Mardrömsbeskedet för svenske NHL-centern

NHL-bloggen från Tampa, Florida byter dag. Från torsdagar tidigare kommer ni nu att få läsa ”Solsken och alligatorvarning”, positivt och negativt från världens bästa hockeyliga på måndagar i stället. Lättare att summera vecka för vecka och starta upp på nytt varje måndag. Sedan hände det ju massor direkt efter publiceringen av förra bloggen (https://dagensnhl.com/2018/09/13/nashvillespelare-avstangd-29-matcher-for-vald-mot-sin-flickvan/). Torsdagen och fredagen förra veckan var de nyhetstätaste dagarna sedan slutet av juni 2016. Ni minns väl då det inleddes med Adam Larsson från New Jersey till Edmonton i utbyte mot Taylor Hall, följt av Shea Weber från Nashville till Montreal i utbyte mot P.K. Subban, för att avslutas med åtta nya år för Steven Stamkos i Tampa. Detta följdes dagen efter av att Victor Hedman också förlängde med åtta år.

Solsken

Erik Karlsson får chansen till drömkontrakt

I ett svep ritades NHL:s karta om inför säsongen, när Erik Karlsson trejdades till San Jose för fyra spelare och två draftval. Ett redan starkt San Jose blir nu favorit till att ta finalplatsen om Stanley Cup från väst. Den offensiva kraften i backlinjen med Erik och Brent Burns är det många, många år ett NHL-lag besatte. Erik spelar nu ut sitt sista år på nuvarande kontraktet. Han har ett år på sig att övertyga general managern Doug Wilson att han ska ha ett ännu bättre kontrakt än Drew Doughtys på åtta år med ett snitt på elva miljoner dollar. Han har alla chanser att också visa att han är värd rekordkontraktet. Förra säsongen blev en nedgång, men det var en säsong utan riktig sommarträning efter fotoperationen. I år får vi se en Erik Karlsson med försäsongsträning i benen. Det blir något det…

Här kan ni läsa om varför San Jose nu blir ett av favoritlaget att vinna Stanley Cup: https://dagensnhl.com/2018/09/14/efter-zlatan-och-lebron-har-kommer-erik-karlsson/

Här kan ni också se Erik Karlssons höjdpunkter i Ottawa. https://dagensnhl.com/2018/09/14/erik-karlssons-hojdpunkter-i-ottawa/

Bra start av Lindholm

I säsongens första riktiga träningsmatch mellan två NHL-lag debuterade Elias Lindholm för Calgary efter flytten från Carolina. Till höger i förstakedjan med Johnny Gaudreau och Sean Monahan var Elias en av matchens piggaste spelare, med bland annat ett ribbskott i slutet. Han noterade en assist och stoppades från att bli målskytt av en storspelande Jaroslav Halak i Bostons mål. Boston vann med 4-3 efter straffar och Jakob Forsbacka Karlsson var en av de mer framtränade spelarna med två assist. Matchen spelades i Shenzhen i Kina. De möts igen på onsdag i Peking. Det är två viktiga matcher då Kina är fortsatt oerhört intresserade av att få med NHL-spelarna till sitt OS 2022.

Oliver Ekman Larsson intervjuad av förre målvaktsprofilen Ilja Bryzgalov i samband med All Star i januari.

Oliver Ekman Larsson ny lagkapten

I skymundan av andra stora nyheter fick Sverige en ny lagkapten i torsdags. Oliver Ekman Larsson är den som till slut fick ta över C.et på tröjan efter Shane Doan. Ett mycket bra val.

Tyler Seguin åttaårskontrakt

Till slut blev det också klart med en förlängning av Tyler Seguins kontrakt i Dallas. Han får åtta år till och det nya kontraktet, som börjar gälla från nästa höst, ger honom i snitt 9,85 miljoner dollar per år.

20 matcher i klassisk arena

New York Islanders kommer att spela 20 matcher i sin gamla arena där laget vann fyra Stanley Cup-titlar i rad, Nassau Coliseum på Long Island. Allt i väntan på sin nya arena.

