Doughty eller Karlsson? Inget problem i baseball

Ni minns väl den infekterade debatten i somras efter NHL:s prisutdelning i Las Vegas. Den där Drew Doughty fick priset som Årets back i stället för Erik Karlsson, trots att svensken gjorde 82 poäng på 82 matcher.

Hade NHL tillämpat samma regler som baseball-ligan MLB hade det aldrig behövt hända.

För då hade både Doughty och Karlsson fått Norris Trophy.

MLB hade nyss sin prisutdelning efter Chicago Cubs efterlängtade seger i World Series och där delar ligan ut två individuella priser i varje kategori. En till den bäste i America League och en till den bäste i National League.

Om NHL gjorde samma sak och delade ut ett pris till den bäste i Western respektive Eastern Conference skulle hockeyhistorien se lite annorlunda ut. Spelare på gränsen till att väljas in i Hockey Hall of Fame skulle exempelvis ha fler priser att kunna hänvisa till på sitt cv.

Sportnet har gjort en kul genomgång av de största priserna, vilket bland annat avslöjar att Nicklas Lidström skulle fått en åttonde Norris Trophy 2009 och därmed tangerat Bobby Orrs åtta.

Det skulle också betyda jättemycket för Zdeno Chara, delvis samtida med Lidström. Med två Norris-priser varje år skulle han ha fyra ytterligare till den han har nu.

Ryan Suter (2013), Shea Weber (2012) och Mike Green (2010) skulle också ha var sin av spelare som är aktiva nu. Phil Housley, Gary Suter, Vladimir Konstantinov och Eric Dejardins skulle också vunnit priset. Ryske backen Sergej Gontjar skulle fått det både 2002 och 2003.

Scott Stevens fick aldrig någon, men med dubbla priser skulle han ha två från 1998 och 2002. Al MacInnis skulle få ytterligare fyra till den han verkligen har. Både Paul Coffey och Brad Parks skulle också plockat åt sitt var sina två till och New York Islanders Dennis Potvin skulle kliva upp på sex Norris efter ytterligare tre.

Den store vinnaren bland backarna är ändå Chicagos Bill White, samtida med Bobby Orr 1968-1975. Han skulle ha vunnit tre raka från 1972 till 1974.

Vezina Trophy till bästa målvakt har det bara röstats om sedan 1982, men ger ändå en del spännande nya vinnare.

Henrik Lundqvist skulle fått en till 2013, Jonathan Quick och Pekka Rinne skulle också ha två.

Roberto Luongo skulle fått sin första 2007, Steve Mason sin 2009 och Ilja Bryzgalov 2010.

Martin Brodeur med sina fyra Vezina, skulle också fått en till 2006 och Patrick Roy tre till 1991, 1997 och 2002 utöver de tre han verkligen fått. Även Grant Fuhr skulle kunna lägga tre nya till den han vann 1988.

Bara tre målvakter har vunnit Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare sedan 1961. Skulle den delats ut dubbelt skulle en rad burväktare plötsligt kunna dryga ut sina meritförteckningar.

Pelle Lindbergh skulle fått den 1985, Pete Peters 1983 och ytterligare tre på 70-talet Bernie Parent, Rogie Vachon och Tony Esposito. På senare tid hade Dominik Hasek, Brodeur, Luongo och Quick också vunnit Hart.

Paul Coffey och Rod Langway skulle också plockat hem den bland backar, där bara Chris Pronger vunnit den i verkligheten sedan Orrs dagar.

På forwardssidan skulle spelare som inte vunnit alls, plötsligt stå med ett par Hart-pokaler. Ryan Getzlaf 2014 och 2015, Teemu Selänne 1998 och 1999 och Marcel Dionne 1980 och 1991. Colorado-veteranen Jarome Iginla skulle fått tre 2002, 2004 och 2008.

Wayne Gretzky skulle inte fått fler, men ändå vara i ledning med de åtta han fått i det verkliga hockeylivet. Men gapet till Mario Lemieux skulle minska drastiskt. ”Super-Mario” skulle nämligen få ytterligare tre till de tre han redan har.

Jaromir Jagr, Guy Lafleur och Bryan Trottier skulle plockat åt sig ytterligare två Hart Trophy vardera.

Calder Trophy, som årets nybörjare kan man ju bara vinna en gång. Men spelare som inte vann skulle fått chansen om NHL följt MLB.

Shayne Gostisbehere, Johnny Gaudreau, Logan Couture och Dion Phaneuf till exempel. Och Marian Hossa (1999), Jarome Iginla (1997), samt Pavel Datsjuk (2002) och Mark Recchi (1990), Paul Kariya (1995), Phil Housley (1983) och Steve Yzerman (1984).

Ray Bourque, backen som nästan hela sin karriär spelade i Boston, för att sedan åka till Colorado och vinna en Stanley Cup, är ändå som den store vinnaren med MLB-reglerna.

Bourque vann Norris fem gånger. Med dubbla Norris skulle han vunnit sex till, vilket gett honom elva totalt och därmed klart slå Bobby Orr och Nicklas Lidström.

Men det stannar inte där, Bourque skulle också tagit hem Hart Trophy 1987, 1990 och 1991. Lägg därtill Calder Trophy, som han verkligen vann 1980, skulle han landa med totalt 15 individuella priser.

En reaktion på ”Doughty eller Karlsson? Inget problem i baseball

  1. Medan jag gillar upplägget måste jag säga att det skiljer sig en hel del från basebollen eftersom AL och NL historiskt varit två helt individuella ligor och där lagen aldrig förr mötte varandra förrän i World Series.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.