Mardrömsbeskedet för svenske NHL-centern

NHL-bloggen från Tampa, Florida byter dag. Från torsdagar tidigare kommer ni nu att få läsa ”Solsken och alligatorvarning”, positivt och negativt från världens bästa hockeyliga på måndagar i stället. Lättare att summera vecka för vecka och starta upp på nytt varje måndag. Sedan hände det ju massor direkt efter publiceringen av förra bloggen (https://dagensnhl.com/2018/09/13/nashvillespelare-avstangd-29-matcher-for-vald-mot-sin-flickvan/). Torsdagen och fredagen förra veckan var de nyhetstätaste dagarna sedan slutet av juni 2016. Ni minns väl då det inleddes med Adam Larsson från New Jersey till Edmonton i utbyte mot Taylor Hall, följt av Shea Weber från Nashville till Montreal i utbyte mot P.K. Subban, för att avslutas med åtta nya år för Steven Stamkos i Tampa. Detta följdes dagen efter av att Victor Hedman också förlängde med åtta år.

Solsken

Erik Karlsson får chansen till drömkontrakt

I ett svep ritades NHL:s karta om inför säsongen, när Erik Karlsson trejdades till San Jose för fyra spelare och två draftval. Ett redan starkt San Jose blir nu favorit till att ta finalplatsen om Stanley Cup från väst. Den offensiva kraften i backlinjen med Erik och Brent Burns är det många, många år ett NHL-lag besatte. Erik spelar nu ut sitt sista år på nuvarande kontraktet. Han har ett år på sig att övertyga general managern Doug Wilson att han ska ha ett ännu bättre kontrakt än Drew Doughtys på åtta år med ett snitt på elva miljoner dollar. Han har alla chanser att också visa att han är värd rekordkontraktet. Förra säsongen blev en nedgång, men det var en säsong utan riktig sommarträning efter fotoperationen. I år får vi se en Erik Karlsson med försäsongsträning i benen. Det blir något det…

Här kan ni läsa om varför San Jose nu blir ett av favoritlaget att vinna Stanley Cup: https://dagensnhl.com/2018/09/14/efter-zlatan-och-lebron-har-kommer-erik-karlsson/

Här kan ni också se Erik Karlssons höjdpunkter i Ottawa. https://dagensnhl.com/2018/09/14/erik-karlssons-hojdpunkter-i-ottawa/

Bra start av Lindholm

I säsongens första riktiga träningsmatch mellan två NHL-lag debuterade Elias Lindholm för Calgary efter flytten från Carolina. Till höger i förstakedjan med Johnny Gaudreau och Sean Monahan var Elias en av matchens piggaste spelare, med bland annat ett ribbskott i slutet. Han noterade en assist och stoppades från att bli målskytt av en storspelande Jaroslav Halak i Bostons mål. Boston vann med 4-3 efter straffar och Jakob Forsbacka Karlsson var en av de mer framtränade spelarna med två assist. Matchen spelades i Shenzhen i Kina. De möts igen på onsdag i Peking. Det är två viktiga matcher då Kina är fortsatt oerhört intresserade av att få med NHL-spelarna till sitt OS 2022.

Oliver Ekman Larsson intervjuad av förre målvaktsprofilen Ilja Bryzgalov i samband med All Star i januari.

Oliver Ekman Larsson ny lagkapten

I skymundan av andra stora nyheter fick Sverige en ny lagkapten i torsdags. Oliver Ekman Larsson är den som till slut fick ta över C.et på tröjan efter Shane Doan. Ett mycket bra val.

Tyler Seguin åttaårskontrakt

Till slut blev det också klart med en förlängning av Tyler Seguins kontrakt i Dallas. Han får åtta år till och det nya kontraktet, som börjar gälla från nästa höst, ger honom i snitt 9,85 miljoner dollar per år.

20 matcher i klassisk arena

New York Islanders kommer att spela 20 matcher i sin gamla arena där laget vann fyra Stanley Cup-titlar i rad, Nassau Coliseum på Long Island. Allt i väntan på sin nya arena.