Foto: Linda Suslin Spiess

Alligatorvarning

En av de ztora tar avzked

Henrik Zetterbergs rygg höll inte. En av svensk hockeys riktigt stora tvingas ta avsked. Här är min hyllning till Zäta: https://dagensnhl.com/2018/09/14/glommer-aldrig-zatas-toppar-i-stanley-cup-2008-och-i-globen-2012/

Ingen rask återkomst för Victor

Carolina-centern Victor Rask skar sig så illa i fingrarna vid köksarbete hemma att han kan bli borta i flera månader. Det är senaste mardrömsbeskedet från Carolina, då också senor ska ha skadats. Tufft för laget som gjorde fiasko förra säsongen och för Victor, som också hade en tung säsong.

Lehners helvete

Robin Lehners nakna berättelse om sitt alkohol- och tablettmissbruk är ett nytt vittnesmål om hur det kan gå till bakom kulisserna i proffscirkusen här i Nordamerika. Göteborgaren var så illa ute att han funderade på att ta livet av sig. Nu verkar i alla fall hans liv ha tagit en positiv vändning efter en tuff avgiftning och med en nystart under Barry Trotz ledning i New York Islanders. Lehner inledde förresten säsongen med att hålla nollan den knappt halva match han stod mot Philadelphia på söndagen. Alla åtta skott han fick på sig tog han när Islanders vann med 3-0. Sebastian Aho gjorde ett mål och utsågs till matchens tredje stjärna. Läs Lehners berättelse här: https://dagensnhl.com/2018/09/13/robin-lehner-tankarna-pa-att-avsluta-allt-var-verkliga-och-nara/

Tvingades till drastiskt beslut

Ottawas general manager Pierre Dorion har nu talat ut om trejden av Erik Karlsson till San Jose. ”Vi såg att det inte fungerade, så vi var tvungna att ta ett drastiskt beslut”, sa han enligt Chris Johnstone på Sportsnet.

Alla försvunna stjärnor

Trots några av NHL:s största stjärnor har Ottawa inte lyckats vinna Stanley Cup. En final och en sjundematch i en Conference final är det närmaste. TSN räknade upp stjärnorna som kommit och försvunnit: Alexej Jashin, Zdeno Chara, Marian Hossa, Dany Heatley, Daniel Alfredsson, Jason Spezza och nu senast Erik Karlsson.

Watch-party under bar himmel igen i Tampa

Watch-party igen i Tampa. 5 000 kom för att se match 4 mot New Jersey.

Det är så här slutspelshockey ska upplevas. Under bar himmel med solnedgången till höger.

Ett watch-party i 360 grader.

Han orkade inte riktigt hela matchen, trots att idolen Nikita Kutjerov gjorde två mål och spelade fram till det tredje.

Blått för Tampa Bay Lightning på vägen hem.

Solsken

Watch-party igen

För att citera Gert Fylking – äntligen! Senast jag satt i shorts och t-shirt och kollade på hockey under bar himmel var 22 maj 2016. Jag och 5 000 andra satt på en parkeringsplats nära Amelie Arena och såg Tampa slå Pittsburgh med 4-3 efter två mål av Nikita Kutjerov och Tyler Johnsons avgörande 53 sekunder in på förlängningen. Det var semifinal och match 5. Tampa hade därmed 3-2 och skulle ”bara” åka bara hem och fixa en andra raka Stanley Cup-final. Nu blev det dock inte så. Men på onsdagskvällen var det dags för watch-party igen.

De har byggt om en gammal lampfabrik i Tampa Heights, strax norr om downtown till en modern lyxigare variant av food-court. På gräset utanför, ner mot där Hillsborough River kröker sig söderut mot mynningen i Tampa Bay, och inne i den stora fabrikslokalen hade runt 5 000 samlats för att följa match 4 mot New Jersey.

Kan inte nog beskriva känslan att sitta i en strandstol iklädd typisk Florida-utstyrsel bestående av flipp-flopp på fötterna, shorts och t-shirt under bar himmel. Och titta på hockey. Med en lätt vridning på huvudet till höger kan man växla synfält från stjärnorna på tv-skärmen till månskärvan på himlen.

