Ett förändrat Chicago – men inte till det bättre

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Chicago Blackhawks

Att bli utslaget redan i första omgången av slutspelet, tog hårt på Chicago Blackhawks organisation. General manager Stan Bowman gick ut och sa att det skulle bli förändringar i laget som sedan 2010 vunnit tre Stanley Cup.

Det är också ett starkt förändrat Chicago den här säsongen. Med stjärnor som Patrick Kane och Jonathan Toews kommer alltid Chicago att ha en viss favoritstämpel på sig. Men förändringarna som skett kommer nödvändigtvis inte att göra laget så mycket bättre den här säsongen. Snarare tvärtom faktiskt.

Artemi Panarin var den ende från en yngre generation som kunde kallas stjärnspelare. Han fick lämna laget för Columbus och i stället plockade Bowman tillbaka Brandon Saad. En visserligen något yngre spelare, men inte alls lika spektakulär som Panarin. Saad är mer en lagspelare som går på mål. Det Bowman saknade i fjolårets Blackhawks. Saad var också med och vann Stanley Cup både 2013 och 2015.

Vad som är än mer påtagligt med förändringarna var att Chicago gick från att vara ett svensklag med fem spelare förra säsongen till att kommande bara ha två, Gustav Forsling och Anton Forsberg.

I en åldrande backskara skickades överraskande Niklas Hjalmarsson till Arizona. Nyttiga Marcus Krüger hamnade efter något dygn i Vegas nya lag, slutligen i Carolina. Veteranen Johnny Oduya fick efter ett par månaders spel inget nytt kontrakt och återfinns i höst i Ottawa. Till slut fick Dennis Rasmussen packa väskorna och resa västerut till Anaheim.

Veteranbacken Brian Campbell lade av och veteranforwarden Marian Hossa har fått en allvarlig hudsjukdom och det är osäkert om slovaken över huvud taget kommer tillbaka. Till slut flyttade också andremålvakten Scott Darling till Carolina.

Så mycket gammalt utrensat och Saad in. Men vad har Chicago mer fyllt på med då?

Patrick Sharp spelade tio säsongen i laget innan han lämnade för två i Dallas, varav den andra blev helt misslyckad på grund av skada. Nu är han tillbaka, men också två år äldre vilket betyder 35 nu.

Det vill till att en billig spelare som 21-årige Nick Schmaltz, VM-spelare för USA i våras, kommer in och tar för sig för att Chicago återigen ska bli ett reellt hot. Och kan verkligen Connor Murphy käka upp alla de minuter av istid Hjalmarsson bidrog med? Knappast och backsituationen fick Chicago att sent också ge Cody Franson ett tryoutkontrakt. Men det är så det ser ut för laget i dag med jättelönerna  tyill Kane och Towes. Det blir inte mycket över tyill de andra.

Ut svensk synpunkt är det i alla fall kul att se att Anton Forsberg blir lagets nye andremålvakt bakom pålitlige Corey Crawford. I båset har också coachen Joel Quenneville fått svensk hjälp. Efter ett år som huvudcoach i AHL är Ulf Samulesson tillbaks i NHL igen. Nu som assisterande här i Chiacgo.

Duncan Keith och Brent Seabrook är på övre sidan 30 år, vilket gör att backsidan ser riktigt ihålig ut. Forsling är den klart yngsta backen med sina 21 år. Men han spelade å andra sidan bara 38 matcher förra säsongen.

Framåt måste Panarins 74 poäng och Hossas 45 göras av några andra. Visserligen hade Richard Panik en bra utveckling i fjol, men även en alltid stark Toews såg stundtals less ut. Han hade också poängmässigt en av sina sämsta NHL-säsonger. Och efter att kane fick ett riktigt uppsving ihop med Panarin, hur reagerar nu den lynnige amerikanen?

Det är klart att Chicago går till slutspel. Så mycket talang finns ändå i laget, men det blir knappast som västs bästa lag. Respasset i första omgången kan mycket väl upprepas innan Chicago på allvar börjar fylla tomrummet efter alla äldre spelare med ung talang.

 

Förhandsresan startar med en finalaspirant i väst

Då kör jag igång årets förhandstittar på NHL-lagen. I dag är det 31 dagar kvar till första matcherna säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag, lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Anaheim Ducks

Den gamle Stanley Cup-vinnande coachen Randy Carlyle gjorde comeback förra året och förutom att ta laget till femte raka segern i Pacific Division blev det semifinal i slutspelet. Ett tufft, på gränsen, Anaheim lyckades dock inte betvinga uppstickaren Nashville i matchserien som skulle ta ett lag till Stanley Cup-final. Skadan på målvakten John Gibson och backarna Kevin Bieksa och Cam Fowler blev för tunga.

Egentligen finns det ingenting som säger att laget inte skulle ta sig så långt den här säsongen, eller till och med till en final och även vinna den. Laget är intakt och fortfarande väldigt vasst, faktiskt ett av de vassaste i hela ligan, framåt.

Till det har försvaret förstärkts.

Det som i fjol var frågetecknet för hur långt Anaheim skulle kunna gå i slutspelet var Gibson. Han kändes inte som en Stanley Cup-vinnande målvakt. Nu får han sällskap av Ryan Miller, som ansluter från Vancouver. Återstår att se vad blåslampan Miller kan göra för att utveckla Gibson ännu mer.

Med Gibson och Miller har å andra sidan Anaheim ett av ligans bästa målvaktspar och det är upp till lagledningen att lösa den gordiska knuten för NHL. Hur matchar man på bästa sätt ett bra målvaktspar över en hel säsong?