Foto: Linda Suslin Spiess

Alligatorvarning

En av de ztora tar avzked

Henrik Zetterbergs rygg höll inte. En av svensk hockeys riktigt stora tvingas ta avsked. Här är min hyllning till Zäta: https://dagensnhl.com/2018/09/14/glommer-aldrig-zatas-toppar-i-stanley-cup-2008-och-i-globen-2012/

Ingen rask återkomst för Victor

Carolina-centern Victor Rask skar sig så illa i fingrarna vid köksarbete hemma att han kan bli borta i flera månader. Det är senaste mardrömsbeskedet från Carolina, då också senor ska ha skadats. Tufft för laget som gjorde fiasko förra säsongen och för Victor, som också hade en tung säsong.

Lehners helvete

Robin Lehners nakna berättelse om sitt alkohol- och tablettmissbruk är ett nytt vittnesmål om hur det kan gå till bakom kulisserna i proffscirkusen här i Nordamerika. Göteborgaren var så illa ute att han funderade på att ta livet av sig. Nu verkar i alla fall hans liv ha tagit en positiv vändning efter en tuff avgiftning och med en nystart under Barry Trotz ledning i New York Islanders. Lehner inledde förresten säsongen med att hålla nollan den knappt halva match han stod mot Philadelphia på söndagen. Alla åtta skott han fick på sig tog han när Islanders vann med 3-0. Sebastian Aho gjorde ett mål och utsågs till matchens tredje stjärna. Läs Lehners berättelse här: https://dagensnhl.com/2018/09/13/robin-lehner-tankarna-pa-att-avsluta-allt-var-verkliga-och-nara/

Tvingades till drastiskt beslut

Ottawas general manager Pierre Dorion har nu talat ut om trejden av Erik Karlsson till San Jose. ”Vi såg att det inte fungerade, så vi var tvungna att ta ett drastiskt beslut”, sa han enligt Chris Johnstone på Sportsnet.

Alla försvunna stjärnor

Trots några av NHL:s största stjärnor har Ottawa inte lyckats vinna Stanley Cup. En final och en sjundematch i en Conference final är det närmaste. TSN räknade upp stjärnorna som kommit och försvunnit: Alexej Jashin, Zdeno Chara, Marian Hossa, Dany Heatley, Daniel Alfredsson, Jason Spezza och nu senast Erik Karlsson.

Glömmer aldrig Zätas toppar i Stanley Cup 2008 och i Globen 2012

Foto: Maja Suslin

Henrik Zetterberg på knä. Det gick inte längre. Ryggen sätter stopp för fortsatt spel.

Tampa. Lojalitet, allroundkunnande och slutspelet 2008. Det är tre saker som för alltid kommer att förknippas med Henrik Zetterberg, som nu tvingas lägga av efter sina besvär med ryggen. Det blir tomt i NHL i höst utan Daniel och Henrik Sedin och nu också utan Detroits nummer 40.

Ingen annan svensk hockeyspelare har spelat en så avgörande insats för att hans lag skulle vinna Stanley Cup än vad Henrik Zetterberg gjorde 2008. Han sätt att dels plocka bort Sidney Crosby ur finalmatcherna och dels spela en avgörande roll offensivt överskrider vad Nicklas Lidström och Peter Forsberg gjorde i finalerna 2002 och 1996. Zäta fick också Conn Smythe Trophy för det. Bara Lidas 2002 harr fått samma pris av svenskarna.

Där visade Zäta att han möjligen är den mest kompletta hockeyspelare Sverige haft. Det fanns inget inte Henrik kunde på en hockeyrink.

Efter 15 säsonger, varav de sex sista som lagkapten, med 394 mål och 1 080 poäng totalt i sin enda NHL-klubb Detroit Red Wings är det nu slut vid 37 års ålder. Alla idrottare vill sluta på sina egna villkor. Inte tvingats till det av saker de själva inte kan styra över. Tyvärr är det inte förunnat för alla. Henrik var en spelare man verkligen hade unnat en säsongs lång hyllningsturné genom NHL innan han avslutade karriären.