Stämningen är skönt avslappnad. Alla är glada, de flesta klädda i Lightnings-tröjor och det dricks en hel del öl i den ljumma sommarkvällen. Och det finns inte en minsta antydan av någon slags huligan. Till råga på allt vann också Tampa med 3-1, vilket betyder att laget kan säkra en plats i kvartsfinalen hemma på lördag. Då blir det inget watch-party på tv. Då blir det live inför ett kokande Amalie Arena.

Vegas och Fleury

Först blev laget bästa proffslag genom tiderna som nykomling. Men sannsagan bara fortsätter. 4-0 mot försvarskungarna från LA genom att spela ett ännu bättre försvarsspel, det är inget annat än imponerande. Men det är klart, har man en målvakt som Marc-André Fleury går det ju lättare. Fleury stannade på en räddningsprocent på 97,7. Han räddade 127 av 130 skott. Ett sådant spel lyfter vilket lag som helst. Nu får sensationslaget från öknen ladda för kvartsfinal. Vem hade trott det? Att första lag klart för kvartsfinal skulle vara Vegas Golden Knights? Nu väntar San Jose i nästa omgång.

Pittsburgh och Crosby

Pittsburgh spöade Philadelphia med totalt 38-7 i serien. På tre segrar nu i slutspelet har mästarna gjort förödande 17-1. Bästa av alla, givetvis Sidney Crosby. Han leder också slutspelets poängliga och de två poängen mot Philadelphia natten till torsdagen gjorde honom till den bästa i klubbens historia. Han gick förbi självaste Mario Lemieux och har nu 173 poäng mot 172.

Äntligen Marcus på isen

Tre svenskar på rad under nationalsången i match 2 mellan Tampa och New Jersey. Från vänster Marcus Johansson, Jesper Bratt och Eddie Läck, i den käckt rutiga kostymen. Ingen av dem fick spela de två första matcherna. Men i match 3 var Marcus tillbaks på isen efter sin hjärnskakning. Första matchen sedan 23 januari och han behövdes för att fördjupa New Jerseys anfall, som mest handlat om Taylor Hall.

Foto: Linda Suslin Spiess

Alligatorvarning

Menlösa ankor från Anaheim

Anaheim hade kommit igång och det såg ut som det skulle skjuta fart på allvar i slutspelet. Då kraschlandade Anaheims menlösa ankor stenhårt i isen. Försvaret läckte, målskyttet fanns inte alls där och inte ens Ryan Getzlaf och Ryan Kesler var elaka. San Jose med nya radarparet Joe Pavelski och Evander Kane, samt överraskande tremålsskytten Marcus Sörensen, ställs nu mot Vegas.

Quick för ensam

Förloraren i målvaktsduellen mellan Marc-André Fleury och Jonathan Quick uppvisade siffror som får det att vattnas i munnen på alla andra lag i slutspelet. Quick släppte sju mål på fyra matcher och fick en räddningsprocent på 94,1. Strålande givetvis, men det räckte ändå inte. Framåt lyckades Los Angeles nämligen bara prestera tre mål på fyra matcher och då går man inte vidare.

Grubauer höll inte

Tysken Philipp Grubauer försatte Washington i en tuff brygga mot Columbus. 0-2 i matcher efter hans 83,7 i räddningsprocent. Han byttes ut mot Braden Holtby till tredje matchen och då vann Washington.

Wennberg skadad igen

Alexander Wennberg inledde slutspelet med mål i första matchen, som Columbus vann mot Washington. Men han tvingades kliva av efter en tackling och mer slutspelshockey har det inte blivit så här långt för spelgeniet från Nacka.

Calgary söker coach

Glen Gulutzan misslyckades att lotsa Calgary till slutspel. Då fick han gå efter två säsonger. Bill Peters från Carolina ryktas bli nästa coach i Flames.

 

 

”Bäckis” har hittat formen precis lagom till slutspelet

Foto: Maja Suslin

Nicklas Bäckström kikar fram bakom Anton Strålman.

Solsken

Bäckströms mars

Det har gått trögt för Sveriges bästa spelare de senaste säsongerna Nicklas Bäckström. Men när vårsolen började titta fram i mars kvicknade också 30-åringen till. Fyra mål och 15 assist har plötsligt skickat upp honom på tredje plats i svenska poängligan, efter William Karlsson på 69 och Rickard Rakell 65. Nicklas har också 65, men färre mål än Rakell. Vad kan ”Bäckis” upphittade form betyda för Washingtons slutspel?

