Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Nashville Predators

Grundserien var en berg-och-dal-banefärd för Nashville förra säsongen. Laget tog sig sist av alla till slutspel, men lagom där fick Peter Laviolette sitt lag att spela precis den hockey han ville. Resten vet vi. Laget slog ut Chicago (med 4-0!), St. Louis och Anaheim och var plötsligt i Stanley Cup-final mot Pittsburgh. Till slut tog skadorna ut sin rätt och sedan förstecentern Ryan Johansen försvann med en lårskada var laget dödsdömt. Men Nashville charmade alla och med NHL:s bästa offensiva backkvartett visade laget upp en modern hockey bara Pittsburgh till slut kunde stoppa.

Backkvartetten P.K. Subban, Roman Josi (ny lagkapten), Mattias Ekholm och Ryan Ellis var inte bara bra i egen zon. Deras del i anfallsspelet gjorde att Nashville många gånger helt skippade mittzonen. I alla fall såg det ut så. Anfallen initierades i egen zon, laget tog sig snabbt in i offensiv zon där spelarna bet sig fast och fick bra understöd av backarna.

Laget förfogade också över en av ligans bästa målvakter. Pekka Rinne inledde slutspelet strålande, med tappade ju längre laget gick och avslutade som en ganska medelmåttig burväktare när det var dags för final. Nu vet 35-åringen vad som krävs för att ta sig till en final. Erfarenhet som kan vara guld värd den här säsongen både för finländaren och övriga laget. Bakom honom har han också fått in Anders Lindbäck efter sin sväng hem till Rögle i SHL förra säsongen. Anders får i första hand ta upp kampen med Juuse Saros som andremålvakt.

Är då Nashville en utmanare om cupen den här säsongen?

Helt klart, är mitt svar. Med Johansen frisk hela vägen, och ett år äldre, har laget en av NHL:s bästa förstacentrar. Han har också skrivit på ett färskt jättekontrakt och verkar ha hittat sin plats i hockeyvärlden. Med Filip Forsberg på sin ena sida har Johansen en spelare som är kapabel att hota Håkan Loobs rekord på 50 svenskmål på en säsong. Forsberg måste bara hitta målkänslan redan under hösten.

Fortsätter Viktor Arvidsson, med ett nytt sjuårskontrakt, på andra kanten sitt energigivande och uppoffrande spel besitter Nashville här en mycket stark och svårtstoppad trio. En del menar till och med att kedjan är NHL:s bästa i kategorin under 26 år.

Ni minns väl att svenskarna delade segern i interna skytteligan med 31 mål var. Viktor vann hela poängligan på 61 poäng, samma som Johansen, som dock gjorde färre mål.

Till det ska läggas att lagets fjärde svensk Calle Järnkrok gjorde sin bästa NHL-säsong hittills.

Visst har laget tappat viktig rutin och produktion i James Neal och även Mike Fisher. Men Nick Boninio, som vunnit två raka Stanley Cup i Pittsburgh och Scott Hartnell skulle jag vilja säga till och med är bättre ersättare. Kanske inte poängmässigt, men det finns det andra spelare som kan fixa. Rutin- och arbetsmässigt är nytillskotten starkare.

Tuffe ryske backen Alexej Jemelin har också kommit in, vilket visade sig vara perfekt då lagets målmässigt bäste back Ryan Ellis opererat knät och inte är tillbaka förrän efter nyår.

På det stora hela är alltså succélaget från i fjol intakt och ett år äldre, vilket i det här fallet enbart är positivt. Här finns också unga spelare som kommer kliva in och bli närmast som nyförvärv. Jag tänker i första hand på Pontus Åberg, som på grund av skadeläget spelade 16 slutspelsmatcher. I grundserien blev det bara 15. I slutspelet fick han på slutet spela med Forsberg i förstakedjan och gjorde ett mycket bra slutspel. Åberg visade sin målfarlighet och vann skytteligan i sitt AHL-lag Milwaukee med 31 fullträffar. Dags för stora ligan den här säsongen för stockholmaren.

Kevin Fiala spelade också bara 54 seriematcher och fem i slutspelet efter skadeproblem. Är 21-årigen frisk hela säsongen kommer han också att bidra betydligt mer.

Som alltid en säsong efter en succé kommer Nashville att känna på det i år. Men det kanske också behövs för att laget ska plocka fram sitt yttersta också under serien och göra en jämnare grundserie. Det var många rekord som slogs för den unga klubben förra säsongen. Den här behöver man inte tänka så mycket på det utan bara att gå ännu längre i slutspelet.

Laviolette ledde Carolina till Stanley Cup-segern 2006 för att säsongen efter missa slutspel. Det behöver han inte vara orolig för här.