Minnesbilden från mixade zonen vid OS i Sotji kommer tillbaka. Tre Kronors centerstjärna Zetterberg pratar med Kanadas coach Mike Babcock. För dem i den stunden var det inget OS. Det var ett förtroligt snack mellan Detroits coach och lagets lagkapten. De stod nära varandra och Babcock såg mycket sammanbiten ut. Det var början till slutet för Zätas hockeykarriär. Han tvingades bryta OS och åka hem för operation av ryggen.

Att han därefter lyckades spela ytterligare tre säsonger, till råga på allt spelade han också alla 82 matcherna alla tre åren, säger allt om hans lojalitet. Sedan i februari kunde han inte träna. Men lojalt ställde han upp i matcherna.

Lojaliteten och allroundkunnandet gjorde att han ofta fick ta defensiva uppgifter före att visa sin fantastiska offensiva spelskicklighet i Detroit. Men Zäta tog det. Allt för laget.

När Nicklas Lidström slutade tog han lika lojalt över manteln som lagkapten. När klubben känd för sin vinnarmentalitet började förlora var det Zäta som fick stå där och förklara för reportrar vana med segrar varför inte Detroit vann längre.

Jag har sett honom på nära håll de två senaste säsongerna när Detroit missat slutspelet. Det har inte alltid känts som en bekväm roll för Henrik att se reportrarna i ögonen och förklara varför det gick dåligt. Men återigen, han har lojalt ställt upp och gjort sitt jobb.

När Detroit just här i Tampa 2017 missade sitt första slutspel på 25 år sprang jag på Zäta i korridoren utanför omklädningsrummet strax efter mötet med medierna. Jag frågade om han hade tid. Ville få lite av hans känslor på svenska. ”Inte nu” svarade han bara och rösten sprack nästan. Jag förstår honom. Också där insåg Henrik att hans hockeydagar var räknade.

Även om slutet blev tungt ska vi minnas alla högtidsstunderna med Henrik Zetterberg, från hans fyra mål på Finland i Globen för en massa år sedan över alla otroliga uppvisningar ihop med Pavel Datsjuk och även Johan Franzén, via mentorskapet för Dylan Larkin och fram till säsongen 2006-17 när han ensam bar Detroit på sina axlar och svarade för 68 poäng.

Jag har också ett annat minne av Henrik Zetterberg. Från Globen och hans sista VM 2012. Det man minns från den turneringen var att ett svenskt superlag slogs ut i kvartsfinalen efter ett misstag mot tjeckerna. Vad man lätt glömmer bort var det spel laget presterade fram till förlusten mot Tjeckien. Det var hockeygodis när det är som sötast. Och dirigenten var en Henrik Zetterberg som Pär Mårts gett fria tyglar offensivt. Som han svarade upp på det. På åtta matcher gjorde Zäta tre mål och agerade framspelare till tolv.

Hoppas ryggen i alla fall medger golfspel i framtiden. Han är bland annat delägare i en bana här i Florida.

Välkommen till Florida och tack för allt Zäta!

Hedman och Stamkos var på samma rink när jag fick chansen

Solsken

Efter utflykten till lite kyliga Las Vegas är listan Solsken och Alligatorvarning tillbaks i soliga och varma Florida igen. Då kan det ju vara på sin plats att visa hur man kan motionera här. Åka slalom i badbrallor bockade jag av för massor med år sedan, en sen april i Val Thorens. I måndags var det dags att göra en Jagr, åka skridskor i shorts. I Curtis Hixon Park här i Tampa, mitt emot exotiska före detta Tampa Bay Hotel, har proffsklubbarna i Bay-området varje år en konstfrys utomhusbana. Första året jag var här var till och med Phil Esposito där och invigde. Under ett skyddande tälttak, solen kan fortfarande vara gassig, åkte jag grillor för första gången på fem-sex år. Underbar känsla även om det slutade med en skrapad armbåge på den riktigt usla och knottriga isen. Men det var det värt.

Här kan ni se det (kom ihåg att det är jag – inte Henrik Sedin):

Foto: Maja Suslin

Fick också chansen att vara på samma rink som Victor Hedman och Steven Stamkos.

