I lördags var det Hockey Day här i Tampa. En massa ungdomar spelade streethockey utanför Amalie Arena. När regnet kom flyttade man in i det anslutande parkeringshuset.

Det spelades också high school-final och en match i kälkhockey där flera före detta spelare fick testa på den typen av spel.

Fredrik Modin, Stanley Cup-mästare med Tampa Bay Lightning 2004 var en av dem.

Senare på eftermiddagen drog han på sig Lightning-tröjan igen tillsammans med en rad mästare från 2004 års lag.

Ett drygt tusental fans kom för att se de gamla stjärnorna möta Bostons veteranlag.

För de som var med för 13 år sedan var det en fantastisk känsla att drömma sig tillbaka och  återigen se lagkaptenen från då Dave Andreychuk glida in på isen igen. Finalhjälten som avgjorde i sjunde avgörande finalmatchen mot Calgary ryssen Ruslan Fedotenko var också med. Liksom den tjeckiske backen Vaclav Prospal, som avgjorde VM-finalen 2005. Han återkom till Tampa efter sin sista NHL-match med Columbus 2013. Något som också syntes tydligt på hans fina Floridabränna (se bilden nedan).

Men spelaren alla var mest exalterade att åter se i Lightningtröjan var utan tvekan Vincent Lecavalier. Draftettan från 1998, som gjort mest mål i klubbens historia och som under uppmärskammade former fick lämna laget som lagkapten 2013.

Efter en misslyckad sejour i Philadelphia fick han alla fall chansen att avsluta på ett värdigt sätt i Los Angeles, där han spelade sin sista NHL-match så sent som förra våren.

Också han har valt att flytta tillbaks till Tampa. Nu var han tillbaka på isen i sin tröja nummer 4, som lär bli nästa att hissas upp i taket här bredvid Martin St. Louis.

Boston kom med bland andra Al Iafrate, Rick Middleton och bröderna Bob och Tim Sweeney.

Men de hade också en back vid namn Ray Bourque.

Meste Boston-spelaren genom tiderna med 1 518 grundseriematcher och 180 I slutspel. Han vann dock aldrig någon Stanley Cup I Boston. Något han dock lyckades med sedan han flyttat till Colorado 2001. Han vann cupen i sitt livs sista match.

I mycket lugnt tempo blev det en målrik tillställning där väl alla tappade räkningen till slut. Tampa vann i alla fall mycket beroende på att det var ett betydligt yngre lag och därmed ett antal kilo lättare också.

Lecavalier såg bra ut trots at than bara åkt skridskor ett par gånger innan den här matchen. Han rörde sig väldigt lätt på isen och gjorde också några mål i sista perioden.

Modin såg också vältränad och bra ut på isen även om han aldrig släppte lös sitt fruktade hårda skott. Han hade dock en alldeles lysande framspelning i början på andra perioden.

Stanley Cup-hjälten från 2004 Ruslan Fedotenko intervjuas av Caley Chelios. Just det. Chris dotter.

Båda lagen bytte om i Lightnings vanliga omklädningsrum. Modin satt på Nikita Kutjerovs plats, men så fort han fått av sig matchtröjan och torkat svetten reste han sig.

Med skridskorna fortfarande på stegade han bort till Ray Bourque, satte och snackade.

– Det är ju det som är så kul för Ray har man ju spelat mot i många år och att nu få en chans och sitta och snacka lite och få en klubba signerad. Jag menar det var ju inget man gjorde då man spelade.

Han frågade om det var okej och Ray nickade. Fredrik stegade iväg för att hitta en klubba och då hann andra fram också. För utan tvekan var det Ray Bourque som var omklädningsrummet stora stjärna.

Fredrik fick sin klubba till sonen signerad och sken med hela ansiktet.

– Jättekul att vara med. Många man träffar som man haft mycket att göra med, men som man inte träffar så ofta. Nu blir det alla de här gamla historierna och det är ju det som är kul.

För Modin var det här andra veteranmatchen med Lightning den här säsongen. Han försöker vara med så ofta han kan.

– Det är inte mycket hockey, men det är det här som är det roliga, fortsätter han och tittar sig omkring på alla ivrigt snackande gamla NHL-veteraner, som för en stund är tillbaka till en tid då de var stjärnor och inte grånade gamla farbröder som börjar bli överviktiga.

– Att träffas och kampa lite med varandra. Man försöker ju göra några bra spel ute på isen också för att bjuda publiken på nåt extra.

Vill man inte mer? Är det inte svårt att hålla igen?

– Man är ju inte här för att visa upp sig på det viset. Men det är klart man skulle behöva skjuta lite mer. Men det är ju inte heller så kul att se någon komma på kanten och bara dra iväg ett skott. Man ser också en sådan spelare som Lecavalier, som nyligen slutade. Han är riktigt bra på att hålla igen, för det är svårt att veta vilken nivå amn ska lägga det på.

Han berättar att han får utskick från Svenska hockeyförbundet när det är dags för Tre Kronors veteranlag att dra på sig den tröjan igen. Men eftersom han numera bor i Columbus är det svårt att ta sig hem.

Men du skulle vilja göra comeback i den tröjan också?

– Absolut, svarar han direkt utan att tveka och går bort till sin och Kutjerovs plats med klubban som blev en dyrgrip nu med Bourques namn på.