Lias yngste målskytten

Med en ålder på 19 år och 164 dagar blev Lias Andersson den yngste rookien som gjorde mål i sin debut i New York Rangers.

Från nio till 40

William Karlsson blev den tionde svensken att nå 40 mål under en säsong. Jonathan Lindquist har rotat fram intressanta siffror kring det. Ser man på de andra nio svenskarna som nått 40 och hur många mål de gjorde säsongen innan, var Tomas Sandström och Mats Näslund ”sämst” med 29 mål säsongen innan. Men det var innan William förvandlades från hårdjobbare till målkung. Han gjorde nämligen bara nio mål säsongen innan han nådde 40, och det är inte slut än…

Henke-mål efter 55 matcher

Henrik Sedin gör inte många mål nu för tiden. När han sköt sitt tredje för säsongen, mot Chicago, var det 55 matcher sedan mål nummer två kom.

Klasspelare med 700 raka

Han är inte bara en klasspelare. Han är en evighetsmaskin. Patrik Marleau spelade sin 700:e raka match för några dagar sedan. Det firande Toronto-spelaren med både mål och assist, med 71 sekunders mellanrum.

Först till sex

När Mikael Granlund i Minnesota också nådde 60 poäng betydde det första säsongen genom tiderna med sex finländska spelare över 60 poäng. De är Mikko Rantanen, Colorado, Alexander Barkov, Florida, Patrik Laine, Winnipeg, Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen, Carolina, förutom Granlund. Senast Finland hade fem över 60 1987-88 hette kvintetten: Jari Kurri, Mikko Mäkelä, Esa Tikkanen, Christian Ruuttu och Petri Skriko. Yle konstaterar stolt att Sverige bara har fyra över 60 i år och bara Kanada (24 spelare), USA (9) och Ryssland (7) har fler spelare över 60 poäng än Finland.

Caley Chelios intervjuar Ruslan Fedotenko, Stanley Cup-hjälten från 2004.

Chris Chelios som svärfar

Caley Chelios är inte bara collegemästarinnan i lacrosse. Hon är också Tampa Bay Lightnings tv-reporter och därtill dotter till Detroits förre back Chris, som spelade 1 651 NHL-matcher och 266 i slutspel under 27 säsonger. Han spelade för Montreal, Chicago, Detroit och Atlanta. Nu ska Caley också snart bli hustru, för i torsdags friade Danny Vitale till henne här i Tampa. Vitale spelar amerikansk fotboll i Cleveland Browns och får snart Chris Chelios som svärfar.

Foto: Linda Suslin Spiess

Alligatorvarning

Dallas usla form

Precis i slutet på seriespelet, då Dallas skulle säkra en återkomst till slutspelet, hamnade laget i säsongens djupaste formsvacka. Efter åtta raka förluster ska det till ett mirakel för att det ska bli Stanley Cup-slutspel i Texas.

Hjalmarssons och Rasks säsonger slut

Trefaldige Stanley Cup-mästaren Niklas Hjalmarsson fick byta till Arizona, där hans roll blev helt annan. Han har klarat det bra och såg ut att bli en lysande förstärkning i VM-laget. Men mot Carolina skadade han ryggen och därmed var säsongen slut. VM-guld med Tre Kronor i våras, men ytterst tveksamt om det blir VM i år för Victor Rask. Säsongen har inte alls blivit som han tänkt sig i Carolina och nu blir det heller inget mer spel i slutet av grundserien. Rask är axelskadad.

”Quenneville får sparken”

Enligt Sportsnet är Chicagos coach Joel Quenneville och klubbens general manager Stan Bowman inte bästa vänner just nu. Efter Chicagos fiasko ligger det nära till hands att Joel får gå efter säsongen, tror Sportsnet.

Calgarys skador

När Sean Monahan och Kris Versteeg försvann på grund av skador i slutspelsspurten, misslyckades Calgary att ta sig vidare.

