Hedman och Stamkos var på samma rink när jag fick chansen

Solsken

Efter utflykten till lite kyliga Las Vegas är listan Solsken och Alligatorvarning tillbaks i soliga och varma Florida igen. Då kan det ju vara på sin plats att visa hur man kan motionera här. Åka slalom i badbrallor bockade jag av för massor med år sedan, en sen april i Val Thorens. I måndags var det dags att göra en Jagr, åka skridskor i shorts. I Curtis Hixon Park här i Tampa, mitt emot exotiska före detta Tampa Bay Hotel, har proffsklubbarna i Bay-området varje år en konstfrys utomhusbana. Första året jag var här var till och med Phil Esposito där och invigde. Under ett skyddande tälttak, solen kan fortfarande vara gassig, åkte jag grillor för första gången på fem-sex år. Underbar känsla även om det slutade med en skrapad armbåge på den riktigt usla och knottriga isen. Men det var det värt.

Här kan ni se det (kom ihåg att det är jag – inte Henrik Sedin):

Foto: Maja Suslin

Fick också chansen att vara på samma rink som Victor Hedman och Steven Stamkos.

Price ÄR tillbaka

Två matcher, två segrar med 73 räddningar på 74 skott. Carey Price är tillbaka i Montreals bur.

Söderberg till Pittsburgh

Mästarlaget Pittsburgh har centerproblem. Det märks än tydligare nu när Jevgenij Malkin är skadad. Enligt nordamerikanska mediarykten ska Colorados Carl Söderberg vara en som nämns för att fördjupa centervalet i laget. Trots Worlds Cup-spel förra hösten och VM-guld i våras hade Carl en bedrövlig säsong 2016-17. Starten i höst har varit betydligt bättre, även om han också varit petad några matcher.

Malone vill ha mer

Ryan Malone var med i den dramatiska OS-finalen i Vancouver 2010. Det blev silver för honom, men nu vill ha en ny OS-chans. Amerikanen la av inför den här säsongen efter 370 poäng på 647 NHL-matcher i Pittsburgh, Tampa och New York Rangers. Nu är han tillbaks i AHL-laget Iowa Wild för att försöka ta en plats i USA:s OS-lag.

Språkproblem

Hockeysverige.se (http://www.hockeysverige.se/uffe-bodin/2017/11/21/bodin-hur-mycket-betyder-sprakkunskaperna/) skrev om hur viktigt det kan vara att lära sig engelska bra för sin hockeykarriär i NHL. En läsare mejlade följande historia till mig på samma tema. Vet inte om den är sann, men den är bra: Det var när Sergej Fedorov kom till Detroit. Han precis som många andra ryssar var inte jättevass på engelska direkt. Fedorov kom in till materialaren och ville ha nya handskar. Han framförde önskemålet med frasen ”I want love”.

Foto: Linda Suslin Spiess

Alligatorvarning

Zätas längsta måltorka

Förra säsongen bar Henrik Zetterberg Detroit på sina axlar. Det räckte nästan till slutspel, men i år kan inte ens Zäta hjälpa sitt lag. Efter åtta poäng på de sju första matcherna är nu Zetterberg inne i sin längsta period av måltorka sedan han kom till NHL. Det har gått 18 matcher utan nätkänning och anrika Detroit har nu fem raka förluster.

Landeskogs miljontorsk

Colorados lagkapten Gabriel Landeskog förlorar nästan en miljon kronor i lön under sin avstängning. Det blev fyra matcher efter crosscheckingen på Matt Tkachuk i Calgary.

Lida med Josefson

Det fortsätter gå trögt för Jacob Josefson sedan flytten till Buffalo. Stockholmaren har bara spelat nio matcher. När han till slut hittade rätt med säsongens första mål, stukade han foten så illa att han blir borta minst till jul.

Colorado – NHL:s sämsta lag har blivit ännu sämre

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Colorado Avalanche

Utgångspunkten för Colorado den här säsongen är i alla fall positiv. Allt kan egentligen bara bli bättre. För så usel var fjolårssäsongen. Laget kom råsist på 48 poäng. Det sämsta ett lag haft sedan lönetaket infördes och det var 21 poäng efter ligans näst sämsta lag. Trots fiaskot har general manager Joe Sakic, den gamle storspelare från Peter ”Foppa” Forsbergs dagar i klubben, inte gjort speciellt mycket för att stärka upp laget under säsongen.

Snarare är det så att förra säsongens klart sämsta lag, ser ännu sämre ut den här säsongen.

