Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: New York Rangers

Bara Pittsburgh och Chicago har just nu längre obrutna sviter av slutspel än New York Rangers. Henrik Lundqvists lag har spelat sju slutspel i rad, men det finns också en viktig skillnad gentmot Pittsburgh och Chicago. Rangers har till skillnad mot dem inte vunnit Stanley Cup under den perioden.

Det blir ett åttonde slutspel i rad, men knappast någon Stanley Cup-parad längs Femte Avenyn 2018 heller. Så länge laget har Lundqvist i mål kommer laget ta sig till slutspel, men så länge Lundqvist spelar i Rangers kommer han inte att vinna en Stanley Cup. Det är dilemmat svenskstjärnan snart måste ta ställning till om han ska få med sig en ring hem från sin tid i Nordamerika. Henrik är 35 år nu.

Det talas allt mer i hockeykretsar i Nordamerika om att Rangers fönster var vidöppet några år. Nu känns det alltmer som att fönstret för att plocka in en cup är stängt.

Visserligen märktes en klar skärpning i lagets offensiv föra säsongen. Rangers gjorde plötsligt en massa mål, i alla fall under hösten. Bara Pittsburgh och Washington gjorde faktiskt fler mål i öst. Flera av de unga anfallarna klev fram och har fortfarande steg att ta. Spelare som J.T. Miller, Chris Kreider, Kevin Hayes och Mika Zibanejad kan alla bli bättre. Trots alla målen var det ingen spelare som gjorde över 60 poäng. Däremot visade Rangers upp en imponerande bredd på de som producerade.

Norrmannen Mats Zuccarello vann poängligan. Han är 30 år och Rick Nash är 33. Nash har efter sina 42 mål 2014-15 haft två misslyckade säsonger med massor av skador. Vad jag menar är att två av de mer rutinerade vassa anfallarna knappast är de ledarfigurer Rangers behöver. Laget är fortfarande väldigt bra och kan kanske förbättra sin fjärdeplats i stentuffa Metropolitan Division, men laget kan inte gå hela vägen.

När nu också förstecentern Derek Stepan försvunnit till Arizona tappar laget ett drivande offensiv kraft, speciellt i powerplay. Långtidskontraktet till Zibanejad visar att klubben tror på honom. Men stockholmaren med det fina spelsinnet är nog inte riktigt där än. Han får i stället sikta in sig på en hel säsong utan skador och på allvar etablera sig i Rangers.

Med Stepan, Antti Rantta och Dan Girardi ut från laget och Kevin Shattenkirk in, känns det ännu mer som att det är spelarna från fjolårets lag som måste ta kliv den här säsongen. Försvaret kommer att få ett bra offensivt tillskott i Shattenkirk där han är klart bättre än Girardi. Men Lundqvist saknad efter den uppoffrande Girardi, som genom åren tagit massor av puckar på sin kropp innan de nått svensken, kommer att bli väldigt stor.

Nya unga backen Anthony DeAngelo från Arizona kan också bli ett stort utropstecken.

En annan spelare som fick massor med beröm förra säsongen var Jesper Fast. Han är ingen poängmaskin, men hans slitjobb uppskattades så pass att han fick ett nytt treårskontrakt med fördubblad lön. Tyvärr tvingades han till en höftoperation under sommaren som gör att han missar NHL-premiären.

Talangen Lias Andersson, Frölunda-Niklas grabb, är kvar på lägret och efter att ha valt som nia totalt i draften i somras finns en chans att han blir kvar. Bästa vore kanske ändå att åka hem och härdas med SHL-spel i Frölunda en säsong till då pressen på spelare knappast är större än de i Rangers.

Henrik Lundqvist med Frölundas Johan Mattsson under försäsongen i Göteborg.

 

35-årige Henrik Lundqvist gjorde sin statistisk sämsta NHL-säsong senast, även om han fick avsluta med att för första gången i karriären bli världsmästare. I NHL var han för första gången sedan 2009-10 under 92 i räddningsprocent. Henrik är fortfarande en matchvinnare, men djupdykningarna, bänkningarna under matcherna och skavankerna blir fler och fler.

Samarbetet med Rantta såg perfekt ut. En målvakt som visste sin roll, att avlasta stjärnan. Finländaren storspelande när han kom in och gav Henke den vila han behövde. Frågan är om Ondrej Pavelec har samma inställning. Jag tror tyvärr inte det eftersom det är en gammal förstemålvakt på väg ner i sin karriär. Risken finns att Rangers kommer att slita på Henke, som då inte har krut kvar att vinna viktiga slutspelsmatcher i april och maj.