Price ÄR tillbaka

Två matcher, två segrar med 73 räddningar på 74 skott. Carey Price är tillbaka i Montreals bur.

Söderberg till Pittsburgh

Mästarlaget Pittsburgh har centerproblem. Det märks än tydligare nu när Jevgenij Malkin är skadad. Enligt nordamerikanska mediarykten ska Colorados Carl Söderberg vara en som nämns för att fördjupa centervalet i laget. Trots Worlds Cup-spel förra hösten och VM-guld i våras hade Carl en bedrövlig säsong 2016-17. Starten i höst har varit betydligt bättre, även om han också varit petad några matcher.

Malone vill ha mer

Ryan Malone var med i den dramatiska OS-finalen i Vancouver 2010. Det blev silver för honom, men nu vill ha en ny OS-chans. Amerikanen la av inför den här säsongen efter 370 poäng på 647 NHL-matcher i Pittsburgh, Tampa och New York Rangers. Nu är han tillbaks i AHL-laget Iowa Wild för att försöka ta en plats i USA:s OS-lag.

Språkproblem

Hockeysverige.se (http://www.hockeysverige.se/uffe-bodin/2017/11/21/bodin-hur-mycket-betyder-sprakkunskaperna/) skrev om hur viktigt det kan vara att lära sig engelska bra för sin hockeykarriär i NHL. En läsare mejlade följande historia till mig på samma tema. Vet inte om den är sann, men den är bra: Det var när Sergej Fedorov kom till Detroit. Han precis som många andra ryssar var inte jättevass på engelska direkt. Fedorov kom in till materialaren och ville ha nya handskar. Han framförde önskemålet med frasen ”I want love”.

Foto: Linda Suslin Spiess

Alligatorvarning

Zätas längsta måltorka

Förra säsongen bar Henrik Zetterberg Detroit på sina axlar. Det räckte nästan till slutspel, men i år kan inte ens Zäta hjälpa sitt lag. Efter åtta poäng på de sju första matcherna är nu Zetterberg inne i sin längsta period av måltorka sedan han kom till NHL. Det har gått 18 matcher utan nätkänning och anrika Detroit har nu fem raka förluster.

Landeskogs miljontorsk

Colorados lagkapten Gabriel Landeskog förlorar nästan en miljon kronor i lön under sin avstängning. Det blev fyra matcher efter crosscheckingen på Matt Tkachuk i Calgary.

Lida med Josefson

Det fortsätter gå trögt för Jacob Josefson sedan flytten till Buffalo. Stockholmaren har bara spelat nio matcher. När han till slut hittade rätt med säsongens första mål, stukade han foten så illa att han blir borta minst till jul.

Laget i nybygget i Detroit skulle också behöva byggas upp på nytt

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Detroit Red Wings

 

I två decennier har vi vant oss vid att Detroit Red Wings var en vinstmaskin, oftast bemannad av svenska stjärnor.

När laget för första gången sedan 1990 missade slutspelet i våras var det ett trendbrott. Det alltmer ålderstigna laget måste börja byggas om och inflyttningen i den nybyggda Little Ceasars Arena kan mycket väl vara startskottet för att så också sker. Men något slutspel den här säsongen, det lär det knappast bli för lagkapten Henrik Zetterberg och de andra i ”The Hockeytown”.

Zetterberg drog ett jättelass i fjol och var lagets klart bäste. Det ska inte den 36-årige svensken vara. Men de yngre som plockats in har inte levt upp till förväntningarna och därför står klubben och coachen Jeff Blashill där med det lag de har i år.

Nyförvärven är heller inte skrämmande och bakom NHL-laget står förra säsongens AHL-mästare Grand Rapids. Det har också mer och mer blivit Detroits strategi att plocka in egna talanger i stället för att värva rutinerade redan färdiga stjärnor. Men lönetaksproblem gör att det är svårt att lotsa in för många från Grand Rapids.

Det finns dock utropstecken. Dylan Larkin hade en strålande rookiesäsong, men en sämre andra året. Ett hopp för Detroit är att han studsar tillbaka i år. För där finns kvalitéer i 21-åringen.