Oddsen för att Colorado ska vinna Stanley Cup är 125-1 och fortfarande är det osäkert om lagets stora stjärna Matt Duchene ens kommer att spela för laget den här säsongen. Både han och lagkaptenen Gabriel Landeskog var ryktenas män fram till transferfönstret stängde i våras. Men båda blev då kvar. Osäkerheten främst kring Duchene har dock fortsatt och när spelarna samlades i förra veckan, dök han aldrig upp.

Frågan är vad Colorado skulle få i utbyte mot Duchene så här veckorna innan seriestarten. Å andra sidan är just Duchene ihop med Landeskog lagets två värdefullaste spelare. De två relativt unga spelarna, som laget skulle kunna byggas kring. Lagets försvar är det som behöver tätas i första hand. Men att byta Duchene mot en bra back skulle bara stoppa blödandet. Knappast ens få laget på fötter igen.

Det enda som talar för att Colorado inte blir sämsta laget igen i ligan är att Vegas tillkommit. Ingen stor tröst för Landeskog, Carl Söderberg och Anton Lindholm, som väntas ta en backplats i år. 22-åringen från Skellefteå fick debutera med sina första tolv NHL-matcher redan förra säsongen. Söderberg lär få traggla på som center i tredje alternativt fjärde kedjan efter sin överlägset sämsta säsong 2016-17.

Elände bara således uppe i Klippiga Bergen, men det finns positiva inslag. Mikko Rantanen var ett sådant. Finländaren blev trea i interna poängligan med 38 poäng på 75 matcher sin första riktiga säsong.

Även Nathan MacKinnon var ett utropstecken. Den 22-årige kanadensaren vann lagets poängliga före Duchene och fick både spela World Cup för Nordamerika och VM. I den senare turneringen gjorde han sex mål och assisterade till nio på tio matcher. Ett strålande facit, som gör att han säkert blir Colorados förstecenter när säsongen startar. Vare sig Duchene är kvar i laget eller inte.

Ryssen Nail Jakupov, draftettan från 2012, får nu en ny chans i sin tredje NHL-klubb efter rejäla fiaskon i Edmonton och St. Louis. Att supertalangen vid 23 års ålder ännu inte fått ut mer av sitt spel i Nordamerika är en gåta. Frågan är om det kommer att gå bättre i ett notoriskt bottenlag.

Målvakten Semjon Varlamov är tillbaka efter en operation och han har fått Jonathan Bernier som sidekick. Två spelare som lär få raka ut en hel del puckar ur det egna nätet den här säsongen.

Trist för NHL-fansen i Stockholm, som bjuds på ett svagt Colorado när ligan gör comeback i Globen i november. Förhoppningsvis glänser Erik Karlsson och hans Ottawa desto mer.

37-åringar med olika öden men också en dammugg i Detroit

Solsken

Wennbergs drömkontrakt

Alexander Wennberg (bilden ovan) var inte speciellt stressad över att han ännu inte hade något nytt kontrakt med Columbus när jag träffade honom i Segeltorp förra veckan. Han ville dock gärna ha klart med klubben så han skulle kunna åka till träningslägret. Bara några dagar senare blev det klart och Nacka-killen med den härliga blicken för spelet fick ett drömkontrakt. 235 miljoner svenska kronor över de kommande sex åren måste man väl ändå kalla rena drömmen.

Bäckis Valbo-bonus

Alla i Tre Kronor fick 75 000 kronor från Svenska Ishockeyförbundet efter VM-guldet i våras. Guldhjälten Nicklas Bäckström, som satte den avgörande straffen, skänkte hela sin guldcheck till moderklubben Valbo IF. Bäckis pappa Anders överlämnade pengarna häromdagen. Valbos hemmaarena heter förresten NickBack Arena.

Ny chans för veteranen Malone

37-åringen Ryan Malone har både tagit OS-silver 2010 och VM-brons 2006 med USA, men efter att han var inblandad i en knarkskandal för tre år sedan såg det ut som att hans NHL-karriär var över efter 690 matcher för Pittsburgh, Tampa och New York Rangers. Han stoppades rattfull och hade en påse kokain i fickan. Han har inte spelat någon hockey på två säsonger, men nu fått ett tryout-kontrakt med Minnesota.

 

Döpt i bucklan

Brecken Archibald kan för resten av sitt liv skryta med att han fick sitt namn efter att ha blivit döpt i Stanley Cup-bucklan. Pappa Josh spelade fyra matcher i Pittsburgh i slutspelet och när han med en nyfödd son fick låna bucklan för en dag var det givet vad han skulle göra. 2008 döpte Tomas Holmström sin dotter Alva Felicia i bucklan.