Calgarys nya målvakter har nyckelroller

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Calgary Flames

 

Mikael Backlund har fått svenskt sällskap i Calgary där nye målvakten Eddie Läck får ta upp kampen med veteranen Mike Smith om positionen mellan stolparna i ett lag som efter första slutspelet på sex säsongen i våras, vill dit igen. Det har laget också stora möjligheter att klara.

Nye coachen Glen Gulutzan fick en bra start i klubben i fjol. Nu gäller det att ta nästa steg.

En förutsättning är färre baklängesmål, trots lagets starka backuppsättning. Det är där Smith och Läck kommer in i bilden. Smith kommer från Arizona med ett svagt försvar som tillät många skott. Här lär han få det aningen lindrigare. Läck kommer från en andra säsong i Carolina, som blev en besvikelse. han fick i alla fall avsluta säsongen med Tre Kronors VM-guld i Köln.

Backuppsättningen med T.J. Brodie, Mark Giordano, Dougie Hamilton och Michael Stone har förstärkts ytterligare med Travis Hamonic, som kom från New York Islanders, där han hade mycket matchtid. Giordano och Hamilton var redan förra säsongen ett av ligans bästa backpar.

Löser laget det här med baklängesmål kan det bli en strålande säsong för laget, eftersom den offensiva kraften redan finns.

Johnny ”Hockey” Gaudreau är redan en av ligans absolut mest sevärda lirare. En liten amerikan som tycks kunna göra vad som helst med klubba och puck. En riktigt underhållare, men med hans 61 poäng på 72 visade han också effektivitet förra säsongen trots skadeproblem och många elaka backar i motståndarlagen. Säsongen innan landade han på 78 poäng, vilket visar hans kapacitet.

Vid hans sida visade återigen Sean Monahan imponerande stabilitet på centerplatsen. 22-åringen har de tre senaste säsongerna gjort 31 – 27 – 27 mål. Till det ännu fler assist.

Mikael Backlund har stadigt blivit bättre och bättre och är oerhört viktig i alla sina roller i laget. 53 poäng från västeråsaren betydde hans dittills bästa NHL-säsong. Nu behöver han förbättra det ytterligare eftersom hans kontrakt går ut till nästa sommar.

Det här är spelare som är etablerade på en hög nivå i NHL, men laget har också supertalanger som förväntas ta stora kliv den här säsongen. Sam Bennett skrev bara för några dagar sedan på ett nytt ettårskontrakt. Efter en strålande rookiesäsong, hade han det lite tuffare andra säsongen.

Bland de unga finns också Matt Tkachuck, som hade en liknande rookiesäsong som Bennetts, fast ännu bättre. 19-åringen kom in i ligan med massor av attityd och gjorde 48 poäng på 76 matcher. Återstår att se om han får en liknande reaktion som Bennetts i år.

En stor del av Calgarys succé i fjol handlade om andrakedjan där just Tkachuck fick rutinerad hjälp av Backlund och tjecken Michael Frolik.

Det som gör Calgary så intressant är att laget har en bra mix. Veteranerna Smith och Giordano i försvaret kompletteras av Troy Brouwer och Kris Versteeg bland forwards. Båda har erfarenhet av att ha vunnit Stanley Cup med Chicago. Över en hel säsong torde också laget bara bli bättre av att spela i tuffa Pacific Division och ofta testas mot lag som Edmonton, Anaheim och San Jose.

Fredrik Modins speciella Stanley Cup-minne med Martin St. Louis

Fredrik Modin är en av de lite bortglömda storheterna i svensk hockey. Men han är medlem i trippelguldklubben efter VM-guldet 1998, Stanley Cup-segern 2004 och OS-guldet i Turin 2006.

Totalt spelade ”modda” som han ofta kallas av spelarkompisarna, 14 säsonger i NHL i sex olika klubbar. Flest blev det i Tampa med sex säsonger och det var också där han vann Stanley Cup.

getattachmentthumbnail

Dagen då 26 hissades upp hade spelarna speciella namnskyltar. Alla med 26.

 

När Martin St. Louis som förste spelare i klubbens historia fick sitt nummer 26 upphissat i taket och pensionerat, var Fredrik en av hedersgästerna. Han satt med inne på isen under ceremonin tillsammans med bland andra John Tortorella, Vincent Lecavalier, Gary Bettman, lagets ägare Jeff Vinik och dess grundare Phil Esposito.

