Etikett: #PatrickMarleau

”Bäckis” har hittat formen precis lagom till slutspelet

dagensnhlLämna en kommentar
Foto: Maja Suslin

Nicklas Bäckström kikar fram bakom Anton Strålman.

Solsken

Bäckströms mars

Det har gått trögt för Sveriges bästa spelare de senaste säsongerna Nicklas Bäckström. Men när vårsolen började titta fram i mars kvicknade också 30-åringen till. Fyra mål och 15 assist har plötsligt skickat upp honom på tredje plats i svenska poängligan, efter William Karlsson på 69 och Rickard Rakell 65. Nicklas har också 65, men färre mål än Rakell. Vad kan ”Bäckis” upphittade form betyda för Washingtons slutspel?

Lias yngste målskytten

Med en ålder på 19 år och 164 dagar blev Lias Andersson den yngste rookien som gjorde mål i sin debut i New York Rangers.

Från nio till 40

William Karlsson blev den tionde svensken att nå 40 mål under en säsong. Jonathan Lindquist har rotat fram intressanta siffror kring det. Ser man på de andra nio svenskarna som nått 40 och hur många mål de gjorde säsongen innan, var Tomas Sandström och Mats Näslund ”sämst” med 29 mål säsongen innan. Men det var innan William förvandlades från hårdjobbare till målkung. Han gjorde nämligen bara nio mål säsongen innan han nådde 40, och det är inte slut än…

Henke-mål efter 55 matcher

Henrik Sedin gör inte många mål nu för tiden. När han sköt sitt tredje för säsongen, mot Chicago, var det 55 matcher sedan mål nummer två kom.

Klasspelare med 700 raka

Han är inte bara en klasspelare. Han är en evighetsmaskin. Patrik Marleau spelade sin 700:e raka match för några dagar sedan. Det firande Toronto-spelaren med både mål och assist, med 71 sekunders mellanrum.

Först till sex

När Mikael Granlund i Minnesota också nådde 60 poäng betydde det första säsongen genom tiderna med sex finländska spelare över 60 poäng. De är Mikko Rantanen, Colorado, Alexander Barkov, Florida, Patrik Laine, Winnipeg, Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen, Carolina, förutom Granlund. Senast Finland hade fem över 60 1987-88 hette kvintetten: Jari Kurri, Mikko Mäkelä, Esa Tikkanen, Christian Ruuttu och Petri Skriko. Yle konstaterar stolt att Sverige bara har fyra över 60 i år och bara Kanada (24 spelare), USA (9) och Ryssland (7) har fler spelare över 60 poäng än Finland.

Caley Chelios intervjuar Ruslan Fedotenko, Stanley Cup-hjälten från 2004.

Chris Chelios som svärfar

Caley Chelios är inte bara collegemästarinnan i lacrosse. Hon är också Tampa Bay Lightnings tv-reporter och därtill dotter till Detroits förre back Chris, som spelade 1 651 NHL-matcher och 266 i slutspel under 27 säsonger. Han spelade för Montreal, Chicago, Detroit och Atlanta. Nu ska Caley också snart bli hustru, för i torsdags friade Danny Vitale till henne här i Tampa. Vitale spelar amerikansk fotboll i Cleveland Browns och får snart Chris Chelios som svärfar.

Foto: Linda Suslin Spiess

Alligatorvarning

Dallas usla form

Precis i slutet på seriespelet, då Dallas skulle säkra en återkomst till slutspelet, hamnade laget i säsongens djupaste formsvacka. Efter åtta raka förluster ska det till ett mirakel för att det ska bli Stanley Cup-slutspel i Texas.

Hjalmarssons och Rasks säsonger slut

Trefaldige Stanley Cup-mästaren Niklas Hjalmarsson fick byta till Arizona, där hans roll blev helt annan. Han har klarat det bra och såg ut att bli en lysande förstärkning i VM-laget. Men mot Carolina skadade han ryggen och därmed var säsongen slut. VM-guld med Tre Kronor i våras, men ytterst tveksamt om det blir VM i år för Victor Rask. Säsongen har inte alls blivit som han tänkt sig i Carolina och nu blir det heller inget mer spel i slutet av grundserien. Rask är axelskadad.

”Quenneville får sparken”

Enligt Sportsnet är Chicagos coach Joel Quenneville och klubbens general manager Stan Bowman inte bästa vänner just nu. Efter Chicagos fiasko ligger det nära till hands att Joel får gå efter säsongen, tror Sportsnet.

Calgarys skador

När Sean Monahan och Kris Versteeg försvann på grund av skador i slutspelsspurten, misslyckades Calgary att ta sig vidare.

I år blir Toronto både kul att se och framgångsrikt

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Toronto Maple Leafs

Toronto var redan förra säsongen ett av ligans mest spännande och sevärda lag att titta på. Alla talangerna levde upp till de högt ställda förväntningarna och laget förbättrades stadigt under coach Mike Babcocks erfarna ledning. Från sevärd och kul hockey började laget efter nyår också att vinna matcher för att i säsongsslutet utmana Washington i första omgången av slutspelet. Toronto tvingade Washington till sex matcher.

Laget hade rekordmånga rookies med draftettan Auston Matthews i topp, och det brukar komma en reaktion andra året för nykomlingar. Strunt samma när det gäller Toronto. Alla talangerna kommer säkrat att ha sina svackor, men knappast samtidigt. Det kommer alltid att finnas någon som är i ett poängstim. Därför blir Toronto ännu mer att räkna med i år, nu också med Patrick Marleau, som rejäl ålderman med sina 38 år efter att hela sin karriär ha spelat i San Jose.

