Etikett: #JohnnyOduya

Chabot den nye Erik Karlsson – mest spännande i Ottawa

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Ottawa Senators

Det är sannerligen inte samma Ottawa den här säsongen, som missade Stanley Cup-finalen med en marginal på ett förlängningsmål i match 7 mot blivande mästarna Pittsburgh i våras. Den succén skapar givetvis förväntningar, men laget har tappat en hel del spelare som gav klubben djup förra säsongen. Spelare som Viktor Stålberg Chris Neil, Chris Kelly och Tommy Wingels borta gör att ett redan offensivt svagt lag tappat ännu mer.

Laget får också starta den här säsongen utan sin superstjärna lagkaptenen Erik Karlsson. Han gick på is i veckan som gick, men trots gott läkkött tar det ett tag innan NHL:s bästa back är tillbaka.

Ja, jag benämner Erik som bäste back trots att han för andra året i rad närmast blev bestulen på Norris Trophy. 2016-17 visade han att han minsann inte bara är en strålande offensiv back. Han var också bra i egen zon och ledde verkligen på ett mästerligt sätt sitt lag ända till en hårsmån från en Stanley Cup-final. Att han fick Guldpucken som Sveriges bästa spelare var i alla fall en tröst för Erik.

När han är tillbaka har han också förlorat sin backpartner Marc Methot, som numera spelar i Dallas.

De nya som kommit in till laget uppväger inte de som försvunnit. Det handlar mer om att laget knutit till sig rutin, som den 35-årige Johnny Oduya.

Då vill det till att de spelare laget har kvar sedan förra säsongen måste kliva upp. En sådan är Fredrik Claesson. Haninge-killen gör nu sin sjätte säsong i Nordamerika. Det blev 33 matcher i Ottawa förra säsongen. Bör bli full säsong i år.

En annan ung back som blir intressant att se är 20-årige kanadensaren Thomas Chabot. Han svarade för 68 poäng på 52 matcher när Saint John Sea Dogs vann Memorial Cup och blev mästare i QMJHL-ligan för juniorer förra säsongen. Han anses så talangfull att Colorado frågat efter honom i utbyte mot Matt Duchene. Det säger en hel del om de förväntningar som ligger på hans axlar.

– Han är längre fram i utvecklingen än vad jag var när jag kom hit, har bland annat Erik Karlsson sagt om Chabot till Ottawa Citizen.

Ni minns säkert Chabot från JVM i vintras. Han var strålande där också och utsågs som första back genom tiderna till turneringens bästa spelare.

General manager Pierre Dorion står dock inför en rad svåra val kommande säsong och strax efter. Flera spelares kontrakt går ut. Flera som Mark Stone och Cody Ceci har oförtjänt dåligt betalt nu. Till det ska läggas att Derick Brassards och inte minst Erik Karlssons kontrakt går ut. Kan det till och med vara Eriks sista säsong i Ottawa? En trejd skulle kunna ge Ottawa en bra grundstart för ett nybygge.

Även 36-årige målvakten Craig Andersons kontrakt går ut efter att förra säsongen gjort en av sina bästa säsonger. En spelare som betyder jättemycket för laget.

Mer akuta problem är att inte bara Karlsson saknas till premiären. Clarke MacArthur och Colin White blir också borta ett tag.

Ottawa kommer knappast att upprepa fjolårets succé. Det kan till och med bli problem att ta sig till slutspel. Hockkeykommentatorer här i Nordamerika är också skeptiska till att coachen Guy Bouchers extremt defensiva spel håller så bra en säsong till.

Ett förändrat Chicago – men inte till det bättre

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Chicago Blackhawks

Att bli utslaget redan i första omgången av slutspelet, tog hårt på Chicago Blackhawks organisation. General manager Stan Bowman gick ut och sa att det skulle bli förändringar i laget som sedan 2010 vunnit tre Stanley Cup.

Det är också ett starkt förändrat Chicago den här säsongen. Med stjärnor som Patrick Kane och Jonathan Toews kommer alltid Chicago att ha en viss favoritstämpel på sig. Men förändringarna som skett kommer nödvändigtvis inte att göra laget så mycket bättre den här säsongen. Snarare tvärtom faktiskt.

Artemi Panarin var den ende från en yngre generation som kunde kallas stjärnspelare. Han fick lämna laget för Columbus och i stället plockade Bowman tillbaka Brandon Saad. En visserligen något yngre spelare, men inte alls lika spektakulär som Panarin. Saad är mer en lagspelare som går på mål. Det Bowman saknade i fjolårets Blackhawks. Saad var också med och vann Stanley Cup både 2013 och 2015.

Vad som är än mer påtagligt med förändringarna var att Chicago gick från att vara ett svensklag med fem spelare förra säsongen till att kommande bara ha två, Gustav Forsling och Anton Forsberg.

I en åldrande backskara skickades överraskande Niklas Hjalmarsson till Arizona. Nyttiga Marcus Krüger hamnade efter något dygn i Vegas nya lag, slutligen i Carolina. Veteranen Johnny Oduya fick efter ett par månaders spel inget nytt kontrakt och återfinns i höst i Ottawa. Till slut fick Dennis Rasmussen packa väskorna och resa västerut till Anaheim.