Fredrik var nämligen under många år rumskompis med St. Louis och lärde känna honom bättre än många andra.

Jag fick en pratstund med Fredrik, som blev kvar i USA efter NHL-klarriären. Han bor numera i Columbus, Ohio där han spelade 2006-10, även om han avslutade sin NHL-karriär med fyra matcher i Calgary 2011. Han coachar sin sons hockeylag och är hemmapappa resten av tiden, även om han hjälpt Blue Jackets med en del saker tidigare.

Sin sista match spelade han strax före jul 2013 med sin moderklubb Njurunda SK i division 2. Det blev bara en match, faktiskt hans A-lagsdebut, men Modda bidrog med en assist i 5-4-seger i förlängningen mot lokalkonkurrenten Töva Tigers.

getattachmentthumbnail

Fredrik Modin fick också berätta om Martin St. Louis i tv.

Vad tyckte du om ceremonin?

 

– Det var kanonfint. Trevligt att höra alla prata om honom och alla kom tillbaka till samma sak – vilken fantastisk, inte bara människa, utan tävlingsmännsiska han var.

Vad lärde han dig?

-Vinnarinstinkten. Den tror jag smittade av sig på oss alla som var med i det där laget som vann Stanley Cup. Det fanns liksom inget stopp. Det var all in.

Något personligt minne från tiden ni var rumskamrater?

-Speciellt nu när man bor på samma hotell som vi gjorde då inför sista sjunde matchen här hemma, är det ju den som kommer upp. Vi hade vunnit match 6 i Calgary och kom hem hit. Vi käkade lunch och skulle gå och sova en stund inför matchen. En rutin vi haft i många, många år.

-Vi kom in på rummet, lägger oss ner, men vi är nervösa båda två och det är svårt att somna. Vi ligger och skruvar oss. Jag kan inte somna och jag hör att det kan inte han heller.

-Så i samma ögonblick vänder vi oss mot vanadra. Vi öppnar ögonen samtidigt och säger ”Du kan inte heller sova eller hur? Nej.” Så vi åkte till arenan i stället jättetidigt och började förbereda oss. Det var speciellt.

getattachmentthumbnail

Martin St. Louis tillbaka i Amalie Arena där han och Fredrik Modin hade en annorlunda förbeerdelse inför sista matchen i Stranley Cup-finalen 2004.

 

De tidiga förberedelserna blev lyckade. 13.31 in på matchen gjorde Ruslan Fedotenko 1-0 i powerplay. Brad Richards och Fredrik Modin stod för förspelaet.

Efter 14.38 i andra gjorde Fedotenko också 2-0 innan Craig Conroy reducerade i tredje, men Tampa höll ifrån och rumkompsiarna St. Louis och Modin fick avsluta en lång dag i arenan med att lyfta Stanley Cup.

Vägen fram till den där cupvinnande avgörande matchen:

Match 1: 1-4 i Tampa. St. Louis gjorde 1-3 i powerplay.

Match 2: 4-1 i Tampa. Dan Boyle gjorde 3-0 assisterad av Brad Richards och Modin. St. Louis gjorde 4-0 i en mycket stökig match med totalt 137 utvisningsminuter efter en rad slagsmål.

Match 3: 3-0 i Calgary. Det mest uppmärksammade från den matchen var utan tvekan slagsmålet mellan lagens två största stjärnor Jarome Iginla och Vincent Lecavalier.

Match 4: 0-1 i Clagary. Richards sköt 1-0 redan efter 2.48. Något mer mål blev det inte.

Match 5: 2-3 i Tampa i förlängningen. Rumspolarna St. Louis och Modin gjorde Tampas mål. Marcus Nilson assisterade Oleg Saprykin till avgörande målet.

Match 6: 2-3 i Calgary i andra förlängningen. Marcus Nilson spelade fram till 2-2. Första förlängningen blev mållös, men 33 sekunder in i den andra sköt St. Louis sitt mest klassiska mål assisterad av Richards och Tim Taylor.

Match 7: 2-1 i Tampa. Ruslan Fedotenkos stora kväll med två mål. Lecavalier spelade fram till det avgörande.