Dammugg i Detroit

Red Wings nya arena är supermodern. Ni kan gå in på Detroit Free Press och se en guidad tur bakom kulisserna. Bygget speglar också utvecklingen inom sportjournalistiken. På pressläktaren finns nämligen en damtoalett.

Miljon till offren

Tampa Bay Lightnings ägare Jeff Vinik har skänkt en miljon dollar till offren för orkanen Harvey som drog fram över Texas. Nu uppmanar han också Lightnings fans att samla in en miljon till under försäsongsmatcherna, som inleds 19 september mot Carolina. Den nya stormen Irma har också påverkat sporten i Florida. Rookieturneringen mellan Washington, Nashville, Florida och Tampa, som skulle spelas i Estero på Floridas sydvästkust är inställd. Florida Panthers hemmaarena norr om Miami kommer att användas som uppställningsplats och logistikcenter. NFL-matchen mellan Dolphins och Buccaners har också ställts in och flyttats fram till i november.

Dags för HHoF-mätningar

Nästa vecka kommer folk från Hockey Hall of Fame i Toronto till Tampa. De ska mäta Dave Andreychuck för hans blazer till introduceringen 10 november. De ska också möta hans ringfinger för den ring de invalda får.

 

Myggstick

Körtelfeber

Jonathan Dahléns, Ulfs 19-årige son, kan inte vara med för Vancouvers i turneringen Young Stars. Han har drabbats av körtelfeber. Efter 50 poäng på 49 matcher i allsvenskan för Timrå i fjol, inleder han sin NHL-karriär med spel i Vancouvers farmarlag Utica Comets i AHL i höst.

För lätt Djoos

Christian Djoos, Pärs 23-årige son, hade en hemläxa över sommaren. Bygg på dig mer muskler ville Washington. Men när spelarna var tillbaka vägde Christian in på ungefär samma matchvikt, 76 kilo som i våras. Han gjorde 58 poäng, varav 45 assist, på 66 matcher för Hershey Bears i AHL förra säsongen. Det gav en tredjeplats bland alla backar i hela ligan. Men med tappade backar som Nate Schmidt, Kevin Shattenkirk och Karl Alzner förväntas ändå Djoos ta en plats i Washington i år. Enligt tidningen Post i staden kommer han att med sina 76 kilo att vara en av ligans lättaste backar.

Ribeiro och alkoholismen

Mike Ribeiros karriär är över efter 1 144 matcher för Montreal, Dallas, Washington, Phoenix och Nashville. 37-åringen tappade sin plats i Nashville där han inledningsvis bildade en vass kedja med Filip Forsberg och James Neal. Därmed missade han chansen att spela sin första Stanley Cup-final. Under säsongen gick han på rehab för sin alkoholism, men slutade och har nu fått ett återfall. Det berättade hans agent i en intervju med La Presse i Kanada. Hans fru och barn ska enligt agenten ha lämnat honom och ingen vet vad han gör just nu. Någon hockeyträning lär det i alla fall inte blivit under sommaren. Ett tragiskt öde efter en lång NHL-karriär.

Ingen Duchene

Matt Duchene dök inte upp när Colorados spelare samlades på tisdagen. Visserligen saknades några andra spelare också, men det brukar vara kutym att alla kommer första dagen. Duchenes frånvaro spädde ytterligare på ryktena att han kan vara på väg bort från bottenklubben. Columbus och Carolina ska tydligen ligga närmast en eventuell flytt.

Riktiga höjdare i minusgradigt New York

Tillbaka efter lite ledighet, som bland annat innehöll en resa till New York. Veckans Solsken och alligatorvarning om NHL från ett Florida-perspektiv hamnar således delvis i ett iskallt och snöigt New York.

Solsken

Backundret lever

Mycket snack om svenska backundret förra säsongen. Mer om assistunder den här, men backundret lever i högsta grad fortfarande. Kolla bara vilka backar som gjort mest poäng senaste månaden. Victor Hedman har varit stekhet och avgjort två matcher i förlängningen. Senast mot Ottawa i tisdags. Men Ottawa har ändå NHL:s hetaste back – Erik Karlsson. Poäng senaste månaden: 1) Karlsson, 16 2) Hedman, 15 3) Roman Josi, Nashville, 14, 4) P.K. Subban, Nashville, 13, 5) Zach Werenski, Columbus, 12.