Lagets stora problem numera i den post-Lidströmska eran, är försvaret. Längst bak gjorde Petr Mrazek en väldigt slätstruken säsong senast, med den sämsta räddningsprocenten av alla målvakter som stod mer än hälften av matcherna. Han måste höja sig flera klasser. Jimmy Howard kom in och spelade bra, men skadade sig.

Backsidan är ålderstigen och frågan är om Niklas Kronwall ens kommer att spela hälften av matcherna den här säsongen. Hans kropp är rejält sliten. Storväxte Jonathan Ericsson har också dalat i backhierarkin.

Framåt måste laget förlita sig mer på Larkin, men också Andreas Athanasiou och Anthony Mantha bland de yngre. Athanasiou är dock ännu inte överens om ett nytt kontrakt med klubben. Mantha gjorde dock ett övertygande avtryck förra säsongen.

20 poäng bakom Zäta i den interna poängligan förra säsongen kom tvåan Gustav Nyqvist och ytterligare 22 poäng efter Tomas Tatar. Två från mellangenerationen. De som skulle vara bärande i laget nu. Nyquist har haft stora problem med målskyttet senaste två säsongerna, men lyckas ändå bidra med en hel del nyttigt framåt. Kanske har han förändrats så mycket som spelare att han heller aldrig kommer tillbaka till de 28 respektive 27 mål han gjorde säsongerna 2013-2015.

Tatar blev ändå till slut lagets skyttekung med 25 mål.

Det blir en kul säsong för fansen, och även spelarna, att spela i den hypermoderna arenan. Tyvärr lär nog glädjeämnena stanna där.

Vi får också vänja oss vid att Johan Franzéns karriär är över, trots att hans namn fortfarande finns med i truppen.

Mannen som skapade svenska Stanley Cup-mästare är död

33 svenskar har vunnit Stanley Cup i ishockey.

10 av dem har mycket att tacka Mike Ilitch för att de fick uppleva det alla hockeyspelare drömmer om.

På fredagens lokal tid avled Detroits Red Wings legendariske ägare de senaste 35 åren i en ålder av 87 år.

Det var Ilitch som återigen byggde upp Red Wings till en NHL-organisation som kom att stå som en förbild. Det var han som återgav Detroit lite av tro på framtiden när han tog över laget i början av 80-talet i en tid när bilfabrikerna och med dem befolkningen flydde staden.

Han har mer beskrivits som en drömmare än bara en framgångsrik affärsman. Men den pizzabutik han startade ihop med sin fru 1959 i en förstad till Detroit blev under namnet Little Ceasar’s en riktsomfattande kedja som gjorde honom till miljardär.

I december i fjol uppskattade Forbes att hans förmögenhet uppgick till 6,1 miljarder dollar, vilket gav honom plats 86 på listan över USA:s rikaste personer.

Drömmaren i honom ville ge tillbaka till sin stad och det gjorde han. Han inte bara stasade på stadens proffslag utan var också en filantrop som såg till att hans pengar användes på ett bra sätt.

Mike Ilitch var son till en makedonsk invandrare. Han föddes i Makedonien, kom till USA och blev marinkårssoldat. Han spelade själv baseboll i ligorna under MLB, började baka pizza, blev miljardär och kom att äga ett NHL-lag som vann fyra Stanley Cup under hans tid, samt MLB-laget Detroit Tigers som tog sig till World Series.

Han fick sju barn med sin Marian, som han var gift med i 61 år.

Ilitch inte bara skapade en av de bästa organisationerna i amerikansk proffsidrott. Red Wings organsiation skapades också ledare som numera är aktiva runt om i ligan. Steve Yzerman som general manager i Tampa, Brendan Shanahan och Mike Babcock leder Torontos återuppbyggnad, men också Dallas, Edmonton, Carolina, Anahiem, Florida och Ottawa har alla haft eller har ledare som fått sin skolning under Ilitch vingar.

Ilitch köpte Red Wings för åtta miljoner dollar 1982. Klubben var då en nedgången skugga av sitt forna jag. Men långsamt byggde Ilitch upp klubben till den bästa. Innan lönetaklets tid såg han till att Detroit hade högst löner i hela NHL. Han var aldrig rädd för att satsa pengar för att tjäna pengar.

