Saknaden efter ryssarna blir stor i Montreal

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Montreal Canadiens

Ett par säsonger har Montreal sett ut som Stanley Cup-mästare. I alla fall så länge det har varit höst. Men sedan har laget aldrig orkat ända in i mål.

2015 blev vårens vågdal så djup att laget till och med missade slutspelet. I våras blev det i alla fall slutspel, men respass direkt.

Känslan inför den här säsongen är dock att laget tappat för många tunga namn för att över huvud taget kunna vara med och slåss om en slutspelsplats. Ryssen Alexander Radulovs poäng efter succén i sin comeback blir svår att ersätta nu när han flyttat till Dallas och tappet av veteranbacken Andrej Markov kommer också att märkas. Kanske ännu större kommer saknaden efter unga ryska backlöftet Michail Sergatjov till Tampa att bli. Det var den här säsongen han på allvar skulle slå sig in i laget.

Montreal fick visserligen Jonathan Drouin i utbyte från Tampa. En underbar lirare i sina bästa stunder, det har jag sett på nära håll de två senaste säsongerna. Men jag har också sett en ganska liten spelare som har lätt för att hänga med huvudet. Det är en spelare som kan avgöra matcher genom att göra ”omöjliga” saker med klubba och puck. Men också en spelare som ganska lätt kan plockas bort om motståndarna spelar tufft på honom.

Vid sidan av Drouin har laget fått Karl Alzner från Washington i försvaret, vilket inte känns som någon satsning direkt. Speciellt försvaret imponerar inte speciellt mycket.

Laget står och faller med sina stjärnor. Carey Price i mål och backen Shea Weber. Båda har långtidskontrakt och är den stomme laget byggs kring. Framåt handlade mycket förra säsongen om Max Pacioretty. Lagkaptenen vann poängligan i laget förra säsongen och ligger stadigt på 30 + vad gäller mål.

En spelare som måste kliva fram i år är Alex Galchenyuk, som hittills inte riktigt haft den utvecklingskurvan lagets ledning hoppades på. Inför säsongen pratades det en del om att amerikanen inte kommer att användas som center den här säsongen, utan får ta klivet ut på en kant. Det kanske är precis det som behövs.

En talang som dock motsvarade förväntningarna redan förra säsongen var förre Frölunda-finländaren Artturi Lehkonen. 28 poäng på 73 matcher varav 18 mål rookiesäsongen är helt klart godkänt.

Jacob de la Rose har haft en negativ utveckling i laget. Det blev bara nio matcher för den förre Leksands-anfallaren förra säsongen och han skulle nog behöva flytta på sig för att få fart på sin NHL-karriär.

Dallas tuffa satsning ska göra laget bäst i väst

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förh-oppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Dallas Stars

Starka, talangfulla lag på väg att etablera sig på en hög nivå år efter år kan uppleva riktiga berg-och-dalbanefärder. I Dallas fall kan det leda väldigt långt den här säsongen. Kanske till och med till en Stanley Cup-final. Eller ännu längre…

2015-16 var laget bäst i Western Conference, slaget enbart av Washington i hela ligan. Laget öste in mål främst tack vare radarparet Tyler Seguin och Jamie Benn.

2016-17 drabbades laget av skador och läckte som ett såll. Plötsligt var laget elva i väst och missade slutspelet. Ett år efter succén tog Dallas 30 poäng mindre och bara Colorado släppte in mer mål i hela NHL.

General manager Jim Nill tog djupdykningen på rätt sätt och satsningen inför den här säsongen är imponerande. Först fick Lindy Ruff gå och in kom Ken Hitchcock som nygammal coach. Den vithåriga och något överviktige coachen är en av de mest segerrika i NHL:s historia och han verkar aldrig vilja sluta. Vad kan han nu göra när han uppenbart inte har många säsonger kvar på sin fantastiska karriär?

När han fick gå från St. Louis stannade han på 781 segrar. Det många trodde skulle bli hans slutnotering, en enda seger efter New York Islanders legendar Al Arbour som nådde 782. Nu fick Ken en ny chans och lär snabbt gå förbi till platsen som den tredje vinstrikaste coachen i NHL efter Scotty Bowman och Joel Quenneville.

Och vad vore väl bättre än att återigen ta Dallas till en Stanley Cup-seger? Hitchcock gjorde det ju senast han var i Texas 1999.

Till den redan starka forwardsuppställningen med Seguin, Benn och Jason Spezza plockade Nill in ryske veteranen Alexander Radulov, som gjorde en succécomeback i Montreal förra säsongen. Han plockade också in Martin Hanzal. Den 30-årige tjecken kom närmast från Minnesota där han avslutade fjolåret.

På backsidan förstärkte han med Erik Karlssons partner Marc Methot och längst bak kom Ben Bishop in i stället för Antti Niemi. Alla fyra toppvärvningarna är rutinerade, men fram för allt oerhört starka på sina positioner. Bishop var ju så sent som 2015-16 nominerad till Vezina Trophy, då han spelade i Tampa.

Tanken är givetvis att förstärkningen av försvaret ska stoppa läckaget från i fjol, där också Dallas var sämst av alla i boxplay, samtidigt som lagledningen hoppas lagets oerhört starka anfall ska hitta tillbaks till en målform á la 2015-16. När det gäller försvarsspelet är ju Hitchcock erkänt bra på just den delen.

Faller pusselbitarna på plats har Dallas stor chans att bli bäst i väst och ta sig långt i slutspelet.

För förutom all rutin som finns i laget har det också en rad talanger som kommer att bidra de också. John Klingberg har redan haft en lång seniorkarriär, men är faktiskt bara 25 år. Han har stor chans att slå sig in i toppen bland offensiva backar den här säsongen. Erik Karlsson och Victor Hedman får se upp där. John var tia i backarnas poängliga förra säsongen då Dallas hade en mellansäsong.

Esa Lindell fick sitt genombrott förra säsongen och hans landsman Julius Honka kan mycket väl få det den här. Bakom dem kommer nästa finska potentiella storback Miro Heiskanen, som valdes som trea i årets draft. Han kommer att få känna på NHL, men om han tar en ordinarie plats är en annan sak.

I backbesättningen finns också den storväxte före detta AIK:aren Patrik Nemeth, som spelade knappt hälften av matcherna i fjol.

Även om det kan ta lite tid innan försvaret hittar rätt, har Dallas ett av ligans vassaste anfall redo att göra sitt jobb direkt. Förutom Radulov, som gjorde 54 poäg på 76 matcher i fjol, kan också Mattias Janmark räknas som helt ny. Hans allvarliga knäskada stoppade honom från spel hela förra säsongen, men vi minns alla hans debutsäsong där han gjorde 29 poäng på 73 matcher.

Trots att radarparet Benn/Seguin gjorde 89 respektive 73 poäng är förväntningarna mycket högre den här säsongen. Snacka om potential för Hitchcock där.