Svenska radarparet snart tillsammans igen i New Jersey

Tampa. De fick inte spela mycket ihop förra säsongen. Men på försäsongen i år såg det ut som att New Jersey skulle få ett svenskt radarpar i Jesper Bratt och Marcus Johansson. Då kom skadan i Göteborg. Nu längtar båda efter att få spela ihop igen.

Jesper Bratt gjorde en strålande debut i NHL förra hösten. Ni minns det säkert. 19-åringen kom från allsvenskt spel med AIK i två säsonger och gjorde mål och assist i den SVT-sända debutmatchen mot Colorado. En succé han följde upp med att smälla in ytterligare två puckar och till det en assist match 2 mot Buffalo.

Sedan hann verkligheten ifatt Jesper, som började spela hockey i Trångsund, och han landade på 13 mål och 22 assist på 74 matcher. En riktigt bra debutsäsong i världens bästa liga.

För Marcus Johansson tog hans första säsong i New Jersey, efter flytten från Washington, slut i januari efter en ful armbåge i huvudet från Bostons Brad Marchand.

Inför den här säsongen matchades Marcus och Jesper en hel del på försäsongen.

– Jäkligt kul att spela igen, man har ju saknat det. Sedan tycker jag nog att det varit lite extra att spela med Jesper. Vi har haft väldigt bra kemi och det är kul att snacka lite svenska också, säger skåningen om spelet ihop med sin landsman från Stockholm.

Men så hände det. Jesper kom i vägen för en puck som studsade via ribban och slog av hans käke på en av träningarna inför säsongspremiären i Scandinavium. Istället för spela inför släkt och vänner på hemmaplan blev det en plats på läktaren och speciell mat. Mycket speciell mat.

– Soppa och barnmat. Det har inte varit kul alls, berättar Jesper som på New Jerseys resa till Tampa fanns med i truppen igen, även om han fick hålla oss i media sällskap på läktaren under matchen.

Hur mår du?

– Det är bättre och nu kan jag ju träna med laget igen. Men jag har fortfarande en del ont och kan inte äta kött eller kyckling, svarar Jesper med en suck och erkänner att han snabbt tappade i vikt första tiden.

När spelar du igen?

– Vet inte. Läkarna måste ju säga sitt också. Men det känns som att det inte är långt borta nu.

Ett besked Marcus Johansson välkomnar också.

– Tråkigt bara att vi saknar Jesper just nu. Han var grymt bra på försäsongen och vi hade otroligt kul när vi spelade ihop. Sedan hände det där. Både tråkigt och oturligt.

Att summera säsongen direkt efter 3-8 borta mot Tampa kanske inte är rätt tillfälle, men sett till hur ni spelat hittills, vad är ditt omdöme om laget?

– Vi spelar på samma sätt, för det mesta, som ifjol men har försökt utveckla det ännu mer. När vi gör det då spelar vi riktigt bra. Vi bygger vidare på fjolåret och försöker ta det ett steg längre. Måste dock bli jämnare som lag utan stora toppar och dalar.

New Jersey hade lite av en succésäsong förra året och gick återigen till slutspel. Laget hade också NHL:s mest värdefulle spelare i Taylor Hall. Många framhöll de nya spelarnas förtjänst för att laget lyfte igen. Jesper Bratt var en av dem. Backen Will Butcher, som kom från collegespel, en annan och så givetvis 2017 års draftetta schweizaren Nico Hischier.

– Många säger det andra året är det svåraste, men så här långt har det sett bra ut, säger Marcus om de yngre spelarna.

Efter spelarkarriären kanske Marcus ska slå sig på en karriär som scout. Han har öga för spelare som har det där lilla extra. Inför premiären i Göteborg sa han ju att tittarna skulle hålla ett extra öga på Kyle Palmieri. Den 27-årige amerikanen har haft tre säsonger i rad nu med 24 mål eller mer och han levde upp till Marcus hype och gjorde mål direkt i Scandinavium.