Matthews satte sitt oefterhärmliga avtryck direkt i sin första NHL-match, då den Arizona-födde halvmexikanen gjorde ofattbara fyra mål. Sedan fortsatte det bara och han stannade på 69 poäng, varav 40 mål på 82 matcher. Säsongen gav honom rättmätligt titeln som Årets rookie och han fick Calder Tophy.

Succén förra säsongen lyfter dock förväntningarna inför den här. Speciellt i en stad som Toronto som inte upplevt en Stanley Cup-marsch genom staden sedan 1967.

– Folk visste inte så mycket om oss förra säsongen, men nu måste vi vara beredda. Varje match kommer fansen att komma för vår skull och vi måste vara på tårna. Men vi har också höga förväntningar på oss själva, säger William Nylander till sportsnet.ca.

Han överraskade också positivt. Det var hans första hela NHL-säsong, men liraren William visade från sin högerkant att han minsann är att räkna med på den här nivån. Han har också den sällsynta förmågan att ofta göra väldigt snygga mål. Efter 61 poäng, varav 22 mål, i NHL stack han till VM och dominerade ihop med Nicklas Bäckström när Tre Kronor vann VM-guldet. Vi minns väl alla också glädjen när William först av alla var framme och tacklade omkull Henrik Lundqvist sedan guldet var klart.

Men som sagt Toronto hade inte bara Matthews och Nylander. Mitch Marner och Zach Hyman var två andra ungtuppar som tog för sig, vilket också fick spelare som James van Riemsdyk och Nazem Kadri, som varit med ett tag, att också lyfta sig.

Bara fyra lag gjorde fler mål än Toronto, men bakåt läckte det för mycket för att laget på allvar skulle bli en utmanare även om ryssen Nikita Zaitsev gjorde en mycket bra debutsäsong offensivt. Bästa backen var dock Jake Gardiner. En utmärkt back både offensivt och fram för allt defensivt.

Även dansken Frederik Andersen gjorde en mycket bra insats i målet, trots alla insläppta mål.

Talangutvecklingsfabriken i Toronto har också plussat på med Calle Rosén och Andreas Borgman på backsidan. Rosén, närmast från två säsonger i Växjö, anses ha en stor chans att ta en plats i premiärlaget. Borgman kommer från SM-guldet med HV 71.

Men backsidan har också förstärkts av Ron Hainsey. Där handlar det dock mer om rutin än talang. Han kommer från en Stanley Cup-vinnande säsong i Pittsburgh.

Fram för allt har general managern Lou Lomariello sett till att de brister som fanns i talanglaget i fjol rättats till. Talangen har fått nyttig stöttning av rutin och försvaret är starkare. Finns egentligen ingenting som talar för att inte Toronto den här säsongen kommer att göra ännu mer mål och släppa in färre. Något som sammantaget betyder ett bättre lag och därmed ytterligare kliv också i slutspelet.

Kanske till och med till en Conference-final…

Karlsson och Sörensen ska ha mer speltid i åldrat San Jose

dagensnhlLämna en kommentar

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: San Jose Sharks

San Jose är laget där tiden stått stilla lite för länge. 38-årrige Patrick Marleau lämnade för ett sista ryck i Toronto efter 19 säsonger i San Jose, den enda klubb han hittills spelat för i NHL. Han gör en Börje Salming, som under sitt sista år sökte Stanley Cup-drömmen i Detroit efter 16 säsonger i Toronto.

Det ålderstigna laget har också tappat David Schlemko, till Montreal, men märkligt nog har general manager Doug Wilson inte plockat in några nya spelare alls. Därför får schweizaren Timo Meier ses som enda nytillskottet. Detta trots att han spelade 34 matcher redan förra säsongen. Allroundkunnige Meier kommer säkert att få mer speltid i år.

Trots att det mesta är sig likt, fast ett år äldre, har laget en stabil offensiv med Joe Pavelski, en av ligans skickligaste styrare framför mål, och Logan Couture i spetsen. Även 38-årige Joe Thornton kommer att trycka in en och annan puck också den här säsongen, där han kommer att kliva över det imponerande 1 400-sterecket som anger antal NHL-poäng.

Till offensiven måste också räknas Brent Burns, som vann backarnas poängliga förra säsongen. Hans ?? mål gjorde att han fick Norris Trophy, som ligans bästa back.

Johan Hedberg-tränande Martin Jones är en stabil målvakt och Marc-Edouard Vlasic en av ligans bästa defensiva backar, men mellan stjärnspelarna är det ganska tunt. Laget kan krångla sig till slutspel, men det mesta pekar på att det inte blir något spel efter grundserien för laget som tagit sig dit alla år utom ett de senaste 13 säsongerna.

Melker Karlsson har etablerat sig i laget och kan mycket väl ta en ännu större plats i år i takt med att trotjänarna åldras. Marcus Sörensen fick komma in en del under förra säsongen och gjorde bra ifrån sig. Han kan också räkna med mer speltid.

Frågan är vad klubbledningen har för strategi. Kanske väntar man också ser vad som händer nu när en av stöttepelarna Marleau försvann. Vad luckan efter honom kommer att betyda kommer att visa lite vad som kommer att hända när det snart är Thorntons tur att pensionera sig. Helt klart är att ett nybygge måste till ganska snart i den nordligaste av de tre Kalifornien-klubbarna.

Även om Anaheim kan sticka upp den här säsongen, är det helt klart att Pacific Divisions topp numera hör hemma i Alberta efter att några år dominerats av Kalifornien.