Cooper och stjärnorna kommer bli Tampas syndabockar

Tampa. En hundraprocentigt genomförd rätt taktik, säsongens sämsta form på nyckelspelare och möjligen fel coach. Där har ni viktiga variabler bakom varför Columbus skickade ut Tampa ur Stanley Cup-slutspelet i fyra raka matcher.

Förhoppningarna var stora bland de runt 2 000 som letat sig till Sparkman Warf ett par hundra meter från Amalie Arena här i Tampa för att under bar himmel via två storbildsskärmar följa vinna-eller-försvinna-dramat från Ohio. Hoppet levde till de sista två minuterna av matchen då förnedringen kördes ner i halsen på alla närvarande med tre Columbus-mål i tom bur.

Hur kunde det komma sig att rekordlaget som vann 62 av 82 seriematcher i NHL kunde förlora fyra raka när det verkligen gällde?

För det första beroende på att Columbus spelade det spel Tampa har svårt för. Det var också ett spel laget under ledning av John Tortorella spelade närmast till fulländning.

När Washington slog ut Tampa i Conferencefinalen i fjol var det tack vare ett kompakt försvar. När Nashville vunnit två matcher mot Trampa under säsongen var det med samma spel. Klart Tortorella och hans stab sett det och med det fysiskt storväxta laget han hade kunde han också spela det spelet till fulländning när de nu ställdes mot storfavoriterna att vinna Stanley Cup.

Columbus drog oftast hem fyra man när Tampa fick tag på pucken. Det stoppade dels upp Tampas fart i mittzon och dels pressade ut Tampas spelare mor sargen när de väl kom in i anfallszon. Framför Sergej Bobrovskij, som också storspelat, kom väldigt sällan Tampas spelare in.

Här är det enda problemet med Tampas lagbygge den här säsongen. Laget har ingen brunkare att skicka in framför motståndarmålet. Ingen Tomas Holmström-typ som stör och styr. Laget har helt enkelt inte behövt det. Väldigt många av de 325 mål Tampa gjort den här säsongen har varit snygga. Det har varit mål tillkomna efter snabbt passningsspel. Väldigt få av dem är så kallade skitmål i form av indragna returer eller styrningar. Det säger dels en hel del om Tampas överlägsenhet. Laget har vunnit ändå och aldrig behövt göra sådana mål.

Men i ett slutspel är det en del av spelet som saknats. Nu har Tampa Bay Lightning lidit för det två säsonger i rad. Laget hade behövt en Wayne Simmonds eller en Tom Wilson som rört om och öppnat upp Columbus box. I avsaknad av det snurrade mest Tampas spelare runt i sarghörnen. De skott de fick igenom var plockpotatis för Bobrovskij.

Under serien har Tampa i vissa fall lyckats dyrka upp tajta boxförsvar beroende på att de hade ligans poängkung Nikita Kutjerov. Eller en Steven Stamkos som satte poängrekord och öste in mål i powerplay. Eller en Brayden Point som med fart kunde ta sig in framför motståndarmålen.

Men nu i slutspelet var alla tre under isen. Point har haft en nedåtgående form senaste månaden. Kutjerov och Stamkos har producerat vidare, men inte i slutspel.

Fler spelare har inte heller levt upp till sitt seriespel. Andrej Vasilevskij har inte gjort de där räddningarna som gör att han är en kandidat till Vezina Trophy. Speciellt i den viktiga första matchen här i Tampa, där hemmalaget tappade en 3-0-ledning.

Ryan McDonagh har varit Tampas bästa back. I serien. Långt ifrån i slutspelet.

Victor Hedman har inte gjort någon kanonsäsong och när han skadade sig till slutspelet var det nästa viktiga pusselbit som föll bort.

Att de här två faktorerna, Columbus perfekt utförda spel och Tampastjärnornas usla form, sammanföll är det viktigaste svaret varför Columbus vann med 4-0 i matcher.

En annan viktig detalj i spelet blev powerplay. Tampa var bäst i serien. Columbus 28:a. I slutspelet gjorde Columbus fem mål i powerplay. Tampa ett.

Bakom förbättringen hos Columbus låg förre Tampa-spelaren Martin St. Louis. John Tortorella ringde sin gamla spelare från när de tillsammans vann Stanley Cup 2004 här i Tampa och frågade om han inte kunde hjälpa till med powerplay. St. Louis gjorde det och uppmanade bland annat Columbus spelare att skjuta mer. Följden blev 5-1 i mål och två direkt avgörande mål i andra matchen.

Nu gäller det ju också att få powerplay för att kunna göra mål och där måste jag säga att Tampa inte alls hade domarna med sig. Samtidigt är det en stor eloge till Columbus spelare att spela sitt spel, baserat på en hel del fysiskt spel, och ändå inte dra på sig fler boxplaylägen än sex stycken på fyra matcher. Självklart skulle Tampa haft fler powerplaylägen. Speciellt i match två där Columbus spelare hackade på Kutjerov hela matchen. Och i match 3 fick inte Tampa ett enda utvisning med sig.

Om det hade räckt för att vända serien är jag dock inte övertygad om. Tampa visade under slutet av serien att de hade fasligt svårt att komma in i zon i fem mot fyra.

Vem ska då få dra på sig syndabockens kostym efter detta fiasko? För ett fiasko är det. Ett av de värsta man sett i NHL på många år.

Jon Cooper har av många ifrågasatts redan inför slutspelet. Han är en bra utvecklande coach, men har han vad som krävs för att vinna i slutspelet? Så har snacket gått och det kommer att fortsätta nu.

Cooper är den som har det yttersta ansvaret. Det är hans ansvar att förbereda spelarna för slutspel. Där har han misslyckats. Han visade inte heller upp några större taktiska förändringar när uppförsbacken bara blev brantare och brantare i slutspelet. Att sätta upp Anthony Cirelli som center mellan Stamkos och Kutjerov i sista matchen i natt, var för lite och fram för allt för sent.

En annan syndabock kommer general managern Julien BriseBois att bli. Han signade Copper för ytterligare tre år för ett par veckor sedan. Att göra det före slutspelet och innan en spelare som Brayden Point säkrats kanske inte var så smart. BriseBois förstärkte heller inte laget något i vintras, med tanke på slutspelet, när det var en vinnarmaskin i serien.

Tampa Bay Lightning har fortfarande kärntruppen intakt och kommer att hugga på Stanley Cup de kommande åren också, men läget har aldrig och kommer förmodligen aldrig att bli så bra som det var just i år. Lönetaken kommer att börja spela in i sommar och halva försvaret kommer att bytas ut.

Förmodligen har Anton Strålman, som så oturligt fick ljumskproblem i slutet av den här säsongen, spelar sin sista match här i Tampa. Samma gäller Dan Girardi och Braydon Coburn. Höstens försvar byggs kring McDonagh, Cernak, Hedman och Michail Sergatjev. Ingen dålig start, men ytterligare ett par kuggar ska matchas in.

På forwardssidan lär inte mycket mer ske än att Ryan Callahan försvinner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.