Efter nio mål och fem assist leder nu Palmieri den interna poängligan och underströk Marcus bedömning. Palmieri bildar kedja med Taylor Hall (tvåa i poängligan på tolv poäng) och Hischier. En synnerligen vass formation, som dock plockades ner fullständigt av Brayden Point, Yanni Gourde och Tyler Johnson i tisdagens match. Tampatrion inte bara stoppade New Jerseys vassaste vapen, utan gjorde också tio poäng framåt efter Points vassaste NHL-match med ett mål och fyra assist.

Palmieri gjorde ändå sitt nionde mål i 3-8-smällen mot Tampa.

Vad var det du såg hos honom inför den här säsongen?

– Inget speciellt i år, men det är en grym hockeyspelare som har en näsa för var målet är och det känns som han har hittat den där känslan när allt kan gå in. Han har lite av det där extra självförtroendet. En spelare man ska hålla ögonen på. Han får saker att hända därute.

Själv då, känns det som du är tillbaka efter hjärnskakningen som förstörde förra säsongen?

– Ja, jag har inga känningar av den. Det har känts riktigt bra. Jag har bra med självförtroende och spelar bra. Känns som jag hade kunnat göra en hel del poäng, men de vill inte riktigt in. Så är det ibland.

Marcus bildade kedja med Jean-Sebastien Dea och 21-årige tjeckiska centern Pavel Zacha.

En match i Sverige och så tillbaks hit igen, hur var det att komma in i rätt tid igen?

– Det var inget speciellt. Det tyckte jag inte påverkade oss. Var mer bara en häftig grej att få åka till Sverige och spela. Jag tycker vi spelade riktigt bra och fortsatte så de närmaste tre matcherna också sedan vi kom hem. Sedan har vi väl tappat vårt spel lite. Det var mer en rolig grej och teambildning.

Marcus får säkert sällskap av Jesper igen inom en snar framtid, för då New Jersey bara spelat nio matcher hittills och en del lag 13, kommer Devils nu att ha en tuff period med mycket matchande framöver. Efter bortamatchen här i Tampa väntar nu ytterligare sju bortamatcher av de kommande åtta.

I Tampa tonar bilden av ett mästarlag fram

Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.

Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.

Från Anaheim till Winnipeg

I dag: Tampa Bay Lightning

Förutsättningarna såg perfekta ut inför fjolårets säsong sedan först Steven Stamkos skrivit på för åtta nya år. Dagen efter var det Victor Hedman som också skrev på för åtta år räknat från i år och sista dagarna innan premiären blev även general manager Steve Yzerman överens med Nikita Kutjerov om en fortsättning. Till det var alla spelarna skadefria.

Raka vägen till en ny Stanley Cup-final trodde alla. Tyvärr också spelarna, för inställningen var stundtals bedrövlig. När sedan Stamkos knä gick sönder efter de bästa 17 första matcherna i hans karriär och Ryan Callahans höft återigen krånglade föll laget in i en förlorande trend som var pinsam i december och januari. 2017:s första månad vann laget bara tre matcher.

Skadorna och den dåliga formen hos en del spelare fick dock det positiva med sig att en rad spelare från AHL-laget Syracuse fick chansen och gjorde  det strålande. Brayden Point fick sitt stora genombrott och Jake Dotchin tog en plats bredvid Hedman och där stannade han när Hedman och Anton Strålman splittrades upp för att sprida försvarsstyrkan.

Men uppryckningen kom för sent och laget missade mycket överraskande slutspelet med en enda poängs marginal.

Nu skriver vi 2017 och det ser lika lovande ut den här säsongen. Stamkos (bilden ovan) och Callahan är tillbaka, men skillnaden från för ett år sedan är vetskapen om att alla måste bjuda till från start i alla matcher. Regel i Tampas matcher 2016-17 var att laget kom under, ofta med 0-2, innan uppryckningen kom. Laget var tack vare det ändå med i många matcher och fightades om segern.

En stor skillnad mot i fjol är också att laget förstärkt lagdelen som var sämst i fjol. Dan Girardi, uppoffrande defensiv backveteran från New York Rangers är ny, liksom supertalangen Michail Sergatjev, från Montreal. Det gör att försvaret ser mycket starkare ut i år.

