Målvakten som klev av isen och försvann

Efter Al Montoyas tio insläppta mål för Montreal i fredags uppmärksammades återigen det som gått till hockeyhistorien som ”Lördagskvällsmassakern”.

Lika blodigt som det låter var det dock inte, även om det var stort allvar för de inblandade då.

Det var den 2 december 1995 och Montreal tag emot Detroit på hemmais i det som skulle bli lagets värsta hemmamatch genom tiderna.

I målet stod Patrick Roy, som tagit laget till Stanley Cup-segrar både 1986 och 1993.

Fyra matcher in på säsongen hade Jacques Demers fått sparken och ersatts av Mario Trembley som coach. Roy och Tremblay hade varit lagkamrater tidigare, men aldrig varit de bästa vännerna. Trembley hade bland annat drivit med franskkanadensaren Roy för hans engelska.

För Roy var det inte drömcoachen direkt, som kom till hans lag. Vid två tillfällen den hösten var det nära handgemäng mellan coachen och målvakten. En gång på ett café på en bortamatch på Long Island i New York och en gång sedan Trembley skjutit Roy på halsen under en träning.

Till den här infekterade miljön kom Detroit och fullständigt spelade ut Montreal. Puckarna trillade in i rask takt bakom Roy. Ryssen Sergej Federov hade en kanonkväll med ett mål och fyra assist.

Vid ett tillfälle i andra perioden sköt Fedorov mot Roy från långt håll. Roy styrde utan problem undan pucken. Hemmapubliken svarade med att hånfullt jubla och applådera.

Något som fick Roy att lika hånfullt jubla tillbaka för att han hade gjort räddningen.

Trots fem insläppta mål på 17 skott i första perioden lät Trembley Roy stå kvar i puckregnet. Efter nio insläppta puckar och djup förnedring för Roy, bytte till slut Trembley ut målvakten, som raskt åkte mot båset.

På väg ut vände plötsligt Roy och gick fram till Montreals president Ronald Corey som satt precis bakom bänken, och sa:

”Det här var min sista match i Montreal.”

Sedan gick han ut.

Det blev hans 591:a och sista match i Montreal Canadiens.

Dagen efter stängdes Roy av av sin egen klubb. Fyra dagar senare trejdades han till Colorado i något som brukar betecknas som den mest ojämna spelaraffären genom tiderna i NHL.

Senare den säsongen vann Patrick Roy Stanley Cup en tredje gång med Colorado. Det blev ytterligare en gång 2001 innan han 2003 la av som en av NHL:s största målvakter genom tiderna.

Pat Jablonski, som kom in efter Roy i den där decembermatchen 1995, släppte ytterligare två mål. Detroit vann med förkrossande 11-1. 21 år senare åkte mesta mästarna Montreal på en ny mina med tio baklängesmål.

Klar alligatorvarning på Washingtons målskytte

img_0891

Solsken

Montreal och Shea Weber

Enda lag som inte förlorat efter full tid efter sju matcher. Samma imponerande start som i fjol och nu är Carey Price tillbaks i målet också. Montreal har verkligen varit den vinnande parten i trejden med backarna Shea Weber mot P.K. Subban. Weber avgjorde i natt mot New York Islanders med ett rungande slagskott. Tuff värdemätare på torsdagen då Tampa kommer på besök.

Auston Matthews

Förväntningarna var skyhöga. Och leder man poängligan på 10 efter sex matcher får man väl säga att Torontos talang levt upp till dem. För William Nylander har det också varit positivt att spela med Matthews. Nylander har 9 poäng på sex matcher.

Crosby tillbaka

Sidney Crosby missade NHL-säsongens sex första matcher på grund av hjärnskakning. Men mot Florida var han tillbaks igen. Och inledde Pittsburghs målskytte när mästarna vände 0-2 till seger med 3-2.

fullsizerender

Alligatorvarning

Chicagos boxplay

En tajt box nära mål är inget lyckat koncept. Chicago är klart sämst i ligan med en man mindre. 46,1 i den spelformen är rekorduselt.

Jonathan Toews

Chicagos lagkapten gjorde fem poäng på sex matcher i World Cup. I NHL har han bara gjort två på sju matcher. Och det är två assist. Okej Toews är ingen poängmaskin, men lite mer får man kräva.