Lindholm 84:a

Anton Lindholm är senaste svenske debutanten. Han blev 84:e svensken i NHL den här säsongen när han debuterade för Colorado natten till torsdagen mot Detroit. Han fick börja med en 3-1-seger när han spelade 14.32. Senaste svenske backen i Colorado var Daniel Tjärnqvist 2009. Lucas Wallmark blev den 83:e svensken när han debuterade för Carolina, ligans nya svensklag, för några dagar sedan. I andra matchen kom också första poängen när han spelade fram Joakim Nordström till ett mål mot New York Islanders i 2-3-förlusten i tisdags. Lucas blev den 69:e spelaren som gjort poäng, varav målvakterna Henrik Lundqvist och Robin Lehner har var sin assist.

Talangfabriken

Svensk hockey fortsätter producera talanger, vilket märks i Hockey News senaste talangrankning. Två svenskar på tio i topp med Joel Eriksson Ek som femma och Alexander Nylander som sexa.

Höjdare i New York

Förutom att jag såg New York Rangers-Tampa i måndags, alltid en höjdare att se hockey i Madison Square Garden, hann jag med ett par höjdare ute på stan också. Märklig känsla att åka upp i nya One World Trade Center. 1988 var jag uppe i ett av tvillingtornen. Att nu åka upp och se den fantastiska vyn därifrån var minst lika enastående nu som då. Men känslan fanns där hela tiden. Känslan om vad som hänt som gjort att den här skykrapan över huvudtaget byggts.

Hann också med en blåsig promenad på Highline. Den gamla järnvägen i Meat District som gjorts om till en park. På vissa ställen ligger spåren kvar och träd har växt upp mellan dem. Det är verkligen något speciellt med gamla industrimiljöer.

 

 

Alligatorvarning

Ovetjkins måltorka

Alexander Ovetjkin gör sin målmässigt sämsta NHL-säsong. Han spelade tio matcher i rad utan att göra mål. Det har inte hänt sedan han kom till NHL. Men i segern mot Minnesota bröts måltorkan när han sköt sitt 28:e mål för säsongen. Han är bara fjärde bästa ryss målmässigt den här säsongen efter Malkin, Kutjerov och Tarasenko.

Matthews måltorka

Torontos Auston Matthews har sex raka matcher utan mål. Samtidigt har Winnipegs Patrik Laine gjort två mål och två assist och leder nu rookisarnas poängliga med fem poäng före Matthews. Viktig bortamatch för Toronto här i Tampa ikväll torsdag, som kan avgöra vilket av lagen som tar en wild card-plats.

Minus i Denver

Vänder man på plusminus-ligan trängs Colorado-spelarna med varandra efter denna usla säsong. Tyson Barrie är sämst i liga med -29 i spel fem mot fem. Jarome Iginla, som nu lämnat för Los Angeles, har -27, Mikko Rantanen och Fjodor Tjutin -26 var. Fem av de sex sämsta spelar eller har spelat i Colorado. Minnesotas Jason Zucker är bäst med +34.

Minus i New York

Det var första snön jag sett på två år. Känslan var hemsk. De fem dagarna i New York fick mig verkligen att komma ihåg varför jag hatar kyla. Det var bara några minus men de isande vinderna gick bokstavligt talat genom märg och ben. Sista dagen dränktes stan av ett par decimeter blötsnö. Ett väder som fick en överraskad, av att möta mig i katakomberna under läktarna på MSG, Victor Hedman att dra ner mössan extra långt innan han klev ut i New York-natten efter en blytung 3-2-seger. Underbart att återvända till Florida där vanligtvis kyliga +16 kändes som en skön, ljum smekning när jag tog onsdagens promenad iförd shorts igen. Nu kör vi till Stanley Cup-finalen är avgjord.

 

Eric Lindros blev utspelad i Visby Ishall

2007 spelade Eric Lindros sin sista match i NHL. Efter åtta säsonger i Philadelphia, där han bland annat bildade den fruktade kedjan Legion of Dome med John LeClair och Mikael Renberg, tre i New York Rangers, en i Toronto, spelade han sin sista i Dallas tröja.

Bjässen från London strax söder om Toronto kom in i NHL med epitetet ”The Next One”. Det var han som skulle plocka upp Wayne Gretzkys mantel, som ligans stora stjärna.

Det började också bra, men efter den våldsamma tacklingen från Scott Stevens i sjunde Stanley Cup-semifinalen 2000 blev aldrig hans karriär vad den varit. Han tvingades sluta efter minst åtta hjärnskakningar och då stod han ändå över två hela säsonger.

På fredagen fick han sin ring som bevis på att han är invald i Hockey Hall of Fame i Toronto. På måndag introduceras han i det utvalda sällskapet.

Jag har ett eget minne av Eric Lindros. Jag träffade honom bara en gång. Det var på Visby flygplats hösten 1991.