2003-04 låg Detroits lönebudget på 78 miljoner dollar. Det var då fem miljoner över dagens lönetak.

Ilitch såg alltid till att anställa de bästa och ge dem bra betalt. Han fick Scotty Bowman till klubben som coach och Ken Holland blev general manager. Ett jobb han haft i 22 år nu.

Efter att ha missat slutspel fem säsonger i rad gav till slut Ilitch satsning resultat. Han skapade grunden i organisationen som tog laget till slutspel 25 år i rad. Rekord bland alla amerikanska proffsidrottslag.

Under en period på elva år vann Red Wings Stanley Cup fyra gånger med svenska stjärnor som Nicklas Lidström, Tomas Holmström, Tomas Sandström, Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall som de största. Men också Fredrik Olausson, Anders Eriksson, Andreas Lilja, Mikael Samuelsson och Johan Franzén vann Stanley Cup i den organisation Mike Ilitch, eller Mr. I  som han kallas i hockeykretsar, hade skapat.

I en tid när strukturomvandlingen slog hårt mot den gamla bilstaden Detroit såg Ilitch med Red Wings till att staden fick uppleva fyra Stanley Cup-parader. Något som samlade folk som bodde i staden, gav dem stolthet och hopp om en bättre framtid.

Mike Ilitch förvinner i en tung tid för Red Wings, men också en tid av stor omvandling. Laget kämpar i botten av den östliga delen och kommer att få det mycket svårt att ta sig till ett 26:e raka slutspel.

Det är sista säsongen laget spelar i klassiska Joe Louis Arena. En av de få arenorna fortfarande utan sponsornamn.

Klubben miste också sin mest legendariske spelare förra året då Gordie ”Mr. Hockey” Howe gick bort.

Till hösten fortsätter dock Red Wings sitt spel i NHL i en ny supermodern arena även om det blir utan Mr Hockey och Mr I på läktaren.

 

Sista slutspelet i Joe Louis Arena har redan spelats

img_1940

Ifjol gav Detroit ut den här sammanställningen över lagets 25 raka slutspel.

 

Fågelkvitter utanför fönstret, soluppgång över Gamla Stan och Riddarfjärden som en spegel.

Det är juni i Stockholm. Försommar och tidig, tidig morgon ackompanjerad av Niklas Holmgren på tv och Detroit är på väg att vinna Stanley Cup.

Genom åren har Detroit gett mig många fina NHL-stunder i tv men också på plats i Joe Louis Arena eller Globen där laget spelade premiär för några år sedan. Skulle någon fråga mig om mitt favoritlag i NHL, skulle jag nog säga Detroit. Både för att så många bra svenskar spelat där, men också för loggan. Gillar det moderna tänket att ha ett bilhjul i en logga för ett lag.

Rent spelmässigt var också Detroit under många år en föregångare, en maskin som tillverkade segrar. Få lag har när de varit som bäst spelat som en enhet såsom Detroit gjorde. Fem spelare i en enhet i försvaret. Vi omställning till anfall fortfarande fem man nära varandra där backarna betydde mycket med sitt spel i anfallen.

Därför var det som hände i natt väldigt tråkigt.

Jag har aldrig sett ett sämre Detroit är det som spelade i Amalie Arena i natt svensk tid.

Ett Tampa med en rad skador och i övrigt rätt dålig form just nu, körde över Detroit och vann enkelt med 4-1. Det kunde ha varit ännu mer.

Det där spelet där de fem rödochvitklädda bildar en enhet finns inte längre.

Uddlösheten är slående, då det tog 7.39 innan laget ens lyckades få första skott på mål. Och det mot ett som alltid rätt trögstartat Tampa.

Bara fyra lag har gjort färre mål än Detroit hittills.

Oförmågan att göra mål visade sig också i andra perioden när de två Tampa-backarna Andrej Sustr och Victor Hedman åkte ut efter varandra. I stället för att utnyttja fem mot tre drog Xavier Ouellet på sig en utvisning när det var fem mot fyra.