Washingtons målskytte

Laget aspirera på att vinna Stanley Cup och har ligans regerande skyttekung Alexander Ovetjkin. Ändå är laget ett av de sämst i NHL på att göra mål. Bara 14 efter sex matcher bara ett mål vassare än de sprudlande underhållande (OBS ironi) lagen New Jersey och Columbus.

Atlantic Division: Skadefritt Tampa siktar på Stanley Cup

img_1237

Så här såg det ut under slutspelet i våras i Tampas hemmaarena.

 

General manager Steve Yzerman har lyckats med allt inför den här säsongen. När han lyckades få Steven Stamkos att skriva på ett nytt kontrakt på åtta år skapade han en grund för att vinna Stanley Cup.

Med sportsliga argument, som att hålla ihop ett starkt lag som trivs ihop, lyckades han överträffa ekonomiskt betydligt bättre bud från andra håll. Samma sak gällde Victor Hedman, som trots att det återstår ett år på hans nuvarande kontrakt, valde att skriva på för åtta nya år han också. Även han till ett lägre bud än vad han säkert fått i andra lag.

Samma sak när också poängkungen Nikita Kutjerov säkrades så sent som i tisdags. Då fanns inte så mycket pengar kvar under lönetaket. Ryssen nöjde sig dock med ett treårskontrakt för att få vara med om den unika chans Tampa nu har att gå hela vägen.

När jag pratade med Anton Strålman och Victor Hedman om det här medgav båda att det betydde oerhört mycket när Stamkos skrev på. Då återvände spelare efter spelare, vilket betyder att Tampa bara tappat Matt Carle från fjolårets trupp.

Efter allt skadestrul förra säsongen innebär det också jättemycket att laget kan inleda den här säsongen med bara Ryan Callahan utanför laget på grund av skada. Men han är snart tillbaks han också.

Man kan också säga att Jonathan Drouin är ny. Talangen lyckades ju inte alls förra hösten, skickades ner till AHL, strejkade och åkte hem till Toronto. Till slut kom han tillbaka och var strålande bra under slutspelet.

En frukost mellan honom och coachen Jon Cooper förändrade mycket. I år är han med från start som sidekick till Stamkos.

Förre Columbus-coachen Todd Richards har också plockats in för att få ordning på powerplay, som var uselt i fjol. Tampa var 28:a i ligan i den spelformen så där finns det utvecklingspotential.

Ni kan läsa mer om just detta i min artikeln i dagens DN. Kommer på dn.se/sport under torsdagen.

Tampa och Florida ser ut att hålla en klass för sig i Atlantic, där många lag tappat i slagstyrka.

I slutspelet blir det en kamp mellan Tampa och Washington om vilket lag från öst som tar finalplatsen.

 

 

Så här rankar jag Atlantic Division

Tampa

Favoriterna till Stanley Cup-titeln, som bara var en seger från final i våras, har kvar hela laget från i fjol och går in i NHL skadefritt så när som på Ryan Callahan, som är tillbaka om några veckor.

Steven Stamkos och Victor Hedman säkrades på långtidskontrakt redan tidigt i somras, vilket skapar kontinuitet och trygghet.

Talangen Jonathan Drouin, som strejkade en del av förra säsongen, är med igen. Kolla också Brayden Point lite extra. han har varit riktigt bra på försäsongen.

Anton Strålman viktig radarpartner till Hedman och ett av ligans bästa målvaktspar.

Bästa värvningen: Att Nikita Kutjerov till slut skrev på igen.

Tyngsta tappet: Inget.

 

Florida

Överraskande i fjol. Jaromir Jagr vann poängligan och flera unga talanger slog igenom. Aleksander Barkov, Jonathan Huberdeau, skadad i säsongsöppningen, Vincent Trocheck och Aaron Ekblad gjorde alla en mycket stark säsong.

Trots det har klubben stökat om en hel del med ny general manager, ny personal kring laget och åtta nya spelare.

Truppen ser starkare ut, men finns kemin där direkt från start? Frågetecken också för om alla de unga och de gamla (Jagr, Luongo, Yandle i år) orkar göra en lika bra säsong till.

Bästa värvningen: Keith Yandle, back, New York Rangers

Tyngsta tappet: Dimitrij Kulikov, back, Buffalo

 

Montreal

Började strålande med nio raka segrar, men sjönk som en sten när målvakten Carey Price skadade sig. Nu är han frisk igen, även om han måste stå över premiären beroende på en förkylning, och visade sin kapacitet i World Cup. Price betyder oerhört mycket för det här laget.