Lindros hade draftats av Quebec. Men Ontariobördade Lindros ville inte spela i laget från den franskkanadensiska delen av landet. Han vägrade spela den säsong han skulle debutera i NHL och åkte i stället med Kanadas OS-landslag.

Det här var före NHL-proffsens intåg i OS. Kanada samlade då en trupp av spelare utanför NHL och turnerade världen runt för att spela ihop sig till OS i Albertville 1992.

Ett av stoppen var Sverige och Gotland. Kanadas OS-lag skulle möta svenska B-landslaget, som kallades Vikingarna, i två matcher. En i Hemse vackra nybyggda trähall på södra Gotland. Returen spelades i Visby Ishall.

Jag bodde och jobbade på Gotland då. Förutom till Gotlands Tidningar skrev jag också en text till Svenska Dagbladet, för övrigt min enda publicerade artikel i den tidningen, om när ”The Next One” landade på ön. Det var en stor sporthändelse när världsstjärnan som skulle vara i NHL istället kom till Gotland.

När det var dags för match i Hemse stod till allas stora besvikelse den store kanadensaren oombytt vid sargen.

Han hade halkat i duschen på hotellet i Visby och spelade inte.

Ombytt, men utan att spela, satt en 18-årig talang i Vikingarnas bås och var sur. Jag pratade med honom efter matchen eftersom jag skulle skriva om hans A-landslagsdebut till hans lokaltidning Örnsköldsviks Allehanda.

Det var ingen glad spelare jag presenterade mig för. Han var rejält sur för att han inte fått spela.

Det var då jag för första gången fick se de där iskalla blå ögonen som senare skulle bli berömda i hockeyvärlden.

Ö-vikskillen hette Peter Forsberg.

ater-i-tampa-024

Peter Forsberg, och Phil Housley, är redan invalda i Hockey Hall of Fame. Nu har de också fått sällskap av Eric Lindros.

 

Trist för hockeyfansen i Hemse. Både Eric Lindros och Peter Forsberg i deras ishall samtidigt och ingen av dem spelade.

För tre år sedan gjorde jag en grattisintervju till DN när han fyllde 40. Jag påminde om den där debuten i Hemse som aldrig blev av.

”Jag minns det mycket väl. Jag var så förbannad. När vi kom tillbaks till Visby gick jag upp till Timos hotellrum och knackade på. Jag sa åt honom jag skulle åka hem. För vad var det för mening att komma om jag inte fick spela”, berättade ”Foppa” om samtalet med Vikingarnas coach, som i de här två matcherna faktiskt var Timo Lahtinen, guldtränare från Södertälje och Malmö.

Peter stannade dock och när det var dags för match i Visby Ishall fick han spela. Det gjorde också Lindros.

Detta möte i Visby blev alltså deras första möte som seniorspelare.

Efter bara 34 sekunders spel spelar Forsberg fram Peter Larsson till 1-0. Ove Molin, tredjelänken i kedjan, gjorde strax efter 2-0 och efter 12.06 petade Peter in 3-0 på retur bakom målvakten Trevor Kidd efter skott från backen Per Gustafsson.

Vikingarna vann med 7-1 mot Kanada med Eric Lindros i laget. Forsberg gjorde två mål och passade till ett i sin seniorlandslagsdebut.

”Han kunde ha gjort fyra mål i den här matchen”, sa Lahtinen om Peter Forsberg, stod det i min artikel i ÖA.

Lindros då? Han gjorde inte speciellt mycket under matchen, men jag minns att han gäspade under nationalsångerna.

Foppa var några månader senare med och vann VM-guld i Prag. Han spelade sedan ytterligare två säsonger i Modo.

Lindros tog OS-silver i Albertville 1992 och debuterade i NHL redan hösten efter besöket på Gotland.

Då hade Quebec bytt bort honom till Philadelphia i en av de riktigt stora spelaraffärerna.

I bytesaffären fanns en kille från Ö-vik vid namn Peter Forsberg med, som draftats av Philadelphia.

Därför var det i  Lindros ursprungliga lag Quebec Peter debuterade efter lockouten sent på hösten 1994. Foppa vann OS-guld i Lillehammer vintern 1994 och 1996 vann han också Stanley Cup när Quebec flyttat till Denver och blivit Colorado Avalanche. Rekordung hade Foppa vunnit de tre stora titlarna och kom in i Trippelguldklubben.

Lindros vann Canada Cup och OS-guldet i Salt Lake City 2002, men aldrig Stanley Cup.

Kanske tänker han mer på de titlarna när han officiellt introducerades i Hockey Hall of Fame på måndagen, än det där första mötet med Peter Forsberg långt borta på en ö i Östersjön.