Fredrik Modin är en av de lite bortglömda storheterna i svensk hockey. Men han är medlem i trippelguldklubben efter VM-guldet 1998, Stanley Cup-segern 2004 och OS-guldet i Turin 2006.
Totalt spelade ”modda” som han ofta kallas av spelarkompisarna, 14 säsonger i NHL i sex olika klubbar. Flest blev det i Tampa med sex säsonger och det var också där han vann Stanley Cup.
Dagen då 26 hissades upp hade spelarna speciella namnskyltar. Alla med 26.
När Martin St. Louis som förste spelare i klubbens historia fick sitt nummer 26 upphissat i taket och pensionerat, var Fredrik en av hedersgästerna. Han satt med inne på isen under ceremonin tillsammans med bland andra John Tortorella, Vincent Lecavalier, Gary Bettman, lagets ägare Jeff Vinik och dess grundare Phil Esposito.
Fredrik var nämligen under många år rumskompis med St. Louis och lärde känna honom bättre än många andra.
Jag fick en pratstund med Fredrik, som blev kvar i USA efter NHL-klarriären. Han bor numera i Columbus, Ohio där han spelade 2006-10, även om han avslutade sin NHL-karriär med fyra matcher i Calgary 2011. Han coachar sin sons hockeylag och är hemmapappa resten av tiden, även om han hjälpt Blue Jackets med en del saker tidigare.
Sin sista match spelade han strax före jul 2013 med sin moderklubb Njurunda SK i division 2. Det blev bara en match, faktiskt hans A-lagsdebut, men Modda bidrog med en assist i 5-4-seger i förlängningen mot lokalkonkurrenten Töva Tigers.
Fredrik Modin fick också berätta om Martin St. Louis i tv.
Vad tyckte du om ceremonin?
– Det var kanonfint. Trevligt att höra alla prata om honom och alla kom tillbaka till samma sak – vilken fantastisk, inte bara människa, utan tävlingsmännsiska han var.
Vad lärde han dig?
-Vinnarinstinkten. Den tror jag smittade av sig på oss alla som var med i det där laget som vann Stanley Cup. Det fanns liksom inget stopp. Det var all in.
Något personligt minne från tiden ni var rumskamrater?
-Speciellt nu när man bor på samma hotell som vi gjorde då inför sista sjunde matchen här hemma, är det ju den som kommer upp. Vi hade vunnit match 6 i Calgary och kom hem hit. Vi käkade lunch och skulle gå och sova en stund inför matchen. En rutin vi haft i många, många år.
-Vi kom in på rummet, lägger oss ner, men vi är nervösa båda två och det är svårt att somna. Vi ligger och skruvar oss. Jag kan inte somna och jag hör att det kan inte han heller.
-Så i samma ögonblick vänder vi oss mot vanadra. Vi öppnar ögonen samtidigt och säger ”Du kan inte heller sova eller hur? Nej.” Så vi åkte till arenan i stället jättetidigt och började förbereda oss. Det var speciellt.
Martin St. Louis tillbaka i Amalie Arena där han och Fredrik Modin hade en annorlunda förbeerdelse inför sista matchen i Stranley Cup-finalen 2004.
De tidiga förberedelserna blev lyckade. 13.31 in på matchen gjorde Ruslan Fedotenko 1-0 i powerplay. Brad Richards och Fredrik Modin stod för förspelaet.
Efter 14.38 i andra gjorde Fedotenko också 2-0 innan Craig Conroy reducerade i tredje, men Tampa höll ifrån och rumkompsiarna St. Louis och Modin fick avsluta en lång dag i arenan med att lyfta Stanley Cup.
Vägen fram till den där cupvinnande avgörande matchen:
Match 1: 1-4 i Tampa. St. Louis gjorde 1-3 i powerplay.
Match 2: 4-1 i Tampa. Dan Boyle gjorde 3-0 assisterad av Brad Richards och Modin. St. Louis gjorde 4-0 i en mycket stökig match med totalt 137 utvisningsminuter efter en rad slagsmål.
Match 3: 3-0 i Calgary. Det mest uppmärksammade från den matchen var utan tvekan slagsmålet mellan lagens två största stjärnor Jarome Iginla och Vincent Lecavalier.
Match 4: 0-1 i Clagary. Richards sköt 1-0 redan efter 2.48. Något mer mål blev det inte.
Match 5: 2-3 i Tampa i förlängningen. Rumspolarna St. Louis och Modin gjorde Tampas mål. Marcus Nilson assisterade Oleg Saprykin till avgörande målet.
Match 6: 2-3 i Calgary i andra förlängningen. Marcus Nilson spelade fram till 2-2. Första förlängningen blev mållös, men 33 sekunder in i den andra sköt St. Louis sitt mest klassiska mål assisterad av Richards och Tim Taylor.
Match 7: 2-1 i Tampa. Ruslan Fedotenkos stora kväll med två mål. Lecavalier spelade fram till det avgörande.