– Powerplay kostar oss matcher just nu, konstaterade lagkaptenen Henrik Zetterberg när han tomt stirrade framför sig efter matchen.

Detroit är nu sämst i hela NHL på det som en gång i tiden var ett av lagets segervapen.

Zäta fick frågan om frustrationen var stor i laget eftersom det var många brutna klubbor av besvikelse.

– Visst, men det är också ett sätt för killarna att visa känslor, svarade Zäta lugnt.

Hur ska ni vända på det här?

– De bästa i laget måste bli bättre. Ledarna i laget måste få spelarna mer redo. Vi gör sex mål i förra matchen och vinner och nu gör vi innget. Vi måste bli mer stabila, svarar han trots att Anthony Mantha la in tröstmålet i tom bur elva sekunder från slutet.

Zäta spelade Nicklas Jensen som sköt i stolpen bakom Andrej Vasilevsij, vilket öppnade för Manthas mål.

Kritiken mot lagets ledare var hård från lagkaptenen. Han är själv en av dem och tar med uttaladet på sig en stor del av skulden.

Det ska han inte göra.

Zetterberg var kanske Detroits minst dåliga spelare, ja han var till och med bra i matchen. Med hans hårda arbetsmoral jobbar han till sig chanser, han spelar fram lagkamrater, som vid målet och visar vägen för de andra. Men ingen hänger på…

Både Niklas Kronwall och Jonathan Ericsson har passerat bästföredatumet. Gustav Nyquist som skulle vara en av de som skulle ta över, har inte gjort det. Precis som i fjol har han fasligt svårt att göra mål.

Zäta har säkert rätt att de bästa måste kliva fram mer. Men hur långt räcker det? Knappast till slutspel i alla fall. Dagens Detroit är helt enkelt inte tillräckligt starkt.

I första periodpausen, då Tampa ledde med 1-0, såg jag genom glasrutan in till Detroits rum vid pressläktaren. Lagets general manager Ken Holland stod och pratade med förre Detroit-legendaren Steve Yzerman, som nu är general manager i Tampa.

Bilden var slående. En tunnhårig 61-åring med rynkor i ansiktet och nedböjd huvud, som varit general manager för klubben i 19 år nu, mitt emot en fräsch, vältränad och brunbränd 51-åring som lett sin klubb sedan 2010.

Det var inte bara tio års åldersskillnad i den ögonblicksbilden.

Det var så mycket mer.

För grejen är den att Holland helt enkelt inte lyckats fylla på när stjärnorna försvunnit. Inför den här säsongen gjordes ingen storvärvning, som alltid Detroit brukar göra. Ofta någon ärrad och rutinerad spelare som kommit in och tillfört en sista viktig pusselbit.

Visst, nye Thomas Vanek gjorde en del mål i början, men varken han eller Steve Ott tillhör kategorin storvärvningar.

Redan där kom en signal att något 26:e raka slutspel skulle det inte bli i Detroit.

Laget som har rekordet med 25 raka bland alla proffssporterna i Nordamerika får avsluta spelet i Joe Louis Arena i grundserien 2017.

Det sista slutspelet har redan spelats i arenan…

Tio frågor jag vill ha svar på den här säsongen

Ligan är igång med skrällar och besvikelser. Men det är långt kvar och då undrar man ju vad som kommer att hända. Finns massor med frågetecken som kommer att rätas ut.

Satte mig ner och funderade över några frågor som jag vill han svar på.

Här är tio frågor jag ser fram emot att få besvarade:

Vad ska Las Vegas lag heta och vilka blir lagets färger?

Det har talats om något med Knights beroende på ägarens anknytning till det militära. Roligast vore ju något med anknytning till spel, men det finns tydligen regler som förbjuder det. Las Vegas Jackpots hade i så fall varit mitt favoritnamn.

Kommer John Tortorella att coacha Columbus hela säsongen?

Efter fiaskot med USA i World Cup är den kontroversielle coachens värde inte speciellt högt. Har ju inte blivit bättre heller av Columbus start i serien. Den här frågan kan få ett snabbt svar. Snart.

Vilken ny svensk spelare slår igenom i år?