Laget tappade backarna Shea Theodore och Clayton Stoner till Las Vegas men lyckades behålla de riktigt talangfulla unga försvarsspelarna. Tillbaka från Colorado är också Francois Beuchemin, vilket gör att få lag i NHL kan visa upp en så bra backuppsättning som Anaheim.

Eller vad sägs om Hampus Lindholm, Cam Fowler, Sami Vatanen och Josh Manson? Och till det också Brandon Montour, som fick sitt stora genombrott i slutspelet. Blir inte lätt för Jacob Larsson att slå sig in i den uppsättningen. Men han lär få göra några inhopp också den här säsongen. Det blev fyra matcher förra säsongen.

Lindholm lär inte spela premiären då han genomgick en axeloperation efter förra säsongen. Men räkna med att här är som bäst då det behövs som mest.

Hur var det då med det vassa anfallet? Ju där finns ju ett av hockeyvärldens bästa radarpar de senaste åren Ryan Getzlaf och Corey Perry, samt Ryan Kesler. Tre spelare som alla är en bit över 30 år, vilket i deras fall bara borde betyda ännu mer desperation. Desperation att vinna Cupen. De inser allihop att de kanske inte får så många fler chanser. En insikt som kan betyda massor i slutet av maj och in i juni.

Speciellt Getzlaf visade efter nyår att han har mycket kvar att ge. Då var han en av NHL:s bästa spelare.

Offensiven förstärks av nästa generation där två av dem är svenskar.

Rickard Rakell gjorde sitt livs säsong och vann svenskarnas skytteliga. Men hans 33 mål på 71 matcher räckte också till den interna segern i laget före näste svensk Jakob Silfverberg på 23. Rakell tog ett jättesteg. Han kommer att bli mer påpassad den här säsongen, men han är så pass hockeysmart att han kan göra upp mot 40 mål igen.

Silfverberg tog också ett stort steg och har potentialen att bli ännu bättre både målmässigt och i poängtotalen. Han gjorde sin bästa NHL-säsong med råge och bokfördes för tio fler poäng än de två säsongerna innan.

Båda svenska anfallarna och Lindholm kommer rimligtvis att få ett än större ansvar den här säsongen. Det kommer bara att göra Anaheim ännu bättre.

Dennis Rasmussen har anslutit från Chicago i år och breddar uppsättningen forwards.

I laget finns också Antoine Vermette, som vunnit Stanley Cup med Chicago, och Patrick Eaves, som kom in som en injektion i slutet av förra säsongen. Båda rutinerade och viktiga lagspelare, som gör att laget ser komplett ut.

Carlyle förfogar således över en toppsexa forwards som har potentialen att göra minst fyra mål per match. Med det enormt starka försvaret blir Anaheim min Stanley Cup-kandidat från väst.

Laget har dock en tuff tröskel att passera på vägen dit. Edmonton kommer att bli ännu bättre. Likaså Calgary, men Anaheim kommer också att stärkas av många interna möten mot just dem i Pacific Division.

Bäste rookien sedan 1944 och mörker i San Jose och Chicago

Solsken

Jake Guentzel

Vilken superrookie. På fyra slutspelsmatcher har han gjort fem mål. Det har ingen rookie gjort sedan Maurice Richard 1944. Men får man spela med Sidney Crosby går det ju lite lättare. 22-åringen fick göra sin NHL-debut när alla skador kom i Pittsburgh mitt i säsongen. Det blev 33 poäng på 40 NHL-matcher.

William Karlsson

Stockholmaren fick chansen mot Sidney Crosby i match 4 och han såg till att kanadensaren blev poänglös. Han gjorde påpassligt själv ett mål och assisterade till ett när Columbus höll liv i matchserien med 5-4-segern i tisdags. Bra drag av coach John Tortorella som känslosamt förkunnade inför matchen med underläge 0-3 i matcher att laget inte alls tittade längre fram än just den matchen. Det enda Tortorella ville var att spelarna, som gjort en succésäsong, skulle få känna på hur det är att vinna i slutspelet. Och det fick de.

Måndag med övertid

Vilken underbart galen måndag det blev med fyra matcher till förlängning. Det har inte hänt sedan april 1985. Och vilka vändningar vi fick se. Toronto vände 1-3 till seger 4-3. Nashville var under 0-2 men tack vare två mål från Filip Forsberg blev det en fjärde period där laget skaffade sig 3-0 i matcher mot Chicago. Anaheim låg under med 1-4 i Calgary, men gjorde fyra raka och vann. Enda lag som inte vände och vann var Boston. Men de gick från 0-3 till 3-3 innan Ottawa avgjorde i förlängningen.

Alligatorvarning

Mörker och inga mål

Hemmaplansfördel kan betyda mycket. I San Jose betydde det inget ljus och inga målburar förrän 11.30 vid matchvärmningarna för gästande Edmonton. Kanadensarna ville komma igång tidigare, speciellt som San Jose kört sin värmning tidigt. Edmontons spelare var på isen före 11.30 och fick då köra i mörker och utan mål. Om det hade något med 0-7 att göra i match 4 kan man ju alltid spekulera.

Zach Werenski

Hans selfie på social medier var inte kul att se efter att han träffats av Phil Kessels skott strax under ena ögat. Han var borta ett tag, kom tillbaks och spelade igen. Men till Columbus förlängning hemma mot Pittsburgh kunde han inte se och således inte heller spela. Ögat hade svullnat igen totalt. Han fick en fraktur på kindbenet och nu är det slutspelat för säsongen.

141.05

Så lång tid tog det för Chicago att få hål på Pekka Rinne och Nashville. Och då var det inte någon av stjärnorna Kane, Toews, Panarin eller Hossa som gjorde det. Nej, Dennis Rasmussen från Surahammar blev till slut den som fick bort det spöket för Chicagos spelare. Likväl är bästa laget i väst under med 3-0 i matcher.