Backen P.K. Subban har bytts mot Shea Weber, vilket talar för ett starkare försvar.

Men ingen i offensiven sticker ut. 30-åriga Alexander Radulov gör ett nytt försök. Förutom 19 matcher 2011-12 har han inte spelat i NHL sedan Nashville 2008. Kan bli flopp och succé.

Philip Samuelsson ny från Arizona. Återstår att se hur mycket han och Jacob de la Rose får spela.

Bästa värvningen: Shea Weber, back, Nashville

Tyngsta tappet: P.K. Subban, back, Nashville

 

Boston

Boston Bruions bli ännu brunkigare med Backes i laget. Bytet av eleganten och målskytten Loui Eriksson mot St. Louis grovjobbare David Backes understryker ännu mer karaktären på ett hopplöst omodernt Boston. Då räcker inte Patrice Bergeron och Brad Marchand långt.

Men alla snabbt spelade lag kommer att flyga förbi allt stabbigare Zdeno Chara och längst bak har Tuukka Rask visat en nedåtgående trend senaste åren.

Bästa värvningen: David Backes, forward, St. Louis

Tyngsta tappet: Loui Eriksson,forward, Vancouver

 

Toronto

Ett av ligans mest spännande lag med draftettan Auston Matthews, men också William Nylander och flera andra talanger. Nylander och Matthews spelade ihop i tredjekedjan, med Matthews som center, i nattens premiär och som ni säkert sett blev det ju succé direkt. Hattrick från Matthews.

Laget har massor av talang och Mike Babcock i båset, men det räcker väl knappast till slutspel redan i år?

Frederik Andersen och Jhonas Enroth nya målvakter. Enroth kommer nog att få fler chanser till spel här än bakom Quick i LA.

Bästa värvningen: Auston Matthews, center, Zürich

Tyngsta tappet: PA Paranteau, forward, New Jersey (via New York Islanders)

 

Detroit

Det kan vara slut nu. 25 år i rad har klubben gått till slutspel, men tappet av Pavel Datsjuk gör att laget ser ännu tunnare ut i år. Det blev slutspel med mycket liten marginal i våras. Den här säsongen blir det inget.

Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall är ett år äldre och det märks. Båda missade World Cup beroende på skador. Kronwall är inte ens tillbaka till premiären.

Talangen Dylan Larkin som slog igenom i fjol, är också ett år äldre och i hans fall är det bara positivt.

Nya underskattade centern Frans Nielsen kan bli en hit, men någon ny Datsjuk är inte dansken med förflutet i Malmö.

Malmö-killen Gustav Nyquist måste hitta tillbaka till sitt målskytte igen.

Jonathan Ericsson finns också med i en allt äldre backbesättning.

Bästa värvningen: Frans Nielsen, center, New York Islanders

Tyngsta tappet: Pavel Datsjuk, center, SKA St. Petersburg

 

Buffalo

Experterna är ense om att laget tar ytterligare ett steg, men inte till slutspel.
Ungdomarna Ryan O’Reilly, Jack Eichel, Sam Reinhart och Rasmus Ristolainen dominerade ifjol. De gör det ett år äldre i år också även om Eichel skadade sig illa i onsdags och kan missa upp till sex veckor. Ristolainen skrev på ett nytt sexårskontrakt strax innan premiären.
Johan Larsson hade åter en bra avslutning. Måste var med från start i år.

Robin Lehner viktig som förstemålvakt med Anders Nilsson som backup och bakom dem Linus Ullmark.

Evander Kanes nya problem utanför isen kan betyda att han försvinner från det lovande laget.

Bästa värvningen: Kyle Okposo, forward, New York Islanders

Tyngsta tappet: Inget.

 

Ottawa

Erik Karlsson hade en rekordsäsong som världens bästa offensiva back. Men han räcker inte långt. Bobby Ryan måste producera mer och jämnt över hela säsongen.

Backarna får inte släppa till flest skott i hela ligan som det var i fjol. Målvakten Craig Anderson räddade laget från förnedringar i fjol, men hur länge har 35-påringen den motivationen?

Tappet av Mika Zibanejad kommer att märkas. Derick Brassard som kom i stället från Rangers, har inte alls samma framtid.

Bästa värvningen: Derick Brassar, center, New York Rangers

Tyngsta tappet: Mika Zibanejad, center, New York Rangers