Ben Bishop trejdades undre säsongen och nu är det Andrej Vasilevskij som har huvudansvaret längst bak. En underbart atletisk och snabb målvakt som är glimrande i sina bästa stunder. Men är han mentalt redo att axla förstaspaden, att konstant vara på en hög nivå och att vinna matcher även en sämre dag? Det måste den unga ryssen, som utsågs till VM:s bäste i våras trots att Henrik Lundqvist vann guldet, bevisa i år.

Offensivt är laget utan tvekan ett av NHL:s bästa. I alla fall de två första kedjorna. Radarparet Stamkos och Kutjerov kan bli ligans allra bästa. Kutjerov gjorde en fantastisk säsong i fjol och ska i år visa att han numera är världen bästa hockeyryss. Men han är oerhört ambitiös och har tränat stenhårt i sommar, så det skulle inte förvåna om han vinner hela poängligan. Kom ihåg var ni läste det först.

På kanten har Point testats under försäsongen. Men också Vladislav Namestnikov kan komma ifråga där.

Victor Hedman (bilden ovan) växte ut till en backbjässe under sin rekordsäsong förra året. Hans spel utvecklades främst i powerplay där han var grym att hitta mål med sina skott. Med Stamkos och Kutjerov i spelet med en man mer kommer Hedman garanterat att slå sitt eget poängrekord. Trots Erik Karlsson kan Hedman bli den poängmässigt bästa svenska backen den här säsongen. Det kan också betyda bästa backen i hela NHL.

Vi ska också komma ihåg att Hedman och Strålman återvände till Tampa som världsmästare. Två oerhört skickliga yrkesmän, men som före vårens guld i Köln aldrig vunnit något. Nu har de fått aptit på segrar och vill uppleva en ny i vår.

Bakom dem finns Tyler Johnson och Ondrej Palat. Ett annat oerhört vasst radarpar, som förlängt sin kontrakt i sommar och kommer vara kvar här i Tampa många år framöver. Här kan 20-årige ryssen Alexander Volkov ta en sensationell plats. Han har överraskat stort på försäsongen, med bland annat två mål mot Florida en träningsmatch. Här kan också fyrafaldige Stanley Cup-mästaren Chris Kunitz gå in, även om det lär i bli i tredje formationen med Callahan han får husera.

Kunitz har vunnit Stanley Cup de två senaste åren och kommer att tillföra något Tampa saknat sedan Brian Boyle försvann, en spelare som kan krypa under huden på motståndarna. Samtidigt är Kunitz också en vass offensiv spelare.

Tampa tappade Jonathan Drouin till Montreal. En ypperlig talang i sina bästa stunder, men frågan är om inte Sergatjev, om han får den utveckling alla tror, kommer att betyda mer för laget. Sergatjevs mentor blir Strålman och det ska ryssen vara glad för. Sergatjev är helt underbar att se med klubba och puck. Då kan det vara bra att ha stabiliteten självt, en trygg västgöte vid namn Anton bakom sig som täcker upp. Men vid Steålmans sida kan ryssen får utvecklas i NHL-miljö på ett tryggt sätt.

Coachen Jon Cooper fick stryk i VM-finalen av Hedman/Strålman-ledda Tre Kronor, men anses ändå vara en av Kanadas bästa unga coacher. Att han missade slutspel med det här laget i våras ser han som ett stort misslyckande och vill till varje pris revanschera sig. Yzerman litar på Coooper, som nu är den coach i Eastern Conference som varit längst i sitt lag. Han kom till laget i mars 2013.

Det blir slutspel den här säsongen. Utan tvekan.

Jag går ett steg längre och säger att Tampa är favorit till östra sidans plats i Stanley Cup-finalen.

Anledning? Inte bara för att jag bor här och givetvis önskar det utan mer av skälet att laget helt enkelt är fruktansvärt starkt. Laget är inte alls gammalt även om många av spelarna redan har erfarenhet av en Stanley Cup-final ihop. Nyckelspelarna har blivit bättre, den sämsta lagdelen har förstärkts och för en så skadeförföljd spelare som Stamkos måste väl någon gång eländet ta slut. Till det ska läggas en revanschlust efter fjolårets slutspelsmisslyckande.

Allt detta sammantaget och bilden av ett mästarlag tonar fram.