla gånger, men han är medveten om att Buffalo vill skynda långsamt med honom.
Han får i alla fall mycket tid för att lära sig. Mot Tampa i natt hade Rasmus 25.51. Det är mycket det, för en kille som är 18 år och som spelade sin 26:e NHL-match. Bara Rasmus Ristolainen med 28.52 och Victor Hedman med 26.55 hade mer speltid. Rasmus fick bara dryga minuten i boxplay och bara 33 sekunder i powerplay.
Trenden är tydlig. Housley vill att Rasmus i första hand ska lära sin försvarsspelet i spel fem mot fem.
Där har den långe och tanige västgöten överraskat transatlanterna med tufft närkampsspel. Johan Larsson har på nära håll beundrat och förvånats över Rasmus härliga tajmningar i tacklingarna.
Själv är han inte helt nöjd:
– Det är ju mitt spel. Ser jag en chans att tackla gör jag det, men jag försöker inte forcera det. Det negativa är väl att de inte ramlar. Jag får stopp på dem, men får jag på mig några kilon ramlar de säkert också, säger han med ett leende.
Vad jobbar du med i ditt spel just nu?
– Skottet, att få skottläge och ta dem när de kommer. Framför allt skjuta hårdare eftersom det är så bra målvakter här. Jag har bara gjort två mål och det är returer. Jag har verkligen inte fått något gratis där.
Hans 82 kilo märks också framför mål, där motståndarna ganska enkelt flyttar på honom nu.
– Ja absolut. När det kommer till att stångas är det dom som vinner. Jag försöker vara smartare istället.
Precis samma inställning Elias Pettersson har i Vancouver, som inte heller han ännu tillhör de bitiga spelarnas skara.
Finns också en annan stor likhet med NHL:s andra svenska supertalang den här säsongen. Båda är oerhört fåordiga efter förluster. De har båda en vinnarinstinkt som kommer att bära dem långt i den här ligan. En likhet de båda har med en viss ung Peter Forsberg.
Buffalos tio segrar i rad var tangerat klubbrekord med 1984 och 2006. Men något nytt rekord med elva i rad blev det aldrig. Bara att börja om igen, redan i natt mot Florida.