Rickard Rakell fick sitt genombrott i fjol. Även Victor Rask och Mattias Janmark var den stora skrällen. Men vem blir det i år? Det finns ett par spelare som varit med ett tag på en bra nivå, men som jag tror kan vara mogna till det där stora steget, som inte bara innebär mycket poäng utan också avgörande insatser för laget. Filip Forsberg i Nashville är en sådan. Mika Zibanejad i New York Rangers likaså. Men också Buffalos Robin Lehner som mer och mer ser ut som Sveriges andre förstemålvakt just nu. André Burakovsky i Washington har talangen för att lyfta ytterligare i en tacksam roll där det inte ställs krav på att han ska producera i varje match. William Nylander är givetvis också i ett gynnsamt läge, men han gör sin rookiesäsongen och då brukar spelet efter nyår dala kraftigt.

Gör Filip Forsberg 40 mål?

Ja, jag tror det. Ju längre säsongen gick i fjol handlade offensiva spetsen i Nashville mer och mer om Filip. Men han måste komma igång tidigare den här säsongen. Gör han det tror jag hans rekordnotering på 33 mål, som gjorde honom till svensk skyttekung förra säsongen, kommer att slås.

Gör Connor McDavid över 100 poäng?

Mer tveksam till det, men efter att ha sett honom i ett par matcher tror jag han kan göra det. Men vi ska komma ihåg att 100 poäng i dagens NHL är oerhört mycket. 19-åringen har allt som behövs och när Sidney Crosby fortfarande är borta är McDavid världens just nu bäste hockeyspelare. Han verkar också ha tänt det viktiga hoppet i Edmonton, för ska McDavid göra 100 poäng, vilket är oerhört mycket, måste han ha hjälp. Medspelarna måste vara vakna på lägena Connor serverar. Andra måste också avgöra matcher för att inte den unga lagkaptenen ska ha all press på sina axlar.

Klarar Detroit ett 26:e raka slutspel?

Jag tror att klubbens slutspelsera dör. Målvakterna för ojämna. Försvaret för tunt och det bidrar heller inte till offensiven som på Nicklas Lidströms tid. Frågan är om ens Cam Fowler hjälper om det nu blir affär med Anaheim. Thomas Vanek har överraskat som målskytt, men jag tror inte han håller hela säsongen. Och då blir det problem om inte de som ska ta över som Gustav Nyquist och Tomas Tatar gör det. Och hur många matcher kommer Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall att spela? Kronwall som inte ens spelat sin första match än.

Hur många poäng gör Sedinarna ihop med Loui Eriksson?

Daniel Sedin gjorde 61 poäng, varav 28 mål och Henrik 44 poäng, där elva var mål i Vancouver förra säsongen. I Boston var Loui målskytt 30 gånger och stannade på 63 poäng. Det betydde att trion förra säsongen svarade för 168 poäng. Bara som en jämförelse…

Kan någon på allvar utmana Erik Karlsson?

82 poäng på 82 matcher var oerhört imponerande förra säsongen. Ingen annan back var i närheten. Med sju poäng på säsongens fyra första matcher ligger han redan före sitt fjolårssnitt. Brent Burns har startat ännu starkare och är den ende som kan utmana. Eller sticker någon annan upp också. P.K. Subban? Rasmus Ristolainen? Eller Justin Faulk?

Vilken blir den stora trejden innan transferfönstret slår igen 28 februari?

Här kan man inte ens spekulera eftersom lagens lägen just då till stor del styr vad som händer. Men i år har lagen också en extra draft att ta hänsyn till. Las Vegas ska ju få plocka ihop sitt lag i juni. Varje lag har bara rätt att skydda några av sina spelare och det kommer säkert att påverka säsongens trejder.

Klarar Washington favoritskapet i år?

Laget från USA:s huvudstad är minst lika stora favoriter i år som i fjol. Då var laget totalt överlägset i serien, men försvann i andra omgången av slutspelet. Får vi se ett annat upplägg för en senare formtopp den här säsongen? Hur ska coachen Barry Trotz få Jevgenij Kuznetsov att spela lika bra i slutspelet som i serien?