Buffalo spelade säsongens sista match i Tampa. Strax efter matchen kom jag in i omklädningsrummet för lite snack med Linus Ullmark och Alexander Nylander.
Som vanligt var det full aktivitet i bortalagets rum, där trunkarna ska packas snabbt för att man ska komma iväg.
Linus, som fick hoppa in i sista matchen och göra sin första match för säsongen, höll på at ta av sig sin utrustning. Han var lite sen eftersom han intervjuats i radio strax innan. Trots förlusten gjorde han en kanonmatch.
Alla andra spelare hade redan hunnit få av sig hockeygrejerna och försvunnit in i nästa för oss i media stängda omklädningsrum.
Alla så när som på en spelare.
Han satt fortfarande med utrustningen på sig och stirrade rakt fram.
Det var Buffalos framtid Jack Eichel.
Stämningen i ett omklädningsrum i NHL efter en förlust är alltid speciell. Det pratas tyst. Man nästan viskar till varandra och det är inget läge för att skämta.
Nu var det både en förlust och säsongsavslutning och inget slutspel. Allt på en gång.
Det gjorde nästan ont att se hur han led när han tog sig för huvudet, stirrade ner i golvet och fortsatte att gräma sig själv.
Materialarna skyndade inte på honom, som de brukar göra. Reportarna gick inte fram till honom. Alla lät talangen vara för sig själv i sin enormt djupa sportsliga besvikelse.
Jag pratade med Ullmark, som alltid är glad och trevlig att snacka med. Trots en bra match, trots förlusten i matchen och trots att han fått ett mycket tungt dödsbud från Örnsksöldsvik dagen innan, kunde han ändå se ett hopp.
Alexander Nylander kom in och han var ännu mer förhoppningsfull. I sitt livs fjärde NHL-match kom första poängen.
Han berättar om äventyret att få komma upp och spela säsongens fyra sista matcher i NHL och hur han såg fram emot sommarens tuffa träning ihop med storebror William upplagd av pappa Michael.
Det fanns förhoppningar hos båda svenskarna.
När mina ögon åter stannar på Eichel finns bara förtvivlan. Det känns nästan som att han snart ska börja gråta.
När jag lämnade omklädningsrummet satt han fortfarande där med matchtröjan på sig och bara stirrade rakt ut.
Det här var förra söndagen. Under onsdagen kom det rykten om att Jack Eichel inför förhandlingarna om en förlängning med Buffalo ställt som krav att coachen Dan Bylsma skulle bort. Eichel tänkte minsann inte fortsätta om Bylsma skulle vara kvar.
Var det det han satt och funderade på där i Amalie Arenas omklädningsrum? Alla felaktiga coachbebslut som Bylsma tagit under säsongen och som resulaterat i att han satt där nu och inte skulle få spela slutspel.
Senare under onsdagen kom en intervju från The Buffalo News där Eichel själv dementerade att han skulle ställt några sådana krav. Även hans agent dementerade.
På torsdagen fick Dan Bylsma, men också klubbens general manager Tim Murray, sparken.
Den 20-årige amerikanen är framtidens powercenter och den spelare som Buffalo måste bygga sitt lag kring. Buffalos ägare visade tydligt att det är Eichel som är viktigast för klubbens framtid. Alla hinder på väg mot en förlängning med honom måste undanröjas.
Eichel är en synnerligen speciell talang. Han hann bara spela ett år på Boston University innan Buffalo plockade in honom i NHL förra hösten.
Sin första match mot seniorer hade han då redan spelat på våren 2015 när han ingick i USA:s VM-lag i Tjeckien, där det till slut blev en bornsmedalj efter sju poäng av talangen. Eichel kommer tillbaks till VM i år igen och kommer att bli en av turneringens största attraktioner. Passa på att titta lite extra på honom.
Som 19-åring gjorde han 56 poäng på 81 matcher i NHL förra säsongen.
En skada stoppade honom i de första matcherna i årets säsong, men på 61 matcher blev det ändå fler poäng än i fjol. Han stannade på 57 efter 24 mål och 33 assist. Han var en av ligans bästa spelare efter nyår.
Men jag kommer aldrig att glömma han svettspretiga röda hår, hans rosiga kinder och tomheten i de där ögonen som annars ser så många smarta hockeylösningar på isen.
Jack Eichel gav verkligen förloraren ett ansikte den där dagen…
dagensnhl.com 