Veteranbacken Brian Campbell lade av och veteranforwarden Marian Hossa har fått en allvarlig hudsjukdom och det är osäkert om slovaken över huvud taget kommer tillbaka. Till slut flyttade också andremålvakten Scott Darling till Carolina.

Så mycket gammalt utrensat och Saad in. Men vad har Chicago mer fyllt på med då?

Patrick Sharp spelade tio säsongen i laget innan han lämnade för två i Dallas, varav den andra blev helt misslyckad på grund av skada. Nu är han tillbaka, men också två år äldre vilket betyder 35 nu.

Det vill till att en billig spelare som 21-årige Nick Schmaltz, VM-spelare för USA i våras, kommer in och tar för sig för att Chicago återigen ska bli ett reellt hot. Och kan verkligen Connor Murphy käka upp alla de minuter av istid Hjalmarsson bidrog med? Knappast och backsituationen fick Chicago att sent också ge Cody Franson ett tryoutkontrakt. Men det är så det ser ut för laget i dag med jättelönerna  tyill Kane och Towes. Det blir inte mycket över tyill de andra.

Ut svensk synpunkt är det i alla fall kul att se att Anton Forsberg blir lagets nye andremålvakt bakom pålitlige Corey Crawford. I båset har också coachen Joel Quenneville fått svensk hjälp. Efter ett år som huvudcoach i AHL är Ulf Samulesson tillbaks i NHL igen. Nu som assisterande här i Chiacgo.

Duncan Keith och Brent Seabrook är på övre sidan 30 år, vilket gör att backsidan ser riktigt ihålig ut. Forsling är den klart yngsta backen med sina 21 år. Men han spelade å andra sidan bara 38 matcher förra säsongen.

Framåt måste Panarins 74 poäng och Hossas 45 göras av några andra. Visserligen hade Richard Panik en bra utveckling i fjol, men även en alltid stark Toews såg stundtals less ut. Han hade också poängmässigt en av sina sämsta NHL-säsonger. Och efter att kane fick ett riktigt uppsving ihop med Panarin, hur reagerar nu den lynnige amerikanen?

Det är klart att Chicago går till slutspel. Så mycket talang finns ändå i laget, men det blir knappast som västs bästa lag. Respasset i första omgången kan mycket väl upprepas innan Chicago på allvar börjar fylla tomrummet efter alla äldre spelare med ung talang.

 

Solsken över en målvakt som fick en ny chans och tog den

dagensnhlLämna en kommentar

Solsken

Edmonton

Det gamla storlaget är i slutspel för första gången sedan 2006 och det är väl inte att ta i om man till stor del tillskriver det Connor McDavid. Edmonton blev faktiskt första lag från Kanada som blev klart i år, efter att inget kanadensiskt lag kvalificerade sig förra året.

Fick en ny chans

Andrej Vasilevskij var inte dålig, men heller ingen vägg när Chicago tog ledningen med 3-1 efter 13.41 i första perioden i måndags borta mot Tampa. Coachen Jon Cooper plockade ryssen av banan och Petr Budaj kom in och stoppade inflödet av puckar. När lagen kom ut till andra perioden var Vasilevskij där igen i målet. Han fick en ny chans och som han tog den. Han släppte visserligen 1-4, men sedan spikade han igen och gav laget en chans att komma tillbaka. Efter andra perioden stod det 4-4. I tredje vann Chicago skotten med 10-3. Vasilevskij tog allt. Till och med ett friläge från Patrick Kane. I förlängningen kunde sedan Yanni Gourde avgöra till 5-4. I säsongens bästa match här i Tampa gjorde också Anton Strålman ett mål och en assist. Victor Hedman hade tre assist och nu har laget plötsligt ett betydligt bättre läge i jakten på slutspel.

Joel Eriksson Ek

Färjestadstalangen fick flyga över Atlanten direkt efter uttåget i SM-kvartsfinalen. Tränade med Minnesota på onsdagen och får nu en chans att vända deras usla trend. Han får även en chans att känna på slutspelshockey i världens bästa liga.

Alligatorvarning

Detroits svit tog slut

Från 1991 till 2016 spelade Detroit alla slutspel. Det blev sex finaler och fyra Stanley Cup-segrar. Sviten varade i 9 864 dagar och laget hann spela 2 061 grundseriematcher under den tiden. Under en stor del av den eran var det också svenska spelare som var de bärande i laget. Längsta sviten har dock Boston med 29 slutspel 1968-96 före Chicago med 28 1980-2004. Därefter kommer Detroit. Längsta nu levande sviten har Pittsburgh med elva slutspel.

Pittsburghs form

Regerande mästarna har drabbats av en rad skador på viktiga spelare. Fyra backar med Kris Letang och Olli Määttä i spetsen är borta, liksom Carl Hagelin och Jevgenij Malkin. Därför har det nu blivit fyra raka förluster med en målskillnad på 7-17.

Dallas säsong

Dallas inte bara vann Central Division förra säsongen. Laget var bäst i hela Western med 109 poäng. Nu har laget 73 och ingen chans på slutspel. Vad hände frågade jag Johnny Oduya häromdagen. ”Allt som gick rätt i fjol gick fel i år”, var hans korta svar. Backveteranen som började säsongen i Dallas fick i alla fall chansen på slutspel då han trejdades till Chicago.