Det här är Dagens NHL:s förhandstitt på NHL-lagen inför säsongen 2017-18. Det blir ett lag per dag fram till premiären 4 oktober. Det blir lite om förändringar i laget, vad man kan vänta sig av laget som helhet, svagheter och styrkor, samt frågetecken som förhoppningsvis ska rätas ut. Det blir givetvis lite extra fokus på de svenska spelarna i varje lag.
Jag kallar serien från ”Från Anaheim till Winnipeg”, vilket geografiskt inte är jättelångt med NHL-mått mätt. Men den ska också ta er läsare till alla de andra 29 orterna i Kanada och USA, som också är lyckligt lottade att ha ett NHL-lag.
Från Anaheim till Winnipeg
I dag: Toronto Maple Leafs
Toronto var redan förra säsongen ett av ligans mest spännande och sevärda lag att titta på. Alla talangerna levde upp till de högt ställda förväntningarna och laget förbättrades stadigt under coach Mike Babcocks erfarna ledning. Från sevärd och kul hockey började laget efter nyår också att vinna matcher för att i säsongsslutet utmana Washington i första omgången av slutspelet. Toronto tvingade Washington till sex matcher.
Laget hade rekordmånga rookies med draftettan Auston Matthews i topp, och det brukar komma en reaktion andra året för nykomlingar. Strunt samma när det gäller Toronto. Alla talangerna kommer säkrat att ha sina svackor, men knappast samtidigt. Det kommer alltid att finnas någon som är i ett poängstim. Därför blir Toronto ännu mer att räkna med i år, nu också med Patrick Marleau, som rejäl ålderman med sina 38 år efter att hela sin karriär ha spelat i San Jose.
Matthews satte sitt oefterhärmliga avtryck direkt i sin första NHL-match, då den Arizona-födde halvmexikanen gjorde ofattbara fyra mål. Sedan fortsatte det bara och han stannade på 69 poäng, varav 40 mål på 82 matcher. Säsongen gav honom rättmätligt titeln som Årets rookie och han fick Calder Tophy.
Succén förra säsongen lyfter dock förväntningarna inför den här. Speciellt i en stad som Toronto som inte upplevt en Stanley Cup-marsch genom staden sedan 1967.
– Folk visste inte så mycket om oss förra säsongen, men nu måste vi vara beredda. Varje match kommer fansen att komma för vår skull och vi måste vara på tårna. Men vi har också höga förväntningar på oss själva, säger William Nylander till sportsnet.ca.
Han överraskade också positivt. Det var hans första hela NHL-säsong, men liraren William visade från sin högerkant att han minsann är att räkna med på den här nivån. Han har också den sällsynta förmågan att ofta göra väldigt snygga mål. Efter 61 poäng, varav 22 mål, i NHL stack han till VM och dominerade ihop med Nicklas Bäckström när Tre Kronor vann VM-guldet. Vi minns väl alla också glädjen när William först av alla var framme och tacklade omkull Henrik Lundqvist sedan guldet var klart.
Men som sagt Toronto hade inte bara Matthews och Nylander. Mitch Marner och Zach Hyman var två andra ungtuppar som tog för sig, vilket också fick spelare som James van Riemsdyk och Nazem Kadri, som varit med ett tag, att också lyfta sig.
Bara fyra lag gjorde fler mål än Toronto, men bakåt läckte det för mycket för att laget på allvar skulle bli en utmanare även om ryssen Nikita Zaitsev gjorde en mycket bra debutsäsong offensivt. Bästa backen var dock Jake Gardiner. En utmärkt back både offensivt och fram för allt defensivt.
Även dansken Frederik Andersen gjorde en mycket bra insats i målet, trots alla insläppta mål.
Talangutvecklingsfabriken i Toronto har också plussat på med Calle Rosén och Andreas Borgman på backsidan. Rosén, närmast från två säsonger i Växjö, anses ha en stor chans att ta en plats i premiärlaget. Borgman kommer från SM-guldet med HV 71.
Men backsidan har också förstärkts av Ron Hainsey. Där handlar det dock mer om rutin än talang. Han kommer från en Stanley Cup-vinnande säsong i Pittsburgh.
Fram för allt har general managern Lou Lomariello sett till att de brister som fanns i talanglaget i fjol rättats till. Talangen har fått nyttig stöttning av rutin och försvaret är starkare. Finns egentligen ingenting som talar för att inte Toronto den här säsongen kommer att göra ännu mer mål och släppa in färre. Något som sammantaget betyder ett bättre lag och därmed ytterligare kliv också i slutspelet.
Kanske till och med till en Conference-final…